SweFolk - Psalms - 78

78:1  Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord!

78:2  Jag vill öppna min mun för att tala visdomsord, lägga fram gåtor från gången tid.

78:3  Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättat för oss

78:4  vill vi inte dölja för deras barn. För det kommande släktet förkunnar vi Herrens lov, hans makt och de under han gjort.

78:5  Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, han gav sin undervisning i Israel och befallde våra fäder att lära ut den till sina barn,

78:6  så att den blev känd för det kommande släktet, de barn som skulle födas. De i sin tur skulle berätta för sina barn,

78:7  så att de sätter sitt hopp till Gud och inte glömmer Guds gärningar utan följer hans bud.

78:8  De ska inte bli som sina fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte med opålitligt hjärta och en ande trolös mot Gud.

78:9  Efraims söner, beväpnade bågskyttar, vände på stridens dag.

78:10  De höll inte Guds förbund utan vägrade följa hans lag,

78:11  de glömde hans gärningar och undren han visat dem.

78:12  Inför deras fäder hade han gjort under i Egyptens land, på Soans mark.

78:13  Han klöv havet och förde dem igenom, han lät vattnet stå som en mur.

78:14  Han ledde dem med molnskyn om dagen och med eldsken hela natten.

78:15  Han klöv klippor i öknen och lät dem dricka som ur väldiga hav,

78:16  han lät bäckar rinna fram ur klippan och vatten skölja ner som strömmar.

78:17  Men de fortsatte att synda mot honom, de gjorde uppror mot den Högste i öknen.

78:18  De frestade Gud i sina hjärtan genom att kräva mat efter sitt begär.

78:19  De talade mot Gud, de sade: "Kan Gud duka ett bord i öknen?

78:20  Visst slog han klippan så att vattnet flödade och bäckar strömmade fram, men kan han också ge bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

78:21  När Herren hörde det blev han vred. Eld blossade upp mot Jakob, vrede vällde fram mot Israel,

78:22  för de trodde inte på Gud och litade inte på hans frälsning.

78:23  Ändå gav han befallning åt skyarna i höjden och öppnade himlens portar.

78:24  Han lät manna regna över dem till mat och gav dem säd från himlen.

78:25  Människor fick äta änglars bröd, han sände dem mat så att de blev mätta.

78:26  Han lät östanvinden komma från himlen och styrde sunnanvinden dit med sin makt.

78:27  Han lät kött regna över dem som stoft, bevingade fåglar som havets sand.

78:28  Han lät dem falla mitt i deras läger, runt omkring deras boningar.

78:29  De åt och blev övermätta, han lät dem få vad de haft begär till.

78:30  Men innan de släckt sitt begär, medan maten ännu var i deras mun,

78:31  kom Guds vrede över dem. Han dödade bland de starkaste och slog ner Israels utvalda män.

78:32  Ändå fortsatte de att synda och trodde inte på hans under.

78:33  Då lät han deras dagar försvinna i tomhet och deras år i plötslig skräck.

78:34  När han dräpte dem frågade de efter honom, de vände om och sökte Gud.

78:35  De mindes att Gud är deras klippa, att Gud den Högste är deras befriare.

78:36  De försökte bedra honom med sina ord, de ljög för honom med sin tunga.

78:37  Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom, de var inte trogna mot hans förbund.

78:38  Men han är barmhärtig och försonar skuld, han vill inte förgöra. Ofta höll han tillbaka sin vrede och lät inte hela sin glöd bryta fram.

78:39  Han tänkte på att de bara är kött, en vind som försvinner och inte kommer åter.

78:40  Hur ofta trotsade de honom inte i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

78:41  Gång på gång frestade de Gud och kränkte Israels Helige.

78:42  De kom inte ihåg hans hand eller dagen då han befriade dem från fienden,

78:43  då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

78:44  Han förvandlade deras floder till blod så att de inte kunde dricka ur bäckarna.

78:45  Han sände flugsvärmar som förtärde dem och grodor som förstörde för dem,

78:46  han gav deras gröda åt larver och deras skördar åt gräshoppor.

78:47  Han slog deras vinstockar med hagel och deras fikonträd med skyfall,

78:48  han utlämnade deras boskap åt hagel och deras hjordar åt blixtar.

78:49  Han sände över dem sin vredesglöd, harm, vrede och nöd, en skara av olycksänglar.

78:50  Han gav fritt utlopp åt sin vrede, han skonade inte deras själ från döden utan utlämnade deras liv åt pesten.

78:51  Han slog allt förstfött i Egypten, livskraftens förstling i Hams hyddor.

78:52  Han lät sitt folk bryta upp som en fårflock och förde dem som en hjord genom öknen.

78:53  Han ledde dem tryggt, de behövde inte vara rädda, deras fiender svaldes av havet.

78:54  Han förde dem till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade vunnit.

78:55  Han fördrev hednafolken framför dem, han gav dem deras land som arvedel och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

78:56  Men de trotsade och frestade Gud den Högste, de höll inte fast vid hans vittnesbörd.

78:57  De vek trolöst tillbaka som sina fäder, de gav vika som en opålitlig båge.

78:58  De väckte hans vrede med sina offerhöjder och kränkte honom med sina avgudabilder.

78:59  Gud hörde det och blev vred, han förkastade Israel med all kraft.

78:60  Han övergav sin boning i Shilo, det tält han rest bland människorna.

78:61  Han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

78:62  Sitt folk utlämnade han åt svärdet, han blev vred på sin arvedel.

78:63  Deras unga män förtärdes av eld, deras unga kvinnor blev utan brudsång.

78:64  Deras präster föll för svärd, deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.

78:65  Då vaknade Herren som ur sömn, som en hjälte bedövad av vin.

78:66  Han slog tillbaka sina fiender och drog evig skam över dem.

78:67  Han förkastade Josefs hydda och utvalde inte Efraims stam,

78:68  men Juda stam utvalde han, Sions berg som han älskar.

78:69  Han byggde sin helgedom hög som himlen, grundade den likt jorden för evigt.

78:70  Han utvalde sin tjänare David och tog honom från fårens fållor,

78:71  han hämtade honom från tackorna och satte honom till herde för Jakob, sitt folk, för Israel, sin arvedel.

78:72  Han var deras herde med rent hjärta och ledde dem med förståndig hand.