SweKarlXII1873 - I Timothy

Chapter 1

1:1  Paulus, Jesu Christi Apostel, efter Guds vår Frälsares och Herrans Jesu Christi befallning, den vårt hopp är,

1:2  Timotheo, minom rättsinniga son i trone: Nåd, barmhertighet, frid af Gudi vårom Fader, och af Jesu Christo vårom Herra.

1:3  Såsom jag bad dig, att du skulle blifva qvar i Epheso, då jag for in i Macedonien, så gör ock; att du må bjuda somligom, att de ingen annan lärdom efterfölja;

1:4  Och ingen akt gifva på fabler och slägtregister, de ingen ända hafva, och åstadkomma spörsmål, mer än förbättring till Gud, i trone.

1:5  Ty hufvudsumman af budet är kärleken af ett rent hjerta, och af ett godt samvete, och af en oskrymtad tro;

1:6  Ifrå hvilken somlige hafva farit ville, och äro omvände till onyttigt sqvaller;

1:7  Och vilja vara mästare i Skriften, och förstå icke hvad de säga, eller hvad de hålla.

1:8  Vi vete väl att lagen är god, då man henne rätteliga brukar.

1:9  Vetandes, att dem rättfärdiga är ingen lag satt; utan orättfärdigom, och olydigom, ogudaktigom, och syndarom, oheligom, och oandeligom, fadermördarom och modermördarom, mandråparom,

1:10  Bolarom, drängaskändarom, menniskotjufvom, ljugarom, menedarom; och hvad annat sådant är, det en helsosam lärdom emot faller;

1:11  Efter dens saliga Guds härliga Evangelium, hvilket mig betrodt är.

1:12  Och jag tackar vårom Herra Christo Jesu, som mig hafver gjort mägtig, och räknat mig trogen, och satt i det ämbetet;

1:13  Jag, som tillförene var en försmädare, och en förföljare, och en våldsverkare; men mig är barmhertighet vederfaren; ty jag hafver det gjort ovetandes, i otro.

1:14  Men vårs Herras nåd hafver dess mer öfverflödat, genom trona och kärleken, i Christo Jesu.

1:15  Det är ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar, att Christus Jesus är kommen i verldena, till att frälsa syndare; ibland hvilka jag är den förnämligaste.

1:16  Men mig är vederfaren barmhertighet, på det Jesus Christus skulle på mig förnämligast bevisa alla långmodighet, dem till efterdöme, som på honom tro skulle till evinnerligit lif.

1:17  Men Gudi, den eviga Konungenom, oförgängligom, osynligom, allena visom, vare pris och ära, i alla evighet. Amen.

1:18  Detta budet befaller jag dig, min son Timothee, efter de förra Prophetier om dig, att du brukar dig deruti som en god krigsman;

1:19  Hafvandes trona, och godt samvet; hvilket somlige hafva bortdrifvit, och äro skeppsbrutne vordne i trone;

1:20  Af hvilkom är Hymeneus, och Alexander, hvilka jag Satane antvardat hafver; på det de skulle lära icke mer försmäda.

Chapter 2

2:1  Så förmanar jag nu, att man för all ting hafver böner, åkallan, förböner och tacksägelser, för alla menniskor;

2:2  För Konungar, och för alla Öfverhet; på det vi måge lefva uti ett roligit och stilla lefverne, i all Gudaktighet och ärlighet.

2:3  Ty sådant är godt och tacknämligit för Gudi, vårom Frälsare;

2:4  Som vill att alla menniskor skola frälste varda, och till sanningenes kunskap komma.

2:5  Ty det är en Gud, och en Medlare emellan Gud och menniskor, nämliga den menniskan Christus Jesus;

2:6  Hvilken sig sjelf gifvit hafver för alla till återlösen, att sådant skulle i sin tid predikadt varda.

2:7  Der jag ock uti skickad är en Predikare och Apostel; jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke, Hedningarnas lärare i trone och sanningene.

2:8  Så vill jag nu, att männerna bedja i all rum, och upplyfta heliga händer, utan vrede och tvekan;

2:9  Sammalunda ock, att qvinnorna pryda sig i höfveligom klädebonad, med blygaktighet och kyskhet; icke med flätadt hår, eller guld, eller perlor, eller kostelig klädnad;

2:10  Utan, såsom de qvinnor höfves som gudaktighet bevisa, med goda gerningar.

2:11  En qvinna låte lära sig i stillhet, med all underdånighet.

2:12  Men qvinnone städer jag icke, att hon andra lärer; och icke heller råder öfver mannen, utan vare i stillhet.

2:13  Ty Adam vardt först skapad, och sedan Eva;

2:14  Och Adam vardt icke bedragen; utan qvinnan vardt bedragen, och kom öfverträdelsen åstad.

2:15  Men hon varder likväl salig, genom barnsbörden, om hon blifver i trone, och kärlekenom, och i helgelse, med kyskhet.

Chapter 3

3:1  Det är ju ett fast ord: Om någor begärar ett Biskopsämbete, han åstundar en god gerning.

3:2  Så skall nu en Biskop vara ostraffelig; ene hustrus man, vakande, nykter, sedig, gästgifvare, läraktig;

3:3  Ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning; utan mild, icke trätosam, icke girig;

3:4  Den sitt hus väl förestår; den der lydig barn hafver, med alla ärlighet;

3:5  Hvar nu någor icke kan förestå sitt eget hus, huru skall han förestå Guds församling?

3:6  Icke Nychristen; på det han icke skall uppblåsas, och falla i lastarens dom.

3:7  Han måste ock hafva ett godt vittnesbörd af dem som utantill äro; på det han icke skall falla uti lastarens försmädelse och snaro.

3:8  Sammalunda ock tjenarena, skola ärlige vara, icke tvetalige, icke drinkare, icke snikne efter slem vinning;

3:9  Hållandes trones hemlighet med ett rent samvet.

3:10  Och de skola först försökas; och sedan skola de tjena, när ingen kan straffa dem.

3:11  Deras hustrur sammaledes, skola ock ärliga vara, icke förtalerskor; nyktra, trofasta i all ting.

3:12  Tjenarena skola vara ene hustrus män, de sin barn väl förestå, och sin egen hus.

3:13  Ty de der väl tjena, förvärfva sig ett godt uppsteg, och mycken tröst i trone, som är i Christo Jesu.

3:14  Detta skrifver jag dig, förhoppandes ske skola att jag kommer snart till dig;

3:15  Och om så hände att jag förtöfvar, att du må veta huruledes du umgå skall uti Guds hus, som är lefvandes Guds församling, en pelare, och sanningenes grundval.

3:16  Och utan tvifvel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet, rättfärdigad i Andanom, synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i verldene, upptagen i härligheten.

Chapter 4

4:1  Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;

4:2  Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet;

4:3  Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.

4:4  Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder.

4:5  Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen.

4:6  När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.

4:7  Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.

4:8  Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.

4:9  Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.

4:10  Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.

4:11  Sådant bjud, och lär.

4:12  Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.

4:13  Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.

4:14  Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.

4:15  Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda.

4:16  Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.

Chapter 5

5:1  Den gamla skall du icke hårdeliga straffa; utan förmana såsom en fader; de unga såsom bröder;

5:2  De gamla qvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.

5:3  Hedra enkorna, de der rätta enkor äro.

5:4  Om någon enka hafver barn, eller barnabarn, sådana skola först lära väl regera sitt eget hus, och göra såsom föräldrarna dem gjort hafva; ty det är väl gjordt, och Gudi tacknämligit.

5:5  Men det är en rätt enka, som ensam är, den sitt hopp sätter till Gud, och blifver alltid i böner och åkallan, natt och dag;

5:6  Men den som lefver i vällust, hon är lefvandes död.

5:7  Sådant bjud, att de äro ostraffeliga.

5:8  Hvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.

5:9  Låt inga enko utväljas yngre än sextio år, den som hafver varit ens mans hustru;

5:10  Och vittnesbörd hafver om goda gerningar; om hon hafver uppfödt barn; om hon hafver herbergat; om hon hafver tvagit de heligas fötter; om hon hafver hulpit de bedröfvada; om hon i alla goda gerningar hafver idkelig varit.

5:11  Men de unga enkor låt fara; ty när de begynna kättjas emot Christum, så vilja de gifta sig;

5:12  Och hafva sin dom, att de den första tron brutit hafva.

5:13  Dertillmed äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen; ja, icke allenast fåfänga, utan ock sqvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde.

5:14  Så vill jag nu; att de unga enkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle gifva motståndarenom till att tala illa.

5:15  Ty några hafva allaredo vändt tillbaka efter Satanam.

5:16  Hvar nu någor trogen man eller qvinna hafver enkor, han försörje dem, och låte icke församlingen förtungas, att det må dem tillräcka, som rätta enkor äro.

5:17  De Prester, som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värda; mest de, som arbeta i ordet och lärdomen.

5:18  Ty Skriften säger: Du skall icke binda munnen till på oxan som tröskar; och: En arbetare är sin lön värd.

5:19  Tillstäd ingen klagomål emot en Prest, utan med tu eller tre vittne.

5:20  De som synda, straffa för allom, att andre skola ock frukta.

5:21  Jag betygar för Gudi, och Herranom Jesu Christo, och för de utkorada Änglar, att du håller detta, utan egen godtycko, och gör intet efter väld.

5:22  Lägg icke hastigt händerna på någon, och gör dig icke heller delaktig i annars mans synder; håll dig sjelfvan kysk.

5:23  Drick icke länger vatten, utan bruka något fögo vin, för din magas skull, och att du ofta sjuk äst.

5:24  Somliga menniskors synder äro uppenbara, att man dem tillförene döma kan; men somliga varda sedan uppenbara.

5:25  Sammalunda äro ock somliga goda gerningar uppenbara; och de andra blifva ock intet fördolda.

Chapter 6

6:1  Trälarna, som under ok äro, skola hålla sina herrar alla äro värda; på det Guds Namn och lärdom icke skall försmädd varda.

6:2  Men de som hafva trogna herrar, de skola icke förakta dem, fördenskull de äro bröder; utan vara dess mer tjenstaktige, att de trogne, och älskade, och delaktige uti välgerningene äro. Sådant lär, och förmana.

6:3  Ho der annars lärer, och icke blifver vid vårs Herras Jesu Christi helsosamma ord, och vid den lärdom som är om Gudaktigheten;

6:4  Han är förmörkrad, och vet intet, utan är sjuk i spörsmål och ordaträtor, af hvilkom födes afund, kif, försmädelse, onda misstankar,

6:5  Onyttiga disputeringar emellan de menniskor, som i sitt sinne förderfvade äro, ifrå hvilka sanningen är borttagen, de der mena att gudaktigheten är en vinning. Drag dig ifrå sådana.

6:6  Men vara gudelig, och låta sig nöja, är vinning nog.

6:7  Ty vi hafve intet fört in i verldena; derföre är det klart, att vi icke heller kunne något föra härut;

6:8  Utan då vi hafve födo och kläder, så låtom oss dermed nöja.

6:9  Men de som vilja rike varda, falla uti frestelse, och i snaro, och i mång dåraktig och skadelig begärelse, de der sänka menniskorna uti förderf och fördömelse.

6:10  Ty girighet är en rot till allt ondt; till hvilka somlige hafva haft lust, och äro dermed ville farne ifrå trone, och hafva gjort sig sjelfva mycken bedröfvelse.

6:11  Men du, Guds menniska, fly sådant; far efter rättfärdigheten, Gudaktigheten, tron, kärleken, tålamod, saktmod.

6:12  Kämpa en god trones kamp; fatta evinnerligit lif, till hvilket du ock kallad äst, och bekänt hafver en god bekännelse för mång vittne.

6:13  Jag bjuder dig för Gudi, som all ting gör lefvande; och för Christo Jesu, som under Pontio Pilato betygat hafver en god bekännelse;

6:14  Att du håller budet obesmittadt, ostraffelig, intill vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse;

6:15  Hvilka oss bete skall i sin tid den salige och allena väldige Konungen öfver alla Konungar, och Herren öfver alla herrar.

6:16  Den der allena hafver odödelighet; den der bor uti ett ljus der ingen tillkomma kan; den ingen menniska sett hafver, icke heller se kan; honom vare ära och evigt rike. Amen.

6:17  Bjud dem som rike äro i denna verld, att de icke äro storsinte, icke heller sätta sitt hopp på de ovissa rikedomar; utan på lefvande Gud, hvilken oss all ting rikeliga gifver till att nyttja;

6:18  Att de göra väl, och rike varda på goda gerningar, gerna gifva, äro oförtrutne;

6:19  Sammansamka sig sjelfvom en god grund framdeles, att de måga fatta evinnerligit lif.

6:20  O Timothee, förvara det dig betrodt är; och fly oandelig och onyttig ord och trätor, som gå af falskeliga berömd konst;

6:21  Hvilka somlige föregifva, och fara ville om trona. Nåd vare med dig. Amen. Sänd af Laodicea, hvilken är hufvudstaden i Phrygia Pacatiana.