PSALMS
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
112
113
114
115
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
132
133
134
135
136
137
138
139
140
141
142
143
144
145
146
147
148
149
150
Chapter 109
Psal | Swe1917 | 109:2 | Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga. | |
Psal | Swe1917 | 109:6 | Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida. | |
Psal | Swe1917 | 109:10 | Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem. | |
Psal | Swe1917 | 109:11 | Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods. | |
Psal | Swe1917 | 109:12 | Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa. | |
Psal | Swe1917 | 109:14 | Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad. | |
Psal | Swe1917 | 109:15 | Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden. | |
Psal | Swe1917 | 109:16 | Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem. | |
Psal | Swe1917 | 109:17 | Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom. | |
Psal | Swe1917 | 109:18 | Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben. | |
Psal | Swe1917 | 109:19 | Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med. | |
Psal | Swe1917 | 109:20 | Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ. | |
Psal | Swe1917 | 109:21 | Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig. | |
Psal | Swe1917 | 109:23 | Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm. | |
Psal | Swe1917 | 109:28 | Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig. | |