SweFolk - Hosea

Chapter 1

1:1  Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel.

1:2  Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: ”Gå och skaffa dig en otrogen hustru och barn till en otrogen hustru, för landet har varit otroget och övergett Herren.”

1:3  Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom.

1:4  Herren sade till honom: ”Ge honom namnet Jisreel, för när ännu en liten tid har gått ska jag straffa Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel.

1:5  Och det ska ske på den dagen att jag ska bryta Israels båge i Jisreels dal.”

1:6  Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: ”Ge henne namnet Lo-Ruhama, för jag ska inte mer förbarma mig över Israels hus utan förkasta dem.

1:7  Men över Juda hus ska jag förbarma mig, och jag ska frälsa dem genom Herren deras Gud. Men jag ska inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig, och inte genom hästar och ryttare.”

1:8  När Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son.

1:9  Då sade han: ”Ge honom namnet Lo-Ammi, för ni är inte mitt folk och jag tillhör inte er.”

1:10  Men antalet av Israels barn ska bli som havets sand, som inte kan mätas eller räknas. Och det ska ske att på platsen där det sades till dem: ”Ni är inte mitt folk”, ska det sägas till dem: ”Ni är den levande Gudens barn.”

1:11  Juda barn och Israels barn ska förenas och sätta ett enda huvud över sig, och de ska dra upp ur landet. Stor ska Jisreels dag vara.

Chapter 2

2:1  Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.

2:2  Gå till rätta med er mor, gå till rätta, för hon är inte min hustru och jag är inte hennes man. Hon måste få bort sin otukt från sitt ansikte och sin otrohet mellan sina bröst.

2:3  Annars ska jag klä av henne naken och låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes. Jag ska göra henne till en öken, låta henne bli som ett torrt land och dö av törst.

2:4  Hennes barn ska jag inte förbarma mig över, för de är barn till en otrogen kvinna.

2:5  Ja, deras mor var otrogen, hon som födde dem gjorde skamliga saker. Hon sade: ”Jag vill följa mina älskare som ger mig min mat och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och min dryck.”

2:6  Se, därför ska jag stänga din väg med törnen. Jag ska resa en mur framför henne så att hon inte finner sina stigar.

2:7  När hon då löper efter sina älskare ska hon inte få fatt på dem, när hon söker dem ska hon inte finna dem. Då ska hon säga: ”Jag vill gå tillbaka till min förste man, för jag hade det bättre då än nu.”

2:8  Men hon har inte förstått att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver och guld som de använde till Baal.

2:9  Därför ska jag ta tillbaka min säd när tiden är inne, och mitt vin när stunden kommer. Jag ska ta bort min ull och mitt lin som hon skyler sin nakenhet med.

2:10  Nu ska jag blotta hennes blygd inför hennes älskares ögon, och ingen ska rädda henne ur min hand.

2:11  Jag ska göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och alla hennes högtider.

2:12  Jag ska skövla hennes vinstockar och fikonträd, eftersom hon sade: ”De är min lön som mina älskare har gett mig.” Jag ska göra dem till en vildmark, och markens djur ska äta av dem.

2:13  Så ska jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger Herren.

2:14  Därför ska jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta.

2:15  Sedan ska jag ge tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där ska hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.

2:16  Det ska ske på den dagen, säger Herren, att du ska kalla mig: ”Min man” och inte mer kalla mig: ”Min Baal.”

2:17  Baalernas namn ska jag ta bort ur hennes mun, och man ska inte mer minnas deras namn.

2:18  På den dagen ska jag sluta ett förbund för dem med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och krig ska jag bryta och ta bort ur landet och låta dem bo i trygghet.

2:19  Jag ska trolova dig med mig för evigt, jag ska trolova dig med mig i rätt och rättfärdighet, i kärlek och barmhärtighet.

2:20  Jag ska trolova dig med mig i trohet, och du ska kännaHerren.

2:21  Och det ska ske på den dagen att jag ska svara, säger Herren. Jag ska svara himlen, och den ska svara jorden,

2:22  och jorden ska svara säden, vinet och oljan, och de ska svara Jisreel.

2:23  Jag ska plantera henne åt mig i landet. Jag ska förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: ”Du är mitt folk.” Och de ska svara: ”Du är min Gud.”

Chapter 3

3:1  Herren sade till mig: ”Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne så som jag, Herren, älskar Israels barn, trots att de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor.”

3:2  Då köpte jag henne åt mig för femton siklar silver och en homer och en letek korn.

3:3  Jag sade till henne: ”Under lång tid ska du vara hos mig. Var inte otrogen och ge dig inte åt någon annan man. Jag ska vara hos dig.”

3:4  För under lång tid ska Israels barn vara utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar.

3:5  Sedan ska Israels barn vända om och söka Herren sin Gud och David, sin kung. Med fruktan ska de söka Herren och hans godhet i kommande dagar.

Chapter 4

4:1  Hör Herrens ord, ni Israels barn, för Herren går till rätta med dem som bor i landet, för det finns ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud i landet.

4:2  De svär och ljuger, mördar och stjäl och är otrogna. De brukar våld och blodsdåd följer på blodsdåd.

4:3  Därför sörjer landet och allt som lever där tynar bort, både markens djur och himlens fåglar och havets fiskar försvinner.

4:4  Ingen ska anklaga eller gå till rätta med någon annan. Ditt folk liknar dem som anklagar en präst.

4:5  Du ska komma på fall om dagen, även profeten ska komma på fall tillsammans med dig om natten. Också din mor ska jag förgöra.

4:6  Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap ska också jag förkasta dig från att vara min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför ska också jag glömma dina barn.

4:7  Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig. Jag ska förvandla deras ära till skam.

4:8  De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning.

4:9  Därför ska det gå prästen och folket lika. Jag ska straffa dem för deras vägar och ge dem för deras gärningar.

4:10  De ska äta men inte bli mätta, begå otukt men inte föröka sig, för de har slutat hålla sig till Herren.

4:11  Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.

4:12  Mitt folk frågar sin avgudabild av trä och hämtar svar från sin stav, för en otuktsande har vilselett dem så att de begår otukt och överger sin Gud.

4:13  På bergens toppar offrar de, och på höjderna tänder de rökelse under ekar, popplar och terebinter eftersom skuggan där är skön. Så begår era döttrar otukt och era sonhustrur otrohet.

4:14  Jag kan inte straffa era döttrar för deras otukt eller era sonhustrur för deras otrohet, för männen går själva iväg med prostituerade och offrar med tempelflickor. Ett folk som inget förstår går under.

4:15  Om du, Israel, vill begå otukt, så låt inte Juda dra på sig skuld. Gå inte till Gilgal, dra inte upp till Bet-Aven och svär inte: ”Så sant Herren lever.”

4:16  Som en envis kviga envisas Israel. Ska då Herren låta dem beta som lamm på en stor äng?

4:17  Efraim är i förbund med avgudar – låt honom vara!

4:18  Deras drickande går överstyr, hejdlöst begår de otukt. Landets sköldar älskar skamliga ting.

4:19  Men en stormvind ska gripa dem med sina vingar, och de ska få skämmas med sina offer.

Chapter 5

5:1  Hör det här, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus, och hör på, ni som hör till kungens hus! Domen gäller er, för ni har varit en snara för Mispa och ett nät utbrett på Tabor.

5:2  Upprorsmännen har sjunkit djupt i sitt slaktande, men jag ska straffa dem alla.

5:3  Jag känner Efraim och Israel är inte dold för mig, för Efraim har nu blivit otrogna och Israel är orent.

5:4  Deras gärningar hindrar dem från att vända om till sin Gud, för det bor en otuktsande i deras bröst och de känner inte Herren.

5:5  Israels stolthet vittnar emot honom, Israel och Efraim kommer på fall genom sin missgärning. Också Juda kommer på fall med dem.

5:6  Med får och oxar går de för att söka Herren, men de finner honom inte. Han har dragit sig undan från dem.

5:7  De har svikit Herren, för de har fött barn som inte är hans. Nu ska nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.

5:8  Blås i basun i Gibea, i trumpet i Rama, slå larm i Bet-Aven: Fienden är efter dig, Benjamin!

5:9  Efraim ska bli ödelagt på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag vad som är sant.

5:10  Furstarna i Juda har blivit lika sådana som flyttar gränser. Över dem ska jag ösa min vrede som vatten.

5:11  Efraim lider förtryck, krossad av domen, för han har frivilligt följt människobud.

5:12  Därför är jag som mal för Efraim och som röta för Juda hus.

5:13  När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assur och sände bud till den store kungen. Men han kan inte hela er, ert sår kommer inte att läkas,

5:14  för jag ska vara som ett lejon mot Efraim, som ett ungt lejon mot Juda hus. Jag själv river dem och går min väg, jag släpar bort dem och ingen kan rädda.

5:15  Jag går min väg, jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden ska de vända sig till mig.

Chapter 6

6:1  ”Kom, låt oss vända om till Herren! För han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss.

6:2  Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte.

6:3  Låt oss lära känna Herren, låt oss sträva efter att lära känna honom. Han ska träda fram lika visst som gryningen och komma till oss som ett regn, som ett vårregn som vattnar jorden.”

6:4  Vad ska jag göra med dig, Efraim? Vad ska jag göra med dig, Juda? Er kärlek är som morgondiset, som dagg som fort försvinner.

6:5  Därför har jag gett mina hugg genom profeterna och dräpt dem genom orden från min mun. Så ska domen över dig gå fram i ljuset,

6:6  för jag har min glädje i kärlek och inte i offer, kunskap om Gud mer än brännoffer.

6:7  Men liksom Adam har de brutit förbundet, de har svikit mig där.

6:8  Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full av blodspår.

6:9  Prästernas hop är som rövarband i bakhåll för människor. De mördar på vägen till Shekem, de gör skamliga ting.

6:10  I Israels hus har jag sett förfärliga ting. Där ägnar sig Efraim åt otukt, där orenar Israel sig.

6:11  Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag gör slut på mitt folks fångenskap.

Chapter 7

7:1  När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska, för de begår svek, tjuvar gör inbrott och rövarband plundrar på vägarna.

7:2  I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. Nu är de omringade av sina gärningar, de är inför mitt ansikte.

7:3  Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.

7:4  Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn som bagaren värmt upp. När han knådat degen slutar han elda tills degen har jäst.

7:5  På vår kungs dag drack sig furstarna febriga av vin, själv räckte han smädarna handen.

7:6  De kommer nära, deras hjärtan är som en ugn där de ligger i försåt. Hela natten sover deras bagare, men på morgonen brinner han som en flammande eld.

7:7  Alla är de heta som en ugn och förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig.

7:8  Efraim blandar sig med andra folk, han är som en brödkaka som inte har vänts.

7:9  Främlingar har förtärt hans kraft men han förstår det inte, trots att han fått gråa hår märker han det inte.

7:10  Israels högmod vittnar mot honom. De vänder inte om till Herren sin Gud och söker inte hans hjälp trots allt detta.

7:11  Efraim har blivit som en duva, naiv och utan vett. De kallar på Egypten, de går till Assur.

7:12  Men när de går kastar jag mitt nät över dem, drar ner dem som fåglar under himlen. Jag ska straffa dem så som de hört i sin församling.

7:13  Ve över dem, för de har flytt bort från mig! Fördärv över dem, för de har gjort uppror mot mig! Jag ville friköpa dem, men de har talat lögner mot mig.

7:14  De ropar inte till mig av hjärtat utan klagar på sina bäddar. De oroar sig för säd och vin men vänder sig bort från mig.

7:15  Det var jag som lärde dem och stärkte deras armar, men de har ont i sinnet mot mig.

7:16  De vänder om, men inte till den som är därovan. De liknar en båge som sviker. Deras furstar ska falla för svärd på grund av sina hätska tungor. Det ska bli deras vanära i Egyptens land.

Chapter 8

8:1  Sätt basunen för din mun! Som en örn kommer fienden över Herrens hus, för de har brutit mitt förbund och syndat mot min lag.

8:2  De ropar till mig: ”Min Gud! Vi i Israel känner dig.”

8:3  Israel har förkastat det som är gott, därför ska fienden förfölja dem.

8:4  De valde kungar som inte var från mig, de tillsatte furstar som jag inte erkände. Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar till sin egen undergång.

8:5  Din kalv är förkastlig, Samaria. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge ska de vara oförmögna till renhet?

8:6  Kalven är från Israel, en hantverkare har gjort den, den är ingen gud. Samarias kalv ska krossas till smulor.

8:7  Vind sår de, och storm ska de skörda. Säd ska de inte få, deras gröda ska inte ge föda, och ger den någon ska främlingar sluka den.

8:8  Israel blir uppslukad. De räknas nu bland hednafolken som ett kärl ingen vill ha,

8:9  för de drog bort till Assur likt en vildåsna som går sin egen väg. Efraim har lejt sig älskare.

8:10  Men hur de än köpslår bland folken ska jag nu samla dem och låta dem börja en tid av ringhet, förtryckta av furstarnas kung.

8:11  Efraim har gjort sig många altaren åt synden, därför ska hans altaren bli honom till synd.

8:12  Jag har skrivit mycket till honom i min undervisning, men den betraktas som något främmande.

8:13  De offrar kött som offergåvor åt mig och äter, men Herren tar inte emot dem. Nu ska han komma ihåg deras skuld och straffa dem för deras synder. De ska få vända tillbaka till Egypten.

8:14  Israel har glömt sin skapare och byggt tempel, och Juda har uppfört många befästa städer. Jag ska sända en eld mot hans städer, och den ska förtära deras borgar.

Chapter 9

9:1  Gläd dig inte, Israel, jubla inte som folken, för du har varit otrogen och kommit bort från din Gud. Du har älskat prostitutionens lön på alla tröskplatser.

9:2  Logen och vinpressen ska inte föda dem, och vinet ska slå fel för dem.

9:3  De ska inte få bo i Herrens land. Efraim måste tillbaka till Egypten, och i Assyrien ska de äta oren mat.

9:4  De ska inte få offra vin åt Herren, och deras slaktoffer ska inte glädja honom. Det ska vara som sorgebröd för dem, alla som äter av det ska bli orena, för deras bröd är bara för dem själva, det kommer inte in i Herrens hus.

9:5  Vad ska ni göra på högtidsdagen, på Herrens festdag?

9:6  För kommer de undan förödelsen samlar Egypten ihop dem och Memfis begraver dem. Deras silverskatter tas över av nässlor, törne ska växa i deras hyddor.

9:7  Straffets dagar kommer, vedergällningens dagar kommer, Israel ska märka det. Profeten anses vara en dåre, Andens man galen, för att din skuld är stor och fiendskapen stark.

9:8  Profeten är Guds väktare över Efraim, men snaror väntar honom på alla hans vägar och fiendskap i hans Guds hus.

9:9  I djupt fördärv har de sjunkit, nu som i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras skuld, han straffar deras synder.

9:10  Som druvor i öknen fann jag Israel, som förstlingsfrukter på fikonträdet när det börjar bära frukt såg jag era fäder. Men de gick till Baal-Peor och invigde sig åt skammens gud, och de blev lika vidriga som den de älskade.

9:11  Efraims härlighet ska flyga bort som en fågel: ingen ska föda, ingen gå havande, ingen befruktas.

9:12  Och även om de uppfostrar barn ska jag ta dem ifrån dem, inte en människa blir kvar. Ja, ve dem när jag går ifrån dem!

9:13  Efraim är som jag såg Tyrus, planterad på en äng. Men Efraim ska få föra ut sina barn till bödeln.

9:14  Ge dem, Herre, vad du ska ge dem! Ge dem moderliv med missfall och uttorkade bröst.

9:15  All deras ondska finns i Gilgal, det var där jag fick hat till dem. För deras onda gärningars skull ska jag driva ut dem ur mitt hus. Jag ska inte visa dem kärlek längre, alla deras furstar är upproriska.

9:16  Efraim är slagen, deras rot förtorkad, de ska inte bära frukt. Även om de föder barn ska jag döda deras kära livsfrukt.

9:17  Min Gud ska förkasta dem, för de har inte lyssnat på honom. De ska bli flyktingar bland hednafolken.

Chapter 10

10:1  Israel var en frodig vinstock som bar frukt. Men ju mer frukt han fick, desto fler altaren byggde han. Ju bättre det gick för hans land, desto finare stoder reste han.

10:2  Deras hjärta är delat, nu ska de lida sitt straff. Han ska själv bryta ner deras altaren och förstöra deras stoder.

10:3  Nu ska de säga: ”Vi har ingen kung, för vi fruktar inte Herren. Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?”

10:4  De talar tomma ord, de svär falska eder och sluter förbund, och domen skjuter upp som en giftig planta ur åkerns fåror.

10:5  De som bor i Samaria ska vara rädda för kalven i Bet-Aven. Folket ska sörja över den, avgudaprästerna ska darra, eftersom dess härlighet ska föras bort i fångenskap.

10:6  Också den ska föras till Assyrien som en gåva åt den store kungen. Skam ska Efraim få, Israel ska komma på skam med sina planer.

10:7  Samariens kung ska försvinna som en pinne på vattnet.

10:8  Ödelagda blir Avens offerhöjder, Israels synd. Törne och tistel ska skjuta upp på deras altaren. Då ska man säga till bergen: ”Göm oss!” och till höjderna: ”Fall över oss!”

10:9  Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat. Där har de stannat, utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.

10:10  När jag vill ska jag tukta dem. Folken ska samlas mot dem när jag binder dem vid deras dubbla synd.

10:11  Efraim är en inkörd kviga som gärna vill tröska. Men jag ska lägga ett ok över hennes vackra nacke. Jag ska spänna för Efraim, Juda ska plöja, Jakob ska harva.

10:12  Så åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka Herren, tills han kommer och låter rättfärdighet regna över er.

10:13  Ni har plöjt ogudaktighet, ni har skördat orättfärdighet, ni har ätit lögnens frukt, för du har förlitat dig på din egen väg, på dina många hjältar.

10:14  Stridslarm ska stiga bland dina stammar, och alla dina fästen ska ödeläggas som när Bet-Arbel ödelades av Shalman på stridens dag och mödrar och barn krossades.

10:15  Så ska Betel göra med er för er stora ondskas skull. När gryningen kommer är det förbi, förbi med Israels kung!

Chapter 11

11:1  När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

11:2  Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna.

11:3  Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem.

11:4  Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.

11:5  De ska inte få vända tillbaka till Egyptens land, utan Assur ska bli deras kung eftersom de vägrade att omvända sig.

11:6  Svärdet ska rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig för deras onda planers skull.

11:7  Mitt folk hänger fast vid sin otrohet mot mig, och hur man än kallar dem till den som är därovan, upphöjer ändå ingen honom.

11:8  Hur ska jag kunna överge dig, Efraim? Ska jag lämna dig, Israel? Hur ska jag kunna göra med dig som med Adma och behandla dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.

11:9  Jag vill inte utföra min brinnande vrede, jag vill inte ödelägga Efraim igen, för jag är Gud och inte en människa. Jag är helig bland er och vill inte komma med vrede.

11:10  Herren ska de följa, och han ska ryta som ett lejon. Han ska ryta och barnen ska komma med bävan västerifrån.

11:11  De ska komma med bävan som fåglar från Egypten och som duvor från Assurs land, och jag ska låta dem bo i sina hus, säger Herren.

11:12  Efraim har omgett mig med lögn, Israels hus med svek. Juda är ännu trolös mot Gud, mot den Allraheligaste, den Trofaste.

Chapter 12

12:1  Efraim jagar efter vind, han följer östanvinden dagen lång, lögn och våld tilltar. De sluter förbund med Assur och olja förs till Egypten.

12:2  Men Herren ska gå till rätta med Juda och straffa Jakob efter hans vägar, ge honom efter hans gärningar.

12:3  I moderlivet grep han sin bror i hälen, i sin mannakraft kämpade han med Gud.

12:4  Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss,

12:5  Herren Gud Sebaot, Herren är hans namn.

12:6  Så vänd om till din Gud, håll fast vid kärlek och rätt och vänta ständigt på din Gud.

12:7  Handlaren har falsk våg i sin hand och älskar att suga ut människor.

12:8  Efraim säger: ”Jag har blivit rik, jag har fått mig en förmögenhet! I allt mitt hårda arbete ska ingen finna någon orätt, något som är synd.”

12:9  Jag är Herren din Gud alltsedan du var i Egyptens land. Jag ska på nytt låta dig bo i tält som vid era högtidsdagar.

12:10  Jag har talat till profeterna, jag har gett dem många syner och talat genom profeterna i liknelser.

12:11  Är Gilead ett ogärningsnäste? Då ska de bli till intet. Offrar de tjurar i Gilgal? Då ska deras altaren bli stenrösen längs åkerns plogfåror.

12:12  Jakob flydde till Arams land, Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden.

12:13  Genom en profet förde Herren Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.

12:14  Efraim har väckt bitter vrede. Hans Herre ska låta hans blodsdåd drabba honom och låta hans hån slå tillbaka på honom.

Chapter 13

13:1  När Efraim talade darrade man, han upphöjde sig själv i Israel. Men han drog skuld över sig genom Baal och dog.

13:2  Ändå fortsätter de att synda. De gjuter sig avgudabilder av sitt silver, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans verk av hantverkare. Folk säger om dem: ”De offrar människor, de kysser kalvar.”

13:3  Därför ska de bli som morgondis, som dagg som tidigt försvinner, som agnar som blåser bort från tröskplatsen och som rök från en skorsten.

13:4  Jag är Herren din Gud alltsedan du var i Egyptens land. Du ska inte veta av någon annan Gud än mig, och det finns ingen annan frälsare än jag.

13:5  Det var jag som vårdade dig i öknen, i den brännande torkans land.

13:6  Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, och när de var mätta blev deras hjärtan högmodiga, och därför glömde de mig.

13:7  Då blev jag som ett lejon för dem, jag lurar som en leopard vid vägen.

13:8  Jag kommer över dem som en björnhona som mist sina ungar. Jag river upp deras bröstkorg och slukar dem där som en lejonhona. Markens vilddjur ska slita dem i stycken.

13:9  Det är ditt fördärv, Israel, att du är emot mig, din hjälp.

13:10  Var är din kung? Var är den som skulle rädda dig i alla dina städer? Och var är dina domare, du som sade: Ge mig en kung och furstar?

13:11  Jag gav dig en kung i min vrede, och i min vrede tar jag bort honom.

13:12  Efraims skuld är samlad som i en pung, och hans synd är i förvar.

13:13  Födslovärkar ska drabba honom, men han är en oförståndig son: han kommer inte fram ur moderlivet när tiden är inne.

13:14  Från dödsrikets våld ska jag friköpa dem, från döden ska jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din udd? Ånger är fördold för mina ögon.

13:15  Bäst han frodas bland sina bröder ska det komma en östanvind, en Herrens vind som blåser upp från öknen. Då ska hans brunn torka ut och hans källa sina. Vinden ska röva bort alla dyrbarheter ur skattkammaren.

Chapter 14

14:1  Samaria ska stå med skuld, för hon har varit upprorisk mot sin Gud. Invånarna ska falla för svärd, deras späda barn ska bli krossade, deras havande kvinnor uppristade.

14:2  Vänd om, Israel, till Herren din Gud, för genom din missgärning har du kommit på fall.

14:3  Ta med er ord och vänd om till Herren, säg till honom: ”Förlåt oss all vår skuld och ta nådigt emot oss. Då ska vi ge dig en frukt från våra läppar.

14:4  Assur kan inte rädda oss, vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’ till våra händers verk, för hos dig får den faderlöse barmhärtighet.”

14:5  Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem generöst, för min vrede har vänt sig ifrån dem.

14:6  Jag ska bli som dagg för Israel, han ska blomstra som en lilja och skjuta rötter som Libanon.

14:7  Hans skott ska breda ut sig, han ska bli som olivträdet i skönhet, han ska dofta som Libanon.

14:8  De som bor i hans skugga ska återvända. De ska odla säd igen och grönska som vinstockar. Hans namn ska vara som Libanons vin.

14:9  Efraim, vad har jag mer med avgudar att göra? Jag ska svara honom och ta mig an honom. Jag är som en grönskande cypress, hos mig finner du din frukt. Den som är vis förstår detta, den förståndige besinnar det, för Herrens vägar är rätta och där vandrar de rättfärdiga. Men syndarna kommer där på fall.