SweFolk - I Corinthians

Chapter 1

1:1  Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes.

1:2  Till Guds församling i Korint, de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor.

1:3  Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

1:4  Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus.

1:5  I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal och all insikt,

1:6  eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er.

1:7  Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras.

1:8  Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag.

1:9  Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.

1:10  I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening.

1:11  Av Chloes folk har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er.

1:12  Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus".

1:13  Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?

1:14  Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus och Gaius,

1:15  så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn.

1:16  Jo, Stefanas familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan.

1:17  Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft.

1:18  Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

1:19  Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.

1:20  Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?

1:21  När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.

1:22  Judarna begär tecken och grekerna söker vishet,

1:23  men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.

1:24  Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.

1:25  Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

1:26  Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma.

1:27  Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka,

1:28  och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till,

1:29  för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.

1:30  Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning,

1:31  för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

Chapter 2

2:1  När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.

2:2  Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.

2:3  Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.

2:4  Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.

2:5  Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.

2:6  Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.

2:7  Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss.

2:8  Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

2:9  Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.

2:10  Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.

2:11  Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.

2:12  Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud.

2:13  Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord.

2:14  En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

2:15  Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

2:16  För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

Chapter 3

3:1  Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus.

3:2  Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller,

3:3  eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?

3:4  Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

3:5  Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett.

3:6  Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.

3:7  Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten.

3:8  Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete.

3:9  Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.

3:10  Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger.

3:11  Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus.

3:12  Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm,

3:13  så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är.

3:14  Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön.

3:15  Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.

3:16  Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?

3:17  Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

3:18  Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis.

3:19  Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet,

3:20  och vidare: Herren känner de visas tankar,han vet att de är tomma.

3:21  Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert:

3:22  Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert.

3:23  Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Chapter 4

4:1  Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter.

4:2  Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

4:3  Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv.

4:4  Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig.

4:5  Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud.

4:6  Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över den ene på den andres bekostnad.

4:7  Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?

4:8  Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er!

4:9  Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.

4:10  Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade.

4:11  Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa.

4:12  Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut,

4:13  när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag.

4:14  Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn.

4:15  För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet.

4:16  Därför ber jag: bli mina efterföljare.

4:17  Just därför har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.

4:18  Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er.

4:19  Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta.

4:20  Guds rike består inte i ord utan i kraft.

4:21  Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?

Chapter 5

5:1  Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru.

5:2  Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap.

5:3  Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där,

5:4  i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt,

5:5  ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag.

5:6  Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?

5:7  Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.

5:8  Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

5:9  I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor.

5:10  Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen!

5:11  Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta.

5:12  Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma?

5:13  De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!

Chapter 6

6:1  Hur kan någon av er som är i tvist med en annan gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?

6:2  Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker?

6:3  Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?

6:4  Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för.

6:5  Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder?

6:6  I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende.

6:7  Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust?

6:8  I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar bröder.

6:9  Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant,

6:10  varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.

6:11  Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

6:12  "Allt är tillåtet för mig", men allt är inte nyttigt. "Allt är tillåtet för mig", men jag ska inte låta något ta makten över mig.

6:13  "Maten är till för magen och magen för maten", men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen.

6:14  Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt ska han uppväcka även oss.

6:15  Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte!

6:16  Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött.

6:17  Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.

6:18  Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp.

6:19  Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva,

6:20  ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!

Chapter 7

7:1  När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna.

7:2  Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.

7:3  Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man.

7:4  Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

7:5  Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

7:6  Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning.

7:7  Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

7:8  Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag.

7:9  Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

7:10  De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man –

7:11  skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.

7:12  Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.

7:13  Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.

7:14  Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.

7:15  Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.

7:16  För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

7:17  Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar.

7:18  Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig.

7:19  Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

7:20  Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad.

7:21  Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det.

7:22  Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav.

7:23  Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor.

7:24  Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.

7:25  När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.

7:26  Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är.

7:27  Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru.

7:28  Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er.

7:29  Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det,

7:30  och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det,

7:31  och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång,

7:32  och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren.

7:33  Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru,

7:34  och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man.

7:35  Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.

7:36  Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.

7:37  Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.

7:38  Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.

7:39  En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

7:40  Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

Chapter 8

8:1  När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp.

8:2  Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha.

8:3  Men om någon älskar Gud är han känd av honom.

8:4  När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud.

8:5  För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar" –

8:6  så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

8:7  Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat.

8:8  Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget.

8:9  Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga.

8:10  För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren?

8:11  Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för.

8:12  När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus.

8:13  Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Chapter 9

9:1  Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren?

9:2  Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren.

9:3  Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta:

9:4  Har inte vi rätt till mat och dryck?

9:5  Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?

9:6  Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

9:7  Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?

9:8  Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak?

9:9  Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om?

9:10  Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.

9:11  När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er?

9:12  Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium.

9:13  Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret?

9:14  Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.

9:15  Men jag har inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det. Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse.

9:16  Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet!

9:17  Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig.

9:18  Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig.

9:19  Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler.

9:20  För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen.

9:21  För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag.

9:22  För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några.

9:23  Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det.

9:24  Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.

9:25  Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.

9:26  Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.

9:27  I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.

Chapter 10

10:1  Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.

10:2  Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.

10:3  Alla åt de samma andliga mat,

10:4  och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

10:5  Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen.

10:6  Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade.

10:7  Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.

10:8  Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen.

10:9  Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar.

10:10  Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.

10:11  Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

10:12  Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller.

10:13  Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

10:14  Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan!

10:15  Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.

10:16  Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?

10:17  Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd.

10:18  Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?

10:19  Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?

10:20  Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.

10:21  Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.

10:22  Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

10:23  Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.

10:24  Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres.

10:25  Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull,

10:26  för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.

10:27  Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull.

10:28  Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.

10:29  Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete?

10:30  Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?

10:31  Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.

10:32  Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling.

10:33  Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.

Chapter 11

11:1  Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.

11:2  Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er.

11:3  Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

11:4  Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.

11:5  Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat.

11:6  För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet.

11:7  En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära,

11:8  för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen.

11:9  Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen.

11:10  Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.

11:11  Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan.

11:12  För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud.

11:13  Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?

11:14  Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår

11:15  men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja?

11:16  Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar.

11:17  När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, för era sammankomster är mer till skada än till nytta.

11:18  Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så.

11:19  Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta.

11:20  Men när ni samlas går det inte att fira Herrens måltid,

11:21  för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad.

11:22  Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er.

11:23  Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd,

11:24  tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig."

11:25  På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig."

11:26  Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

11:27  Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod.

11:28  Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.

11:29  Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

11:30  Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade.

11:31  Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda.

11:32  Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen.

11:33  Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra.

11:34  Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

Chapter 12

12:1  När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga.

12:2  Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna.

12:3  Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.

12:4  Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme.

12:5  Det finns olika tjänster, men Herren är densamme.

12:6  Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

12:7  Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta.

12:8  Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande.

12:9  En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,

12:10  en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.

12:11  Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

12:12  Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus.

12:13  I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.

12:14  Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många.

12:15  Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen.

12:16  Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen.

12:17  Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet?

12:18  Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville.

12:19  Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

12:20  Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en.

12:21  Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."

12:22  Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga.

12:23  Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet,

12:24  något som våra anständigare delar inte behöver. Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder,

12:25  för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra.

12:26  Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

12:27  Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den.

12:28  Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål.

12:29  Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar?

12:30  Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?

12:31  Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:

Chapter 13

13:1  Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal.

13:2  Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting.

13:3  Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.

13:4  Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst.

13:5  Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda.

13:6  Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen.

13:7  Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

13:8  Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna.

13:9  Vi förstår bara till en del och profeterar till en del,

13:10  men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna.

13:11  När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga.

13:12  Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd.

13:13  Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Chapter 14

14:1  Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

14:2  Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande.

14:3  Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.

14:4  Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.

14:5  Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.

14:6  Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?

14:7  På samma sätt är det med livlösa instrument som ger ljud ifrån sig, till exempel flöjt eller harpa. Om det inte är någon skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna förstå vad som spelas?

14:8  Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

14:9  Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften.

14:10  Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening.

14:11  Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.

14:12  Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.

14:13  Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det.

14:14  För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.

14:15  Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet.

14:16  Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.

14:17  Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.

14:18  Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er.

14:19  Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.

14:20  Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.

14:21  Det står skrivet i lagen: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren.

14:22  Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende utan för de troende.

14:23  Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna?

14:24  Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.

14:25  Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er!"

14:26  Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.

14:27  Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda.

14:28  Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.

14:29  Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs.

14:30  Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst.

14:31  Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade.

14:32  Och profeternas andar underordnar sig profeterna,

14:33  för Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom i alla de heligas församlingar

14:34  ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger.

14:35  Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

14:36  Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?

14:37  Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.

14:38  Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.

14:39  Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.

14:40  Men låt allt ske värdigt och med ordning.

Chapter 15

15:1  Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i.

15:2  Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.

15:3  Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,

15:4  att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna

15:5  och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.

15:6  Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.

15:7  Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

15:8  Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster.

15:9  Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.

15:10  Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.

15:11  Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.

15:12  Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?

15:13  Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.

15:14  Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös.

15:15  Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår.

15:16  För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått.

15:17  Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder.

15:18  Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade.

15:19  Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

15:20  Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade.

15:21  Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

15:22  Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.

15:23  Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom.

15:24  Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

15:25  Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.

15:26  Som den sista fienden berövas döden sin makt,

15:27  för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.

15:28  Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

15:29  Vad uppnår annars de som döper sig för de döda? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull?

15:30  Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?

15:31  Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder.

15:32  Om jag hade tänkt som människor i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.

15:33  Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor.

15:34  Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.

15:35  Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer?

15:36  Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör.

15:37  Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag.

15:38  Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form.

15:39  Alla kroppar är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapsdjurs, fåglars och fiskars kroppar.

15:40  Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.

15:41  Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

15:42  Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt.

15:43  Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft.

15:44  Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.

15:45  Så står det också skrivet: Den första människan, Adam,blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

15:46  Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga.

15:47  Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen.

15:48  Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska.

15:49  Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

15:50  Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

15:51  Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,

15:52  i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas.

15:53  Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.

15:54  Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.

15:55  Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

15:56  Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

15:57  Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

15:58  Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.

Chapter 16

16:1  När det gäller insamlingen till de heliga ska ni göra så som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien.

16:2  På första veckodagen ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst.

16:3  När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva.

16:4  Och finns det skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.

16:5  Jag tänker komma till er när jag har rest genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien.

16:6  Men hos er stannar jag en tid om det går, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt färd, vart det nu blir.

16:7  Jag vill inte besöka er nu på genomresa, för jag hoppas kunna stanna hos er en tid om Herren tillåter.

16:8  I Efesos stannar jag till pingst,

16:9  för en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många.

16:10  När Timoteus kommer, se då till att han kan vara hos er utan oro, för han arbetar med Herrens verk precis som jag.

16:11  Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom.

16:12  När det gäller vår broder Apollos har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls åka nu, utan reser när han får tillfälle.

16:13  Vaka, stå fasta i tron, var modiga och starka!

16:14  Låt allt hos er ske i kärlek.

16:15  Jag ber er, bröder: Ni vet ju att Stefanas familj är Achaias förstlingsfrukt och att de har ställt sig till de heligas tjänst.

16:16  Rätta er därför efter sådana människor och alla andra som är med och arbetar och kämpar.

16:17  Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er

16:18  och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.

16:19  Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.

16:20  Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.

16:21  Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand.

16:22  Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse.Marana tha!

16:23  Herren Jesu nåd vare med er.

16:24  Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.