SweKarlXII - Matthew - 22

22:1  Och swarade JEsus, och talade dem åter til genom liknelser, sägandes:

22:2  Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son:

22:3  Och sände ut sine tjenare, at de skulle kalla dem, som budne woro til bröllopet; och de wille icke komma.

22:4  Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop.

22:5  Men de försummade det; och gingo bort, den ene til sin afwelsgård, den andre til sin köpenskap.

22:6  Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.

22:7  När Konungen det hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände up deras stad.

22:8  Då sade han til sina tjenare: Brölloppet är tilredt; men de, som woro budne, woro icke wärdige.

22:9  Derföre går ut på wägarna, och alle de I finnen, kaller til bröllopet.

22:10  Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden wordo all full satt.

22:11  Då gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg der en man, som war icke klädd i bröllopskläder;

22:12  Och sade til honom: Min wän, huru kom du här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde.

22:13  Då sade Konungen til tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan.

22:14  Ty månge äro kallade, och få utkorade.

22:15  Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;

22:16  Och sände sina lärjungar til honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete, at du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.

22:17  Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?

22:18  När JEsus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare?

22:19  Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.

22:20  Och han sade til dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta?

22:21  De sade til honom: Kejsarens. Då sade han til dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer.

22:22  När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom.

22:23  På den dagen gingo til honom de Sadduceer, som säga, at ingen uppståndelse är, och frågade honom;

22:24  Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd.

22:25  När oss woro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sine hustru sinom broder.

22:26  Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.

22:27  Sist af allom blef ock qwinnan död.

22:28  När nu uppståndelsen sker, hwilkens hustru af de sju blifwer hon? Ty de hafwa elle haft henne.

22:29  Då swarade JEsus, och sade til dem: I faren wille, och weten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.

22:30  Ty i upståndelsen, hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.

22:31  Men om de dödas upståndelse hafwen I icke läsit, hwad eder sagdt är af Gudi, som sade:

22:32  Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefwande äro.

22:33  Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfwer hans lärdom.

22:34  När de Phariseer hörde, at han bade stoppat de Sadduceer munnen til, församlade de sig.

22:35  Och en af dem, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:

22:36  Mästar, hwilket är det yppersta budet i lagen?

22:37  Då sade JEsus til honom: Du skall älska HERran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din hog.

22:38  Detta är det yppersta och största budet.

22:39  Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa, som dig sjelf.

22:40  På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterne.

22:41  När nu de Phariseer woro tilhopa, frågade dem JEsus;

22:42  Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade de til honom: Davids.

22:43  Då sade han til dem: Hwi kallar då David honom i Andanom HErra? sägandes:

22:44  HERren sade til min HErra: Sätt dig på mina högra hand, til dess jag lägger dina fiendar dig til en fotapall.

22:45  Efter nu David kallar honom HErra, huru är han då hans son?

22:46  Och ingen kunde swara honom et ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.