Swe1917 - Lamentations - 3

3:1  Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

3:2  Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

3:3  Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

3:4  Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

3:5  Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

3:6  I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

3:7  Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

3:8  Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

3:9  Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

3:10  En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

3:11  Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

3:12  Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

3:13  Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

3:14  Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

3:15  Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

3:16  Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

3:17  Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

3:18  Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

3:19  Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

3:20  Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

3:21  Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

3:22  HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

3:23  Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

3:24  HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

3:25  HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

3:26  Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

3:27  Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

3:28  Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

3:29  Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

3:30  Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

3:31  Ty Herren förkastar icke för evig tid;

3:32  utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

3:33  Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

3:34  Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

3:35  att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

3:36  att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

3:37  Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

3:38  Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

3:39  Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

3:40  Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

3:41  Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

3:42  Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

3:43  Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

3:44  Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

3:45  Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

3:46  Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

3:47  Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

3:48  Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

3:49  Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

3:50  till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

3:51  Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

3:52  Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

3:53  De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

3:54  Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

3:55  Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

3:56  Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

3:57  Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

3:58  Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

3:59  Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

3:60  Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

3:61  Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

3:62  Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

3:63  Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

3:64  Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

3:65  Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

3:66  Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. [1] Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.