SweFolk - Song of Solomon

Chapter 1

1:1  Sångernas sång av Salomo.

1:2  Kyss mig med kyssar av din mun! Din kärlek är ljuvare än vin.

1:3  Ljuvlig är dina salvors doft, en utgjuten salva är ditt namn. Därför älskar de unga kvinnorna dig.

1:4  Dra mig med dig, låt oss skynda! Kungen har fört mig in i sina kammare. Vi vill jubla och glädjas över dig, prisa din kärlek högre än vin. Med rätta älskar man dig!

1:5  Mörk är jag, men vacker, ni Jerusalems döttrar, som Kedars hyddor, som Salomos tält.

1:6  Se inte på mig för att jag är mörk, för att solen har bränt mig. Min mors söner blev arga på mig, de satte mig att vakta vingårdarna. Min egen vingård vaktade jag inte.

1:7  Säg mig, du som min själ har kär: Var vallar du din hjord, var låter du den vila vid middagstid? Varför skulle jag gå som beslöjad vid dina vänners hjordar?

1:8  Vet du inte det, du skönaste bland kvinnor? Gå då i hjordens spår och valla dina killingar vid herdarnas tält.

1:9  Vid ett sto i faraos spann liknar jag dig, min älskade.

1:10  Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med rader av pärlor.

1:11  Smycken av guld med pärlor av silver ska vi göra åt dig.

1:12  Medan kungen håller sin fest sprider min nardus sin doft.

1:13  Min vän är för mig ett myrragömme som vilar mellan mina bröst.

1:14  Min vän är för mig en klase hennablommor från En-Gedis vingårdar.

1:15  Vad du är vacker, min älskade, vad du är vacker! Dina ögon är duvor.

1:16  Vad du är vacker, min vän, och ljuvlig! Vårt viloläger grönskar.

1:17  Cedrar är bjälkar i vårt hus, cypresser vår väggpanel.

Chapter 2

2:1  Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.

2:2  Som en lilja bland törnen, så är min älskade bland flickor.

2:3  Som ett äppelträd bland skogens träd, så är min vän bland unga män. Jag längtar att få sitta i hans skugga, hans frukt är ljuv i min mun.

2:4  Han har fört mig in i vinsalen, kärleken är hans baner över mig.

2:5  Stärk mig med druvkakor, styrk mig med äpplen, för jag är sjuk av kärlek!

2:6  Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, hans högra omfamnar mig.

2:7  Lova mig, Jerusalems döttrar, vid markens gaseller och hindar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill.

2:8  Hör, min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram över höjderna.

2:9  Min vän är som en gasell eller en ung hjort. Nu står han där bakom vår vägg, han kikar in genom fönstret, han ser in genom gallret.

2:10  Min vän börjar tala, han säger till mig: Res dig, min älskade, min sköna, och kom!

2:11  Se, vintern är över, regntiden slut och förbi.

2:12  Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit och turturduvans röst hörs i vårt land.

2:13  Fikonträdets frukter rodnar, vinstockarna blommar och sprider sin doft. Res dig, min älskade, min sköna, och kom!

2:14  Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle! Låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, för din röst är ljuv och ditt ansikte skönt.

2:15  Fånga rävarna åt oss, de små rävarna som fördärvar vingårdarna, våra vingårdar som står i blom.

2:16  Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor.

2:17  När dagen blir sval och skuggorna flyr, kom då tillbaka, min vän, och var som en gasell eller en ung hjort på de kassiadoftande bergen.

Chapter 3

3:1  Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte.

3:2  Jag vill stiga upp och gå runt i staden på gator och torg, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.

3:3  Väktarna fann mig där de gick runt i staden. ”Har ni sett honom som min själ har kär?”

3:4  Knappt var jag förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep honom och släppte honom inte förrän jag fört honom in i min mors hus, in i kammaren hos henne som fött mig.

3:5  Lova mig, Jerusalems döttrar, vid markens gaseller och hindar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill.

3:6  Vem är hon som kommer upp från öknen som i pelare av rök, doftande av myrra och rökelse, av köpmannens alla kryddor?

3:7  Se, där är Salomos bärstol! Sextio krigare omger den, sextio av Israels hjältar.

3:8  Alla bär svärd och är skickliga i strid, var och en med svärd vid sidan mot nattens faror.

3:9  Sin bärstol har kung Salomo gjort av trä från Libanon,

3:10  med sidostöd av silver, ryggstöd av guld och säte av purpurtyg, invändigt prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.

3:11  Kom ut, Sions döttrar, se kung Salomo och kronan som hans mor krönte honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtas glädjedag.

Chapter 4

4:1  Vad du är vacker, min älskade, vad du är vacker! Dina ögon är duvor bakom din slöja. Ditt hår är som en hjord av getter som strömmar ner för Gileads berg.

4:2  Dina tänder är som en flock av nyklippta tackor som kommer upp ur badet, där alla har tvillingar och ingen är utan lamm.

4:3  Dina läppar är som ett rosenrött band, och din mun är ljuvlig. Din kind är som en granatäppelskiva bakom din slöja.

4:4  Din hals är som Davids torn, byggt med rader av stenar där tusen sköldar hänger, hjältarnas alla sköldar.

4:5  Dina båda bröst liknar två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljor.

4:6  När dagen blir sval och skuggorna flyr vill jag gå till myrraberget, till rökelsedoftens höjd.

4:7  Du är alltigenom vacker, min älskade, på dig finns ingen fläck.

4:8  Kom med från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon! Kom ner från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hålor, från leopardernas berg.

4:9  Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud, du har fångat mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk i din halskedja.

4:10  Vad din kärlek är skön, min syster, min brud! Vad din kärlek är ljuv, ljuvare än vin, dina salvors doft är ljuvare än alla parfymer.

4:11  Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga gömmer honung och mjölk, dina kläders doft är som Libanons doft.

4:12  En sluten lustgård är min syster, min brud, en sluten brunn, en förseglad källa.

4:13  Dina växter är en lustgård av granatäppelträd med härliga frukter, med hennablommor och nardus,

4:14  med nardus och saffran, kalmus och kanel och alla slags rökelseträd, med myrra och aloe och de finaste kryddor av alla slag.

4:15  Du är en källa i lustgården, en brunn med levande vatten som strömmar från Libanon.

4:16  Vakna, du nordanvind, och kom, du sunnanvind! Blås genom min lustgård så att dess dofter strömmar ut. Kom, min vän, till din lustgård och ät dess härliga frukter!

Chapter 5

5:1  Jag kommer till min lustgård, min syster, min brud. Jag plockar min myrra och mina kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk. Ät, vänner, drick och berusa er av kärlek!

5:2  Jag sover, men mitt hjärta är vaket. Hör, min vän knackar på: ”Öppna för mig, min syster, min älskade, min duva, min fullkomliga! Mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.”

5:3  Jag har tagit av mig mitt linne, ska jag ta på det igen? Jag har tvättat mina fötter, ska jag smutsa ner dem igen?

5:4  Min vän räckte in sin hand genom luckan, då bultade mitt hjärta för honom.

5:5  Jag steg upp för att öppna för min vän. Mina händer dröp av myrra, mina fingrar av myrra som rann över dörrens handtag.

5:6  Jag öppnade för min vän – men min vän var borta, han var försvunnen. Min själ var utom sig av hans ord. Jag sökte honom men fann honom inte, jag ropade på honom men han svarade mig inte.

5:7  Väktarna fann mig där de gick runt i staden. De slog mig och sårade mig, de ryckte av mig min mantel, dessa murarnas väktare.

5:8  Lova mig, Jerusalems döttrar: Om ni finner min vän – vad ska ni säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!

5:9  Hur är din vän bättre än andra, du skönaste bland kvinnor? Hur är din vän bättre än andra, eftersom du ber oss lova dig detta?

5:10  Min vän är strålande vit och röd, ypperst bland tiotusen.

5:11  Hans huvud är finaste guld, hans hår är lockigt och svart som korpen.

5:12  Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar, duvor som badar i mjölk, infattade som ädelstenar.

5:13  Hans kinder liknar doftande blomstersängar, kullar av kryddiga örter. Hans läppar är liljor som dryper av flytande myrra.

5:14  Hans händer är ringar av guld med infattade krysoliter. Hans kropp är ett konstverk av elfenben, täckt med safirer.

5:15  Hans ben är pelare av marmor på socklar av finaste guld. Hans gestalt är som Libanon, ståtlig som cedrarna.

5:16  Hans mun är sötma, allt hos honom är ljuvligt. Sådan är min vän, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar! Vart har din vän gått, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Vi ska hjälpa dig att söka honom.

Chapter 6

6:1  Min vän har gått ner till sin lustgård, till de doftande blomstersängarna, för att valla sin hjord i lustgårdarna och plocka liljor.

6:2  Jag är min väns och min vän är min, där han vallar sin hjord bland liljor.

6:3  Vacker som Tirsa är du, min älskade, ljuvlig som Jerusalem, överväldigande som en här under fanor.

6:4  Vänd bort dina ögon ifrån mig, de har kuvat mig. Ditt hår är som en hjord av getter som strömmar ner för Gilead.

6:5  Dina tänder är som en flock tackor som kommer upp ur badet, där alla har tvillingar och ingen är utan lamm.

6:6  Din kind är som en granatäppelskiva bakom din slöja.

6:7  Sextio är drottningarna, åttio bihustrurna och de unga kvinnorna oräkneliga –

6:8  men hon är den enda, min duva, min fullkomliga, den enda för sin mor, älskad av den som fött henne. Flickorna ser henne och prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovordar henne.

6:9  Vem är hon som blickar fram likt morgonrodnaden – skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en här under fanor?

6:10  Jag gick ner till valnötslunden för att se på grönskan i dalen, för att se om vinstocken skjutit skott och granatäppelträden gått i blom.

6:11  Utan att jag märkte det hade min längtan satt mig vid mitt furstefolks vagnar.

6:12  Vänd om, vänd om, Shulamit, vänd om, vänd om så att vi får se dig!

Chapter 7

7:1  Varför ser ni på Shulamit, som på en dans i Mahanajim? Vad dina fötter är vackra i sandaler, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett smycke, ett verk av en konstnärs händer.

7:2  Din navel är en rundad skål, må vinet aldrig fattas! Din midja är en vetehög, omgiven av liljor.

7:3  Dina bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell.

7:4  Din hals är som ett elfenbenstorn, dina ögon som dammarna i Heshbon vid Bat-Rabbimsporten. Din näsa är som Libanonstornet som vetter mot Damaskus.

7:5  Ditt huvud höjer sig som Karmel, och ditt hårsvall är som purpur. Kungen är fångad i dess lockar.

7:6  Vad du är skön och ljuv, du kärlek, så full av njutning!

7:7  Din hållning är som palmens, dina bröst som druvklasar.

7:8  Jag tänker: Jag vill upp i den palmen, jag vill gripa dess frukt. Låt dina bröst vara som druvklasar, din andedräkt som äppeldoft

7:9  och din mun som ljuvaste vin. Vinet rinner rakt ner i min vän och fuktar de slumrandes läppar.

7:10  Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.

7:11  Kom, min vän, vi går ut på fälten och övernattar i byarna.

7:12  Vi går tidigt till vingårdarna och ser om vinstocken har fått skott, om knopparna öppnat sig och granatäppelträden gått i blom. Där vill jag ge dig min kärlek.

7:13  Kärleksäpplena sprider sin doft, vid våra dörrar finns alla slags härliga frukter, både nya och gamla. Min vän, jag har sparat dem åt dig.

Chapter 8

8:1  Tänk om du hade varit som min bror, ammad vid min mors bröst! Då hade jag fått kyssa dig om jag mött dig där ute, och ingen hade föraktat mig.

8:2  Jag hade fått leda dig, föra dig in i min mors hus, du hade undervisat mig. Jag hade gett dig kryddat vin att dricka, saft från mina granatäpplen.

8:3  Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, hans högra omfamnar mig.

8:4  Lova mig, Jerusalems döttrar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill.

8:5  Vem är hon som kommer upp från öknen, stödd på sin vän? Där under äppelträdet väckte jag dig, där som din mor födde dig, där hon som gav dig livet födde dig.

8:6  Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, som ett sigill på din arm, för kärleken är stark som döden, dess lidelse obeveklig som dödsriket. Dess glöd är eldens glöd, en Herrens låga.

8:7  Väldiga vatten kan inte släcka kärleken, strömmar kan inte dränka den. Om någon ville ge allt han har i sitt hus för kärleken, skulle han ändå bli avvisad.

8:8  Vi har en liten syster som ännu inte har fått bröst. Vad ska vi göra med vår syster den dag man vill vinna henne?

8:9  Är hon en mur bygger vi på den ett silverkrön, men är hon en dörr bommar vi för den med en cederplanka.

8:10  Jag är en mur, och mina bröst är som torn. Så blev jag i hans ögon som en som finner frid.

8:11  Salomo hade en vingård i Baal-Hamon, en vingård som han lämnade åt väktare. Tusen siklar silver fick man ge för dess frukt.

8:12  Min egen vingård tillhör mig. Tusen tillhör dig, Salomo, och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.

8:13  Du som bor i lustgårdarna, vännerna lyssnar till din röst. Låt mig få höra den!

8:14  Skynda, min vän, och var som en gasell eller en ung hjort på de kryddoftande bergen.