SweKarlXII1873 - Psalms - 18

18:1  En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

18:2  Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;

18:3  Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.

18:4  Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.

18:5  Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.

18:6  Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig.

18:7  När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.

18:8  Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.

18:9  Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.

18:10  Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.

18:11  Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.

18:12  Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.

18:13  Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.

18:14  Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.

18:15  Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.

18:16  Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.

18:17  Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.

18:18  Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

18:19  De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.

18:20  Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.

18:21  Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.

18:22  Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.

18:23  Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

18:24  Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.

18:25  Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.

18:26  Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;

18:27  Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

18:28  Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.

18:29  Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.

18:30  Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.

18:31  Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.

18:32  Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?

18:33  Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.

18:34  Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.

18:35  Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.

18:36  Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

18:37  Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.

18:38  Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.

18:39  Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.

18:40  Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.

18:41  Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.

18:42  De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.

18:43  Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.

18:44  Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.

18:45  Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.

18:46  De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.

18:47  Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.

18:48  Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;

18:49  Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.

18:50  Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.