SweFolk - Galatians

Chapter 1

1:1  Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.

1:2  Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien.

1:3  Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus,

1:4  som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja.

1:5  Hans är äran i evigheters evighet. Amen.

1:6  Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium,

1:7  fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium.

1:8  Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse.

1:9  Det vi redan har sagt säger jag nu igen: om någon ger er ett annat evangelium än det ni har tagit emot, så ska han vara under förbannelse.

1:10  Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare.

1:11  Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor.

1:12  Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

1:13  Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den.

1:14  Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar.

1:15  Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd

1:16  beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod.

1:17  Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och återvände sedan till Damaskus.

1:18  Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar.

1:19  Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

1:20  Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte.

1:21  Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område.

1:22  Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen,

1:23  de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota."

1:24  Och de prisade Gud för min skull.

Chapter 2

2:1  Efter fjorton år kom jag upp till Jerusalem igen, nu med Barnabas. Även Titus hade jag med mig.

2:2  Jag reste dit efter en uppenbarelse och lade fram – enskilt, för de ansedda – det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag kämpade eller hade kämpat förgäves?

2:3  Men inte ens min följeslagare Titus, som är grek, blev tvingad till omskärelse.

2:4  Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

2:5  Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

2:6  Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer.

2:7  Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna.

2:8  Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.

2:9  Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

2:10  Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag också varit noga med att göra.

2:11  Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd.

2:12  Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna.

2:13  Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.

2:14  Men när jag såg att de inte var på rätt väg efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"

2:15  Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare.

2:16  Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

2:17  Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte!

2:18  Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare.

2:19  Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,

2:20  och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.

2:21  Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.

Chapter 3

3:1  Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst.

3:2  En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro?

3:3  Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet?

3:4  Har ni lidit så mycket förgäves, om det nu var förgäves?

3:5  Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham?

3:6  Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

3:7  Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.

3:8  Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade.

3:9  Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

3:10  Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.

3:11  Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.

3:12  Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.

3:13  Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

3:14  Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

3:15  Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas.

3:16  Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.

3:17  Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle bli ogiltigt.

3:18  För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.

3:19  Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.

3:20  Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en.

3:21  Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen.

3:22  Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

3:23  Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras.

3:24  Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro.

3:25  Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

3:26  Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.

3:27  Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus.

3:28  Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

3:29  Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.

Chapter 4

4:1  Jag menar: så länge arvingen är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han är ägare till allt.

4:2  Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt.

4:3  På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter.

4:4  Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

4:5  för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt.

4:6  Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Far!"

4:7  Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.

4:8  Förr, när ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar.

4:9  Men nu när ni känner Gud, eller än mer är kända av Gud, hur kan ni då vilja vända tillbaka till dessa svaga och fattiga makter och bli slavar under dem igen?

4:10  Ni håller noga reda på dagar och månader och särskilda tider och år.

4:11  Jag är rädd att jag kanske har ansträngt mig förgäves bland er.

4:12  Bröder, jag ber er: bli som jag, för jag blev som ni. Ni har inte gjort mig något ont.

4:13  Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att predika evangeliet för er.

4:14  Trots att min svaga kropp var en prövning för er visade ni varken förakt eller avsky för mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus.

4:15  Var är nu er lovprisning? Jag kan intyga att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem till mig om ni kunnat.

4:16  Har jag nu blivit er fiende genom att säga er sanningen?

4:17  Dessa människor brinner för er men inte på ett gott sätt, utan de vill skilja er från oss för att ni ska brinna för dem.

4:18  Det är bra att brinna för det som är gott, det gäller alltid och inte bara när jag är hos er.

4:19  Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har formats i er,

4:20  jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.

4:21  Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen?

4:22  Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun.

4:23  Slavinnans son var född på mänsklig väg, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

4:24  Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar.

4:25  Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn.

4:26  Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder.

4:27  Det står ju skrivet: Jubla, du ofruktsamma som inte föder barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte känner födslovärkar, för den ensamma har många barn, fler än den som har en man.

4:28  Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak.

4:29  Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu.

4:30  Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.

4:31  Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Chapter 5

5:1  Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.

5:2  Lyssna! Jag, Paulus, säger er att om ni låter omskära er, kommer inte Kristus att vara till någon hjälp för er.

5:3  Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.

5:4  Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.

5:5  Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp.

5:6  I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.

5:7  Ni började bra. Vem hindrade er så att ni inte längre lyder sanningen?

5:8  Den övertalningen kom inte från honom som kallade er.

5:9  Lite surdeg syrar hela degen.

5:10  Jag för min del litar på er i Herren att ni inte ska vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er ska få sin dom, vem han än är.

5:11  Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför blir jag då förföljd? I så fall vore korsets anstöt borta.

5:12  De som hetsar er borde gå och kastrera sig.

5:13  Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.

5:14  Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.

5:15  Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.

5:16  Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär.

5:17  Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.

5:18  Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen.

5:19  Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier,

5:20  avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror,

5:21  illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.

5:22  Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet,

5:23  mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

5:24  De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.

5:25  Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.

5:26  Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Chapter 6

6:1  Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad.

6:2  Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

6:3  Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv.

6:4  Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra.

6:5  Var och en ska bära sin egen ryggsäck.

6:6  Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom.

6:7  Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda.

6:8  Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv.

6:9  Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.

6:10  Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.

6:11  Se vilka stora bokstäver jag nu skriver till er med egen hand.

6:12  De som vill göra ett gott intryck genom det yttre försöker tvinga er till omskärelse bara för att inte bli förföljda för Kristi kors.

6:13  De som låter omskära sig håller inte ens lagen själva, men de vill att ni ska bli omskurna så att de kan vara stolta över ert yttre.

6:14  För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.

6:15  Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse.

6:16  Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, och över Guds Israel.

6:17  Nu får ingen ge mig mer besvär, för jag bär Jesu märken på min kropp.

6:18  Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.