SweKarlXII - Luke - 1

1:1  Efter månge hafwa tagit sig före at beskrifwa de ting, som i bland oss aldrawissast äro;

1:2  Såsom de oss sagt hafwa, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfwe en del woro af det de sade;

1:3  Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafwer, ordenteligen skrifwa dig til, min gode Theophile;

1:4  At du må förfara wissa sanningen om de stycken, der du om underwist äst.

1:5  Uti Herodis, Judee konungs, tid, war en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Arons döttrar, benämnd Elisabet.

1:6  De woro båda rättfärdige för Gud, wandrande i all HErrans bud och stadgar ostraffeliga.

1:7  Och de hade inga barn; ty Elisabet war ofruktsam, och både woro de framlidne i sin ålder.

1:8  Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi;

1:9  Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, at han skulle uptända rökelse, gick han in i HERrans tempel;

1:10  Och allt folket war utantil, och bad så länge rökelsen skedde.

1:11  Så syntes honom HERrans Ängel, ståndandes på högra sidon wid rökaltaret.

1:12  Och Zacharias wardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhoge föll öfwer honom.

1:13  Då sade Ängeln til honom: War icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hwilkens namn du skalt kalla Johannes.

1:14  Och dig skall warda glädje och fröjd, och månge skola fröjdas af hans födelse;

1:15  Ty han skall warda stor för HERranom; win och starka drycker skall han icke dricka; och skall strax i moderlifwet upfyld warda med den Heliga Anda.

1:16  Och han skall omwända många af Israels barn til HERran, deras Gud.

1:17  Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, til at omwända fädernas hjerta til barnen, och de ohöriga til de rättfärdigas snällhet; och göra HERranom et beredt folk.

1:18  Då sade Zacharias til Ängelen: Hwaraf skall jag detta weta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

1:19  Ängelen swarade, och sade til honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd til at tala dig til, och boda dig denna goda tidenden:

1:20  Och si, du skalt warda mållös, och skalt intet kunna tala, intil den dagen, då detta sker, derföre, at du icke trodde minom ordom, hwilka skola fullkomnad warda i sin tid.

1:21  Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, at han så länge dwaldes i templet;

1:22  Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, at han hade sett någon syn i templet; och han teknade dem, och blef mållös.

1:23  Och de begaf sig, då hans ämbetes dagar ute woro, gick han hem i sitt hus.

1:24  Och efter de dagar wardt hans hustru Elisabet hafwandes, och fördolde sig i fem månader, och sade:

1:25  Så hafer nu HERren gjort med mig, i de dagar, då han såg til mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.

1:26  Uti sjette månaden wardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nasareth;

1:27  Til en jungfru, som förlofwad war enom man, hwilkens namn war Joseph, af Davids hus, och jungfrunes namn Maria.

1:28  Och Ängelen kom in til henne, och sade: Hel, full med nåd; HERren är med dig; wälsignad du ibland qwinnor.

1:29  Då hon såg honom, wardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana hälsning detta war.

1:30  Då sade Ängelen til henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafwer funnit nåd för Gudi.

1:31  Si, du skalt afla i ditt lif, och föda en Son, hwilkens Namn du skalt kalla JESUS;

1:32  Han skall warda stor, och kallas den Högstas Son; och HERren Gud skall gifwa honom hans faders Davids säte:

1:33  Och Han skall wara en Konung öfwer Jacobs hus i ewig tid, och på hans rike skall ingen ände wara.

1:34  Då sade Maria til Ängelen: Huru skall detta tilgå? Ty jag wet af ingen man.

1:35  Ängelen swarade, och sade til henne: Den Helige Ande skall komma öfwer dig, och dens Högstas kraft skall öfwerskygga dig; derföre ock det Heliga, som af dig födt warder, skall kallas Guds Son.

1:36  Och si, Elisabet, din fränka, hafwer ock aflat en son i sin ålderdom, och detta är sjette månaden åt henne, som hetes wara ofruktsam;

1:37  Ty för Gud är ingen ting omöjelig.

1:38  Då sade Maria: Si, HERrans tjenarinna; warde mig efter ditt tal. Och Ängelen skildes ifrå henne.

1:39  Uti de dagar stod Maria up, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;

1:40  Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabet.

1:41  Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie hälsing, språng barnet uti hennes lif: Och Elisabet wardt upfyld med den Helige Anda;

1:42  Och hon ropade med höga röst, och sade: Wälsignad du ibland qwinnor, och wälsignad dins lifs frukt.

1:43  Och hwadan kommer mig detta, at mins HERras moder kommer til mig?

1:44  Si, då rösten af dine hälsning kom i min öron, språng barnet af glädje i mitt lif.

1:45  Och salig äst du, som trodde; ty all ting warda fullbordad, som dig sagd äro af HERranom.

1:46  Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERran:

1:47  Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;

1:48  Ty han hafwer sett til sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter warda all slägte mig saliga kallande.

1:49  Ty den Mägtige hafwer gjort mägtig ting med mig, och Hans namn är heligt:

1:50  Och hans barmhertighet warar ifrå slägte til slägte, öfwer dem, som frukta honom.

1:51  Han hafwer bedrifwit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.

1:52  De mägtiga hafwer han satt af sätet, och upsatt de ringa.

1:53  De hungriga hafwer han med god ting upfylt, och de rika hafwer han låtit toma blifwa:

1:54  Han hafwer uptagit sin tjenare Israel, tänkandes på sina barmhertighet;

1:55  Såsom han sagt hafwer til wåra fäder, Abraham och hans säd, til ewig tid.

1:56  Och Maria blef när henne wid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

1:57  Så wardt då Elisabet tiden fullbordad, at hon skulle föda, och hon födde en son.

1:58  Och hennes grannar och fränder fingo höra, at HERren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.

1:59  Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de til at omskära barnet, och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

1:60  Då swarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.

1:61  Då sade de til henne: Uti dine slägt är ingen, som hafwer det namnet.

1:62  Så teknade de hans fader, hwad han wille kalla honom.

1:63  Och han eskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

1:64  Och strax öpnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lofwandes Gud.

1:65  Och stor fruktan kom öfwer alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfwer alla Judeska bergsbygdena.

1:66  Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hwad mån warda utaf detta barnet? Ty HERrans hand war med honom.

1:67  Och hans fader Zacharias wardt upfyld med den Heliga Anda, propheterade, och sade:

1:68  Lofwad ware HERren, Israels Gud; ty han hafwer besökt och förlossat sitt folk;

1:69  Och hafwer uprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus.

1:70  Såsom han i förtiden talat hafwer genom sina helga Propheters mun:

1:71  At han skulle frälsa oss ifrå wåra owänner, och utur allas deras hand, som hata oss:

1:72  Och bewisa barmhertighet med wåra fäder, och minnas på sitt heliga Testamente;

1:73  Och på den ed, som han sworit hafwer wårom fader Abraham, at gifwa oss;

1:74  At wi, frälste utu wåra owänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;

1:75  I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla wåra lifsdagar.

1:76  Och du barn skalt kallas dens Högstas Prophet; du skalt gå för HERranom, til at bereda hans wägar:

1:77  Och gifwa hans folke salighetenes kunskap, til deras synders förlåtelse;

1:78  Genom wår Guds innerliga barmhertighet, genom hwilken upgången af högdene hafwer oss besökt;

1:79  Til at uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödens skugga, och styra wåra fötter på fridens wäg.

1:80  Och barnet wäxte up, och stärktes i Andanom; och wistades i öknene, til den dagen han skulle framkomma för Israels folk.