SweKarlXII - Luke - 24

24:1  På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.

24:2  Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;

24:3  Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.

24:4  Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.

24:5  Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder ät jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?

24:6  Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,

24:7  Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.

24:8  Och så begynte de komma ihåg hans ord;

24:9  Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och badade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.

24:10  Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.

24:11  Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.

24:12  Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick lian se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.

24:13  Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.

24:14  Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.

24:15  Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.

24:16  Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.

24:17  Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?

24:18  Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Ast du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?

24:19  Sade han till dem: Hvad? Sade do till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;

24:20  Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.

24:21  Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.

24:22  Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;

24:23  Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.

24:24  Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.

24:25  Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.

24:26  Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?

24:27  Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.

24:28  Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han läts som han ville gå längre fram.

24:29  Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förtiden. Och så gick han in, till att blifva när dem.

24:30  Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.

24:31  Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.

24:32  Och de sade emellan sig: Var icke värt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?

24:33  Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;

24:34  De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.

24:35  Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.

24:36  Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.

24:37  Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.

24:38  Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?

24:39  Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.

24:40  Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.

24:41  Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?

24:42  Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.

24:43  Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.

24:44  Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.

24:45  Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;

24:46  Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;

24:47  Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.

24:48  Och I ären vittne till allt detta.

24:49  Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I värden beklädde med kraft af höj dene.

24:50  Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.

24:51  Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.

24:52  Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;

24:53  Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.