SweFolk - II Corinthians

Chapter 1

1:1  Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus. Till Guds församling i Korint och alla de heliga i hela Achaia.

1:2  Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

1:3  Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud!

1:4  Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.

1:5  Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får.

1:6  Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi.

1:7  Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.

1:8  Bröder, vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.

1:9  Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda.

1:10  Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss,

1:11  när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.

1:12  Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

1:13  Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut ska förstå

1:14  det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.

1:15  Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.

1:16  Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.

1:17  Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"?

1:18  Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej.

1:19  Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja.

1:20  Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.

1:21  Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss.

1:22  Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan.

1:23  Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint.

1:24  Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.

Chapter 2

2:1  Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen.

2:2  För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen?

2:3  Jag skrev som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.

2:4  Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.

2:5  Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket.

2:6  Det räcker med det straff han har fått av de flesta.

2:7  Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg.

2:8  Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.

2:9  När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt.

2:10  Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull,

2:11  för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

2:12  När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig.

2:13  Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.

2:14  Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.

2:15  Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade:

2:16  för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här?

2:17  Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.

Chapter 3

3:1  Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er?

3:2  Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.

3:3  Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.

3:4  En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus.

3:5  Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.

3:6  Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

3:7  Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade.

3:8  Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha?

3:9  Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst?

3:10  Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten.

3:11  För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består!

3:12  När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga.

3:13  Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann.

3:14  Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den.

3:15  Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose.

3:16  Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort.

3:17  Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

3:18  Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Chapter 4

4:1  Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp.

4:2  Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.

4:3  Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade.

4:4  Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild.

4:5  Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull.

4:6  Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.

4:7  Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

4:8  Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa,

4:9  förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.

4:10  Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp.

4:11  Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp.

4:12  Så verkar döden i oss, och livet i er.

4:13  Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi.

4:14  Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er.

4:15  Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.

4:16  Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.

4:17  Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt.

4:18  Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

Chapter 5

5:1  Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand.

5:2  Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning,

5:3  för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna.

5:4  Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.

5:5  Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

5:6  Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen.

5:7  Vi lever här i tro, utan att se.

5:8  Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

5:9  Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta.

5:10  Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

5:11  Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.

5:12  Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat.

5:13  Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.

5:14  Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött.

5:15  Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

5:16  Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

5:17  Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.

5:18  Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.

5:19  Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

5:20  Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!

5:21  Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

Chapter 6

6:1  Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta.

6:2  Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

6:3  Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas.

6:4  Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest,

6:5  i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält,

6:6  i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek,

6:7  med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand,

6:8  i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare,

6:9  vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade,

6:10  vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.

6:11  Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna.

6:12  Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt.

6:13  Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.

6:14  Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?

6:15  Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

6:16  Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

6:17  Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,

6:18  och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige.

Chapter 7

7:1  När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud.

7:2  Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon och inte utnyttjat någon.

7:3  Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans.

7:4  Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.

7:5  När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.

7:6  Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom,

7:7  och inte bara genom hans ankomst utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.

7:8  För även om jag gjorde er sorgsna med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, för jag såg att brevet gjorde er sorgsna, om än bara för ett tag.

7:9  Men nu gläder jag mig, inte för att ni blev sorgsna utan för att sorgen har lett till ånger. Ni blev sorgsna så som Gud vill, och därför har ni inte tagit någon skada genom oss.

7:10  En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.

7:11  Se vad den här sorgen från Gud har fört med sig hos er: vilken hängivenhet, vilka förklaringar, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! I allt har ni visat er oskyldiga i den här saken.

7:12  När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt eller den som har drabbats, utan för att det skulle bli klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak.

7:13  Det har gett oss tröst. Utöver den trösten kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande.

7:14  Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.

7:15  Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad.

7:16  Jag är glad att jag kan lita på er i allt.

Chapter 8

8:1  Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien.

8:2  Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.

8:3  De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga.

8:4  Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga.

8:5  Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.

8:6  Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er.

8:7  När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.

8:8  Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver.

8:9  Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.

8:10  Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er. I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det.

8:11  Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har.

8:12  Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har.

8:13  Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika.

8:14  Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla,

8:15  som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.

8:16  Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta.

8:17  Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.

8:18  Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst.

8:19  Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja.

8:20  Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan.

8:21  Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

8:22  Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder, som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er.

8:23  Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud till Kristi ära.

8:24  Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.

Chapter 9

9:1  Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga.

9:2  Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma er och berätta att Achaia har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.

9:3  Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt.

9:4  Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er.

9:5  Därför tyckte jag mig behöva be bröderna resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav.

9:6  Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.

9:7  Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare.

9:8  Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.

9:9  Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.

9:10  Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.

9:11  Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

9:12  Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud.

9:13  När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla.

9:14  De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.

9:15  Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!

Chapter 10

10:1  Jag, Paulus, som är så ödmjuk när jag möter er ansikte mot ansikte men modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet

10:2  och ber: tvinga mig inte att vara så modig och bestämd hos er som jag inte tvekar att vara mot vissa som menar att vi går fram på världens vis.

10:3  För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt.

10:4  Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader

10:5  och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus,

10:6  och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.

10:7  Se vad som är uppenbart: om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då ska han ha klart för sig att vi tillhör Kristus lika mycket som han.

10:8  Ja, även om jag skulle vara ännu frimodigare med den auktoritet som Herren har gett oss för att bygga upp er, inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas.

10:9  Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev.

10:10  "Breven", säger man, "har tyngd och kraft, men när han kommer själv är han svag och man föraktar hans ord".

10:11  Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.

10:12  Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting.

10:13  Vi däremot berömmer oss inte gränslöst, utan håller oss inom gränsen för det område som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er.

10:14  Vi går inte för långt i vårt beröm, som om vi aldrig hade nått fram till er. Vi var ju de första som nådde er med Kristi evangelium.

10:15  Vi vill inte berömma oss gränslöst av andras arbete. Men när er tro växer hoppas vi att vårt arbetsfält hos er ska utvidgas kraftigt.

10:16  Då kan vi förkunna evangeliet i områden bortom ert och behöver inte berömma oss av det som redan är uträttat på någon annans område.

10:17  Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

10:18  Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.

Chapter 11

11:1  Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig,

11:2  eftersom jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom.

11:3  Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

11:4  För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.

11:5  Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "superapostlar".

11:6  Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.

11:7  Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?

11:8  Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er.

11:9  När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med.

11:10  Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten.

11:11  Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.

11:12  Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med.

11:13  Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar.

11:14  Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.

11:15  Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

11:16  Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite.

11:17  Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.

11:18  När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det.

11:19  Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka.

11:20  Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet.

11:21  Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.

11:22  Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också.

11:23  Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara.

11:24  Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett.

11:25  Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav.

11:26  Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder,

11:27  allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken.

11:28  Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna.

11:29  Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig?

11:30  Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet.

11:31  Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.

11:32  I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig,

11:33  och jag firades ner i en korg genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.

Chapter 12

12:1  Jag måste berömma mig, trots att det inte hjälper. Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren.

12:2  Jag vet en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet.

12:3  Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet –

12:4  blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.

12:5  Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet.

12:6  Om jag ville berömma mig vore jag ändå ingen dåre, jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen ska tänka högre om mig än man gör när man ser eller hör mig.

12:7  Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig.

12:8  Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig,

12:9  men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.

12:10  Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

12:11  Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är.

12:12  Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar.

12:13  På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.

12:14  Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.

12:15  Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?

12:16  Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?

12:17  Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?

12:18  Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?

12:19  Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade.

12:20  För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning.

12:21  Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.

Chapter 13

13:1  Det är nu tredje gången jag ska komma till er. Efter två eller tre vittnens ord ska varje sak avgöras.

13:2  När jag var hos er för andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er.

13:3  Ni vill ju ha bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag mot er utan mäktig bland er.

13:4  Han blev korsfäst i svaghet men lever genom Guds kraft. Så är också vi svaga i honom, men vi ska leva med honom genom Guds kraft som ni ska få känna.

13:5  Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet.

13:6  Men jag hoppas att ni ska förstå att vi består provet.

13:7  Vi ber till Gud att ni inte ska göra något ont – inte för att vi ska visa oss bestå provet, utan för att ni ska göra det som är gott. Sedan får det gärna se ut som om vi inte klarade provet.

13:8  Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen.

13:9  Vi är glada när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni ska nå allt större mognad.

13:10  Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.

13:11  Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.

13:12  Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.

13:13  Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.