SweFolk - Nehemiah

Chapter 1

1:1  Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse. Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året, när jag var i Susas borg,

1:2  att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna, de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.

1:3  De sade till mig: ”De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nedriven och portarna är nerbrända.”

1:4  När jag hörde det satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himlens Gud.

1:5  Jag sade: ”O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud.

1:6  Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi Israels barn har begått mot dig. Även jag och min faders hus har syndat.

1:7  Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.

1:8  Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose när du sade: Om ni är trolösa ska jag skingra er bland folken.

1:9  Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att låta mitt namn bo där.

1:10  De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand.

1:11  O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare ha framgång i dag och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.” Jag var då munskänk hos kungen.

Chapter 2

2:1  Detta hände i månaden Nisan, i Artashastas tjugonde regeringsår. Vin stod framdukat inför kungen, och jag tog vinet och gav det åt honom. Jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom.

2:2  Han frågade mig: ”Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon sorg i hjärtat.” Då blev jag mycket rädd,

2:3  och jag sade till honom: ”Må kungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när staden där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?”

2:4  Kungen sade till mig: ”Så vad önskar du?” Då bad jag till himlens Gud

2:5  och svarade sedan kungen: ”Om det behagar kungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, staden där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen.”

2:6  Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: ”Hur länge varar din resa, och när kommer du tillbaka?” Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända i väg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom.

2:7  Jag sade till honom: ”Om kungen finner för gott, så låt mig få brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden så att de låter mig passera deras land tills jag når Juda,

2:8  och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv ska bo.” Och kungen gav mig det, eftersom min Guds goda hand var över mig.

2:9  När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden gav jag dem kungens brev. Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare.

2:10  Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde det, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

2:11  Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar.

2:12  Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Djuret jag red på var det enda jag hade med mig.

2:13  I natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nedrivna och portarna var förtärda av eld.

2:14  Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där kunde inte djuret ta sig fram med mig.

2:15  Så fortsatte jag uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.

2:16  Föreståndarna visste inte var jag hade varit eller vad jag gjorde, för jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, stormännen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet.

2:17  Men nu sade jag till dem: ”Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur så att vi inte behöver bli föraktade mer.”

2:18  Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: ”Låt oss stå upp och bygga!”, och de fattade mod för det goda verket.

2:19  Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Geshem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?”

2:20  Då svarade jag dem: ”Himlens Gud ska låta det gå oss väl, och vi hans tjänare ska börja bygga. Men ni har varken någon del, rätt eller historia i Jerusalem.”

Chapter 3

3:1  Översteprästen Eljashib och hans bröder prästerna började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.

3:2  Bredvid Eljashib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.

3:3  Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar.

3:4  Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Meshullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son.

3:5  Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke för att tjäna sin Herre.

3:6  Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son och Meshullam, Besodjas son. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar.

3:7  Bredvid dem arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon tillsammans med männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden.

3:8  Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, tillsammans med guldsmederna. Bredvid dem arbetade Hananja, en av dem som tillverkade salvor. Den närmast liggande delen av Jerusalem lät man vara ända till Breda muren.

3:9  Vid sidan av dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare över ena hälften av Jerusalems område.

3:10  Vid sidan av honom arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattush, Hashabnejas son.

3:11  En annan sträcka av muren och Ugnstornet sattes i stånd av Malkia, Harims son, och Hashub, Pahat-Moabs son.

3:12  Bredvid honom arbetade Shallum, Halloheshs son, ledare över andra hälften av Jerusalems område, tillsammans med sina döttrar.

3:13  Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De byggde också ettusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten.

3:14  Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, ledare över Bet-Hackerems område. Han byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar.

3:15  Källporten sattes i stånd av Shallum, Kol-Hoses son, ledare över Mispas område. Han byggde upp den och lade tak på den och satte in dörrar, lås och bommar. Han byggde också muren vid Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården, ända fram till trapporna ner från Davids stad.

3:16  Efter honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare över ena hälften av Bet-Surs område. Han satte i stånd muren ner till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grävda dammen och till Hjältehuset.

3:17  Efter honom arbetade leviterna under Rehum, Banis son. Bredvid dem arbetade Hashabja, ledare över ena hälften av Keilas område, för sitt område.

3:18  Efter honom arbetade deras bröder under Bavvaj, Henadads son, ledare över andra hälften av Keilas område.

3:19  Bredvid honom sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jeshuas son, ledare över Mispa, från platsen mitt emot uppgången till vapenförrådet i Vinkeln.

3:20  Efter honom arbetade Baruk, Sabbajs son, med stor iver på en annan sträcka, från Vinkeln ända fram till ingången till översteprästen Eljashibs hus.

3:21  Efter honom arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på en annan sträcka från ingången till Eljashibs hus ända till slutet av Eljashibs hus.

3:22  Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.

3:23  Efter dem arbetade Benjamin och Hashub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus.

3:24  Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet.

3:25  Palal, Usajs son, arbetade mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre palatset vid fängelsegården. Efter honom arbetade Pedaja, Paroshs son.

3:26  Tempeltjänarna som bodde på Ofel arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.

3:27  Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.

3:28  Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus.

3:29  Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Shemaja, Shekanjas son, som hade vakten vid Östra porten.

3:30  Efter honom arbetade Hananja, Shelemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Meshullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.

3:31  Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen.

3:32  Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.

Chapter 4

4:1  När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren blev han rasande och mycket arg. Han hånade judarna

4:2  och sade till sina bröder och till Samariens krigsfolk: ”Vad är det de eländiga judarna gör? Ska de få hålla på? Ska de få offra? Ska de en dag få arbetet klart? Kan de ge liv åt de brända stenarna i grushögarna?”

4:3  Ammoniten Tobia som stod bredvid honom sade: ”Låt dem bygga! Om så bara en räv hoppar upp på deras stenmur river han den.”

4:4  Hör, vår Gud, hur föraktade vi är! Låt deras hån slå tillbaka mot deras egna huvuden. Låt dem bli plundrade som fångar i ett främmande land.

4:5  Täck inte över deras skuld och låt inte deras synd bli utplånad inför dig, för de har uppträtt kränkande inför dem som bygger.

4:6  Vi byggde på muren, och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket arbetade helhjärtat.

4:7  Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och ashdoditerna hörde att Jerusalems murar höll på att repareras och att hålen började tätas, blev de mycket arga.

4:8  De gaddade alla ihop sig för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där.

4:9  Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.

4:10  Men Juda sade: ”Bärarnas kraft är slut, mycket grus är kvar. Vi orkar inte mer att bygga denna mur.”

4:11  Våra motståndare sade: ”Innan de vet ordet av är vi mitt ibland dem och dödar dem och stoppar arbetet!”

4:12  De judar som bodde nära dem kom från alla håll och sade till oss, säkert tio gånger, att vi borde dra oss tillbaka till dem.

4:13  Då ställde jag upp folket bakom muren på de lägsta och mest öppna platserna. Jag ställde upp dem i släktordning med svärd, spjut och bågar.

4:14  Sedan jag inspekterat allt steg jag upp och sade till stormännen, föreståndarna och det övriga folket: ”Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.”

4:15  När våra fiender hörde att vi kände till deras plan och att Gud hade omintetgjort den, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.

4:16  Från den dagen var hälften av mina tjänare upptagna med arbetet medan andra hälften stod beväpnad med spjut, sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna stod bakom hela Juda hus.

4:17  De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen och höll vapnet i den andra.

4:18  De som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid höften medan de arbetade. Bredvid mig stod en basunblåsare.

4:19  Jag sade till stormännen, föreståndarna och det övriga folket: ”Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda längs muren, långt ifrån varandra.

4:20  Där ni hör basunen ljuda, dit ska ni samlas till oss. Vår Gud ska kämpa för oss!”

4:21  Så fortsatte vi arbetet medan hälften vaktade med sina spjut, från gryningen tills stjärnorna kom fram.

4:22  Vid den tiden sade jag också till folket: ”Var och en ska övernatta inne i Jerusalem med sin tjänare, så att vi kan ha dem till vakt under natten och till arbete under dagen.”

4:23  Varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller vakterna hos mig kom ur kläderna. Var och en bar sitt vapen samt vatten.

Chapter 5

5:1  Men männen och deras hustrur började klaga högt över sina judiska bröder.

5:2  Några sade: ”Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi kan äta och överleva!”

5:3  Andra sade: ”Vi måste pantsätta våra åkrar, vingårdar och hus för att få säd mot svälten.”

5:4  Åter andra sade: ”Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att betala skatten till kungen.

5:5  Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn. Men ändå måste vi lämna bort våra söner och döttrar som slavar. Några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer.”

5:6  Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade.

5:7  Jag överlade med mig själv och tillrättavisade stormännen och föreståndarna och sade till dem: ”Ni bedriver ocker mot era bröder!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem

5:8  och sade till dem: ”Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder som var sålda åt hednafolken. Ska nu ni sälja era bröder? Eller ska de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord.

5:9  Jag sade: ”Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss?

5:10  Även jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran.

5:11  Lämna redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus till dem, och ta inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

5:12  De svarade: ”Vi ska ge tillbaka det och inte utkräva något av dem. Vi ska göra som du har sagt.” Sedan jag hade kallat till mig prästerna, lät jag dem svära på att de skulle göra som de hade lovat.

5:13  Dessutom skakade jag framstycket på min mantel och sade: ”Var och en som inte håller sitt löfte, honom må Gud skaka bort från hans hem och allt han äger. Ja, han ska bli utskakad och berövad allt.” Och hela församlingen sade: ”Amen!”, och de prisade Herren. Sedan gjorde folket som de hade lovat.

5:14  Ända från den dag då jag utsågs till deras ståthållare i Juda land, från kung Artashastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år, åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till.

5:15  Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud.

5:16  Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare deltog i arbetet där.

5:17  Och vid mitt bord åt hundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring.

5:18  Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt.

5:19  Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.

Chapter 6

6:1  Sanballat och Tobia, araben Geshem och våra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några hål i den, även om jag vid den tiden inte hade satt in dörrar i portarna än.

6:2  Då sände Sanballat och Geshem bud till mig och lät säga: ”Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal.” De tänkte göra något ont mot mig.

6:3  Men jag skickade bud till dem och lät säga: ”Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför stoppa arbetet medan jag lämnar det och kommer ner till er?”

6:4  Samma budskap sände de till mig fyra gånger, men varje gång gav jag dem samma svar.

6:5  En femte gång sände Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjänare ett öppet brev i sin hand.

6:6  I brevet stod skrivet: ”Det går ett rykte bland hednafolken, och Gashmu säger det också, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför du bygger upp muren. Du tänker bli deras kung, sägs det.

6:7  Du lär också ha insatt profeter som ska utropa om dig i Jerusalem: Det finns en kung i Juda! Det kommer att rapporteras för kungen, och därför bör du komma så att vi får rådgöra med varandra.”

6:8  Men jag sände bud till honom och svarade: ”Inget av det du säger har hänt, du hittar på det ur eget huvud.”

6:9  Alla ville de nämligen skrämma oss, och de tänkte: Deras händer kommer att bli för svaga för arbetet, det blir aldrig klart. Men styrk nu mina händer!

6:10  Jag gick hem till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Han sade till mig: ”Låt oss träffas i Guds hus, i templet. Låt oss stänga templets dörrar, för de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt.”

6:11  Men jag svarade: ”Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gå in i templet och ändå överleva? Nej, jag går inte dit.”

6:12  Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom, utan han hade uttalat den profetian mot mig för att Tobia och Sanballat hade lejt honom.

6:13  Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han sade och därmed synda. De ville ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig.

6:14  Tänk, min Gud, på Tobia och Sanballat efter deras gärningar, och på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig.

6:15  Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar.

6:16  När alla våra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss såg det, sjönk de djupt i sina egna ögon. De förstod att detta arbete var vår Guds verk.

6:17  Vid den tiden sände också stormännen i Juda många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem.

6:18  Många i Juda var nämligen förbundna med honom genom ed, eftersom han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Meshullam, Berekjas son.

6:19  De brukade också tala gott om honom inför mig, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

Chapter 7

7:1  När muren var uppbyggd satte jag in portarna, och det tillsattes dörrvakter, sångare och leviter.

7:2  Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, för han var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta.

7:3  Jag sade till dem: ”Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och man ska stänga och regla dörrarna medan vakten står kvar. Ni ska sätta ut sådana som bor i Jerusalem som vakter, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus.”

7:4  Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda.

7:5  Min Gud ingav mig i hjärtat att samla stormännen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som hade kommit upp först, och där fann jag detta skrivet:

7:6  Dessa är de män från provinsen som drog upp från landsflykten och fångenskapen. Babels kung Nebukadnessar hade fört bort dem, men de vände nu tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.

7:7  De följde med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana. Detta var antalet män av Israels folk:

7:8  Paroshs barn: 2 172,

7:9  Shefatjas barn: 372,

7:10  Aras barn: 652,

7:11  Pahat-Moabs barn, av Jeshuas och Joabs barn: 2 818,

7:12  Elams barn: 1 254,

7:13  Sattus barn: 845,

7:14  Sackajs barn: 760,

7:15  Binnujs barn: 648,

7:16  Bebajs barn: 628,

7:17  Asgads barn: 2 322,

7:18  Adonikams barn: 667,

7:19  Bigvajs barn: 2 067,

7:20  Adins barn: 655,

7:21  Aters barn av Hiskia: 98,

7:22  Hashums barn: 328,

7:23  Besajs barn: 324,

7:24  Harifs barn: 112,

7:25  Gibeons barn: 95.

7:26  Männen från Betlehem och Netofa: 188,

7:27  männen från Anatot: 128,

7:28  männen från Bet-Asmavet: 42,

7:29  männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743,

7:30  männen från Rama och Geba: 621,

7:31  männen från Mikmas: 122,

7:32  männen från Betel och Ai: 123,

7:33  männen från det andra Nebo: 52,

7:34  den andre Elams barn: 1 254,

7:35  Harims barn: 320,

7:36  Jerikos barn: 345,

7:37  Lods, Hadids och Onos barn: 721,

7:38  Senaas barn: 3 930.

7:39  Av prästerna: Jedajas barn av Jeshuas hus: 973,

7:40  Immers barn: 1 052,

7:41  Pashurs barn: 1 247,

7:42  Harims barn: 1 017.

7:43  Av leviterna: Jeshuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: 74,

7:44  av sångarna, Asafs barn: 148,

7:45  av dörrvakterna: Shallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobajs barn: 138.

7:46  Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,

7:47  Keros barn, Sias barn, Padons barn,

7:48  Lebanas barn, Hagabas barn, Salmajs barn,

7:49  Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,

7:50  Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,

7:51  Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn.

7:52  Besajs barn, Meunims barn, Nefusesims barn,

7:53  Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,

7:54  Baslits barn, Mehidas barn, Harshas barn,

7:55  Barkos barn, Siseras barn, Temas barn,

7:56  Nesias barn, Hatifas barn.

7:57  Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Soferets barn, Peridas barn,

7:58  Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,

7:59  Shefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amons barn.

7:60  Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.

7:61  Detta var de som kom upp från Tel-Mela, Tel-Harsha, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel:

7:62  Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 642.

7:63  Av prästerna: Habajas barn, Hackos barn och Barsillajs barn, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.

7:64  Dessa sökte efter sina släktregister, men de hittades inte. Därför ansågs de orena och avstängdes från prästämbetet.

7:65  Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga förrän en präst trädde fram med urim och tummim.

7:66  Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360,

7:67  förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor.

7:68  De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,

7:69  435 kameler och 6 720 åsnor.

7:70  Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter.

7:71  Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor i silver.

7:72  Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.

7:73  Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, alltså hela Israel, bosatte sig i sina städer.

Chapter 8

8:1  När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man på torget framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok som Herren hade gett Israel.

8:2  Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. Det var den första dagen i sjunde månaden.

8:3  Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen inför män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och hela folket lyssnade till lagboken.

8:4  Esra, den skriftlärde, stod på en hög plattform av trä som man hade gjort för detta tillfälle. Bredvid honom stod Mattitja, Shema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hashum, Hasbaddana, Sakarja och Meshullam.

8:5  Esra öppnade boken inför hela folkets ögon, för han stod högre än allt folket, och när han öppnade den reste sig alla upp.

8:6  Esra prisade Herren, den store Guden, och hela folket svarade med lyfta händer: ”Amen, Amen”! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.

8:7  Jeshua, Bani, Sherebja, Jamin, Ackub, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen medan folket stod där, var och en på sin plats.

8:8  De läste tydligt ur boken, ur Guds lag, och förklarade innebörden så att man förstod det som lästes.

8:9  Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: ”Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte.” Allt folket grät nämligen när de hörde lagens ord.

8:10  Och han sade till dem: ”Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka.”

8:11  Även leviterna lugnade allt folket och sade: ”Var stilla, för dagen är helig. Var inte bedrövade.”

8:12  Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.

8:13  Den andra dagen samlades huvudmännen för hela folkets familjer med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera lagens ord närmare.

8:14  De fann det skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden,

8:15  och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: ”Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet.”

8:16  Då gick folket ut och hämtade kvistar och gjorde hyddor, var och en på sitt tak och sina gårdar, likaså på gårdarna vid Guds hus och på torget vid Vattenporten och på torget vid Efraimsporten.

8:17  Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.

8:18  Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling som det var föreskrivet.

Chapter 9

9:1  På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden.

9:2  De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

9:3  De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

9:4  Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

9:5  Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade: ”Res er och prisa Herren er Gud, från evighet till evighet! Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.

9:6  Du ensam är Herren. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.

9:7  Du är Herren Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

9:8  Du fann hans hjärta trofast inför dig, och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. Du lät dina ord gå i uppfyllelse, för du är rättfärdig.

9:9  Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

9:10  Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land, för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.

9:11  Du delade havet framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga vatten.

9:12  Du ledde dem med en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten, för att lysa dem på vägen de skulle gå.

9:13  På Sinai berg steg du ner och talade till dem från himlen, du gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud.

9:14  Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud, stadgar och lagar genom din tjänare Mose.

9:15  Du gav dem bröd från himlen när de hungrade och lät vatten komma ur klippan när de törstade. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat ge dem.

9:16  Men våra fäder blev övermodiga och hårdnackade och lyssnade inte till dina befallningar.

9:17  De vägrade lyssna och tänkte inte på undren du gjort bland dem. De var hårdnackade och valde i sin upproriskhet en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte,

9:18  fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade: ”Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten.” Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

9:19  Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldpelaren lyste i natten på vägen de skulle gå.

9:20  Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade.

9:21  I fyrtio år försörjde du dem i öknen, och de saknade ingenting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

9:22  Du gav dem riken och folk och fördelade olika områden åt dem. De intog Sichons land, kungen av Heshbons land, och kung Og av Bashans land.

9:23  Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning.

9:24  Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade landets invånare kananeerna för dem och gav dem i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde som de ville med dem.

9:25  De intog befästa städer och bördig jord och tog över hus fyllda med allt gott, uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt och blev mätta och feta och njöt av din stora godhet.

9:26  Men de gjorde uppror och trotsade dig, de kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.

9:27  Då gav du dem i deras fienders hand som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet gav du dem befriare som frälste dem ur deras fienders hand.

9:28  Men när de kom till ro, gjorde de på nytt det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, som fick råda över dem. Men de ropade på nytt till dig, och du hörde det från himlen, du räddade dem många gånger i din barmhärtighet.

9:29  Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, trots att den människa som håller dem ska leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.

9:30  Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand.

9:31  Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem och övergav dem inte, för du är en nådig och barmhärtig Gud.

9:32  Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktade Gud, du som håller förbundet och nåden: Låt den inte vara liten i dina ögon, den plåga som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk – från de assyriska kungarnas dagar ända till i dag.

9:33  Du är rättfärdig i allt det som har drabbat oss, för du har visat dig trofast medan vi har varit ogudaktiga.

9:34  Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och lyssnade inte till dina bud och de varningar du gav dem.

9:35  Trots att de levde i sitt eget rike med allt det goda som du gav dem i det rymliga och bördiga land som du skänkte dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar.

9:36  I dag är vi slavar i det land som du gav våra fäder att äta dess frukt och dess goda, där är vi slavar.

9:37  Dess rika skörd går till de kungar du satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.”

9:38  På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

Chapter 10

10:1  Följande namn stod på skrivelserna som bar sigillen: Ståthållaren Nehemja, Hakaljas son, och Sidkia,

10:2  Seraja, Asarja, Jeremia,

10:3  Pashur, Amarja, Malkia,

10:4  Hattush, Shebanja, Malluk,

10:5  Harim, Meremot, Obadja,

10:6  Daniel, Ginneton, Baruk,

10:7  Meshullam, Abia, Mijamin,

10:8  Maasja, Bilgaj, Shemaja. Dessa var prästerna.

10:9  Leviterna var: Jeshua, Asanjas son, Binnuj, av Henadads barn, Kadmiel,

10:10  och deras bröder: Shebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,

10:11  Mika, Rehob, Hashabja,

10:12  Sackur, Sherebja, Shebanja,

10:13  Hodia, Bani och Beninu.

10:14  Folkets huvudmän var: Parosh, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,

10:15  Bunni, Asgad, Bebaj,

10:16  Adonia, Bigvaj, Adin,

10:17  Ater, Hiskia, Azzur,

10:18  Hodia, Hashum, Besaj,

10:19  Harif, Anatot, Nebaj,

10:20  Magpiash, Meshullam, Hesir,

10:21  Meshesabel, Sadok, Jaddua,

10:22  Pelatja, Hanan, Anaja,

10:23  Hosea, Hananja, Hashub,

10:24  Hallohesh, Pilha, Shobek,

10:25  Rehum, Hashabna, Maaseja,

10:26  Ahia, Hanan, Anan,

10:27  Malluk, Harim och Baana.

10:28  Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå –

10:29  ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar.

10:30  Vi lovar att inte ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.

10:31  När de främmande folken för in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen ska vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. Vi ska låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.

10:32  Vi förpliktar oss att varje år ge en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus:

10:33  till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

10:34  Vi, prästerna, leviterna och folket, kastar lott om vedoffret, hur man varje år ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herren vår Guds altare så som det är skrivet i lagen.

10:35  Till Herrens hus ska vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd.

10:36  Så som det är skrivet i lagen ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får.

10:37  Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, ska vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna, de leviter som tar emot tionden i alla de städer där vi brukar jorden.

10:38  En präst, en av Arons söner, ska vara med leviterna när de tar emot tionden. Och leviterna ska föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar.

10:39  Både Israels barn och Levi barn ska föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvakterna och sångarna är. Vi ska inte försumma vår Guds hus.

Chapter 11

11:1  Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna.

11:2  Folket välsignade alla som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.

11:3  Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare.

11:4  I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn. Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Peres barn,

11:5  Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, shilonitens son.

11:6  Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.

11:7  Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja,

11:8  och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, 928.

11:9  Joel, Sikris son, var ledare för dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.

11:10  Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin,

11:11  Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,

11:12  och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,

11:13  och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer,

11:14  och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.

11:15  Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, son till Bunni,

11:16  och Shabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän,

11:17  vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun.

11:18  Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.

11:19  Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.

11:20  De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel.

11:21  Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gishpa hade uppsikten över tempeltjänarna.

11:22  Ledare bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hashabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna.

11:23  En kunglig förordning var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.

11:24  Petaja, Meshesabels son, av Judas son Seras barn, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.

11:25  I byarna med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar,

11:26  vidare i Jeshua, Molada, Bet-Pelet

11:27  och Hasar-Shual, och i Beer-Sheba med underlydande orter,

11:28  Siklag och i Mekona med underlydande orter,

11:29  En-Rimmon, Sorga, Jarmut,

11:30  Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess åkrar, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.

11:31  Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmas och Aja, likaså i Betel med underlydande orter,

11:32  i Anatot, Nob, Ananja,

11:33  Hasor, Rama, Gittajim,

11:34  Hadid, Seboim, Neballat,

11:35  Lod, Ono och Timmermansdalen.

11:36  Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.

Chapter 12

12:1  Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua: Seraja, Jeremia, Esra,

12:2  Amarja, Malluk, Hattush,

12:3  Shekanja, Rehum, Meremot,

12:4  Iddo, Ginnetoj, Abia,

12:5  Mijamin, Maadja, Bilga,

12:6  Shemaja, Jojarib, Jedaja,

12:7  Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.

12:8  Leviterna var: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen,

12:9  vidare Bakbukja och Unni, deras bröder som hade sina platser mitt emot dem, under tjänstgöringen.

12:10  Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljashib, Eljashib blev far till Jojada,

12:11  Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua. Huvudmän för prästernas familjer

12:12  I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja,

12:13  för Esra: Meshullam, för Amarja: Johanan,

12:14  för Meliku: Jonatan, för Shebanja: Josef,

12:15  för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj,

12:16  för Iddo: Sakarja, för Ginneton: Meshullam,

12:17  för Abia: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj,

12:18  för Bilga: Shammua, för Shemaja: Jonatan,

12:19  för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi,

12:20  för Sallaj: Kallaj, för Amok: Eber,

12:21  för Hilkia: Hashabja, för Jedaja: Netanel.

12:22  I Eljashibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejaveshs regering.

12:23  Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i krönikeboken ända till Johanans, Eljashibs sons tid.

12:24  Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt.

12:25  Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackub var dörrvakter och höll vakt över förrådshusen vid portarna.

12:26  Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid.

12:27  När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor.

12:28  Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar,

12:29  från Bet-Haggilgal och från markerna kring Geba och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.

12:30  Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.

12:31  Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten.

12:32  Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar,

12:33  samt Asarja, Esra och Meshullam,

12:34  Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia

12:35  och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf,

12:36  och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem.

12:37  De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.

12:38  Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren,

12:39  vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten.

12:40  Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig,

12:41  samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna,

12:42  och Maaseja, Shemaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning.

12:43  På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.

12:44  Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.

12:45  De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt.

12:46  Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud.

12:47  Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Chapter 13

13:1  Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

13:2  för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse.

13:3  När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.

13:4  En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus.

13:5  Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.

13:6  Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd

13:7  och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus.

13:8  Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet.

13:9  Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.

13:10  Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst.

13:11  Jag förebrådde föreståndarna och sade: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser.

13:12  Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen.

13:13  Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

13:14  Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

13:15  Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.

13:16  Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem.

13:17  Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: ”Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?

13:18  Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!”

13:19  Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen.

13:20  Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.

13:21  Men jag varnade dem och sade till dem: ”Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er.” Från den dagen kom de inte mer på sabbaten.

13:22  Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig. Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

13:23  På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.

13:24  Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk, och de kunde inte tala judarnas språk.

13:25  Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: ”Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.

13:26  Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.

13:27  Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!”

13:28  En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

13:29  Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!

13:30  Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift,

13:31  hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna. Tänk på detta, min Gud, mig till godo!