SweFolk - Romans

Chapter 1

1:1  Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium,

1:2  som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna.

1:3  Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt

1:4  och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre.

1:5  Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.

1:6  Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus.

1:7  Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

1:8  Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro.

1:9  Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er

1:10  i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill.

1:11  Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta,

1:12  alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.

1:13  Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad.

1:14  Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda.

1:15  Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.

1:16  Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken.

1:17  I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

1:18  Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

1:19  Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem.

1:20  Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

1:21  Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

1:22  De påstod att de var visa, men de blev dårar

1:23  och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

1:24  Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra.

1:25  De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

1:26  Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt.

1:27  På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

1:28  Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

1:29  De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.

1:30  De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar,

1:31  vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.

1:32  De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Chapter 2

2:1  Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt.

2:2  Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så.

2:3  Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?

2:4  Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse?

2:5  Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.

2:6  Han ska löna var och en efter hans gärningar:

2:7  evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

2:8  men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten.

2:9  Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken,

2:10  men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken,

2:11  för Gud är inte partisk.

2:12  Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen.

2:13  Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.

2:14  För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen.

2:15  De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem.

2:16  Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus.

2:17  Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och din stolthet i Gud.

2:18  Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av lagen.

2:19  Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker,

2:20  en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.

2:21  Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl.

2:22  Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen.

2:23  Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen.

2:24  Det står ju skrivet: För er skull hånas Guds namn bland hedningarna.

2:25  Omskärelsen är till nytta om du håller lagen. Men är du en lagbrytare har du trots din omskärelse blivit oomskuren.

2:26  Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, ska han då inte räknas som omskuren?

2:27  Den som av naturen är oomskuren men fullgör lagen ska döma dig som har lagens bokstav och omskärelsen men ändå är en lagbrytare.

2:28  Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen.

2:29  Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.

Chapter 3

3:1  Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen?

3:2  Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.

3:3  För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet?

3:4  Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig.

3:5  Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede?

3:6  Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen?

3:7  Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?

3:8  Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.

3:9  Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde.

3:10  Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda.

3:11  Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud.

3:12  Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

3:13  Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar.

3:14  Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.

3:15  Deras fötter är snabba till att spilla blod.

3:16  Förödelse och elände råder på deras vägar,

3:17  och fridens väg känner de inte.

3:18  De har ingen gudsfruktan för ögonen.

3:19  Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud.

3:20  Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

3:21  Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om,

3:22  en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad.

3:23  Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,

3:24  och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.

3:25  Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade.

3:26  I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

3:27  Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag.

3:28  Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.

3:29  Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas,

3:30  lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

3:31  Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.

Chapter 4

4:1  Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet?

4:2  Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud.

4:3  För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

4:4  Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst.

4:5  Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.

4:6  Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:

4:7  Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta.

4:8  Salig är den som Herren inte tillräknar synd.

4:9  Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet.

4:10  När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren.

4:11  Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.

4:12  Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

4:13  Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.

4:14  Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt.

4:15  Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

4:16  Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far,

4:17  som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.

4:18  Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev såfar till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.

4:19  Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött.

4:20  Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran,

4:21  fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla.

4:22  Därför räknades det honom till rättfärdighet.

4:23  Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull,

4:24  utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda,

4:25  han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Chapter 5

5:1  När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

5:2  Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet.

5:3  Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,

5:4  tålamodet fasthet och fastheten hopp.

5:5  Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

5:6  För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe.

5:7  Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god.

5:8  Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

5:9  När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?

5:10  För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?

5:11  Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

5:12  Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

5:13  Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.

5:14  Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.

5:15  Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.

5:16  Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.

5:17  För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?

5:18  Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor.

5:19  Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

5:20  Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.

5:21  Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Chapter 6

6:1  Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större?

6:2  Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?

6:3  Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död?

6:4  Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet.

6:5  För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

6:6  Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden.

6:7  Den som är död är förklarad fri från synden.

6:8  Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom.

6:9  Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre.

6:10  Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.

6:11  Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

6:12  Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär.

6:13  Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten.

6:14  Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.

6:15  Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte!

6:16  Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?

6:17  Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.

6:18  Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten –

6:19  jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse.

6:20  När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.

6:21  Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden.

6:22  Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv.

6:23  Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Chapter 7

7:1  Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever?

7:2  En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.

7:3  Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon alltså äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.

7:4  Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud.

7:5  Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.

7:6  Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

7:7  Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.

7:8  Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död.

7:9  En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv

7:10  och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död.

7:11  Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

7:12  Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

7:13  Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig.

7:14  Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden.

7:15  Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.

7:16  Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.

7:17  Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

7:18  Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda.

7:19  Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

7:20  Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.

7:21  Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig.

7:22  I min inre människa gläder jag mig över Guds lag,

7:23  men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.

7:24  Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?

7:25  Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Chapter 8

8:1  Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.

8:2  Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.

8:3  Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden.

8:4  Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

8:5  De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.

8:6  Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.

8:7  Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.

8:8  De som lever i köttet kan inte behaga Gud.

8:9  Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

8:10  Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.

8:11  Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

8:12  Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet.

8:13  Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.

8:14  Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn.

8:15  Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba! Far!"

8:16  Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.

8:17  Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

8:18  Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.

8:19  Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.

8:20  Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om

8:21  att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

8:22  Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas.

8:23  Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

8:24  I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser?

8:25  Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

8:26  Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.

8:27  Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

8:28  Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.

8:29  Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder.

8:30  Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

8:31  Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?

8:32  Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

8:33  Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.

8:34  Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.

8:35  Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?

8:36  Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.

8:37  Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.

8:38  För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter,

8:39  höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Chapter 9

9:1  Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande

9:2  att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.

9:3  Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet.

9:4  De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.

9:5  De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

9:6  Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,

9:7  och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.

9:8  Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar.

9:9  Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.

9:10  Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.

9:11  Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont,

9:12  sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.

9:13  Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

9:14  Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte!

9:15  Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.

9:16  Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

9:17  Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.

9:18  Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

9:19  Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?

9:20  Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

9:21  Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

9:22  Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras?

9:23  Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?

9:24  Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken.

9:25  Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.

9:26  Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.

9:27  Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst.

9:28  Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.

9:29  Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

9:30  Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.

9:31  Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.

9:32  Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen,

9:33  så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.

Chapter 10

10:1  Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta.

10:2  Jag kan vittna om att de har en iver för Gud, men de saknar den rätta insikten.

10:3  De känner inte rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

10:4  Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror.

10:5  Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem.

10:6  Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus –

10:7  eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.

10:8  Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar.

10:9  För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.

10:10  Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

10:11  Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.

10:12  Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom.

10:13  Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

10:14  Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar?

10:15  Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!

10:16  Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?

10:17  Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.

10:18  Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar.

10:19  Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.

10:20  Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.

10:21  Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.

Chapter 11

11:1  Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.

11:2  Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel:

11:3  Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.

11:4  Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal.

11:5  På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd.

11:6  Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.

11:7  Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.

11:8  Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.

11:9  Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.

11:10  Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.

11:11  Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund.

11:12  Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?

11:13  Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt,

11:14  i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.

11:15  För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?

11:16  Om förstlingsbrödet är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga.

11:17  Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot,

11:18  då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

11:19  Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."

11:20  Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva.

11:21  För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

11:22  Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren.

11:23  Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen.

11:24  För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

11:25  Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.

11:26  Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob.

11:27  Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.

11:28  När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull,

11:29  för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.

11:30  Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad.

11:31  Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått.

11:32  Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

11:33  O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, hur ofattbara hans vägar!

11:34  Vem har förstått Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare?

11:35  Eller vem har gett honom något först så att han måste betala igen?

11:36  Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.

Chapter 12

12:1  Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.

12:2  Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.

12:3  I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

12:4  För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift,

12:5  så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.

12:6  Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron,

12:7  att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran,

12:8  att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.

12:9  Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda.

12:10  Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning.

12:11  Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren.

12:12  Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

12:13  Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.

12:14  Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.

12:15  Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.

12:16  Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka.

12:17  Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon.

12:18  Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

12:19  Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.

12:20  Men omdin fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.

12:21  Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Chapter 13

13:1  Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom.

13:2  Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.

13:3  De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den.

13:4  Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.

13:5  Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.

13:6  Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften.

13:7  Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.

13:8  Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

13:9  Buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du ska älska din nästa som dig själv.

13:10  Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

13:11  Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.

13:12  Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning.

13:13  Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund.

13:14  Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

Chapter 14

14:1  Den som är svag i tron ska ni ta emot utan att döma över hans betänkligheter.

14:2  Den ene har tro till att äta allt, den andre är svag och äter bara grönsaker.

14:3  Den som äter ska inte förakta den som inte äter, och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom.

14:4  Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

14:5  Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne.

14:6  Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.

14:7  Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.

14:8  Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

14:9  Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

14:10  Varför dömer då du din broder? Eller varför föraktar då du din broder? Vi ska alla stå inför Guds domstol.

14:11  Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud.

14:12  Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.

14:13  Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder.

14:14  Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent.

14:15  Om din broder blir oroad av den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus har dött för.

14:16  Låt därför inte det goda ni fått bli smädat.

14:17  Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

14:18  Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor.

14:19  Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen.

14:20  Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter.

14:21  Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av.

14:22  Den tro som du har ska du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han väljer.

14:23  Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

Chapter 15

15:1  Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.

15:2  Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse.

15:3  Kristus tjänade ju inte sig själv, utan som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.

15:4  Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger.

15:5  Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja,

15:6  så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.

15:7  Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära.

15:8  Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna,

15:9  och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn.

15:10  Det står också: Jubla, ni hednafolk, tillsammans med hans folk.

15:11  Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk.

15:12  Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas.

15:13  Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.

15:14  Mina bröder, för min del är jag övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan förmana varandra.

15:15  Ändå har jag delvis skrivit ganska djärvt till er, för att påminna er i kraft av den nåd som jag fått från Gud.

15:16  Jag är Kristi Jesu tjänare bland hedningarna, i helig prästtjänst för Guds evangelium, så att hedningarna blir ett offer som Gud med glädje tar emot, helgat genom den helige Ande.

15:17  Alltså har jag en ära i Kristus Jesus i min tjänst inför Gud.

15:18  Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning,

15:19  genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium.

15:20  Jag har satt en ära i att förkunna evangeliet där Kristi namn ännu inte är känt, så att jag inte bygger på en grund som någon annan har lagt.

15:21  Det står ju skrivet: De som inte har fått budskapet om honom ska se, och de som inte har hört ska förstå.

15:22  Det är därför som jag många gånger har varit förhindrad att komma till er.

15:23  Men nu har jag inte längre någon uppgift i de här regionerna, och jag har längtat i många år efter att besöka er

15:24  när jag reser till Spanien. Jag hoppas få träffa er på genomresan och bli utrustad för resan dit, efter att först en tid ha haft glädjen att vara tillsammans med er.

15:25  Men nu reser jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga.

15:26  Makedonien och Achaia har nämligen bestämt sig för att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.

15:27  Så har de bestämt, och de står också i skuld till dem. För om hedningarna har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda.

15:28  När jag har slutfört detta och på ett säkert sätt överlämnat den gåvan till dem ska jag resa till Spanien och besöka er på vägen.

15:29  Och jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med Kristi välsignelse i fullt mått.

15:30  Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.

15:31  Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att hjälpen jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga.

15:32  Då ska jag med glädje komma till er, om Gud vill, och vila ut tillsammans med er.

15:33  Fridens Gud vare med er alla. Amen.

Chapter 16

16:1  Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenchrea vill jag lägga ett gott ord för.

16:2  Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och hjälp henne med allt hon kan behöva från er. Hon har själv varit en hjälp för många, även för mig.

16:3  Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus.

16:4  De har riskerat sina liv för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem.

16:5  Hälsa också församlingen som möts i deras hus. Hälsa min älskade Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt till Kristus.

16:6  Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er.

16:7  Hälsa Andronicus och Junia, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som kom till Kristus före mig.

16:8  Hälsa min älskade Ampliatus i Herren.

16:9  Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min älskade Stachys.

16:10  Hälsa Apelles, prövad i Kristus. Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj.

16:11  Hälsa min landsman Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj som tillhör Herren.

16:12  Hälsa Tryfena och Tryfosa som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren.

16:13  Hälsa Rufus, utvald i Herren, och hans mor som är en mor också för mig.

16:14  Hälsa Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna hos dem.

16:15  Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla heliga hos dem.

16:16  Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.

16:17  Jag uppmanar er, bröder, att se upp för dem som skapar splittring och väcker anstöt mot den lära som ni har fått undervisning i. Håll er borta från dem,

16:18  för sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

16:19  Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.

16:20  Fridens Gud ska snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.

16:21  Min medarbetare Timoteus hälsar er liksom mina landsmän Lucius, Jason och Sosipater.

16:22  Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren.

16:23  Gaius, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus, stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Quartus.

16:25  Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold

16:26  men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad.

16:27  Han är den ende vise Guden, och hans är äran genom Jesus Kristus i evighet. Amen.