Swe1917 - Psalms - 73

73:1  En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

73:2  Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

73:3  ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

73:4  Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

73:5  De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

73:6  Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

73:7  Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

73:8  De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

73:9  Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

73:10  därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

73:11  Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

73:12  Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

73:13  Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

73:14  jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

73:15  Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

73:16  När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

73:17  till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

73:18  Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

73:19  Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

73:20  Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

73:21  När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

73:22  då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

73:23  Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

73:24  Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

73:25  Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

73:26  Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

73:27  Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

73:28  Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.