SweKarlXII - Song of Solomon

Chapter 1

1:1  Salomos Höga Wisa.

1:2  Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än win;

1:3  Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salvo; derföre hafwa pigorna dig kär.

1:4  Drag mig efter dig, så löpe wi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Wi fröjde oss, och äre glade öfwer dig; wi tänke uppå din bröst mer än uppå win: De fromme älska dig.

1:5  Jag är swart, men ganska täck, J Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.

1:6  Ser icke derefter, att jag så swart är; ty solen hafwer bränt mig: Mins moders barn wredgas emot mig. Man hafwer satt mig till wingårdsvaktersko; men min wingård, den jag hade, bewarade jag icke.

1:7  Säg mig du, den min själ älskar, hwar du beter, hwar du hwilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.

1:8  Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qwinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid wid herdahusen.

1:9  Jag liknar dig, min kära wid mitt resigtyg, wid Pharaos wagnar.

1:10  Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.

1:11  Wi wilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.

1:12  Då Konungen wände sig hit, gaf min nardus sina lukt.

1:13  Min wän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.

1:14  Min wän är mig en drufwa Copher, uti de wingårdar i EnGedi.

1:15  Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufwoögon.

1:16  Si, min wän, du äst dägelig och ljuflig; wår säng grönskas.

1:17  Wår hus bjelkar äro cederträ; wåre sparrar äro cypress.

Chapter 2

2:1  Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.

2:2  Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.

2:3  Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min wän ibland sönerna: Jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.

2:4  Han hafwer mig in uti winkällaren, och kärleken är hans baner öfwer mig.

2:5  Han wederqwicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.

2:6  Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar mig.

2:7  Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, wid rår, eller wid hinder i markene, att J icke uppwäcken eller omaken mina käresto, tilldess henne själf lyster.

2:8  Detta är mins wäns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.

2:9  Min wän är lik enom råbock, eller ungom hjort; Si, han står bak wår wägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.

2:10  Min wän swarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.

2:11  Ty si, wintren är förgången, regnet är öfwerståndet, och är sin wäg;

2:12  Blomstren äro utgångna på markene; wårtiden är kommen, och tuturdufwan låter sig höra i wårt land;

2:13  Fikonträt är knoppadt, winträn blomstras, och gifwa sina lukt: Statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.

2:14  Min dufwa uti stenklyftor, uti bergsrefwor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.

2:15  Tager oss räfwar, de små räfwar, som förderwa wingårdar; ty wåra wingårdar blomstras.

2:16  Min wän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;

2:17  Intil dess att dagen swal warder, och skuggarne afwika: Wänd om, blif såsom en rå, min wän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.

Chapter 3

3:1  Jag sökte om nattena i mine säng, den min själ kär hade; jag sökte, men jag fann honom intet.

3:2  Jag will stå upp och gå omkring i staden, på gator och gränder, och söka den min själ kär hafwer: Jag sökte, men jag fann honom intet.

3:3  Mig funno wäktarena, som kringom i staden gå: Hafwen J icke sett den min själ kär hafwer?

3:4  Då jag kom litet framom dem, så fann jag den min själ kär hafwer: Jag håller honom, och will icke öfwergiwa honom, tilldess jag hafwer honom in uti mine moders hus, uti mine moders kammar.

3:5  Jag beswär eder, J Jerusalems döttrar, wid rår och hinder på markene, att J icke uppwävcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne själf lyster.

3:6  Ho är denna, som uppgår utur öknene, såsom en rök af myrrham, rökelse och allahanda apothekares pulver?

3:7  Si omkring Salomos säng stå sextio starke, utaf de starka i Jsrael;

3:8  Alle hålla de swärd, och äro behändige till strids; hwardera hafwer sitt swärd wid sina sido, för fruktans skull, om nattena.

3:9  Konung Salomo lät göra sig ett sängerum af Libanons trä;

3:10  Dess stodar woro af silfwer, täckelsen af guld, sätet af purpur, bottnen deruti war lusteliga lagd för Jerusalems döttrars skull.

3:11  Går ut, J Zions döttrar, och skåder Konung Salomo, i den krono, der hans moder honom med krönt hafwer, på hans bröllopsdag, och på hans hjertas fröjds dag.

Chapter 4

4:1  Si, min kära, du äst dägelig, si, dägelig äst du; din ögon äro såsom dufwoögon, emellan dina lockar: Ditt hår är såsom getahjordar, som klippte äro på det berget Gilead.

4:2  Dina tänder äro såsom hjordar med afklippta ull, som twagne komma utu wattnet, hwilke allesamman äro hafwande med twillingar, och ingen af dem är ofruktsam.

4:3  Dina läppar äro såsom ett rosenfärgadt snöre, och ditt tal ljufligit; dine kinder såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar.

4:4  Din hals är såsom Davids torn, gjord med bröstwärn, der tusende sköldar uppå hänga, och allahanda de starkas wapen.

4:5  Din tu bröst äro såsom twå unga råtwillingar, hwilke ibland roser i bet gå;

4:6  Till dess dagen swal warder, och skuggorna afwika: Jag will gå till myrrhamsberget, och rökelsehögen.

4:7  Du äst med allone dägelig, min kära, och ingen fläck är på dig.

4:8  Kom, min brud, ifrå Libanon, kom ifrå Libanon: Gack in, träd hit ifrån Amana kulle, ifrå Senir och Hermons kulle, ifrå lejonens boning, ifrå de leoparders berg.

4:9  Du hafwer tagit mig hjertat bort, min syster, kära brud, med ett ditt öga, och med ene dine halskedjo.

4:10  Huru dägelig äro din bröst, min syster, kära brud: Din bröst äro lustigare än win, och din salvos lukt öfwergår alla örter.

4:11  Dine läppar, min brud, äro såsom drypande hannogskaka: Hannog och mjölk är under dine tungo, och din kläders lukt är såsom lukt af Libanon.

4:12  Min syster, kära brud, du äst en tillsluten örtagård; en tillsluten källa, en förseglad brunn.

4:13  Din frukt är såsom en lustgård af granatäple med ädla frukter, cyper med nardus;

4:14  Nardus med saffran, calmus och canel, med allahanda Libanons trä; myrrham och aloes med alla bästa örter;

4:15  Såsom en örtegårds brunn, såsom en brunn af lefwande watten, det af Libanon flyter.

4:16  Statt upp, nordanwäder, och kom, sunnanwäder, och blås igenom min örtegård, att hans örter måga drypa. Min wän komme uti sin örtegård, och äte sina ädla frukter.

Chapter 5

5:1  Jag kom, min syster, kära brud, uti min örtegård; jag hafwer mitt myrrham, samt med mina örter, uppskurit; jag hafwer ätit mina hannogskako, samt med minom hannog; jag hafwer druckit mitt win med mine mjölk: Äter, mine käre, och dricker, mine wänner, och warder druckne.

5:2  Jag sofwer, och mitt hjerta wakar; der är mins wäns röst, som klappar: Låt mig upp, min kära, min syster, min dufwa, min fromma; ty mitt hufwud är fullt med dagg, och mina lockar fulle med nattenes droppar.

5:3  Jag hafwer afklädt min kjortel, huru skulle jag åter kläda honom uppå igen? Jag hafwer twagit mina fötter, huru skulle jag besmitta dem igen?

5:4  Men min wän stack sina hand in genom ett hål, och mitt lif darrade derwid.

5:5  Då stod jag upp, att jag skulle låta minom wän upp: Mina händer drupo af myrrham, och myrrham lopp öfwer mina finger på stängelen åt låset.

5:6  Och då jag minom wän upplåtit hade, war han borto, och sin wäg gången. Då gick min själ ut efter hans ord: Jag sökte honom, men jag fann honom intet; jag ropade, men han swarade mig intet.

5:7  Wäktarena, som omkringgå i stadenom, funno mig, de slogo mig till sårs; wäktarena på murenom togo mig bort mitt hufwudkläde.

5:8  Jag beswär eder, Jerusalems döttrar; finnen J min wän, så säger honom, att jag för älskog krank ligger.

5:9  Hwad är din wän för andra wänner, o du aldradägeligasta ibland qwinnor? Hwad är din wän för andra wänner, att du så hafwer besworit oss?

5:10  Min wän är hwit och röd, utkorad ibland mång tusend.

5:11  Hans hufwud är det bästa guld; hans hår är krusadt, swart såsom en korp.

5:12  Hans ögon äro såsom dufwoögon wid wattubäcker, twagne med mjölk, och stå full.

5:13  Hans kinder äro såsom apothekares wäxande örtesängar; hans läppar äro såsom roser, de der drypa af flytande myrrham.

5:14  Hans händer äro såsom guldringar, fulle med turkoser; hans lif är såsom rent elphenben, besatt med saphirer.

5:15  Hans ben äro såsom marmors pelare, grundade uppå gyldene fötter; hans skapnad är såsom Libanon, utkorad såsom cederträ.

5:16  Hans hals är söt och ganska lustig: En sådana är min wän; min wän är sådana, J Jerusalems döttrar. Hwart är då din wän gången, o du dägeligasta ibland qwinnor? Hwart hafwer din wän wändt sig, så wilje wi honom söka med dig.

Chapter 6

6:1  Min wän är nedergången uti sin örtagård, till örtasängarna, att han sig der förlusta skall i örtagårdarna, och hemta roser.

6:2  Min wän är min, och jag är hans, den sig ibland roser förlustar.

6:3  Du äst dägelig, min kära, såsom Thirza; lustig såsom Jerusalem, förskräckelig såsom en härordan.

6:4  Wänd din ögon ifrå mig; förty de göra mig brinnande: Ditt hår är såsom en getahjord, de som på berget Gilead klippte äro.

6:5  Dina tänder äro såsom en fårahjord, de der twagne komma utu watten, hwilke allesammans äro med twillingar hafwande, och ingen ibland dem är ofruktsam.

6:6  Dine kinder äro såsom skörden på granatäplet, emellan dina lockar.

6:7  Sextio äro Drottningarna, och åttatio frillorna, och på jungfrurna är intet tal;

6:8  Men en är min dufwa, min fromma; en är sine moder kärast, och sine moders utkorada: Då döttrarna sågo henne, prisade de henne saliga; Drottningarna och frillorna lofwade henne.

6:9  Ho är denna, som uppgår såsom en morgonrodne, dägelig såsom månen, utkorad, såsom solen, förskräckelig såsom en härordan?

6:10  Jag är nedergången i nöttagården, till att skåda telningarna wid bäcken; till att skåda, om winträt blomstrades, om granatäplen grönskades.

6:11  Min själ wisste icke, att han mig intill AmmiNadibs wagnar satt hade.

6:12  Wänd om, wänd om, o Sulamith; wänd om, wänd om, att wi måge skåda dig; hwad sen J på Sulamith annat, än dans i Mahanaim?

Chapter 7

7:1  Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika wid hwarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafwer.

7:2  Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hwetehop, omsatt med roser.

7:3  Din tu bröst äro såsom twå unge råtwillingar;

7:4  Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon wid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hwilket sig wänder emot Damascon;

7:5  Ditt hufwud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufwud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.

7:6  Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära , i wällust!

7:7  Din längd är lik wid ett palmträ; och din bröst wid windrufwor.

7:8  Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qwistar: Låt din bröst wara såsom drufwor på winträ, och lukten af dine näso såsom äple;

7:9  Och din hals såsom godt win, det minom wän lätteliga infår; och tala om gammal ärende.

7:10  Min wän är min, och han hålleer sig ock till mig.

7:11  Kom min wän, låt oss gå ut på markena, och wistas i landsbyarna;

7:12  Att wi måge bittida uppstå till wingårdarna, och få se, om winträt blomstras, och hafwer fått knoppar; om de granatäple utgångna äro: Der will jag gifwa dig min bröst.

7:13  Liljorna gifwa sin lukt, och för wåra dörr allahanda ädla frukter; min wän, jag hafwer bewarat åt dig både nytt och gammalt.

Chapter 8

8:1  O! att jag måtte finna dig ute, min broder, du, som mins moders bröst suger, och måtte få kyssa dig; att ock ingen föraktade mig.

8:2  Jag wille taga dig, och hafwa dig uti mine moders hus, der du mig lära skulle; der wille jag skänka dig kryddadt win, och must af min granatäple.

8:3  Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar mig.

8:4  Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, att J icke uppwäcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.

8:5  Ho är denna, som uppkommer ifrån öknene, och stöder sig in uppå sin wän? Under äpleträt wäcker jag dig, der din moder dig födt hafwer; der hon, som dig födde, med dig legat hafwer.

8:6  Sätt mig såsom ett insegel på ditt hjerta, och såsom ett insegel uppå din arm; ty kärleken är stark såsom döden, och nitälskan är fast såsom helwetet: Dess glöd är brinnande, och en HERrans låge;

8:7  Så att ock mycket watten icke förmå utsläcka kärleken, eller strömmar fördränka honom: Om en wille gifwa alla ägodelar i sino huse för kärleken, så gulle det alltsammans intet.

8:8  Wår syster är liten, och hafwer ingen bröst; hwad skole wi göra till wår syster, när man nu skall tala henne till?

8:9  Är hon en mur, så wilje wi göra silfwerbålwerk deruppå; är hon en dörr, så wilje wi befästa henne med cederbräde.

8:10  Jag är en mur, och min bröst äro såsom torn, deraf är jag worden för hans ögon såsom den der frid finner.

8:11  Salomo hafwer en wingård i BaalHamon, den wingården fick han waktarom, att hwardera skulle gifwa, för hans frukt, tusende silfpenningar.

8:12  Min wingård är för mig: Dig Salomo bör tusende; men waktaromen öfwer hans frukter, tuhundrad.

8:13  Du, som bor i örtagårdarna, sällskapen akta deruppå; låt mig höra dina röst.

8:14  Fly, min wän, och war lik ene rå, eller enom ungom hjort, in på örtabergen. Ände på Salomos Höga Wisa.