SweKarlXII1873 - Psalms - 119

119:1  Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.

119:2  Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.

119:3  Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.

119:4  Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.

119:5  O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.

119:6  När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.

119:7  Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.

119:8  Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.

119:9  Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.

119:10  Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.

119:11  Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.

119:12  Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.

119:13  Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.

119:14  Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.

119:15  Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.

119:16  Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.

119:17  Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.

119:18  Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.

119:19  Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.

119:20  Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.

119:21  Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.

119:22  Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.

119:23  Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.

119:24  Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.

119:25  Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.

119:26  Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.

119:27  Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.

119:28  Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.

119:29  Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.

119:30  Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.

119:31  Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.

119:32  När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.

119:33  Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.

119:34  Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.

119:35  För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.

119:36  Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.

119:37  Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.

119:38  Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.

119:39  Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.

119:40  Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.

119:41  Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;

119:42  Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.

119:43  Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.

119:44  Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.

119:45  Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.

119:46  Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;

119:47  Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;

119:48  Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.

119:49  Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.

119:50  Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.

119:51  De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.

119:52  Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.

119:53  Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.

119:54  Dine rätter äro min visa i mino huse.

119:55  Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.

119:56  Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.

119:57  Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.

119:58  Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.

119:59  Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.

119:60  Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.

119:61  De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.

119:62  Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.

119:63  Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.

119:64  Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.

119:65  Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.

119:66  Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.

119:67  Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.

119:68  Du äst mild och god; lär mig dina rätter.

119:69  De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.

119:70  Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.

119:71  Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.

119:72  Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.

119:73  Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.

119:74  De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.

119:75  Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.

119:76  Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.

119:77  Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.

119:78  Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.

119:79  Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.

119:80  Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.

119:81  Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.

119:82  Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?

119:83  Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.

119:84  Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?

119:85  De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.

119:86  Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.

119:87  De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.

119:88  Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.

119:89  Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.

119:90  Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.

119:91  Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.

119:92  Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.

119:93  Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.

119:94  Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.

119:95  De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,

119:96  Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.

119:97  Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.

119:98  Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.

119:99  Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.

119:100  Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.

119:101  Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.

119:102  Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.

119:103  Din ord äro minom mun sötare än hannog.

119:104  Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.

119:105  Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.

119:106  Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.

119:107  Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.

119:108  Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.

119:109  Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.

119:110  De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.

119:111  Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.

119:112  Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.

119:113  Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.

119:114  Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.

119:115  Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.

119:116  Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.

119:117  Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.

119:118  Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.

119:119  Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.

119:120  Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.

119:121  Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.

119:122  Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.

119:123  Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.

119:124  Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.

119:125  Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.

119:126  Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.

119:127  Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.

119:128  Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.

119:129  Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.

119:130  När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.

119:131  Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.

119:132  Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.

119:133  Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.

119:134  Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.

119:135  Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.

119:136  Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.

119:137  Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.

119:138  Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.

119:139  Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.

119:140  Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.

119:141  Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.

119:142  Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

119:143  Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.

119:144  Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.

119:145  Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.

119:146  Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.

119:147  Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.

119:148  Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.

119:149  Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.

119:150  Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.

119:151  Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.

119:152  Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.

119:153  Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.

119:154  Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.

119:155  Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.

119:156  Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.

119:157  Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.

119:158  Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.

119:159  Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.

119:160  Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.

119:161  Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.

119:162  Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.

119:163  Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.

119:164  Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.

119:165  Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.

119:166  Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.

119:167  Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.

119:168  Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.

119:169  Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.

119:170  Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.

119:171  Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.

119:172  Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.

119:173  Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.

119:174  Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.

119:175  Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.

119:176  Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.