SweFolk - Luke - 1

1:1  Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss,

1:2  så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare.

1:3  Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus,

1:4  för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

1:5  På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.

1:6  Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.

1:7  Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

1:8  En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud,

1:9  fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.

1:10  Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

1:11  Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret.

1:12  Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

1:13  Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.

1:14  Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse,

1:15  för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet.

1:16  Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud.

1:17  Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."

1:18  Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren."

1:19  Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud.

1:20  Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

1:21  Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet.

1:22  När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

1:23  När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem.

1:24  En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade:

1:25  "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

1:26  I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud

1:27  till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.

1:28  Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig."

1:29  Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

1:30  Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.

1:31  Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.

1:32  Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.

1:33  Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

1:34  Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man."

1:35  Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.

1:36  Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden,

1:37  för ingenting är omöjligt för Gud."

1:38  Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

1:39  Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd.

1:40  Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

1:41  När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande

1:42  och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!

1:43  Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?

1:44  När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.

1:45  Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

1:46  Då sade Maria: "Min själ upphöjer Herren

1:47  och min ande jublar över Gud, min Frälsare,

1:48  för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig,

1:49  för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt.

1:50  Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom.

1:51  Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.

1:52  Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt.

1:53  Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.

1:54  Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig

1:55  mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder."

1:56  Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

1:57  För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son.

1:58  Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne.

1:59  På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.

1:60  Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes."

1:61  Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet."

1:62  De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

1:63  Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade.

1:64  Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud.

1:65  Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt.

1:66  Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

1:67  Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

1:68  "Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk!

1:69  Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

1:70  så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun:

1:71  frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss.

1:72  Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,

1:73  den ed han gav vår fader Abraham:

1:74  att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,

1:75  i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar.

1:76  Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.

1:77  Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder

1:78  genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss,

1:79  för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."

1:80  Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.