SweFolk - Zechariah

Chapter 1

1:1  I åttonde månaden av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:

1:2  Herren var vred på era fäder.

1:3  Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot.

1:4  Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren.

1:5  Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?

1:6  Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de träffade era fäder. Och de vände om och sade: ”Herren Sebaot har handlat med oss efter våra vägar och våra gärningar, så som han hade bestämt sig för att göra med oss.”

1:7  På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:

1:8  Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita.

1:9  Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.”

1:10  Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.”

1:11  Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”

1:12  Då sade Herrens ängel: ”Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.”

1:13  Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord.

1:14  Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Jerusalem och brinner av nit för Sion.

1:15  Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, för när jag bara var lite vred förvärrade de olyckan.

1:16  Därför säger Herren så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus ska byggas där, säger Herren Sebaot, och mätsnöret ska spännas över Jerusalem.

1:17  Ropa ut än en gång: Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska mina städer flöda över av det som är gott. Herren ska än en gång trösta Sion, än en gång ska han utvälja Jerusalem.”

1:18  Och jag lyfte min blick och fick se fyra horn.

1:19  Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade mig: ”Där är hornen som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.”

1:20  Och Herren lät mig se fyra smeder.

1:21  Jag frågade: ”Varför har dessa kommit och vad ska de göra?” Han svarade: ”Där är hornen som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta sitt huvud. Men smederna har kommit för att skrämma dem och slå av hornen på de hednafolk som lyfte sitt horn mot Juda land för att skingra dem som bor där.”

Chapter 2

2:1  Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen.

2:2  Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.”

2:3  Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom.

2:4  Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne.

2:5  Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”

2:6  Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren.

2:7  Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel.

2:8  För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten.

2:9  Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

2:10  Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren.

2:11  Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig.

2:12  Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.

2:13  Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.

Chapter 3

3:1  Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom.

3:2  Men Herren sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”

3:3  Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln.

3:4  Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.”

3:5  Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.

3:6  Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade:

3:7  ”Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så ska du få styra över mitt hus och vakta mina förgårdar. Du ska få en plats att vandra på bland dem som står här.

3:8  Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken: Se, jag ska låta min tjänare Telningen komma.

3:9  Se den sten som jag lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag ska gravera in en inskrift på den, säger Herren Sebaot. Och jag ska utplåna detta lands missgärning på en enda dag.

3:10  På den dagen, säger Herren Sebaot, ska var och en bjuda in sin vän under sin vinstock och sitt fikonträd.”

Chapter 4

4:1  Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn.

4:2  Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe.

4:3  Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”

4:4  Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?”

4:5  Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag.

4:6  Då sade han till mig: ”Här är Herrens ord till Serubbabel: Varken genom styrka eller makt, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.

4:7  Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli jämn mark, och han ska föra fram slutstenen under höga rop: Nåd, nåd över den!”

4:8  Och Herrens ord kom till mig. Han sade:

4:9  ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, och hans händer ska också göra det färdigt, och du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er.

4:10  För vem föraktar den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa Herrens sju ögon som far omkring över hela jorden.”

4:11  Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?”

4:12  Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?”

4:13  Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.”

4:14  Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”

Chapter 5

5:1  Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram.

5:2  Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.”

5:3  Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.

5:4  Jag har sänt ut den, säger Herren Sebaot, och den ska gå in i tjuvens hus och in hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska stanna där i huset och fräta sönder det med trävirke och stenar.”

5:5  Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.”

5:6  ”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg” svarade han och tillade: ”Så är det med dem i hela landet.”

5:7  Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen.

5:8  Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.

5:9  Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen.

5:10  Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?”

5:11  Han svarade mig: ”Till Shinars land för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”

Chapter 6

6:1  Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar.

6:2  Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta,

6:3  framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar.

6:4  Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?”

6:5  Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar som drar ut inför hela jordens Herre.

6:6  Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.”

6:7  När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden.

6:8  Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro i nordlandet.”

6:9  Herrens ord kom till mig. Han sade:

6:10  Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel.

6:11  Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.

6:12  Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen. Under honom ska det gro, och han ska bygga Herrens tempel.

6:13  Ja, han ska bygga Herrens tempel, han ska vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst ska han vara på sin tron, och frid ska råda mellan båda.

6:14  Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son.

6:15  Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”

Chapter 7

7:1  I kung Darejaveshs fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, som är månaden Kislev.

7:2  Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren

7:3  och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: ”Ska jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?”

7:4  Då kom Herrens ord till mig. Han sade:

7:5  ”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för mig ni har fastat?

7:6  Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker?

7:7  Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?”

7:8  Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade:

7:9  Så säger Herren Sebaot: ”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.

7:10  Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”

7:11  Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde.

7:12  De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot.

7:13  Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.

7:14  ”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Chapter 8

8:1  Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade:

8:2  Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Sion med stor iver, med stor vrede ivrar jag för henne.

8:3  Så säger Herren: Jag ska vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem ska kallas ”sanningens stad” och Herren Sebaots berg ”det heliga berget”.

8:4  Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska det finnas gamla män och kvinnor på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull.

8:5  Och stadens gator ska vara fulla av pojkar och flickor som leker där.

8:6  Så säger Herren Sebaot: Även om det verkar alltför underbart för dem som är kvar av detta folk i de dagarna, skulle det då vara alltför underbart också för mig? säger Herren Sebaot.

8:7  Så säger Herren Sebaot: Se, jag ska frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst.

8:8  Jag ska låta dem komma och bo i Jerusalem, de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud i sanning och rättfärdighet.

8:9  Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i dessa dagar hör dessa ord från profeterna som talade när grunden lades till Herren Sebaots hus, templet som skulle byggas.

8:10  Före den tiden fick varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina fiender, vare sig han gick ut eller in, för jag vände alla människor mot varandra.

8:11  Men nu är jag inte längre som i forna dagar mot dem som är kvar av detta folk, säger Herren Sebaot,

8:12  för nu ska det sås i frid. Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta.

8:13  Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse. Var inte rädda, fatta mod!

8:14  Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det,

8:15  så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!

8:16  Men detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra, döm rätta domar i era portar, domar som ger frid.

8:17  Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren.

8:18  Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade:

8:19  Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden ska för Juda hus bli till fröjd och glädje, till glada högtider. Och ni ska älska sanning och frid.

8:20  Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska folk komma hit, ja, många städers invånare.

8:21  Och de som bor i en stad ska gå till en annan och säga: ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Sebaot. Jag själv ska också gå.”

8:22  Ja, många folk och mäktiga hednafolk ska komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem, och de ska åkalla Herren.

8:23  Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”

Chapter 9

9:1  En profetia, Herrens ord mot Ha-draks land. I Damaskus ska det slå ner, för Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.

9:2  Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon där man är så vis.

9:3  Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som smuts på gatorna.

9:4  Men se, Herren ska göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet, och hon ska förtäras av eld.

9:5  Ashkelon ska se det och frukta, Gaza ska darra av ångest liksom Ekron, för deras hopp kommer på skam. Gaza mister sin kung, och i Ashkelon kommer ingen att bo.

9:6  Ett blandfolk ska bo i Ashdod, och filisteernas stolthet ska jag utrota.

9:7  Men när jag ryckt blodmaten ur deras mun och det vidriga från deras tänder, då ska också de få bli kvar åt vår Gud. De ska bli som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk ska bli som jebusiterna.

9:8  Jag ska slå upp mitt läger omkring mitt hus mot härar och mot den som kommer och går. Ingen förtryckare ska drabba dem längre, för jag vaktar nu med öppna ögon.

9:9  Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.

9:10  Jag ska ta bort vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar ska bort, och han ska tala frid till hednafolken. Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till jordens ändar.

9:11  Och för dig ska jag på grund av ditt förbundsblod befria dina fångar från den vattenlösa hålan.

9:12  Vänd åter till ert fäste, ni fångar som har ett hopp. Ja, i dag förkunnar jag för er att jag ska ge er dubbelt igen.

9:13  För jag ska spänna Juda som min båge och lägga Efraim som pil på den, jag ska väcka upp dina söner, Sion, mot dina söner, Grekland, och göra dig lik en hjältes svärd.

9:14  Ja, Herren ska uppenbara sig över dem och hans pil ska fara ut som en blixt. Herren Gud ska blåsa i basunen och dra fram i söderns stormar.

9:15  Herren Sebaot ska beskydda dem. De ska sluka sina fiender och trampa på slungstenar. De ska dricka och vråla som av vin, de ska fyllas som en offerskål, som altarets hörn.

9:16  Herren deras Gud ska frälsa dem på den dagen, för de är hans hjord, hans folk. Som ädelstenar i en krona ska de stråla över hans land.

9:17  Hur stor är inte hans godhet, hur stor är inte hans skönhet! Unga män ska blomstra av brödsäd och unga kvinnor av vin.

Chapter 10

10:1  Be Herren om regn i vårregnets tid. Herren gör åskmolnen, han ger människorna skurar av regn, gröda på marken åt var och en.

10:2  Men husgudarna talar svek, spåmännen skådar lögn, bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst. Därför drar folket bort som en fårhjord. De lider nöd, för de har ingen herde.

10:3  Min vrede brinner mot herdarna, och jag ska straffa bockarna. Herren Sebaot tar sig an sin hjord, Juda hus, och ska göra den till sin stolta stridshäst.

10:4  Från Juda ska hörnstenen komma, från honom stödjepelaren, från honom bågen till striden, från honom allt vad styresman heter.

10:5  De ska likna hjältar som trampar ner sina fiender som smuts på gatan i striden. De ska strida, för Herren är med dem, och ryttarna på sina hästar ska komma på skam.

10:6  Jag ska ge styrka åt Juda hus och frälsa Josefs hus. Jag ska föra dem tillbaka, för jag ska förbarma mig över dem. De ska vara som om jag aldrig hade förkastat dem, för jag är Herren deras Gud, jag ska bönhöra dem.

10:7  Efraims män ska bli som hjältar, deras hjärtan ska glädjas som av vin. Deras barn ska se det och glädja sig, deras hjärtan ska fröjda sig i Herren.

10:8  Jag ska vissla på dem och föra dem samman, för jag har befriat dem. De ska bli lika talrika som förut.

10:9  När jag planterar dem bland folken ska de tänka på mig i fjärran land. De ska få leva med sina barn och komma tillbaka.

10:10  Jag ska föra dem tillbaka från Egyptens land och samla dem från Assur. Till Gileads land och till Libanon ska jag föra dem, och där ska inte finnas utrymme nog för dem.

10:11  Han ska dra fram genom ett hav av nöd, han ska slå ner havets vågor och Nilflodens alla djup ska torka ut. Assurs stolthet ska brytas ner och spiran tas ifrån Egypten.

10:12  Jag ska göra dem starka i Herren, och i hans namn ska de gå fram, säger Herren.

Chapter 11

11:1  Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.

11:2  Jämra dig, du cypress, för cedern har fallit, de härliga träden är skövlade. Jämra er, ni Bashans ekar, för den täta skogen är fälld.

11:3  Hör herdarnas jämmer när deras härlighet skövlas! Hör de unga lejonens vrål när Jordans härlighet skövlas!

11:4  Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren,

11:5  eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem,

11:6  för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”

11:7  Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren.

11:8  Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig.

11:9  Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.”

11:10  Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk.

11:11  Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

11:12  Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver.

11:13  Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren.

11:14  Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

11:15  Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde.

11:16  För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”

11:17  Ve den oduglige herden som överger sin hjord! Må svärdet träffa hans arm och hans högra öga, må hans arm förtvina helt och hans högra öga helt förmörkas.

Chapter 12

12:1  En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund och som format människans ande i henne:

12:2  Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras.

12:3  Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne.

12:4  På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet.

12:5  Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”

12:6  På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger.

12:7  Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet.

12:8  På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.

12:9  På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem.

12:10  Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.

12:11  På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon i Megiddopasset.

12:12  Landet ska sörja, var släkt för sig: Davids hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig, Natans hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig,

12:13  Levi hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig, Shimeis släkt för sig och deras kvinnor för sig,

12:14  alla övriga släkter var för sig och deras kvinnor för sig.

Chapter 13

13:1  På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.

13:2  På den dagen ska det ske, säger Herren Sebaot, att jag utrotar avgudarnas namn ur landet så att man aldrig mer ska minnas dem. Även profeterna och den orena anden ska jag ta bort ur landet.

13:3  Om någon ändå uppträder som profet så ska hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: ”Du får inte leva, för du talar lögn i Herrens namn.” Och hans egna föräldrar, hans far och mor, ska sticka ner honom när han profeterar.

13:4  Det ska ske på den dagen att profeterna ska skämmas för sina syner när de profeterar. De ska inte längre klä sig i hårmantel för att bedra,

13:5  utan man ska säga: ”Jag är ingen profet, jag är jordbrukare. Redan i min ungdom blev jag köpt som slav.”

13:6  Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna?” ska han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.”

13:7  Svärd, upp mot min herde, mot den man som står mig nära, säger Herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras, för jag ska vända min hand mot de små.

13:8  Det ska ske i hela landet, säger Herren, att två tredjedelar ska utrotas och gå under, men en tredjedel ska lämnas kvar.

13:9  Den tredjedelen ska jag låta gå genom eld. Jag ska rena dem som man renar silver, pröva dem som man prövar guld. De ska åkalla mitt namn och jag ska bönhöra dem. Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.” Och de ska svara: ”Herren är min Gud.”

Chapter 14

14:1  Se, Herrens dag kommer! Då ska man dela bytet bland er,

14:2  för jag ska samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden ska föras bort i fångenskap. Men de som är kvar av folket ska inte utrotas ur staden.

14:3  Sedan ska Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag.

14:4  På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Olivberget ska klyvas mitt itu, från öster till väster, till en väldig dal. Hälften av berget ska vika mot norr och andra hälften mot söder.

14:5  Och ni ska fly ner i dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig till Asal. Ni ska fly som när ni flydde för jordbävningen på Juda kung Ussias tid. Då ska Herren min Gud komma och alla heliga med dig.

14:6  Det ska ske på den dagen att ljuset är borta, himlens ljus ska förmörkas.

14:7  Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det ska ske att när aftonen kommer blir det ljust.

14:8  Det ska ske på den dagen att levande vatten ska strömma från Jerusalem, hälften mot Östra havet och hälften mot Västra havet. Både sommar och vinter ska det vara så.

14:9  Herren ska vara kung över hela jorden. På den dagen ska Herren vara en och hans namn ett.

14:10  Hela landet, från Geba till Rimmon söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den förra portens plats, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.

14:11  Folket ska bo där i ro, och ingen förbannelse ska finnas mer. Jerusalem ska bo i trygghet.

14:12  Detta är den plåga med vilken Herren ska slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem: Han ska låta deras kött ruttna medan de ännu står på sina fötter, deras ögon ska ruttna i sina hålor och deras tunga ska ruttna i deras mun.

14:13  Det ska ske på den dagen att Herren ska sända stor förvirring bland dem. Den ene ska bära hand på den andre och lyfta sin hand mot den andres.

14:14  Också Juda ska föra krig i Jerusalem. Och skatter ska samlas från alla folk runt omkring, guld, silver och kläder i stora mängder.

14:15  Plågan ska på samma sätt drabba hästar och mulåsnor, kameler och åsnor och alla andra djur där i lägren.

14:16  Det ska ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, och fira lövhyddohögtiden.

14:17  Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, blir det inget regn över dem.

14:18  Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, blir det heller inget regn över dem. Detta blir den plåga som Herren låter drabba de hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

14:19  Det blir straffet som drabbar Egypten, straffet som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

14:20  På den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och grytorna i Herrens hus ska vara som offerskålarna framför altaret.

14:21  Varje gryta i Jerusalem och Juda ska vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar ska komma och ta en sådan för att tillaga köttet. Ingen kanané ska mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.