Swe1917 - Luke - 1

1:1  Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

1:2  i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

1:3  så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

1:4  så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

1:5  På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

1:6  De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

1:7  Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

1:8  Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

1:9  hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

1:10  Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

1:11  Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

1:12  Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

1:13  Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

1:14  Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

1:15  Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

1:16  Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

1:17  Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

1:18  Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

1:19  Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

1:20  Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

1:21  Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

1:22  och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

1:23  Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

1:24  Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

1:25  och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

1:26  I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

1:27  till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

1:28  Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

1:29  Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

1:30  Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

1:31  Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

1:32  Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

1:33  Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

1:34  Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

1:35  Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

1:36  Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

1:37  Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

1:38  Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

1:39  En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

1:40  Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

1:41  När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

1:42  och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

1:43  Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

1:44  Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

1:45  Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

1:46  Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,

1:47  och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

1:48  Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

1:49  Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.

1:50  Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.

1:51  Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

1:52  Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;

1:53  hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.

1:54  Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet

1:55  mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»

1:56  Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

1:57  Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

1:58  Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

1:59  Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

1:60  Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

1:61  Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

1:62  Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

1:63  Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

1:64  Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

1:65  Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

1:66  Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

1:67  Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

1:68  »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

1:69  och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

1:70  såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.

1:71  Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,

1:72  och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

1:73  vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

1:74  Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

1:75  ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.

1:76  Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,

1:77  till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.

1:78  Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,

1:79  för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»

1:80  Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.