SweKarlXII - Hebrews

Chapter 1

1:1  Fordom talade Gud ofta, och i mångahanda måtto, till fäderna, genom propheterna;

1:2  På det yttersta i dessa dagar hafwer Han talat till oss genom Sonen; hwilken Han satt hafwer till arfwinge öfwer all ting; genom hwilken Han ock werlden gjort hafwer.

1:3  Hwilken efter Han är Hans härlighets sken, och Hans wäsendes rätta beläte, och bär all ting med sitt kraftiga ord, och hafwer rensat wåra synder genom sig sjelf, sitter Han på Majestätsens högra sida i höjden;

1:4  Så mycket bättre worden än englarna, som Han för dem högre namn ärfdt hafwer.

1:5  Ty, till hwilken af englarna hafwer Han någon tid sagt: Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig? Och åter: Jag skall wara Hans Fader, och Han skall wara min Son?

1:6  Och åter, då han införer den förstfödde i werlden, säger han: Och alle Guds englar skola tillbedja Honom.

1:7  Men om englarna säger han: Han gör sina englar andar, och sina tjenare eldslåga.

1:8  Men till Sonen: Gud, din stol warar ifrån ewighet till ewighet; ditt rikes spira är en rättwis spira.

1:9  Du hafwer älskat rättfärdigheten och hatat orättfärdigheten; derföre hafwer, Gud, din Gud smort dig med glädjens olja, mer än dina medbröder.

1:10  Och du, HERre, grundade jorden af begynnelsen, och himlarna äro dina händers werk.

1:11  De skola förgås; men du skall blifwa; och de skola alle föråldras såsom ett kläde;

1:12  Och såsom en klädnad skall du förwandla dem, och de warda förwandlade; men du blifwer densamme, och dina år hafwa ingen ända.

1:13  Men till hwilken af englarna hafwer Han någon tid sagt: Sätt dig på min högra hand, till dess jag lägger dina fiender dig till en fotapall?

1:14  Äro de icke allesammans tjenstandar, utsände till tjenst, för deras skull, som saligheten ärfwa skola?

Chapter 2

2:1  Derföre skole wi dess bättre taga wara på det oss sagdt är, att wi tilläfwentyrs icke förderfwas;

2:2  Ty wardt det ordet fast, som genom englarna taladt war; och all öfwerträdelse och olydighet hafwer fått sin rätta lön;

2:3  Huru skole wi undfly, om wi sådan salighet icke akte? Hwilken sedan hon först predikad wardt af HERranom, är kommen in på oss af dem, som det hört hade.

2:4  Och Gud hafwer gifwit wittnesbörd dertill med tecken, under och mångahanda krafter, och med den Heliga Andas utstiftelse, efter Hans wilja.

2:5  Ty Han hafwer icke undergifwit englarna den tillkommande werlden, der wi om tale.

2:6  Men en betygar enestäds, och säger: Hwad är menniskan, att du tänker på honom? Eller menniskones Son, att du söker honom?

2:7  Du hafwer en liten tid låtit Honom öfwergifwen wara af englarna: med ära och pris hafwer du krönt Honom, och satt Honom öfwer dina händers werk.

2:8  All ting hafwer du lagt under Hans fötter. I det Han nu all ting hafwer Honom underlagt, hafwer Han intet undantagit, det Honom icke underlagt är. Dock se wi icke ännu all ting wara Honom underlagd.

2:9  Men JEsum, som en liten tid hafwer öfwergifwen warit af englarna, se wi för dödsens lidandes skull krönt wara med ära och pris: på det Han af Guds nåd skulle smaka döden för alla.

2:10  Ty det höfdes Honom, för hwilkens skull all ting äro, och genom hwilken all ting äro, den der många barn till härlighet fört hade, att Han deras Salighetshöfding skulle genom lidande fullkommen göra.

2:11  Efter den, som helgar, och de, som helgade warda, äro alle af enom; derföre skämmes Han ock icke kalla dem bröder,

2:12  Sägande: Jag will förkunna ditt namn minom brödrom, och midt i församlingen prisa dig.

2:13  Och åter: Jag will sätta min tröst till Honom. Och åter: Si, jag och barnen, som Gud mig gifwit hafwer.

2:14  Efter barnen hafwa kött och blod, är ock Han dess delaktig worden; på det Han skulle genom döden nederlägga honom, som döden i wåld hade, det är djefwulen;

2:15  Och göra dem fria, som i allt sitt lefwerne genom dödens räddhåga måste trälar wara.

2:16  Ty Han tager ingenstäds på sig englarna; utan Abrahams säd tager Han på sig.

2:17  Derföre måste Han i alla stycken wara bröderna lik: på det Han skulle wara barmhertig, och en trogen Öfwersteprest för Gudi, att försona folkens synder.

2:18  Ty deraf att Han wardt pint och frestad, kan Han hjelpa dem, som frestas.

Chapter 3

3:1  Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Aposteln och Öfwerstepresten, den wi bekänna, Christum Jesum.

3:2  Hwilken trogen är Honom, som Honom gjort hafwer, såsom ock Moses, i allt Hans hus.

3:3  Så mycket större ära wärd än Moses, som Han hafwer större ära som huset byggde, än sjelfwa huset.

3:4  Ty hwart och ett hus bygges af någon; men Gud är den som all ting gjort hafwer.

3:5  Och Moses war trogen i allt Hans hus, såsom en tjenare, de ting till wittnesbörd, som framdeles yppas skulle.

3:6  Men Christus såsom en Son, i sitt hus; hwilket hus wi äro, om wi annars förtröstningen, och hoppets berömmelse, intill ändan fast behålle.

3:7  Derföre, såsom den Helige Ande säger: I dag om I fån höra Hans röst,

3:8  Så förhärder icke edra hjertan; såsom skedde i wreden på frestelsedagen, i öknen;

3:9  Då edra fäder frestade mig; de bepröfwade, och sågo mina werk, i fyratio år.

3:10  Derföre wardt jag wred på detta slägte, och sade: Alltid fara de wille med hjertat; men de wisste icke mina wägar.

3:11  Så att jag ock swor i min wrede: De skola icke komma uti min rolighet.

3:12  Ser till, käre bröder, att tilläfwentyrs uti någon bland eder icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrån lefwande Gud.

3:13  Utan förmaner eder sjelfwa alla dagar, så länge det nämnes i dag: att ingen ibland eder blifwer förhärdad genom syndens bedragelse.

3:14  Ty wi äro delaktige wordne af Christo: om wi annars tron, som wi begynt hafwe, fast behålle intill ändan.

3:15  Emedan det säges: I dag, om I fån höra Hans röst, så förhärder icke edra hjertan, såsom skedde i wreden.

3:16  Ty somlige, som henne hörde, förtörnade Honom; men icke alle som farne woro utaf Egypten, genom Mose.

3:17  Men hwilkom war Han wred i fyratio år? War Han icke dem, som syndat hade, hwilkas kroppar förföllo i öknen?

3:18  Men hwilka swor Han då, att de icke skulle komma in i Hans rolighet, utan de otrogna?

3:19  Och wi se, att de icke kunde ingå, för otrons skull.

Chapter 4

4:1  Så låt oss nu frukta, att wi icke försumme det löfte, som är, att wi skole ingå i Hans rolighet; och att ibland oss icke någon tillbaka blifwer.

4:2  Ty det är ock oss förkunnadt, så wäl som dem; men det halp dem intet, att de hörde ordet; efter de som hörde, satte der icke tro till.

4:3  Ty wi, som tro, ingå i roligheten; som Han sade: Såsom jag swor i min wrede, de skola icke ingå i min rolighet; der dock de werk fullbordade woro af werldens begynnelse.

4:4  Ty Han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hwilade på sjunde dagen af all sin werk.

4:5  Och åter nu här: De skola icke ingå i min rolighet.

4:6  Efter det är ännu för handen, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt wardt, äro icke komne dertill, för otrons skull;

4:7  Lägger Han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören Hans röst, så förhärder icke edra hjertan.

4:8  Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt.

4:9  Derföre står Guds folk en rolighet tillbaka.

4:10  Ty den som ingången är uti Hans rolighet, han hafwer ock fått hwila af sina werk, såsom Gud af sina.

4:11  Så winnläggom oss nu, att wi måge inkomma uti denna roligheten, på det icke någon skall falla uti samma otros efterdömelse.

4:12  Ty Guds ord är lefwande, och kraftigt, och skarpare än något twäeggat swärd: och går igenom, till dess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfwer tankar och hjertans uppsåt.

4:13  Och för Honom är intet kreatur osynligt: utan all ting äro blott och uppenbar för Hans ögon : om Honom tale wi.

4:14  Efter wi nu hafwe en stor Öfwersteprest, JEsum Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen.

4:15  Ty wi hafwe icke en Öfwersteprest, som icke kan warkunna sig öfwer wår swaghet; utan den som frestad är i all ting, likasom wi, dock utan synd.

4:16  Derföre låt oss trösteliga framgå till nådastolen: att wi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfwes.

Chapter 5

5:1  Förty, hwar och en öfwersteprest, den af menniskor uttages, han warder satt för meniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfwor och offer för synderna.

5:2  Den der kan warkunna sig öfwer dem, som fåkunnige äro, och wille fara: efter Han är ock sjelf belagd med swaghet.

5:3  Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.

5:4  Och ingen tager sig sjelf ära; utan den som ock kallad warder af Gud, likasom Aron.

5:5  Så hafwer ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att Han skulle wara Öfwersteprest; utan den som sade till Honom: Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig.

5:6  Såsom Han ock annorstädes säger: Du äst en prest i ewig tid, efter Melchisedeks sätt.

5:7  Och hafwer på sitt kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till Honom, som Honom frälsa kunde ifrån döden: och wardt bönhörd, derföre att Han höll Gud i wördning.

5:8  Och ändå Han war Guds Son, hafwer Han dock af thy Han led, lärt lydno.

5:9  Och då Han fullkommen wardt, blef Han allom dem, som Honom lyda, en orsak till ewig salighet.

5:10  Kallad af Gud en Öfwersteprest, efter Melchisedeks sätt.

5:11  Derom wi hade wäl mycket tala; men det är swårt, efter I ären så oförståndige.

5:12  Och I, som länge sedan skulle warit lärare, behöfwen åter, att man lärer eder de första bokstäfwerna af Guds ord; och att man gifwer eder mjölk, och icke stadig mat.

5:13  Ty hwem man ännu mjölk gifwa måste, han är oförfaren i rättfärdighetens ord: ty han är ett barn.

5:14  Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom wanan öfwade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.

Chapter 6

6:1  Derföre wilje wi låta bestå den lärdom, som lyder på begynnelsen till ett christeligt lefwerne, och taga det före, som till fullkomligheten drager: icke på nytt läggande grunden till bättring af döda gerningar, till tron på Gud;

6:2  Till döpelsen, till lärdom, till händers påläggning, till de dödas uppståndelse, och till den ewiga domen.

6:3  Och det wilje wi göra, om Gud annars det tillstäder.

6:4  Ty det är omöjligt, att de som en gång upplyfte äro, och smakat hafwa den himmelska gåfwan, och delaktige wordne äro af den Heliga Anda;

6:5  Och smakat hafwa det goda Guds ord, och den tillkommande werldens kraft:

6:6  Om de affalla, och på nytt sig sjelfwom korsfästa Guds Son, och för spott hålla; att de skola igen förnyas till bättring.

6:7  Ty jorden som indricker regnet, som ofta kommer på henne, och bär dem beqwäma örter, som henne bruka, hon får wälsignelse af Gud.

6:8  Men den törne och tistel bär, hon är oduglig, och närmast förbannelsen; hwilkens ändalykt är, att hon skall brännas.

6:9  Men wi förse oss, I älskelige, till eder det bättre är, och det saligheten närmare är; ändock wi så tala.

6:10  Ty Gud är icke orättwis, att Han förgäter eder gerning och arbete i kärleken, som I bewisat hafwer på Hans namn, då I tjenten helgonen, och ännu tjenen.

6:11  Men wi begäre, att hwar och en af eder densamma flit bewisar, till att hålla hoppet fast allt intill ändan.

6:12  Att I cke tröge blifwen, utan deras efterföljare, som genom tron och långmodighet få det arf, som utlofwadt är.

6:13  Ty när Gud lofwade Abraham, då Han ingen större hade, der Han wid swärja kunde, swor Han wid sig sjelf,

6:14  Och sade: Sannerligen, jag will wälsigna dig, och föröka dig.

6:15  Ock så, efter han i tålamod förbidde, fick han det som utlofwadt war.

6:16  Ty menniskorna swärja wid den der större är än de; och dem emellan blifwer en ände på alla trätor, om det stadfäst blifwer med en ed.

6:17  Men då Gud wille rikeligen bewisa arfwingarna till löftet sitt uppsåts fasthet, lade Han der en ed uppå:

6:18  Att wi genom tu owikeliga ting, i hwilka omöjligt är, att Gud ljuga skulle , en stark tröst hafwa skulle, wi som dertill flytt hafwa, att wi måtte få det hopp, som tillbjudet är;

6:19  Hwilket wi hålla såsom ett säkert och fast wår själs ankare; det ock ingår intill det, som innanför förlåten är.

6:20  Dit Förelöparen för oss ingången är, JEsus, en Öfwersteprest worden till ewig tid, efter Melchisedeks sätt.

Chapter 7

7:1  Denne Melchisedek war konung i Salem, högsta Guds prest, den Abraham mötte, då han igenkom från den konungaslagtning, och wälsignade honom ;

7:2  Hwilken ock Abraham gaf tionde af all ting. Först uttolkas han rättwisans konung; men sedan, är han ock Salems konung, det är, fridens konung;

7:3  Utan fader, utan moder, utan slägt; och hafwer hwarken begynnelse på dagarna, eller ända på lifwet; men han är lik worden wid Guds Son, och blifwer prest i ewighet.

7:4  Men ser, huru stor den är, som ock Abraham patriarken gaf tionde af bytet.

7:5  Men Levi söner, då de presterskapet anamma, hafwa befallning taga tionde af folket, det är, af sina bröder, efter lagen; ändå de ock af Abrahams länder komne äro.

7:6  Men den, hwilkens slägte icke räknas ibland dem, han tog tionde af Abraham, och wälsignade honom, som löftet hade.

7:7  Nu nekar det ingen, att det, som mindre är, tager wälsignelse af det, som större är.

7:8  Och här taga de menniskor tionde, som dödlige äro; men der Han, som betygas om, att Han lefwer.

7:9  Och, om jag så säga skall: Levi, som tionden plägar taga, wardt ock tiondad i Abraham;

7:10  Ty han war ändå i sin faders länder, då Melchisedek honom mötte.

7:11  Är nu fullkomlighet skedd genom det Levitiska presterskapet, ty derunder fick folket lagen; hwad behöfde sägas, att en annan prest uppkomma skulle, efter Melchisedeks sätt, och icke efter Arons sätt?

7:12  Ty der presterskapet förwandladt warder, der måste ock lagen förwandlas.

7:13  Ty den, som detta sägs om, är af ett annat slägte, af hwilket aldrig någon skötte altaret.

7:14  Ty det är ju uppenbart, att wår HERre är kommen af Juda slägte; till hwilkens slägte Moses icke talat hafwer om presterskapet.

7:15  Och är det ännu klarare, medan en annan prest efter Melchisedeks sätt uppkommer;

7:16  Hwilken icke är gjord efter köttslig budords lag, utan efter oändelig lifs kraft.

7:17  Ty han betygar: Du är en prest ewinnerligen, efter Melchisedeks sätt.

7:18  Ty dermed sker, att den förra lag afkommer, för hennes swaghets och onyttas skull.

7:19  Ty lagen kunde icke göra fullkomligt; och warder ett bättre hopp infördt, genom hwilket wi nalkas Gud.

7:20  Och då mycket mer, att det icke skedde utan ed; ty de förre äro utan ed prester wordne.

7:21  Men denne med ed, genom den som sade till Honom: HERren swor, och det skall icke ångra Honom: du är en Prest ewinnerligen, efter Melchisedeks sätt.

7:22  Så mycket bättre testamente hafwer JESus uträttat.

7:23  Och de förre äro månge prester wordne; derföre att döden lät dem icke blifwa;

7:24  Men denne, efter Han blifwer ewinnerligen, hafwer ett oförgängligt presterskap.

7:25  Hwarföre Han ock kan ewinnerligen saliga göra dem, som genom Honom komma till Gud, och lefwer alltid, och beder alltid för dem.

7:26  Ty en sådan Öfwersteprest höfdes oss hafwa, den der helig wore, oskyldig, obesmittad, skild ifrån syndare, och högre än himmelen;

7:27  Hwilken icke dagligen behöfde, såsom de andre öferste prester, först för sina egna synder offra, och sedan för folkens synder; ty Han gjorde det en resa, då Han sig sjelf offrade.

7:28  Ty lagen sätter menniskor till öfwersta prester, som swaghet hafwa; men edens ord, som efter lagen sagdt är, det sätter Sonen ewig och fullkomlig.

Chapter 8

8:1  Men summan af det wi tale, är detta: Wi hafwa en sådan Öfwersteprest, som sitter på högra handen på Majestätets stol i himmelen;

8:2  Och är en skaffare öfwer de heliga håfwor, och öfwer det sannskyldiga tabernaklet, hwilket Gud upprest hafwer, och ingen menniska.

8:3  Ty hwar och en öfwersteprest warder skickad till att offra gåfwor och offer; derföre är det af nöden, att denne ock något hafwer, det han offra skall.

8:4  Hwar Han nu wore på jorden, så wore Han icke prest: der prester äro, de der efter lagen offra gåfor;

8:5  Hwilka tjena eftersynen och skuggan till de himmelska ting: såsom Mose af Gud swaradt wardt, då han skulle fullkomna tabernaklet: Se till, sade Han, att du gör allt efter den eftersyn, som dig wist är på berget.

8:6  Men nu hafwer Han fått ett bättre embete, såsom Han ett bättre testamentes Medlare är, det ock på bättre löfte satt är.

8:7  Ty om det första hade warit ostraffeligt, hade ingalunda wordet sökt rum till ett annat.

8:8  Ty Han straffar dem, och säger: Si de dagar skola komma, säger HERren, att jag skall fullkomna öfwer Israels hus, och Juda hus, ett nytt testamente;

8:9  Icke efter det testamentet, som jag deras fäder gjorde, på den dag, då jag tog dem wid deras hand, att utföra dem af Egypti land; efter de blefwo icke ståndande i mitt testamente, så hafwer jag ock gifwit dem utur mitt sinne, säger HERren.

8:10  Ty detta är det testamente, som jag will göra Israels hus, efter dessa dagar, säger HERren: Jag will gifwa min lag uti deras sinne, och uti deras hjertan will jag skrifwa dem; och jag will wara deras Gud, och de skola wara mitt folk.

8:11  Och skall ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säga: Känn HERran; ty de skola alle känna mig, ifrån den minsta ibland dem, ock till den största.

8:12  Ty jag warder förblidkad öfwer deras orättfärdigheter, och deras synder, och deras ondska skall jag icke mer ihågkomma.

8:13  I det Han säger: Ett nytt, föråldrade Han det första; det nu åldrigt och gammalt är, det är hardt wid ändan.

Chapter 9

9:1  Hade och wäl det första sina rätter, och gudstjenst, och utwärtes helighet.

9:2  Ty det främre tabernaklet war der uppsatt; uti hwilket woro ljusastakarna, och bordet, och skådobröden; och detta kallades det heliga.

9:3  Men bak den andra förlåten war det tabernaklet, som man kallade det allraheligaste;

9:4  Hwilket hade det gyllene rökelsekaret, och testamentets ark, på alla sidor beslagen med guld; uti hwilken war det gyllene ämbar, der det himmelsbrödet uti war, och Aarons staf, som blomstrats hade, och testamentets taflor;

9:5  Men der ofwan uppå woro härlighetens Cherubim, som öfwerskyggde nådastolen; af hwilka stycken på denna tid icke besynnerligen är sägandes.

9:6  Då nu detta så beredt war, gingo presterna alltid in i det främre tabernaklet, och uträttade gudstjensten.

9:7  Men uti det andra gick allenast den öfwerstepresten; en tid om året; icke utan blod, det han offrade för sina egna, och för folkens synder:

9:8  Der den Helige Ande med betydde, att helighetens wäg ändå icke uppenbar war, medan det första tabernaklet stod.

9:9  Hwilket war en liknelse i den tiden, i hwilken gåfwor och offer offrades, och kunde icke göra honom fullkommen, efter samwetet, som den gudstjensten gjorde,

9:10  Allenast med mat och dryck, och mångahanda twagning, och utwärtes helighet, som pålagda woro, intill bättringens tid.

9:11  Men Christus är kommen, att Han skall wara Öfwerseprest till det tillkommande goda; genom ett större och fullkomligare tabernakel, det med händer icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;

9:12  Icke heller genom bockablod, eller kalfwablod: utan Han är genom sitt eget blod en resa ingången uti det heliga, och hafwer funnit en ewig förlossning.

9:13  Ty hafwer oxablod och bockablod, och strödd aska af kon helgat de orena, till köttslig renhet:

9:14  Huru mycket mer skall Christi blod, som hafwer sig sjelf obesmittad, genom den Heliga Anda, Gudi offrat, rena wårt samwete af de döda gerningar, till att tjena lefwande Gud.

9:15  Derföre är Han ock Nya Testamentets Medlare ; på det de, som kallade äro, skulle få det ewiga arfwets löfte, i det, att Hans död gick der emellan , till förlossning ifrån de öfwerträdelser, som under det förra Testamentet woro.

9:16  Ty hwar ett testamente är, måste ock hans död med wara, som testamentet gjorde.

9:17  Ty testamentet blifwer gildt genom döden; annars hafwer det ännu ingen makt, så länge han lefwer, som testamentet gjorde.

9:18  Derföre war ock icke det första stiktadt utan blod.

9:19  Ty då Moses allt folket föregifwit hade hwart och ett budord efter lagen, tog han kalfwablod och bockablod, med watten, och purpurull, och isop, ock bestänkte boken, och allt folket;

9:20  Och sade: Detta är Testamentets blod, det Gud hafwer eder bjudit.

9:21  Och desslikes tabernaklet, och alla käril, der gudstjenst plägade med göras, bestänkte Han sammalunda med blod.

9:22  Och warda mest all ting efter lagen rena gjorda i blod; och utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse.

9:23  Så är nu af nöden, att de himmelska tings eftersyner skola med sådant renade warda: men de himmelska tingen måste bättre offer hafwa än dessa woro.

9:24  Ty Christus är icke ingången i det heliga, som med händer gjort är, hwilket är en eftersyn till det sanskyldiga, utan in uti sjelfwa himmelen, på det Han skall nu wara i Guds åsyn för oss.

9:25  Icke att han skall ofta offra sig, såsom öfwerstepresten gick hwart år in uti det heliga med annans blod.

9:26  Sjelf måste Han skolat ofta lida, af werldens begynnelse; men nu, på werldens ändalykt, är Han en gång uppenbarad, genom sitt eget offer, till att borttaga synden.

9:27  Och såsom menniskorna är förelagdt en gång dö, men sedan domen,

9:28  Så är ock Christus en resa offrad, till att borttaga mången mans synder: men en annan gång skall Han låta se sig utan synd dem, som Honom wänta, till salighet.

Chapter 10

10:1  Ty lagen hafwer skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfwa warelsen. Årligen måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra.

10:2  Annars hade det återwändt offras: efter de, som så offra, hade sedan intet samwete haft af synder, när de hade en resa warit rene gjorde.

10:3  Utan dermed sker en åminnelse på synderna hwart år.

10:4  Ty omöjligt är genom oxablod och bockablod borttaga synder.

10:5  Derföre, då Han kommer i werlden, säger Han: Offer och gåfwor hafwer du icke welat; men kroppen hafwer du mig beredt.

10:6  Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.

10:7  Då sade jag: Si, jag kommer; i boken är skrifwet om mig, att jag skall göra din wilja, o Gud.

10:8  Tillförene då Han sade: Offer och gåfwor, bränneoffer och syndoffer hafwer du icke welat; icke behaga de dig heller, hwilka efter lagen offras;

10:9  Då sade Han: Si jag kommer, till att göra, o Gud, din wilja. Der tager Han det första bort, att Han det andra insätta skall.

10:10  I hwilken wilja wi helgade äro en resa, genom JEsu Christi kropps offer.

10:11  Och hwar och en prest är insatt, att han dagligen skall sköta gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hwilka aldrig kunna borttaga synder.

10:12  Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det ewinnerligen gäller, sitter Han på Guds högra hand.

10:13  Och wäntar nu, till dess Hans owänner lagde warda Honom till en fotapall.

10:14  Ty med ett offer hafwer Han ewinnerligen fullkomnat dem, som helige warda.

10:15  Det betygar oss ock den Helige Ande, ty då Han tillförene sagt hade:

10:16  Det är det Testamentet, som jag dem göra will, efter de dagar, säger HERren: jag will gifwa min lag i deras hjerta, och i deras sinne will jag skrifwa dem.

10:17  Och deras synder och orättfärdighet will jag icke mer ihågkomma.

10:18  Der nu sådan förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.

10:19  Efter wi nu hafwa, käre bröder, frihet till att ingå uti det heliga, genom JEsu blod.

10:20  Hwilken Han oss beredt hafwer till en ny och lefwande wäg, genom förlåten, det är, genom sitt kött.

10:21  Och hafwa en Öfwersteprest öfwer Guds hus;

10:22  Så låt oss framgå, med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samwete, och twagne om kroppen med rent watten.

10:23  Och låt oss hålla hoppets bekännelse owikligen; ty Han är trofast, som det lofwat hafwer.

10:24  Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppwäcka till kärlek och goda gerningar.

10:25  Icke öfwergifwande wår församling, såsom somlige för sed hafwa, utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.

10:26  Ty om wi sjelfwiljande synda, sedan wi förstått hafwa sanningen, då står oss intet offer igen för synderna.

10:27  Utan en förskräcklig domens förbidelse, och eldens nit, som motståndarena förtära skall.

10:28  Ho som bryter Mose lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre wittnen.

10:29  Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den, som Guds Son förtrampar, och Testamentets blod såsom orent aktar, genom hwilket Han helgad är, och försmäder nådens Anda?

10:30  Ty wi känna den som sade: Hämden är min; jag skall wedergälla det, säger HERren. Och åter: HERren skall döma sitt folk.

10:31  Det är gräseligt falla uti lefwandes Guds händer.

10:32  Men kommer ihåg de framlidna dagar, i hwilka I upplyste woren, och stoden en stor törning i bedröfwelsen.

10:33  En dels, då I sjelfwe genom hädelse och bedröfwelse ett widunder worden; och en dels, då I sällskap haden med dem, som det så går.

10:34  Ty I hafwen delaktige warit af de bedröfwelser, som af mina bojor gingo, och med fröjd lidit edra egodelars försköfling, wetande, att I när eder sjelfa bättre och blifwande egodelar hafwen i himmelen.

10:35  Så kaster icke nu bort eder tröst, som en stor lön hafwer.

10:36  Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds wilja, och få det, som lofwat är.

10:37  Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.

10:38  Men den rättfärdige skall lefwa af tron; och hwilken sig undandrager, han skall icke behaga min själ.

10:39  Men wi äro icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själen.

Chapter 11

11:1  Men tron är en wiss förlåtelse på det som man hoppas, och intet twifla om det man icke ser.

11:2  Genom henna hafwa de gamla fått wittnesbörd.

11:3  Genom tron besinna wi, att werlden är fullbordad genom Guds ord : så att allt, det man ser, är wordet af intet.

11:4  Genom tron offrade Abel Gudi större offer än Cain, med hwilket han fick wittnesbörd, att han war rättfärdig, då Gud gaf om hans gåfwor wittnesbörd; och genom henne talar han ännu, ändock han död är.

11:5  Genom tron wardt Enock borttagen, så att han icke skulle se döden, och fanns icke, derföre att Gud borttog honom ; ty förr än han borttagen war, hade han fått wittnesbörd, att han täcktes Gudi.

11:6  Ty utan tron är omöjligt täckas Gudi. Ty den till Gud komma will, han måste tro att Gud är; och att Han lönar dem som söka Honom.

11:7  Genom tron ärade Noe Gud, och beredde arken till sitt hus salighet, då han fick Guds befallning om de ting, som icke syntes; genom hwilken han fördömde werlden, och wardt den rättfärdiges arfwinge, som af tron är.

11:8  Genom tron wardt Abraham lydig, då han kallad wardt till att utgå i det land, som han få skulle till arfs; och for ut, och wisste icke, hwart komma skulle.

11:9  Genom tron war han en främling uti det landet honom lofwadt war, likasom uti ett främmande land, bodde uti tabernaklet med Isaac och Jacob, som medarfwingar woro till samma löfte.

11:10  Ty han wäntade efter en stad, som grund hade; hwilken byggmästare och skapare är Gud.

11:11  Genom tron fick och Sara kraft till att afla, och födde öfwer sin ålders tid; ty hon höll honom trofast, som det lofwat hade.

11:12  Derföre wordo ock af en, som i den måtton död war, många födde, såsom stjernorna på himmelen, och som sanden är i hafstranden, den otalig är.

11:13  I tron äro desse alle döde, och hafwa dock intet fått af löftet; utan sett det fjerran efter, och trott deruppå, och låtit sig nöja, bekännande sig wara gäster och främande på jorden.

11:14  Ty de, som sådant säga, gifwa tillkänna, att de söka ett fädernesland.

11:15  Och om de hade det ment, der de utgångne woro, hade de wäl haft tid att wända tillbaka.

11:16  Men nu begära de ett bättre, det är, det himmelska. Derföre skämmes icke Gud kallas deras Gud; ty Han hafwer beredt dem en stad.

11:17  Genom tron offrade Abraham Isaac, när han försökt wardt; och offrade enda sonen, då han hade fått löftet;

11:18  Om hwilken sagdt war: Uti Isaac skall dig din säd kallad warda;

11:19  Och tänkte, att Gud kunde ock wäl uppwäcka ifrån det döda; deraf tog han ock honom igen till en liknelse.

11:20  Genom tron wälsignade Isaac Jacob och Esau om tillkommande ting.

11:21  Genom tron, då Jacob dog, wälsignade han båda Josephs söner; och tillbad det öfwersta på hans spira.

11:22  Genom tron, då Joseph dö skulle, talade han om Israels barns utgång; och gaf befallning om sina ben.

11:23  Genom tron wardt Moses fördåld i tre månader af sina föräldrar, då han född war; derföre att de sågo, att han war ett däjeligt barn, och fruktade icke konungens bud.

11:24  Genom tron, då Moses war stor worden, nekade han sig wara Pharaos dotterson;

11:25  Och wille mycket hellre lida bedröfwelse med Guds folk, än till en tid hafwa lust i synden;

11:26  Och höll Christi försmädelse för större rikedom, än de håfwor uti Egypten; ty han såg efter lönen.

11:27  Genom tron öfwergaf han Egypten, icke fruktande konungens wrede; ty han höll sig wid den han icke såg, såsom han Honom sett hade.

11:28  Genom tron höll han Påska, och blods utgjutelse, på det han, som drap allt det förstfödt war, skulle icke komma wid dem.

11:29  Genom tron gingo de genom det Röda hafwet, såsom på torra landet; hwilket de Egyptier ock försökte, och drunknade.

11:30  Genom tron föllo murarna i Jericho, då man i sju dagar omkring gångit hade.

11:31  Genom tron förgicks icke den skökan Rahab med de otrogna, då hon de spejare anammat hade med frid.

11:32  Och hwad skall jag mer säga? Tiden wore mig för stackot, när jag förtälja skulle, om Gideon, om Barak, och Simson, och Jephthah, och David, och Samuel, och propheterna.

11:33  Hwilka genom tron hafwa wunnit konungariken, gjort rättfärdighet, fått löfte, igenstoppat lejons mun;

11:34  Elds kraft utsläckt, swärdsegg undkommit, äro kraftige wordne af swagheten, äro starke wordne i striden, hafwa nederlagt främmande härar.

11:35  Qwinnorna hafwa igenfått sina döda utaf uppståndelsen; somliga wordo sönderslagne, och hafwa ingen förlossning welat anamma, på det de skulle få uppståndelsen, som bättre är.

11:36  Somlige hafwa lidit spott och hudflängning; och dertill bojor och fängelse;

11:37  Wordo stenade, sönderhuggne, genomstugne, döde för swärd; hafwa gångit i fårskinn och getskinn, fattige, trängde, bedröfwade;

11:38  Hwilkom werlden icke wärdig war; och hafwa gått elände i öknar, och i berg, och i skrefwor, och i jordkulor.

11:39  Alla dessa hafwa genom tron fått wittnesbörd, och hafwa dock icke fått löftet.

11:40  Därföre att Gud hade föresett om oss något det bättre war: att de icke utan oss skulle fullkomnade warda.

Chapter 12

12:1  Efter wi nu hafwa om oss en så stor hop med wittnen, låt oss aflägga synden, som alltid låder wid oss, och gör oss tröga; och låt oss med tålamod löpa i den kamp, som oss förelagd är;

12:2  Och se på Jesum, som tron begynt och fullkomnat hafwer, hwilken, då Han måtte haft glädje, led korset, och aktade icke smäleken; och är sittande på högra handen på Guds stol.

12:3  Tänker på Honom, som af syndare sådan gensägelse led emot sig, att I icke tröttens i edert sinne, gifwande eder utöfwer.

12:4  Ty I hafwen icke ännu allt intill blods emot ståndit, kämpande emot synden;

12:5  Och hafwer redan förgätit den tröst, som till eder talar, likasom till sina barn: Min son, förakta icke HERrens aga; och gif dig icke utöfwer, då du näpses af Honom.

12:6  Ty hwem HERren älskar, den agar Han; men Han gisslar hwar och en son, Han anammar.

12:7  Hwar I nu liden agan, så bjuder sig Gud till eder såsom till barn; ty hwilken är den son, som hans fader icke agar?

12:8  Ären I utan aga, i hwilken alle delaktige wordne äro, så ären I oäkta, och icke barn.

12:9  Hafwa wi nu köttsliga fäder, som oss aga, och frukta dem, skola wi då icke mycket mer underdånige wara den anderliga Fadren, att wi må lefwa?

12:10  Och de förra hafwa agat oss i några få dagar, efter som dem syntes; men denne till det, som nyttigt är, att wi måga få Hans helgelse.

12:11  All aga synes nu icke wara till fröjd, utan till ångest; men sedan wedergäller Han en fridsam rättfärdighetens frukt dem, som deruti öfwade äro;

12:12  Derföre lyfter upp edra lata händer och trötta knän.

12:13  Och stiger wissa steg med edra fötter, att icke någon haltar såsom en ofärdig, utan hellre helbregda warder.

12:14  Farer efter frid med alla; och efter helgelse, utan hwilken ingen får se HERran.

12:15  Och ser till, att ingen försummar Guds nåd, att icke uppwäxer någon bitter rot, och gör något hinder, och många måtte genom henne besmittade warda.

12:16  Att ingen ware en bolare, eller ohelig såsom Esau, hwilken för en måltid bortsålde sin förstfödslorätt.

12:17  Men I weten, att då han wille sedan med arfsrätt få wälsignelse, wardt han bortdrifwen; och war honom då intet rum till någon bot, ändock han med tårar derefter sökte.

12:18  Ty I ären icke gångne till det berget, der man på taga kunde, och med eld brann, eller till töcknet, och mörkret, och stormen;

12:19  Och basunsklanget, och till ordarösten, hwilka de wedersakade, som henne hörde, begärande att ordet skulle dem ju icke sagdt warda.

12:20  Ty de förmådde icke lida det, som der sades: Om något djur kom wid berget, skulle det stenas, eller skjutas igenom.

12:21  Och så förskräckelig war den synen, att Mose sade: Jag är förskräckt, och bäfwar

12:22  Utan I ären komne till Sions berg, och till lefwande Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till den otaliga englaskaran;

12:23  Och till de försföddas församling, som i himmelen äro beskrifne; och till Gud, som alla dömer, och till de fullkomliga rättfärdigas andar;

12:24  Och till Nya testamentets Medlare JEsus, och till stänkelseblodet, som bättre talar än Abels blod.

12:25  Ser till, att I icke wedersaken Honom, som med eder talar; ty kunde icke de undfly, som wedersakade Honom, som talade på jorden; huru mycket mindre wi, om wi wedersaka Honom, som af himmelen talar?

12:26  Hwilkens röst på den tid gjorde jorden bäfwande; men nu lofwar Han, och säger: Ännu en tid skall jag göra bäfwande, icke allenast jorden, utan ock himmelen.

12:27  Det Han säger: ännu en tid, det gifwer tillkänna de tings förwandling, som bäfwa, såsom de der gjorda äro; på det de ting blifwa skola, som obäfwande äro.

12:28  Derföre, efter wi få det rike, som icke bäfwa kan, hafwa wi nåd, genom hwilken wi tjena Gudi, till att täckas Honom med tuktighet och fruktan.

12:29  Ty wår Gud är en förtärande eld.

Chapter 13

13:1  Blifwer faste i broderlig kärlek.

13:2  Förgäter icke att herberga; ty dermed hafwa somlige fått englar owetande till herberges.

13:3  Tänker på dem, som bundne äro, såsom medbundne, och på dem, som bedröfwelse lida, såsom de der ock af lekamen äro.

13:4  Äktenskapet skall hållas ärligt ibland alla, och äktenskapssäng obesmittad; men bolare och horkarlar skall Gud döma.

13:5  Umgängelsen ware utan girighet; och låter eder nöja med det I hafwen; ty Han sade: Jag skall icke öfwergifwa eller förlåta dig.

13:6  Så att wi dristeligen måge säga: HERren är min hjelpare; och jag will icke frukta: hwad kan en menniska göra mig?

13:7  Tänker på edra lärare, de eder Guds ord sagt hafwa, och efterföljer deras tro, skådande hwad ända deras umgängelse hade.

13:8  JEsus Christus i går och i dag, och Han desslikes i ewighet.

13:9  Låter eder icke omföras med mångahanda och främmande lärdom; ty det är godt att stadfästa hjertat med nåden; icke med maten, hwilken intet gagnat hafwer dem, som dermed umgått hafwa.

13:10  Wi hafwa ett altare, af hwilket de hafwa icke makt att äta, som tjena i tabernaklet.

13:11  Ty ehwad djurs blod, som öfwerstepresten för synden inbär uti det heliga, deras kroppar uppbrännas utom lägret.

13:12  Derföre ock JEsus, på det Han skulle helga folket med sitt eget blod, hafwer Han lidit utom porten.

13:13  Så låt oss nu gå ut till Honom utur lägret, och bära Hans smälek.

13:14  Ty wi hafwa här ingen waraktig stad; utan wi söka efter den tillkommande.

13:15  Så låt oss nu genom Honom alltid offra Gudi lofoffer, det är, läpparnas frukt, de Hans namn bekänna.

13:16  Förgäter icke göra wäl, och meddela; ty sådana offer täckas Gud.

13:17  Warer edra lärare lydige, och följer dem; ty de waka öfwer edra själar, såsom de der räkenskap göra skola: på det de måga det göra med fröjd, och icke med suckan; ty det är eder icke nyttigt.

13:18  Beder för oss; wår tröst är den, att wi ett godt samwete hafwa, och winnlägga oss hafwa en god umgängelse när all;

13:19  Men allramest beder jag eder, att I sådant gören, att jag med det snaraste måtte komma till eder.

13:20  Men fridens Gud, som igenfört hafwer ifrån de döda den stora Fåraherden, genom det ewiga Testamentets blod, wår HERra JEsum;

13:21  Han göre eder skickliga uti allt godt werk, till att göra sin wilja, och skaffe uti eder hwad Honom täckeligt är, genom JEsum Christum; hwilken ware ära af ewighet i ewighet. Amen.

13:22  Jag förmanar eder, käre bröder, tager förmanelsens ord till godo; ty jag hafwer eder med få ord tillskrifwit.

13:23  Weten, att brodren Timotheus lös är; med hwilken, om han snart kommer, will jag se eder.

13:24  Helser alla edra lärare, och alla helgon. Eder helsa bröderna uti Walland.

13:25  Nåd ware med eder alla. Amen. Till de Ebreer skrifwen af Walland med Timotheus.