SweKarlXII - Leviticus

Chapter 1

1:1  Och HERren kallade Mose, och talade med honom utu wittnesbördsens tabernakel, och sade:

1:2  Tala med Israels barn, och säg til dem: Hwilken ibland eder will göra HERranom et offer, han göre det af boskap; af fä och af får.

1:3  Will han göra et bränneoffer af oxar, så offre en stutkalf, den ingen brist hafwer, inför dörene af wittnesbördsens tabernakel, at det skall warda HERranom tacknämligit af honom:

1:4  Och lägge sina hand på bränneoffrets hufwud, så warder det tacknämligit, och försonar honom.

1:5  Och skall slagta den stuten för HERranom: Och Presterne Aarons söner skola bära blodet fram, och stänka allt omkring på altaret, som är för dörene af wittnesbördsens tabernakel.

1:6  Och huden skall bränneoffrena aftagas, och det skall huggas i stycken.

1:7  Och Prestens Aarons söner skola göra en eld på altaret, och lägga der wed uppå.

1:8  Och skola lägga stycken, nemliga, hufwudet och kroppen uppå weden, som ligger på eldenom på altaret.

1:9  Men inelfwerna och fötterna skall man twå med watn, och Presten skall allt detta upbränna på altaret til et bränneoffer. Detta är et offer, som wäl luktar för HERranom.

1:10  Will han göra bränneoffer af får eller getter, så offre det mankön är, det ingen brist hafwer.

1:11  Och skall slagta det utmed sidone af altaret, som norr ut är för HERranom. Och Presterne Aarons söner skola stänka dess blod på altaret allt omkring.

1:12  Och man skall hugga det i stycken. Och Presten skall lägga hufwudet och kroppen på weden och elden, som på altaret är.

1:13  Men inelfwerna och fötterna skall man twå med watn. Och Presten skall allt det offra och upbränna på altaret til bränneoffer. Detta är et offer, som wäl luktar för HERranom.

1:14  Will han ock göra HERranom et bränneoffer af foglar, så göre det af turturdufwor, eller af unga dufwor.

1:15  Och Presten skall hafwat fram til altaret, och först wrida thy halsen af, at det må upbrännas på altaret, och låta utblöda blodet på altarens wägg.

1:16  Och dess kräfwo med fjädrarna skall man kasta wid altaret öster ut på askohopen.

1:17  Och skall bryta dess wingar sönder, men icke rifwa dem ifrå. Och alltså skall Presten upbränna det på altaret, på wedenom och eldenom, til et bränneoffer. Detta är et offer, som wäl luktar för HERranom.

Chapter 2

2:1  Will en själ göra HERranom et spisoffer, så skall det wara af semlomjöl; och skall gjuta der oljo uppå, och lägga rökelse deruppå;

2:2  Och bära det så till Presterna Aarons söner. Då skall Presten taga sina hand fulla af det samma semlomjölet och oljone, samt med allt rökelset, och bränna det up på altaret til en åminnelse. Detta är et offer, som wäl luktar för HERranom.

2:3  Det öfwer är af spisoffret skall höra Aaron och hans söner til. Det skall wara det aldrahelgasta af HERrans offer.

2:4  Men will han göra et spisoffer af det i ugn bakas, så tage kakor af semlomjöl, osyrade, beblandade med oljo, och osyrade tunkakor, smorda med oljo.

2:5  Men är ditt spisoffer af något det som bakadt är i panno, så skall det wara af osyradt semlomjöl, beblandadt med oljo.

2:6  Och du skalt delat i stycken, och gjuta der oljo uppå; så är det et spisoffer.

2:7  Är ock ditt spisoffer något det på halster bakadt är, så skalt du göra det af semlomjöl med oljo.

2:8  Och det spisoffer, som du af sådana wilt göra HERranom, det skalt du bära till Presten, han skall hafwa det fram til altaret.

2:9  Och häfoffra det samma spisoffret til en åminnelse, och bränna det up på altaret. Det är et offer, som wäl luktar för HERranom.

2:10  Det öfwer är skall höra Aaron och hans söner til. Det skall wara det aldrahelgasta af HERrans offer.

2:11  Allt spisoffer, som I wiljen offra HERranom, skolen I göra utan surdeg; ty ingen surdeg eller hannog skall der ibland upbränd warda HERranom för offer.

2:12  Men til en förstling skolen I offra dem HERRanom; men på intet altare skola de komma til en söt lukt.

2:13  Allt ditt spisoffer skalt du salta. Och ditt spisoffer skall aldrig wara utan dins Guds förbunds salt; ty uti alt ditt offer skalt du offra salt.

2:14  Wilt du göra et spisoffer HERranom af första frukterna, skalt du torka de grona axen wid eld, och stöta dem små, och så offra spisoffer af dina första frukter.

2:15  Och skalt låta der oljo uppå, och lägga rökelse deruppå; så är det et spisoffer.

2:16  Och Presten skall taga af det stötta, och af oljone med allt rökelset, och upbränna det til en åminnelse. Det är HERranom et offer.

Chapter 3

3:1  Om hans offer är et tackoffer, af fä, antingen oxe eller ko, skall han offra för HERranom det utan wank är.

3:2  Och skall lägga sina hand på dess hufwud, och slagta det för dörene af wittnes bördsens tabernakel. Och Presterne Aarons söner skola stänka blodet på altaret allt omkring.

3:3  Och skall offra af det tackoffret HERranom, nemliga, allt det feta på inelfwerna:

3:4  Och båda njurarna med det feta som der på är wid länderna, och det nätet öfwer lefrena med njurarna.

3:5  Och Aarons söner skola det upbränna på altaret för et bränneoffer på wedenom, som ligger på eldenom. Det är et offer, som wäl luktar för HERranom.

3:6  Men will han göra HERranom et tackoffer af små boskap, antingen gummar eller gymmer, så skall det wara utan all wank.

3:7  Är det et lamb, så skall han hafwa det fram för HERran.

3:8  Och skall lägga sina hand på dess hufwud, och slagta det inför wittnesbördsens tabernakel. Och Aarons söner skola stänka dess blod på altaret allt omkring:

3:9  Och alltså offra HERranom af tackoffrena, nemliga, dess feta; hela stjerten med ryggenom, det feta som är öfwer inelfwen, samt med allt det feta som inwärtes är:

3:10  Och båda njurarna med allt det feta som derpå är wid länderna, och det nätet om lefrena med njurarna.

3:11  Och Presten skall upbränna det på altaret, til offrens spis HERranom.

3:12  Är hans offer en get, och bär henne fram för HERran:

3:13  Skall han lägga sina hand på hennes hufwud, och slagta henne för wittnesbördsens tabernakel. Och Aarons söner skola stänka hennes blod på altaret allt omkring.

3:14  Och skall deraf offra et offer HERranom, nemliga, det feta som är omkring inelfwerna, och allt det feta som inwärtes är:

3:15  Båda njurarna och det feta som derpå är wid länderna, och nätet öfwer lefrena med njurarna.

3:16  Och Presten skall upbrännat på altaret til offrens spis, til en söt lukt. Allt det feta hörer HERranom til.

3:17  Det ware en ewig sed med edra efterkommande uti alla edra boningar, at I intet fett eller blod äten.

Chapter 4

4:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

4:2  Tala med Israels barn, och säg: Om en själ syndar af owetenhet emot något HERrans bud, som hon icke göra skulle:

4:3  Nemliga, om en Prester, som smord är, syndar, så at han förargar folket, han skall för sina synd, som han gjort hafwer, bära fram en ung stut, den utan wank är, HERranom til et syndoffer.

4:4  Och skall hafwa stuten fram för HERran inför dörene af wittnesbördsens tabernakel, och lägga sina hand på hans hufwud, och slagta honom för HERranom.

4:5  Och Presten, som smord är, skall taga af hans blod, och bära in uti wittnesbördsens tabernakel.

4:6  Och skall doppa sitt ttnger uti blodet, och stänka dermed sju resor för HERranom inför förlotten i det helga.

4:7  Och skall af samma blod stryka på hornen af rökaltaret, som står för HERranom in uti wittnesbördsens tabernakel, och gjuta allt blodet på bottnen af bränneoffrens altare, som står för dörene til wittnesbördsens tabernakel.

4:8  Och allt det feta af syndoffret skall han häfoffra: Nemliga, det feta som är öfwer inelfwerna, och allt det feta som inwärtes är:

4:9  Båda njurarna med det feta som derpå är wid länderna, och det nätet öfwer lefrena med njurarna:

4:10  Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxanom; och skall upbrännat på bränneoffrens altare;

4:11  Men hudena af stuten med allt köttet, samt med hufwudet, och fötterna, och inelfwerna, och goret;

4:12  Det skall han allt utföra utu lägret, på et rent rum, dit man slår askona, och skall upbrännat på wed i elde.

4:13  Om en hel menighet i Israel försåge sig, och gerningen wore fördold för deras ögon, så at de gjort hade emot något HERrans bud, det de icke göra skulle, och wordo så brotslige:

4:14  Och förnummo så sedan sina synd, som de gjort hade; så skola de hafwa en ung stut fram til syndoffer, och ställa honom för dörene af wittnesbördsens tabernakel:

4:15  Och de äldste af menighetene skola lägga deras händer på hans hufwud för HERranom, och slagta den stuten för HERranom.

4:16  Och Presten, som smord är, skall bära blodet af stuten in uti wittnesbördsens tabernakel:

4:17  Och doppa der in med sitt finger, och sju resor stänka för HERranom inför förlotten.

4:18  Och skall stryka af blodet på hornen af altaret, som står för HERranom uti wittnesbördsens tabernakel, och allt det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffers altaret, som står för dörene af wittnesbördsens tabernakel.

4:19  Allt hans feta skall han häfoffra, och upbränna på altaret.

4:20  Och skall göra med denna stuten, såsom han gjorde med syndoffers stutenom. Och alltså skall Presten försona dem, och det warder dem förlåtit.

4:21  Och skall han föra stuten utu lägret och bränna honom up, såsom han upbrände den förra stuten. Det skall wara syndoffret för menighetene.

4:22  Om en Förste syndar, och något gör emot HERrans sins Guds bud, det han icke göra skulle, och warder brotslig owetandes:

4:23  Och förnimmer sina synd, som han gjort hafwer; han skall frambära til offers en getabock utan all wank:

4:24  Och lägga sina hand på bocksens hufwud, och slagta honom på det rum, der man slagtar bränneoffer för HERranom: Det ware hans syndoffer.

4:25  Sedan skall då Presten taga af syndoffrens blod med sitt finger, och stryka det på hornen af bränneoffers altaret, och det andra blodet gjuta på botnen af bränneoffrens altare.

4:26  Men allt hans feta skall han upbränna på altaret, lika såsom det feta af tackoffrena: Och alltså skall Presten försona hans synd, och det warder honom förlåtit.

4:27  Om en själ af meniga folket syndar owetandes, så at hon owetandes gör emot något HERrans bud, det hon icke göra skulle, och blifwer så brotslig:

4:28  Eller förnimmer sina synd, som hon gjort hafwer; hon skall bära fram för et offer ena get utan wank, för syndena som hon gjort hafwer.

4:29  Och skall lägga sina hand på syndoffrens hufwud, och slagta det på bränneoffrens rum.

4:30  Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneo ffrens altare, och allt blodet gjuta på botnen af altaret.

4:31  Allt hennes feta skall han aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrena, och skall upbränna på altaret til en söt lukt HERranom: Och alltså skall Presten försona henne, och det warder henne förlåtit.

4:32  Men bär han fram et får til syndoffer, så bäre en gymmer utan wank:

4:33  Och lägge sina hand på syndoffrens hufwud, och slagte det til et syndoffer, på det rummet, der man slagtar bränneoffret.

4:34  Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och gjuta allt blodet på botnen af altaret.

4:35  Men allt dess feta skall man aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrets fåre, och skall det upbränna på altaret til et HERrans offer. Och alltså skall Presten försona hans synd, den han gjort hafwer, och honom warder det förlåtet.

Chapter 5

5:1  Om en själ syndar, så at hon hörer några bannor, och hon är dess wittne, eller det sett eller förfarit hafwer, och icke hafwer tilsagt, hon är brotslig til en missgerning.

5:2  Eller om en själ kommer wid något orent, antingen et as af et orent djur, eller af boskap, eller af matkar, och wisste det icke, hon är oren, och är brotslig.

5:3  Eller om hon kommer wid ena orena mennisko, i hwad som hälst orenhet der menniskan kan med oren warda, och wisste det icke, och förnimmer det sedan, den är brots lig.

5:4  Eller om en själ swär, så att henne går af munnen at göra illa eller wäl, såsom ene mennisko wäl händer at swärja, och wisste det icke, och förnimmer det sedan, den warder brotslig på et af detta.

5:5  När nu händer, at hon brotslig är på etdera, och bekänner at hon derpå syndat hafwer;

5:6  Så skall hon för detta hennes synds brott, som hon gjort hafwer, bära fram HERranom af hjordenom et får eller ena get, som foster haft hafwer, til syndoffer; så skall Presten försona henne hennes synder.

5:7  Förmår hon icke et får, så bäre HERranom för sitt brott, som hon brutit hafwer, twå turturdufwor, eller twå unga dufwor; ena til syndoffer, den andra till bränneoffer.

5:8  Och bäre dem til Presten, han skall den första göra til syndoffer, och wrida halsen sönder af henne, och dock icke rifwa hufwudet ifrå.

5:9  Och stänka med syndoffrets blod på altarens wägg, och låta det blodet, som öfwer är, utblöda på altarens botn: Det är syndo ffret.

5:10  Den andra skall han göra till bränneoffer efter dess rätt: Och alltså skall Presten försona henne hennes synd, som hon gjort hafwer, och det warder henne förlåtet.

5:11  Förmår hon icke twå turturdufwor, eller twå unga dufwor, så bäre fram sitt offer för sina synd, en tiondedel af ett Epha semlomjöl til syndoffer; men ingen oljo skall han låta deruppå, eller rökelse låta komma deruppå; ty det är et syndoffer.

5:12  Och han skall bärat til Presten, och Presten skall taga deraf en hand full til åminnelse, och bränna det up på altaret HERranom til et offer: Detta är et syndoffer.

5:13  Och Presten skall så försona honom hans synd, som han gjort hafwer, och det warder honom förlåtet. Och det skall höra Prestenom til såsom et spisoffer.

5:14  Och HERren talade med Mose, och sade:

5:15  Om en själ förtager sig, så at hon med owetenhet syndar på något, som HERranom wigdt är; skall hon bära HERranom skuldoffer, en wädur af hjordenom utan wank, den twå siklar silfwer är wärd, efter helgedomens sikel, til skuldoffer.

5:16  Dertil hwad han syndat hafwer på det wigda, skall han det igengifwa, och ändå gifwa femtedelen derutöfwer. Och skall gifwat Prestenom, han skall försona honom med skuldoffrets wädur, så warder det honom förlåtet.

5:17  Om en själ syndar, och gör emot något HERrans bud, det hon icke göra skulle, och wisste det icke, hon är brotslig, och är skyldig åt den missgerningene.

5:18  Och skall bära en wädur af hjordenom utan wank, den et skuldoffer wärd är, til Presten. Han skall försona honom hans owetenhet, den han gjort hafwer, och wisste det icke, så warder det honom förlåtet.

5:19  Det är skuldoffret, til hwilket han HERranom brotslig är.

Chapter 6

6:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

6:2  Om en själ syndar, och förtager sig för HERranom, så at han nekar sinom nästa det han honom befallt hafwer, eller det han honom i godo tro handfått hafwer, eller det han med wåld tagit, eller med orätt under sig slagit hafwer;

6:3  Eller det tappadt war funnit hafwer, och säger der nej til med en falsk ed, och hwad det hälst kan wara, det en menniska emot sin nästa bryter.

6:4  När nu sker, at han så syndar, och sig förbryter, så skall han igengifwa, hwad han så med wåld tagit hafwer, eller med orätt under sig slagit, eller det honom befaldt war, eller det han funnit hafwer:

6:5  Eller der han den falska eden öfwer gjort hafwer, det skall han alltsammans igengifwa, och ändå gifwa femtedelen deröfwer, honom som det tilhörde, på den dagen han sitt skuldoffer gifwer.

6:6  Men för sina skuld skall han bära HERranom til Presten en wädur af hjorden utan wank, den et skuldoffer wärd är.

6:7  Så skall Presten försona honom för HERranom; så warder honom förlåtet allt det han gjorde, der han sig med förbröt.

6:8  Och HERren talade med Mose, och sade:

6:9  Bjud Aaron och hans söner, och säg: Detta är bränneoffrets lag. Bränneoffret skall brinna på altarens eldstad, alla nattena intil morgonen; och allena altarens eld skall derpå brinna.

6:10  Och Presten skall kläda på sig sin linna kjortel, och det linna nederklädet på sin kropp; och skall uptaga askona, som af bränneoffrets eld kommer uppå altaret, och lägga den jemte wid altaret.

6:11  Och skall kläda sig af, och kläda sig i annor kläde, och bära askona ut om lägret på et rent rum.

6:12  Elden på altaret skall brinna, och aldrig utsläckas. Presten skall hwar morgon uptända weden deruppå, och ställa bränneo ffret deruppå, och bränna deruppå det feta af tackoffret.

6:13  Alltid skall elden brinna på altaret, och aldrig utsläckas.

6:14  Och detta är spisoffrens lag, det Aarons söner offra skola för HERranom på altaret.

6:15  Man skall häfoffra sin hand full af semlomjöl, af spisoffret och dess oljo, och allt rökelset, som ligger på spisoffret, och skall uptändat på altarena, til en söt lukt, HERranom till åminnelse.

6:16  Det öfwer är skall Aaron och hans söner förtära, och skola ätat osyradt på heligt rum, i gårdenom til wittnesbördsens tabernakel.

6:17  De skola intet baka med surdeg; ty det är deras del, den jag dem af mitt offer gifwit hafwer: Det skall wara dem det aldrahelgasta, lika såsom syndoffret och skuldoffret.

6:18  Det mankön är ibland Aarons barn skola det äta. Det ware edrom efterkommandom en ewig rätt om HERrans offer. Ingen skall komma derwid, utan han är wigd.

6:19  Och HERren talade med Mose, och sade:

6:20  Detta skall wara Aarons och hans söners offer, som de skola offra HERranom på deras wigelsedag. Tiondedelen af et Epha semlomjöl til ewigt spisoffer, hälftena om morgonen, och hälftena om aftonen.

6:21  Uti panno skalt du göra det med oljo, och bära det bakadt fram, och i stycken skalt du det offra HERranom til en söt lukt.

6:22  Och Presten, som af hans söner i hans stad smord warder, han skall göra det. Detta är en ewig rätt HERranom. Det skall allt upbrändt warda.

6:23  Ty allt spisoffer, som för en Prest sker, skall förtäras af eld, och icke ätas.

6:24  Och HERren talade med Mose, och sade:

6:25  Tala til Aaron och hans söner, och säg: Detta är syndoffrens lag: på den staden, der du slagtar bränneoffret, der skalt du ock slagta syndoffret för HERranom: Det är det aldrahelgasta.

6:26  Presten, som syndoffret offrar, skall det äta på heligt rum, uti gårdenom til wittnesbördsens tabernakel.

6:27  Ingen skall komma wid dess kött, utan han är wigd. Och den som en klädnad stänker af dess blod, han skall twå sig på heligt rum.

6:28  Och krukan, der det uti kokadt är, skall sönderslås. Är det en koppargryta, så skall man skura henne, och skölja med watn.

6:29  Det mankön är ibland Presterna, de skola äta deraf; ty det är det aldrahelgasta.

6:30  Men allt det syndoffer, hwars blod burit warder in uti wittnesbördsens tabernakel til försoning i thy helga, det skall man icke äta, utan upbränna det med eld.

Chapter 7

7:1  Och detta är skuldoffrens lag, och det är det aldrahelgasta.

7:2  På det rummet, der man slagtar bränneoffret, skall man ock slagta skuldoffret, och stänka dess blod på på altaret allt omkring.

7:3  Och allt dess feta skall man offra, stjerten och det feta som är på inelfwerna:

7:4  Båda njurarna med det feta som der på är wid länderna, och nätet öfwer lefrena med njurarna.

7:5  Och Presten skall upbränna det på altaret HERranom til et offer. Det är et skuldoffer.

7:6  Det mankön är ibland Presterna skola det äta på heligt rum; ty det är det aldra helgasta.

7:7  Såsom syndoffret, så skall ock skuldoffer wara: Bägges deras skall en lag wara. Och skall höra Prestenom til, som derigenom försonar.

7:8  Den Prester något bränneoffer offrar, honom skall tilhöra huden af bränneoffret, som han offrat hafwer.

7:9  Och allt spisoffer, som i ugn, eller på halster, eller uti panno bakadt warder, skall höra Prestenom til, som det offrar.

7:10  Och allt spisoffer, som med oljo blandadt eller tort är, det skall allom Aarons barnom tilhöra, så thy eno som thy andro.

7:11  Och detta är tackoffers lag, det man HERranom offrar.

7:12  Wilja de göra et lofoffer, så skola de o ffra osyrade kakor, blandade med oljo, och osyrade tunkakor, bestrukna med oljo, och i panno bakade semlokakor, blandade med oljo.

7:13  Och sådana offer skola de göra på en kako af syradt bröd til sitt tackoffers lofoffer.

7:14  Och et af thy allo skall offras HERranom til häfoffer, och skall höra Prestenom til, som stänker tackoffrens blod.

7:15  Och lofoffrens kött, i sitt tackoffer, skall ätas på samma dagen, som det offradt warder, och intet låtas qwart intil morgonen.

7:16  Och ehwad det är et löfte eller friwiljogt offer, så skall det på samma dagen ätit warda, som det offradt är: Om något qwart blifwer til den andra dagen, skall man ändå ätat.

7:17  Men hwad qwart blifwer af offradt kött intil tredje dagen, det skall upbrännas i elde.

7:18  Och om någor äter på tredje dagen af det offrade köttet af hans tackoffer, så blifwer han icke tacknämlig, som det offrat hafwer, det skall icke heller warda honom tillräknadt, utan det blifwer en styggelse. Och hwad själ som deraf äter, hon är brotslig til en missgerning.

7:19  Och det kött som kommer wid något orent, det skall icke warda ätit, utan upbrändt i elde. Den der ren är til lekamen, han skall äta det köttet.

7:20  Och den själ som äter af tackoffrens kött, det HERranom tilhörer, hennes orenhet ware öfwer henne, och hon skall warda utrotad utu sitt folk.

7:21  Och om en själ kommer wid något det orent är, ware sig oren menniska, boskap, eller hwad eljest styggeligit är, eller ock äter af tackoffrens kött, det HERranom tilhörer, den skall utrotad warda utu sitt folk.

7:22  Och HERren talade med Mose, och sade:

7:23  Tala med Israels barn, och säg: I skolen intet fett äta af fä, lambom och getom.

7:24  Men det feta af et as, och hwad af wilddjur rifwit är, bruker eder til allahanda nytto; men icke skolen I ätat.

7:25  Ty den som äter det feta af den boskap, som HERranom til offer gifwen är, den samma själen skall utrotad warda utu sitt folk.

7:26  I skolen ock intet blod äta, antingen af boskap, eller af foglar, der I bon.

7:27  Hwilken själ som äter något blod, hon skall utrotad warda utu sitt folk.

7:28  Och HERren talade med Mose, och sade:

7:29  Tala med Israels barn, och säg: Den som HERranom sitt tackoffer göra will, han skall ock bära med hwad som HERranom til et tackoffer tilhörer.

7:30  Han skall med sine hand bärat fram til HERrans offer, nemliga, det feta på bröstena skall han frambära, samt med bröstet, at de skola warda ett weftoffer för HERranom.

7:31  Och Presten skall upbränna det feta på altaret. Och bröstet skall höra Aaron til, och hans söner.

7:32  Och den högra bogen skola de gifwa Prestenom til häfoffer af deras tackoffer.

7:33  Och hwilken ibland Aarons söner offrar blodet af tackoffret, och det feta, han skall ock hafwa den högra bogen på sin del.

7:34  Ty weftebröstet och häfwebogen hafwer jag tagit af Israels barn, af deras tack offer, och hafwer gifwit det Prestenom Aaron, och hans söner, til en ewig rätt.

7:35  Detta är Aarons och hans söners wigelse af HERrans offer, på den dagen då de öfwerantwardade wordo til at wara HERranom Prester.

7:36  Då HERren böd, på den dagen då han dem wigde, hwad dem af Israels barnom gifwas skulle, til en ewig rätt, allom deras efterkommandom.

7:37  Och detta är bränneoffrens lag, spiso ffrens, syndoffrens, skuldoffrens, fylleoffrens och tackoffrens:

7:38  Det HERren på Sinai berg Mose böd, den dagen då han böd honom til Israels barn, at de skulle offra deras offer HERranom uti den öknene Sinai.

Chapter 8

8:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

8:2  Tag Aaron och hans söner med honom, samt med deras kläder, och smörjooljon, och en stut til syndoffer; twå wädrar, och en korg med osyradt bröd.

8:3  Och församla alla menighetena inför dörene af wittnesbördsens tabernakel.

8:4  Mose gjorde såsom HERren honom böd, och församlade menighetena inför dörene af wittnesbördsens tabernakel:

8:5  Och sade til dem: Detta är det, som HERren budit hafwer at göra.

8:6  Och tog Aaron och hans söner, och twådde dem med watn.

8:7  Och drog honom den linna kjortelen uppå, och bandt bältet omkring honom, och klädde på honom den gula silkeskjortelen, och fick honom lifkjortelen uppå, och gjordade honom öfwer lifkjortelen.

8:8  Och satte på honom skölden, och i skölden Ljus och Fullkomlighet.

8:9  Och satte honom hatten på hans hufwud, och satte på hatten ofwanför hans änne, et gyldene span på den helga kronona; såsom HERren Mose budit hade.

8:10  Och Mose tog smörjooljon, och smorde tabernaklet med allt det deruti war, och wigde det.

8:11  Och stänkte dermed sju resor på altaret, och smorde altaret med all sin redskap, twättekaret med sinom fot, at det skulle warda wigdt.

8:12  Och gjöt af smörjooljone på Aarons hufwud, och smorde honom, at han skulle warda wigd.

8:13  Och hade Aarons söner fram, och drog dem linna kjortlar uppå, och gjordade dem med bälter, och bandt dem hufwor uppå; såsom HERren honom budit hade.

8:14  Och lät hafwa fram til sig en stut til syndoffer. Och Aaron och hans söner lade si na händer på hans hufwud.

8:15  Sedan slagtades han. Och Mose tog af blodet, och strök med fingret på hornen af altaret allt omkring, och skärde altaret, och gjöt blodet på altarens botn, och wigde det, at han skulle försonat.

8:16  Och tog allt det feta af inelfwerna; nätet öfwer lefrena, och båda njurarna med det feta derpå är, och upbrände det på altaret.

8:17  Men stuten med hans hud, kött och träck, brände han up i elde utanför lägret, såsom HERren honom budit hade.

8:18  Och hade en wädur fram till bränneo ffer: Och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufwud.

8:19  Sedan slagtades han. Och Mose stänkte af blodet på altaret allt omkring:

8:20  Högg wäduren i stycken, och brände up hufwudet och stycken:

8:21  Och twådde inelfwerna och fötterna med watn, och brände så hela wäduren up på altarena. Det war et bränneoffer til en söt lukt, et offer HERranom; såsom HERren honom budit hade.

8:22  Han hade ock fram den andra wäduren, som är fylleoffrens. Och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufwud.

8:23  Sedan slagtades han. Och Mose tog af hans blod, och strök på högra örnatimpen af Aaron, och uppå tuman af högra handene, och på den största tåna af hans högra fot.

8:24  Och hade fram Aarons söner, och strök af blodet på deras högra örnatimp, och på tuman af deras högra hand, och på största tåna af deras högra fot: Och stänkte blodet på altaret allt omkring.

8:25  Och tog det feta och stjerten, och allt det feta på inelfwerna, och nätet på lefrena, båda njurarna med det feta deruppå är, och den högra bogen.

8:26  Dertil tog han utaf korgenom, der det osyrade brödet uti war för HERranom, ena osyrada kako, och ena kako af det oljade brödet, och ena tunkako, och lade det på det feta, och på högra bogen.

8:27  Och fick allt detta Aaron och hans söner på händerna, och weftade det för ett weftoffer för HERranom.

8:28  Och tog det allt igen af deras händer, och brände det up på altaret ofwan uppå bränneoffret: Ty det är fyllooffer til en söt lukt, et offer HERranom.

8:29  Och Mose tog bröstet, och weftade det til et weftoffer för HERranom af fyllooffrens wädur, den kom Mose på hans del; såsom HERren honom budit hade.

8:30  Och Mose tog af smörjooljone, och af blodet på altaret, och stänkte på Aaron och hans kläder, på hans söner och deras kläder, och wägde så Aaron och hans kläder, hans söner och deras kläder med honom.

8:31  Och sade til Aaron och hans söner: Koker köttet för dörene af wittnesbördsens tabernakel; och äter det der, dertil med brödet i fylleoffrens korg, såsom mig budit är och sagdt, at Aaron och hans söner skulle ätat.

8:32  Hwad öfwer blifwer af köttet och brödet, det skolen I upbränna på elde.

8:33  Och I skolen icke utgå i sju dagar ifrå dörene af wittnesbördsens tabernakel, allt intil den dagen, då edra fylloffers dagar äro ute; ty i sju dagar äro edra händer fyll da:

8:34  Såsom det på denna dag skedt är: HERren hafwer så budit at göra, på det I skolen wara försonade.

8:35  Och I skolen blifwa för dörene af wittnesbördsens tabernakel dag och natt i sju dagar långt. Och skolen taga wara på HERrans wakt, at I icke dön: Ty så är mig budit.

8:36  Och Aaron med hans söner gjorde allt det HERren genom Mose budit hade.

Chapter 9

9:1  Och på åttonde dagen kallade Mose Aaron och hans söner, och de äldsta i Israel;

9:2  Och sade til Aaron: Tag til dig en ung kalf til syndoffer, och en wädur til bränneoffer, båda utan wank, och haf dem fram för HERran.

9:3  Och tala med Israels barn, och säg: Tager en getabock til syndoffer, och en kalf, och et får, båda årsgamla, och utan wank, til bränneoffer.

9:4  Och en oxa och en wädur til tackoffer, at wi offre för HERranom; och et spisoffer blandadt med oljo: Förty i dag skall HERren låta eder se sig.

9:5  Och de togo det Mose budit hade inför dörene af wittnesbördsens tabernakel; och hela menigheten gick fram, och stod för HERranom.

9:6  Då sade Mose: Detta är det HERren budit hafwer, at I göra skolen; så warder HERrans härlighet sig se låtandes.

9:7  Och Mose sade til Aaron: Gack fram til altaret, och gör ditt syndoffer, och ditt bränneoffer, och försona dig och folket. Derefter gör folkens offer, och försona desslikes dem; såsom HERren budit hafwer.

9:8  Och Aaron gick fram til altaret, och slagtade kalfwen til sitt syndoffer.

9:9  Och hans söner båro blodet til honom, och han doppade med sitt finger i blodet, och strök på hornen af altaret, och gjöt blodet på botnen af altaret:

9:10  Men det feta och njurarna och det nätet på lefrene af syndoffrena brände han up på altaret; såsom HERren hade budit Mose.

9:11  Och köttet och skinnet brände han up på elde, utanför lägret.

9:12  Sedan slagtade han bränneoffret, och Aarons söner båro blodet til honom, och han stänkte det på altaret allt omkring.

9:13  Och de båro bränneoffret til honom styckadt, och hufwudet: Och han brände det up på altaret.

9:14  Och han twådde inelfwerna och fötterna, och brände det up ofwan på bränneoffret på altaret.

9:15  Derefter bar han fram folkens offer, och tog bocken, folkens syndoffer, och slagtade honom, och gjorde et syndoffer deraf, såsom det förra.

9:16  Och bar bränneoffret fram, och gjorde såsom det sig borde.

9:17  Och bar fram spisoffret dertil, och tog sina hand full, och brände det up på altaret, förutan morgonens bränneoffer.

9:18  Sedan slagtade han oxan och wäduren til folkens tackoffer: Och hans söner båro honom blodet, det stänkte han på altaret allt omkring.

9:19  Men det feta af oxanom och wädurenom, stjerten, och det feta som war öfwer inelfwerna, och njurarna, och nätet öfwer lefrena:

9:20  Allt detta feta lade de på bröstet, och brände det feta up på altaret.

9:21  Men bröstet och den högra bogen weftade Aaron til et weftoffer för HERranom; såsom Mose budit hade.

9:22  Och Aaron hof sina hand up til folket, och wälsignade dem; och gick neder, sedan han syndoffret, bränneoffret och tacko ffret gjort hade.

9:23  Och Mose och Aaron gingo in uti wittnesbördsens tabernakel. Och då de gingo åter ut igen, wälsignade de folket. Då lät HERrans härlighet se sig allo folkena.

9:24  Ty eld kom ut ifrå HERranom, och förstörde bränneoffret, och det feta på altaret. Då allt folket såg detta, fröjdade det sig, och föllo på deras anlete.

Chapter 10

10:1  Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hwar sitt rökelsekar, och lade eld deruti, och lade rökwerk deruppå, och båro främmande eld fram för HERran, det han dem icke budit hade.

10:2  Då kom en eld ut ifrå HERranom, och förtärde dem, så at de blefwo döde för HERranom.

10:3  Då sade Mose til Aaron: Detta är det HERren sagt hafwer: Jag skall warda helgader på dem som nalkas mig, och för allo folke skall jag härlig hållen warda. Och Aaron tigde stilla.

10:4  Men Mose kallade til sig Misael och Elzaphan Usiels söner, Aarons faderbroders, och sade til dem: Går fram, och bärer edra bröder här ut af helgedomenom, ut för lägret.

10:5  Och de gingo fram, och båro dem med deras linne kjortlar ut för lägret; såsom Mose sagt hade.

10:6  Då sade Mose til Aaron, och hans söner, Eleazar och Ithamar: I skolen icke blotta edor hufwud, icke heller rifwa edor kläder, at I icke dön, och wrede kommer öfwer hela menighetena: Låter edra bröder af hela Israels hus gråta öfwer denna branden, som HERren gjort hafwer.

10:7  Men I skolen intet gå ut igenom dörena af wittnesbördsens tabernakel; annars kunden I dö: Ty HERrans smörjoolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose sade.

10:8  Men HERren talade med Aaron, och sade:

10:9  Du och dine söner med dig skola icke dricka win eller starka drycker, när I gån in uti wittnesbördsens tabernakel, at i icke skolen dö. Det ware en ewig rätt allom edrom efterkommandom:

10:10  At I mågen åtskilja hwad heligt och oheligt, hwad rent och orent är:

10:11  Och at I mågen lära Israels barn alla rätter, som HERren til eder genom Mose sagt hafwer.

10:12  Och Mose talade med Aaron, och med hans återlefda söner, Eleazar och Ithamar: Tager det öfwerblifwit är af spisoffret af HERrans offer, och äter det osyradt wid altaret; ty det är det aldrahelgasta.

10:13  Och I skolen ätat på et heligt rum, ty det är din rätt, och dina söners rätt af HERrans offer; ty så är mig budit.

10:14  Weftebröstet och häfwebogen skalt du och dine söner, och dina döttrar med dig, äta på rent rum; ty denne rätten är dig och dina söner gifwen til Israels barns tackoffer.

10:15  Ty häfwebogen och weftebröstet, med dess fetas offer, skola inbäras, at de skola warda weftade til weftoffer för HERranom. Derföre är det ditt och dina barns til en ewig rätt; såsom HERren budit hafwer.

10:16  Och Mose sökte efter syndoffrens bock; och fann honom wara upbrändan. Och han wardt wred öfwer Eleazar och Ithamar Aarons söner, de ännu igenlefde woro; och sade:

10:17  Hwi hafwen I icke ätit syndoffret på heligt rum, efter det är det aldrahelgasta, och han hafwer gifwit eder det, på det I skolen bära menighetenes missgerningar, och försona dem för HERranom?

10:18  Si, hans blod är icke kommen in uti det helga: I skullen hafwa ätit det in i det helga, såsom mig budit är.

10:19  Men Aaron sade til Mose: Si, i dag hafwa de offrat deras syndoffer, och deras bränneoffer för HERranom, och mig är så gångit som du ser. Skulle jag i dag äta af syndoffer, och wara wid godt mod för HERranom?

10:20  Då Mose det hörde, war han til frids.

Chapter 11

11:1  Och HERren talade med Mose och Aaron, och sade til dem:

11:2  Taler med Israels barn, och säger: Dessa äro de djur, som I äta skolen, ibland all djur på jordene.

11:3  Allt det som ibland djuren twåklöfwadt är, och idislar, det skolen i äta.

11:4  Men det som idislar, och är klöfwadt, dock icke twåklöfwadt, såsom camelen, det är eder orent, och I skolen icke ätat:

11:5  Cuniler idisla wäl; men de äro icke twåklöfwade: Derföre äro de orene.

11:6  Haren idislar ock; men han är icke twåklöfwad: Derföre är han eder oren.

11:7  Och swinet är wäl twåklöfwadt; men det idislar icke: Derföre är det eder orent.

11:8  Af dessas kött skolen I icke äta, och icke komma wid deras as; ty de äro eder oren.

11:9  Detta skolen I äta ibland det som i watnena är: Allt det som spol och fjäll hafwer i floder, i hafwena, och i bäckom; det skolen I äta.

11:10  Men allt det som icke hafwer spol och fjäll i hafwena, och i bäckom, ibland allt det som röres i watnen, och allt det som lefwer i watne, det skall wara eder en wederstyggelse.

11:11  At I icke äten af dess kött: Och skyr wid deras as;

11:12  Ty allt det som icke hafwer spol och fjäll i watnena, der skolen I sky weder.

11:13  Och detta skolen I sky weder ibland foglarna, at I icke äten dem: Örnen, höken, falken:

11:14  Gamen, gladona, och det af deras art är:

11:15  Och alle korpar med deras art:

11:16  Strussfoglen, uglona, göken, sparfhöken med sin art:

11:17  Stenuglona, swanen, ufwen:

11:18  Flädermusena, rördrommen:

11:19  Storken, hägren, skrikona med sin art: Widhöfden och swalona.

11:20  Och allt det sig rörer ibland foglarna, och går på fyra fötter, det skall wara eder en wederstyggelse.

11:21  Dock detta skolen I äta af foglom, der sig rörer och går på fyra fötter, hwilkas knä stå tilbaka, der det med hoppar på jordene.

11:22  Der af må I äta, såsom är Arbe med sin art, och Saleam med sin art, och Hargol med sin art, och Hagab med sin art.

11:23  Allt det eljest hafwer fyra fötter ibland foglarna, det skall wara eder en wederstyggelse.

11:24  Och I skolen räkna dem oren. Den som kommer wid deras as, han skall wara oren allt intill aftonen.

11:25  Och den som någors deras as bär, han skall twå sin kläder, och skall blifwa oren allt intil aftonen.

11:26  Derföre, allt det djur som klöfwadt är, och icke twåklöfwadt, och idislar icke, det skall wara eder orent: Den som kommer derwid, han blifwer oren.

11:27  Och allt det som går på händer ibland djuren, som gå på fyra fötter, det skall wara eder orent: Den som kommer wid deras as, han skall wara oren allt intil aftonen.

11:28  Och den som deras as bär, han skall twå sin kläder, och wara oren allt intil aftonen; ty allt sådant är eder orent.

11:29  Desse skola ock wara eder oren ibland de djur som krypa på jordene: Lekatten, musen, paddan, hwart efter sitt slag:

11:30  Igelkotten, molken, ödlan, stellion, mullwaden:

11:31  De äro eder oren ibland allt det som kryper; den som kommer wid deras as, han skall wara oren intil aftonen.

11:32  Och allt det som et sådant dödt as på faller, det warder orent; ware sig allahanda träkäril, eller kläder, eller skinn, eller säck, och all sådana redskap, der man något med gör, skall man låta i watn, och det blifwer orent intil aftonen; så warder det rent.

11:33  Allahanda lerkäril, om et sådant as deruti faller, warder allt orent, som deruti är, och skall sönderslås.

11:34  All mat som man äter, om det watnet kommer deruti, den är oren: Och all dryck, som man dricker af allahanda sådana kärile, är oren.

11:35  Och allt det som et sådant as på faller, det blifwer orent, ware sig ugn eller ketslar, det skall man slå sönder; ty det är orent, och skall wara eder orent.

11:36  Dock brunnar, källor och dammar äro rene: Den som kommer wid deras as, han är oren:

11:37  Och om et sådant as fölle på säd, som man sått hafwer, så är hon dock ren.

11:38  Men gjuter man watn på sädena, och sedan fölle sådant as deruppå, så worde hon eder oren.

11:39  Om et djur dör, det I äta mågen: Den som kommer wid det aset, den är oren intil aftonen.

11:40  Den som äter af sådant as, han skall twå sin kläder, och skall blifwa oren intil aftonen: Så ock den som bär et sådant as, han skall twå sin kläder, och blifwa oren intill aftonen.

11:41  Det som kräker på jordene skall wara eder en wederstyggelse, och man skall icke ätat.

11:42  Och allt det som går på bukenom, och allt det som går på fyra eller flera fötter, af allo thy som kräker på jordene, det skolen I icke äta; ty det skall wara eder en wederstyggelse.

11:43  Görer edra själar icke till styggelse, och besmitter eder icke deruppå, så at I blifwen orene.

11:44  Ty jag är HERren edar Gud: Derföre skolen I helga eder, at I blifwen helige; ty jag är helig: Och I skolen icke orena edra själar på något kräkande djur, som på jordene kräker.

11:45  Ty jag är HERren, som hafwer fört eder utur Egypti land, at jag skall wara edar Gud: Derföre skolen I wara helige, ty jag är helig.

11:46  Detta är lagen öfwer djur och foglar, och allahanda kräkande djur i watnena, och allahanda djur som kräka på jordene:

11:47  At I skolen weta åtskilnad på, hwad orent och rent är, och hwad djur man äta, och hwad man icke äta skall.

Chapter 12

12:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

12:2  Tala med Israels barn, och säg: När en qwinna undfår säd, och föder piltabarn, då skall hon wara oren i sju dagar, så länge hon lider sina krankhet.

12:3  Och på åttonde dagen skall man omskära hans förhuds kött.

12:4  Och hon skall hema blifwa tre och trettio dagar uti hennes renselseblod. Intet heligt skall hon komma wid, och til helgedomen skall hon icke komma, til dess hennes renselsedagar äro ute.

12:5  Föder hon pigobarn, så skall hon wara oren i twå weckor, så länge hon lider sina krankhet, och skall sex och sextio dagar hema blifwa i hennes renselseblod.

12:6  Och när hennes renselsedagar äro ute, efter son eller dotter, skall hon bära fram et årsgammalt lamb til bränneoffer, och en ung dufwo, eller turturdufwo, til syndoffer Prestenom, för dörena af wittnesbördsens tabernakel.

12:7  Der skall han offrat för HERranom, och försona henne, så warder hon ren af si nom blodgång. Detta är lagen för den som föder piltabarn eller pigobarn.

12:8  Om hennes hand icke förmå et får, så tage twå turturdufwor, eller twå unga dufwor, den ena til bränneoffer, den andra til syndoffer: Så skall Presten försona henne, at hon skall warda ren.

Chapter 13

13:1  Och HERren talade med Mose och Aaron, och sade:

13:2  Om ene mennisko något kommer på hennes kötts hud, eller warder skabbot, eller etterhwitt, såsom der wille spitelska komma på hans kötts hud, skall man hafwa honom til Presten Aaron, eller til en af hans söner ibland Presterna.

13:3  Och när Presten ser sårnaden på köttsens hud, at håren äro förwandlade til hwitnad, och rummet är så påseende, som det djupare är, än den andra huden af hans kött, så är det förwisso spitelska: Ty skall Presten bese honom, och döma honom oren.

13:4  Om något etterhwitt är på hans kötts hud, och är dock icke rummet så påseende, at det djupare är än den andra huden på köttet, och håren äro icke förwandlade til hwitnad, så skall Presten lycka honom inne i sju dagar:

13:5  Och på sjunde dagen bese honom, om sårnaden synes för hans ögon såsom tilförene, och hafwer intet widare ätit sig ut på hudene, så skall Presten åter sluta honom inne i sju dagar.

13:6  Och när han beser honom annan gången, på sjunde dagen, och finner då, at sårnaden är förswunnen, och hafwer intet widare ätit sig på hudene, så skall han döma honom renan; ty det är en skabb: Och han skall twå sin kläder, och så är han ren.

13:7  Om nu skabben widare äter sig på hudene, sedan han af Prestenom besedd och ren sagd wardt; och warder nu annan tid besedd af Prestenom:

13:8  Ser då Presten, at skabben hafwer widare ätit sig i hudena, skall han döma honom oren: Ty det är wisserliga spitelska.

13:9  Om någon spitelsko sårnad warder på ene mennisko, den skall man hafwa til Presten:

13:10  När han ser och finner, at en hwitnad är kommen på hudena, och håren äro hwit wordne, och rått kött är i sårena;

13:11  Så är det wisserliga en gammal spitelska på hans kötts hud; derföre skall Presten döma honom oren, och icke sluta honom inne; ty han är allaredo oren.

13:12  Om spitelskan förwidgas på hudene, och går utöfwer hela hudena, ifrå hufwudet ned til fötterna, allt det Prestenom för ögonen wara kan;

13:13  När nu Presten beser det, och finner at spitelskan är gången öfwer hela köttet, då skall han döma honom ren, efter det allt på honom förwandladt är til hwitnad; ty han är ren.

13:14  Men är der rått kött den dagen då han besedd warder, så är han oren.

13:15  Och när Presten ser det rå köttet, skall han döma honom oren; ty han är oren, och är wisserliga spitelsk.

13:16  Om det rå köttet förwänder sig igen, och förwandlas til hwitnad, så skall han komma til Presten.

13:17  Och när Presten ser och ttnner, at den sårnaden är förwandlad til hwitnad, skall han döma honom renan; ty han är ren.

13:18  Om någrom kommer på hans kötts hud en böld, och läkes åter igen:

13:19  Och derefter på samma rummet upkommer något hwitt, eller rödligit etterhwitt warder, skall han warda besedd af Prestenom.

13:20  När Presten ser, at det rummet är lägre än den andra huden, och håret är förwandladt til hwitnad, så skall han döma honom oren; ty det är wisserliga wordet en spitelsko sårnad af den böldene.

13:21  Men ser Presten och ttnner, at håren icke äro hwit, och är icke lägre än den andra huden, och är förswunnet, så skall han sluta honom inne i sju dagar.

13:22  Äter det sig widare i hudena, så skall han döma honom oren; ty det är wisserliga en spitelsko sårnad.

13:23  Men blifwer den etterhwitnaden så ståndandes, och äter sig icke widare, så är det ärret efter böldene; och Presten skall döma honom ren.

13:24  Om någors mans kött warder sårt på hudene af eldsbränning, och brännesårnaden är rödlig eller hwit:

13:25  Och Presten beser honom, och finner håret förwandladt til hwitnad, der bränningen war, och är lägre til anseende än den andra huden; så är wisserliga spitelska worden af den bränningene: Derföre skall Presten döma honom oren; ty det är en spitelsko sårnad.

13:26  Men ser Presten och ttnner, at håret på bränningene icke är förwandladt til hwitnad, och icke lägre än den andra huden, och är dertil förswunnet; skall han sluta honom inne i sju dagar.

13:27  Och på sjunde dagen skall han bese honom: Hafwer det widare ätit sig ut på hudene, så skall han döma honom oren: Ty det är spitelska.

13:28  Men är det blifwit ståndande på bränningene, och icke hafwer widare ätit sig ut på hudene, och är dertil förswunnet, så är det et sår efter bränningene, och Presten skall döma honom ren; ty det är et ärr efter bränningen.

13:29  Om en man eller qwinna warder skabbot på hufwudet eller på skägget:

13:30  Och Presten beser sårnaden, och finner at det är lägre til anseende än den andra huden, och håret der sammastäds warder gulaktigt och tunt, så skall han döma honom oren; ty det är en spitelsko skabb på hufwudet eller skäggena.

13:31  Men ser Presten, at skabben icke är lägre til anseende än den andra huden, och håret icke är blackt; skall han sluta honom inne i sju dagar.

13:32  Och när han på sjunde dagen ser och finner, at skabben icke hafwer ätit sig widare, och intet gult hår på färde är, och skabben är icke lägre til anseende än den andra huden;

13:33  Skall han raka sig, dock at han icke rakar skabben; och Presten skall åter sluta honom inne i sju dagar.

13:34  Och när han på sjunde dagen beser honom, och finner at skabben hafwer icke widare ätit sig i hudene, och är icke lägre til anseende än den andra huden, så skall Presten säga honom ren, och han skall twå sin kläder; ty han är ren.

13:35  Om skabben äter sig widare i hudena, sedan han ren sagd war:

13:36  Och Presten ser och finner, at skabben hafwer ätit sig widare på hudene, så skall han icke mer fråga efter, om håren äro gulaktig; ty han är oren.

13:37  Är det ock för ögonen, at skabben hafwer ståndit stilla, och der äro black hår upgångne, så är skabben läkt, och han är ren: Ty skall Presten säga honom renan.

13:38  Om enom manne eller qwinno något etterhwitt kommer på hans kötts hud:

13:39  Och Presten ser, at det etterhwita något förswinner, så är det en hwit skabb, upkommen på hudena; och han är ren.

13:40  Om enom manne hufwudhåret affaller, så at han warder skallot, han är ren.

13:41  Faller det honom framman af hufwudet, så är det en framskallot; och han är ren.

13:42  Men warder der någor hwit eller rödlig sårnad uppå det skallota eller framskallota, så är det spitelska upgången på samma skallota eller framskallota.

13:43  Derföre skall Presten bese honom, och när han finner den hwita eller rödliga sårnaden uplupen på hans skallota eller framskallota, at det synes såsom eljest spitelska på hudene;

13:44  Så är han spitelsk och oren: Och Presten skall säga honom oren för sådana sårnads skull på hans hufwud.

13:45  Den som spitelsk är, hans kläder skola wara rifwin, och hufwudet blott; munne skylter, och skall allstinges oren kallas.

13:46  Och så länge den sårnaden på honom är, skall han wara oren; bo allena, och hans boning skall wara utan lägret.

13:47  Om på et kläde kommer en spitelsko sårnad, ware sig ullet eller linnet;

13:48  På warp eller wäft, ehwad det är, linnet eller ullet, eller på ett skinn, eller på allt det af skinn gjordt är;

13:49  Och när den sårnaden warder blek eller rödlig, på kläde eller på skinne, eller på warpe eller wäfte, eller på något ting, som af skinn gjordt är, det är wisst en spitelsko sårnad.

13:50  Derföre skall Presten bese det, och när han ser sårnaden, skall han sluta det inne i sju dagar.

13:51  Och om han på sjunde dagen ser, at sårnaden hafwer widare ätit sig, på klädet, på warpenom eller wäftena, på skinne, eller hwad af skinne gjordt är; så är det en inbiten spitelsko sårnad, och det är orent.

13:52  Och klädet skall brännas up, eller warpen, eller wäftet, ehwad det är ullet eller linnet, eller allahanda skinnwerk, der sådana sårnad uppå är: Ty det är en spitelsko sårnad, och skall brännas up i elde.

13:53  Om Presten ser, at sårnaden icke hafwer widare ätit sig på klädet eller på warpenom, eller wäftena, eller allahanda skinnwerk;

13:54  Så skall han bjuda, at man twår, der sårnaden är, och skall sluta det inne i andra sju dagar.

13:55  Och när Presten ser, sedan sårnaden twagen är, at sårnaden intet förwandlad är för hans ögon, och ej heller hafwer widare ätit sig, så är det orent, och skall upbrännas på elde: Ty det är djupt inätit, och hafwer befrätit det.

13:56  Om Presten ser, at sårnaden något förswunnen är, sedan han wardt twagen; så skall han rifwa det af klädena, af skinnena, af warpenom eller wäftena.

13:57  Synes det ändå sedan på klädena, på warpenom, på wäftena, eller allahanda skinnwerk; så är det en fläck, och skall det upbrännas med elde, der den sårnaden uti är.

13:58  Men klädet eller warpen, eller wäftet, eller allahanda skinnwerk, som twagit är, och sårnaden afgången är, skall man på nytt twå, och så är det rent.

13:59  Detta är lagen om spitelsko sårnad på kläder, ehwad de äro ullen eller linnen; på warp eller wäft, och allahanda skinnwerk, til at säga dem ren eller oren.

Chapter 14

14:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

14:2  Detta är lagen om den spitelska, när han skall rensad warda. Han skall komma til Presten:

14:3  Och Presten skall gå utu lägret, och bese huru spitelsko sårnaden är på dem spitelska hel worden;

14:4  Och skall bjuda honom, som rensas skall, at han tager twå lefwande foglar, de som rene äro, och cedreträ, och rosenfärgo ull, och Isop.

14:5  Och skall bjuda at slagta den ena foglen uti et lerkärile wid rinnande watn.

14:6  Och skall taga den lefwande foglen med cedreträt, rosenfärgo ullen, och Isopen, och doppa uti den slagtade foglens blod wid rinnande watn.

14:7  Och stänka på honom, som af spitelskone rensas skall, sju resor; och rensa honom alltså, och låta den lefwande foglen flyga i fria markena.

14:8  Men den rensade skall twå sin kläder, och raka allt sitt hår af, och bada sig i watne, och så är han ren: Sedan gånge han in i lägret, dock skall han blifwa utan sitt tjäll i sju dagar.

14:9  Och på sjunde dagen skall han raka allt sitt hår af hufwudet, skägget och ögonbrynen, så at allt hår blifwer afrakadt; och skall twå sin kläder, och bada sitt kött i watne, och så är han ren.

14:10  Och på åttonde dagen skall han taga tu lamb, de utan wank äro, och et årsgammalt får utan wank, och tre tijungar semlomjöl til spisoffer, blandadt med oljo, och en Log oljo.

14:11  Då skall Presten ställa den rensada och dessa ting fram för HERran, för dörena af wittnesbördsens tabernakel:

14:12  Och skall taga det ena lambet, och offra det til et skuldoffer med den Log oljo, och skall sådant weftoffra för HERranom.

14:13  Och sedan slagta lambet, der man slagtar syndoffret och bränneoffret, som är på heligt rum: Ty såsom syndoffret, så hörer ock skuldoffret Prestenom til; ty det är det aldrahelgasta.

14:14  Och Presten skall taga af skuldoffrens blod, och stryka på högra örnatimpen af den rensada, och på tuman af hans högra hand, och på största tåna af hans högra fot.

14:15  Sedan skall han taga af oljone utu Logen, och gjuta den i sin wänstra hand:

14:16  Och doppa med sitt högra finger i oljona, den i hans wänstra hand är, och stänka oljona med sitt ttnger sju resor för HERranom.

14:17  Men det öfwer blifwer af oljone i hans hand skall han gjuta på den högra örnatimpen af honom som rensad är, och på den högra tuman, och på den stora tåna af hans högra fot, ofwan uppå skuldoffrens blod.

14:18  Det qwart är af oljone i hans hand skall han slå på hans hufwud som rensader är, och försona honom för HERranom.

14:19  Och skall göra syndoffer, och försona den rensada för hans orenlighets skull. Och skall sedan slagta bränneoffret.

14:20  Och skall offra det på altaret samt med spisoffret, och försona honom, så är han ren.

14:21  Är han fattig, och icke så mycket förwärfwar med sine hand, så tage et lamb för sitt skuldoffer, til at weftoffra, til att försona honom, och en tijung af semlomjöl, blandad med oljo til spisoffer, och en Log oljo:

14:22  Och twå turturdufwor, eller twå unga dufwor, de han med sine hand förwärfwa kan; den ena ware til et syndoffer, den andra til et bränneoffer:

14:23  Och bäre dem til Presten, på åttonde dagen efter hans renselse, inför dörena af wittnesbördsens tabernakel för HERranom.

14:24  Då skall Presten taga skuldoffrens lamb, och den Log oljo, och skall det allt weftoffra för HERranom.

14:25  Och slagta skuldoffrens lamb, och taga af samma skuldoffers blod, och stryka den rensada på hans högra örnatimp, och på tuman af hans hand, och på den stora tåna af hans högra fot:

14:26  Och gjuta oljona i sina wänstra hand:

14:27  Och stänka med sitt högra ttnger oljona, som i hans wänstra hand är, sju resor för HERranom.

14:28  Det qwart blifwer i hans hand skall han låta på högra örnatimpen af den rensada, och på tuman af hans högra hand, och på stora tåna af hans högra fot, ofwan uppå skuldoffrens blod.

14:29  Det qwart är i hans hand af oljone skall han låta på hufwudet af den rensada, til at försona honom för HERranom.

14:30  Och sedan göra et syndoffer utaf den ena turturdufwone, eller unga dufwone, såsom hans hand hafwer kunnat förwärfwa:

14:31  Utaf den andra et bränneoffer, samt med spisoffret. Och alltså skall Presten försona den rensada för HERranom.

14:32  Detta ware lagen för den spitelska, som icke kan med sine hand förwärfwa det til hans renselse hörer.

14:33  Och HERren talade med Mose och Aaron, och sade:

14:34  När i kommen in uti Canaans land, det jag eder til besittning gifwa skall, och jag der i någro edor besittnings huse en spitelsko sårnad gifwer;

14:35  Så skall han, som huset tilhörer, komma, underwisa det Prestenom, och säga: Det synes såsom en spitelsko sårnad är i mino huse.

14:36  Då skall Presten säga dem, at de skola ryma utu huset förra än Presten går derin, til at bese sårnaden: På det at allt det i huset är icke skall warda orent. Sedan skall Presten gå in til at bese huset.

14:37  När han nu ser sårnaden, och finner at på husens wäggar gula eller rödletta gropar äro, och deras anseende djupare in är, än wäggen eljest är:

14:38  Så skall han gå utu huset genom dörena, och igenlycka huset i sju dagar.

14:39  Och när han på sjunde dagen igenkommer, och ser at sårnaden hafwer ätit sig widare på wäggene af huset:

14:40  Så skall han bjuda dem utbryta stenarna, der den sårnaden uti är, och kasta det ut för staden på et orent rum.

14:41  Och huset skall man skrapa innantil allt omkring, och kasta det afskrapade stoftet ut för staden på et orent rum:

14:42  Och taga andra stenar, och sätta dem i samma staden; och taga annan kalk, och bestryka huset med.

14:43  Om då sårnaden igenkommer, och brister ut på huset, sedan man hafwer uttagit stenarna, skrapat huset, och bestrukit det på nytt:

14:44  Så skall Presten gå derin: Och när han ser at sårnaden hafwer widare ätit sig på husena, så är det wisserliga en frätande spitelska på huset; och är orent.

14:45  Derföre skall man bryta huset ned, både sten och trä, och allt stoftet af husena föra ut för staden på et orent rum.

14:46  Och den som går in i huset, så länge det tilslutit är, han är oren intill aftonen.

14:47  Och den derinne ligger, eller äter derinne, han skall twå sin kläder.

14:48  Hwar nu Presten ser, då han går derin, at sårnaden icke widare hafwer ätit sig på huset, sedan huset bestrukit är; så skall han säga det rent; ty sårnaden är hel worden.

14:49  Och skall taga til syndoffer för huset, twå foglar, cederträ, och rosenfärgad ull, och Isop:

14:50  Och slagta den ena foglen uti et lerkäril med rinnande watn.

14:51  Och skall taga det cederträt, rosenfärgada ullen, Isopen och den lefwande foglen, och doppa honom uti den slagtada foglens blod wid rinnande watn, och stänka huset sju resor.

14:52  Och skall alltså skära huset med foglens blod, och med det rinnande watnet, med den lefwande foglen, med cedreträt, med Isopen, och med rosenfärgada ullen.

14:53  Och skall låta den lefwande foglen flyga ut för staden i fria markena, och försona huset; så är det rent.

14:54  Detta är lagen om all spitelskos och skabbs sårnad:

14:55  Om kläders spitelsko, och huses;

14:56  Om blemor, skabb och etterhwitt:

14:57  På det man skall weta, när något orent eller rent är. Detta är lagen om spitelsko.

Chapter 15

15:1  Och HERren talade med Mose och Aaron, och sade:

15:2  Taler med Israels barn, och säger til dem:

15:3  Om enom manne flyter hans kötts flöd, han är oren. Och då är han oren af denna flödene, när hans kött förrötes, eller bortfrätes af det flytandet.

15:4  All säng, der han på ligger, och allt det han sitter uppå, skall wara orent.

15:5  Och den som kommer wid hans säng, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:6  Och den som sätter sig der han suttit hafwer, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:7  Den som kommer wid hans kött, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:8  Om han spottar på den som ren är, skall han twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:9  Och sadelen, der han rider uppå, skall wara oren.

15:10  Och den som kommer wid något, som under honom warit hafwer, han skall wara oren intil aftonen. Och den sådant bär, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:11  Och den som han wederkommer, och hafwer tilförene icke twagit sina händer, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:12  Kommer han wid et lerkäril, skall man det sönderslå: Men träkäril skall man skölja med watn.

15:13  Och när han warder ren af hans flytande, skall han räkna sju dagar sedan han wardt ren, och twå sin kläder, och bada sitt kött med rinnande watn, så är han ren.

15:14  Och på åttonde dagen skall han taga twå turturdufwor, eller twå unga dufwor, och bära fram för HERran inför dörena af wittnesbördsens tabernakel, och få Prestenom.

15:15  Och Presten skall göra af den ena et syndoffer, och af den andra et bränneoffer; och försona honom för HERranom, för hans flytande skull.

15:16  När enom manne hans säd utgår i sömnen, han skall bada sitt hela kött med watn, och wara oren intil aftonen.

15:17  Och allt kläde, och allt skinn, som med sådana säd befläckadt är, skall twås med watn, och wara orent intill aftonen.

15:18  En qwinna, när hwilko en sådana ligger, hon skall bada sig i watne, och wara oren intill aftonen.

15:19  När en qwinna hafwer sins kötts blodflöd, hon skall wara afsides i sju dagar. Och den som kommer wid henne, han skall wara oren intill aftonen.

15:20  Och allt det hon ligger uppå, så länge hon afsides är, skall wara orent: Och det hon sitter uppå skall wara orent.

15:21  Och den som kommer wid hennes säng, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:22  Och den som kommer wid något, der hon hafwer suttit uppå, den skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:23  Hwad som kommer wid hennes säng, eller det hon sitter på, den det rörer, han skall wara oren intil aftonen.

15:24  Och om en man ligger när henne, den stund hon afsides är, han skall wara oren i sju dagar; och sängen, der han uppå legat hafwer, skall wara oren.

15:25  Om en qwinna hafwer sin blodflöd i långan tid, icke allenast i så lång tid som wandt är, utan ock utöfwer den tiden som wandt är, skall hon wara oren så länge hon flyter: Såsom hon är i hennes rätta flöds tid, så skall hon ock wara oren i denna tiden.

15:26  All den säng, der hon uppå ligger, så länge hon då flyter, skall wara såsom den säng i hennes rätta flöds tid. Och allt det hon sitter uppå skall wara orent, såsom i den orenheten i hennes rätta flöds tid.

15:27  Den som kommer wid något deraf, han skall wara oren, och skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen.

15:28  Warder hon ren af hennes flöd, så skall hon räkna sju dagar, sedan skall hon wara ren.

15:29  Och på åttonde dagen skall hon taga twå turturdufwor, eller twå unga dufwor, och bära dem til Presten inför dörena af wittnesbördsens tabernakel.

15:30  Och Presten skall göra et syndoffer af den ena; af den andra et bränneoffer, och försona henne för HERranom, öfwer hennes orenlighets flöd.

15:31  Så skolen I förwara Israels barn för deras orenlighet, at de icke dö uti deras orenlighet, om de göra mitt tabernakel orent, det ibland eder är.

15:32  Detta är lagen om den som hafwer en flöd, och den som i sömnen hans säd flyter, så at han warder deraf oren:

15:33  Och öfwer henne som hafwer sina blodsflöd, och den som en flöd hafwer, ehwad det är man eller qwinna, och när en man ligger när ena oreno.

Chapter 16

16:1  Och HERren talade med Mose, sedan de twå Aarons söner döde woro, då de offrade för HERranom.

16:2  Och HERren sade: Säg dinom broder Aaron, at han icke i alla tider ingår uti den innersta helgedomen, inom förlotten inför nådastolen som på arkenom är, at han icke dör; ty jag will låta se mig uti et moln på nådastolenom.

16:3  Utan härmed skall han gå in: med en ung stut til syndoffer, och med en wädur til brännoffer.

16:4  Och skall kläda den helga linna kjortelen uppå, och hafwa det linna nederklädet uppå sitt kött, och gjorda sig med et linnet bälte, och hafwa den linna hatten uppå; förty det äro de helga kläden; och skall bada sitt kött med watn, och lägga dem uppå.

16:5  Och skall taga utaf menighetene af Israels barnom, twå getabockar til syndoffer, och en wädur til bränneoffer.

16:6  Och Aaron skall hafwa fram stuten, sitt syndoffer, och försona sig och sitt hus.

16:7  Och sedan taga de twå bockarna, och ställa dem fram för HERran inför dörena af wittnesbördsens tabernakel.

16:8  Och skall kasta lott öfwer de twå bock arna; den ena lotten HERranom, den andra fribockenom.

16:9  Och skall offra den bocken til et syndoffer, på hwilken HERrans lott föll.

16:10  Men den bocken, öfwer hwilken dess frias lott föll, skall han ställa lefwande fram för HERran, at han skall försona honom, och släppa den fribocken i öknena.

16:11  Och så skall han då hafwa fram sins syndoffers stut, och försona sig och sitt hus, och skall slagta honom.

16:12  Och skall taga ena panno, full med glöd af altaret, som står för HERranom, och handena fulla med stött rökwerk, och bära det inom förlotten.

16:13  Och lägga rökwerket på elden inför HERranom, så at dambet af rökwerket skyler nådastolen, som är på wittnesbördet, at han icke dör.

16:14  Och skall taga blodet af stutenom, och stänka med sitt finger up åt nådastolen, frammantil. Sju resor skall han så stänka af blodet för nådastolenom med hans finger.

16:15  Sedan skall han slagta bocken, folkens syndoffer, och bära af hans blod der inom förlotten, och skall göra med hans blod såsom han gjorde med stutens blod, och stänka desslikes dermed frammantil, up åt nådastolen.

16:16  Och skall alltså försona helgedomen af Israels barns orenhet, och ifrå deras öfwerträdelse i alla deras synder. Sammalunda skall han göra wittnesbördsens tabernakel; ty de äro orene, som omkring ligga.

16:17  Ingen menniska skall wara in uti wittnesbördsens tabernakel, när han går der in til at försona i helgedomenom, til dess han går ut igen; och skall alltså försona sig och sitt hus, och hela Israels menighet.

16:18  Och när han utgår til altaret, som står för HERranom, skall han försona det; och skall taga af stutens blod, och af bockens blod, och stryka på altarens horn allt omkring.

16:19  Och skall stänka af blodet med sitt finger sju resor der uppå, och rensa, och helga det af Israels barns orenhet.

16:20  Och när han fullkomnat hafwer helgedomens och wittnesbördsens tabernakels och altarens försoning, skall han hafwa fram den lefwande bocken:

16:21  Och skall då Aaron lägga båda sina händer på hans hufwud, och bekänna öfwer honom alla Israels barns missgerningar, och all deras öfwerträdelse i alla deras synder, och skall lägga dem på bockens hufwud, och låta honom löpa genom någons mans hjelp, som förhanden är, i öknena.

16:22  At bocken skall bortbära alla deras missgerningar på sig uti wildmarkena; och låta honom i öknene.

16:23  Och Aaron skall gå in uti wittnes bördsens tabernakel, och afkläda sig de linna kläden, som han på sig klädt hade, då han gick in uti helgedomen, och skall der låta blifwa dem:

16:24  Och skall bada sitt kött med watn på heligt rum, och kläda sin egen kläder uppå, och gå der ut, och göra sitt bränneoffer och folkens bränneoffer, och försona både sig och folket:

16:25  Och bränna up det feta af syndoffret på altarena.

16:26  Men den, som förde fribocken ut, skall twå sin kläder, och bada sitt kött med watn, och sedan komma igen i lägret.

16:27  Syndoffrens stut och syndoffrens bock, hwilkas blod til försoning burit wardt in i helgedomen, skall man föra utom lägret, och upbränna i elde, både deras hud, kött och träck.

16:28  Och den som bränner det up, han skall twå sin kläder, och bada sitt kött med watn, och sedan komma i lägret.

16:29  Och skall detta wara eder en ewig rätt: På tionde dagenom i sjunde månadenom skolen I späka edra kroppar, och ingen gerning göra, ware sig inländsk eller utländsk ibland eder:

16:30  Förty på den dagen sker edor försoning, så at I warden rengjorde; ifrån alla edra synder warden I rengjorde för HERranom.

16:31  Derföre skall det wara eder den störste Sabbath, och I skolen späka edra kroppar: En ewig rätt ware det.

16:32  Men den försoningen skall en Prester göra, den man wigt hafwer, och hwilkens hand man fyllt hafwer til en Prest i hans faders stad; och skall kläda på sig de linna kläder, som äro heliga kläden:

16:33  Och skall alltså försona den helga helgedomen, och wittnesbördsens tabernakel, och altaret, och Presterna, och allt folket af menighetene.

16:34  Det skall wara eder en ewig rätt, at I försonen Israels barn af alla deras synder, ena reso om året. Och Mose gjorde såsom HERren honom budit hade.

Chapter 17

17:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

17:2  Tala med Aaron och hans söner, och all Israels barn, och säg til dem: Detta är det HERren budit hafwer:

17:3  Hwilken af Israels hus, som i lägret, eller utanför lägret, slagtar en oxa, eller lamb, eller get:

17:4  Och intet bär fram för dörena af wittnesbördsens tabernakel det som HERranom för et offer burit warder inför HERrans boning, han skall för blod brotslig wara, såsom den som blod utgjutit hafwer; och sådana menniska skall utrotad warda utu sitt folk.

17:5  Derföre skola Israels barn deras offer, som de på fria markene offra wilja, bära fram för HERran, inför dörena af wittnesbördsens tabernakel til Presten, och der offra deras tackoffer HERranom.

17:6  Och Presten skall stänka blodet på HERrans altare inför dörena af wittnesbördsens tabernakel, och bränna up det feta, HERranom til en söt lukt.

17:7  Och ingalunda mer offra djeflomen deras offer, med hwilkom de hor bedrifwa. Det skall dem wara en ewig rätt i deras efterkommandom.

17:8  Derföre skalt du säga dem: Hwilken menniska af Israels huse, eller ock en främling, den ibland eder är, som gör et offer eller bränneoffer:

17:9  Och bär det icke in för dörena af wittnesbördsens tabernakel, at han gör det HERranom, den skall utrotad warda utu hans folk.

17:10  Och hwilken menniska, ware sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, äter något blod; emot honom skall jag sätta mitt anlete, och skall utrota honom midt utu hans folk:

17:11  Ty kroppsens lif är uti blodet, och jag hafwer gifwit eder det til altaret, at edra själar skola dermed försonade warda: Förty blodet är försoning för lifwet:

17:12  Derföre hafwer jag sagt Israels barnom: Ingen själ ibland eder skall äta blod, och ingen främling, som ibland eder bor.

17:13  Och hwilken menniska, ware sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, som tager et djur eller fogel i jagt, det man äter, han skall utgjuta dess blod, och öfwertäcka honom med jord.

17:14  Ty kroppsens lif är i sinom blod. Och jag hafwer sagt Israels barnom: I skolen ingen kropps blod äta; ty kroppsens lif är i sinom blod. Den det äter, han skall utrotad warda.

17:15  Och hwilken själ som äter et as, eller det af wilddjur rifwit är, ware sig en inländsk eller utländsk, han skall twå sin kläder, och bada sig med watn, och wara oren intil aftonen, så warder han ren.

17:16  Om han icke twår sin kläder, eller sig icke badar, skall han bära sina missgerning.

Chapter 18

18:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

18:2  Tala med Israels barn, och säg til dem: Jag är HERren edar Gud.

18:3  I skolen icke göra efter som görs i Egypti land, der I bott hafwen; och icke eft er som görs i Canaans land, der jag dig införa skall; I skolen icke heller hålla eder wid deras sätt;

18:4  Utan efter mina rätter skolen I göra, och mina stadgar skolen I hålla, at I wandren derutinnan: Ty jag är HERren edar Gud.

18:5  Derföre skolen I hålla mina stadgar, och mina rätter; ty hwilken menniska dem göra, han skall derigenom lefwa: Ty jag är HERren.

18:6  Ingen skall gå in til sina nästa blods fränko, til att blotta hennes blygd: Ty jag är HERren.

18:7  Du skalt dins faders och dine moders blygd icke blotta: Hon är din moder, derföre skalt du icke blotta hennes blygd.

18:8  Du skalt icke blotta dins faders hustrus blygd; ty det är dins faders blygd.

18:9  Du skalt icke blotta dine systers blygd, den dins faders, eller dine moders dotter är, hema eller ute född.

18:10  Du skalt icke blotta dine sonadotters, eller dine dotterdotters blygd; ty det är din blygd.

18:11  Du skalt icke blotta dins faders hustrus dotters blygd, den dinom fader född är, och din syster är.

18:12  Du skalt icke blotta dins fadersysters blygd; ty hon är dins faders nästa blodsfränka.

18:13  Du skalt icke blotta dine modersysters blygd; ty hon är dine moders nästa blodsfränka.

18:14  Du skalt icke blotta dins faderbroders blygd, så at du tager hans hustru; ty hon är din swägerska.

18:15  Du skalt icke blotta dine sonahustrus blygd; ty hon är dins sons hustru, derföre skalt du icke blotta hennes blygd.

18:16  Du skalt icke blotta dins broders hustrus blygd; ty hon är dins broders blygd.

18:17  Du skalt icke blotta dine hustrus, samt med hennes dotters blygd: ej heller taga hennes sons dotter, eller dotterdotter, til at blotta hennes blygd; ty hon är hennes nästa blodsfränka: och det är en last.

18:18  Du skalt ock icke taga dins hustrus syster, til at blotta hennes blygd, henne emot, medan hon ännu lefwer.

18:19  Du skalt icke gå in til qwinnona, så länge hon hafwer sina sjuko i sine orenhet, til at blotta hennes blygd.

18:20  Du skalt ock icke ligga när dins nästas hustru, til at beblanda dig med henne, dermed du orenar dig på henne.

18:21  Du skalt ock icke gifwa af dine säd, at det skall upbrännas för Molec, at du icke ohelgar dins Guds namn; ty jag är HERren.

18:22  Du skalt icke ligga när drängar, såsom när ena qwinno; ty det är en styggelse.

18:23  Du skalt ock icke ligga när något djur, at du dermed orenar dig: Och ingen qwinna skall skaffa hafwa med något djur; ty det är en styggelse.

18:24  I skolen uti intet af detta orena eder; förty uti allt detta hafwa Hedningarne orenat sig, hwilka jag skall här utdrifwa för eder.

18:25  Och landet är derigenom orenadt: Och jag skall söka deras missgerningar på dem, så at landet skall utspy sina inbyggare.

18:26  Derföre håller mina stadgar och rätter, och görer intet af denna styggelsen, antingen inländske eller utländske ibland eder:

18:27  Ty all sådana styggelse hafwa landsens folk gjort, som för eder woro, och hafwa orenat landet:

18:28  På det at landet ock icke utspyr eder, då I det orenen, lika som det hafwer utspytt Hedningarna, som för eder woro.

18:29  Förty, de som göra denna styggelsen, deras själar skola utrotade warda utu deras folk.

18:30  Derföre håller mina stadgar, at I icke gören efter de styggeliga seder, som för eder woro, at I icke dermed orenade warden; ty jag är HERren edar Gud.

Chapter 19

19:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

19:2  Tala med hela menighetene af Israels barn, och säg til dem: I skolen wara helige; ty jag är helig, HERren edar Gud.

19:3  Hwar och en frukte sina moder, och sin fader: Håller mina helgedagar; ty jag är HERren edar Gud.

19:4  I skolen icke wända eder til afgudar, och skolen icke göra eder gutna gudar; ty jag är HERren edar Gud.

19:5  Och när I wiljen göra HERranom tackoffer, så skolen I offra det, at det må wara honom täckt:

19:6  Och skolen det äta på samma dagen, då I offren det, och på den andra dagen. Hwad qwart blifwer til tredje dagen, det skall man bränna up i eld.

19:7  Äter der någor af på tredje dagen, så är han en styggelse, och warder icke tacknämlig:

19:8  Och den samme ätaren skall bära sin missgerning, at han HERrans helgedom hafwer ohelgat; och den själen skall utrotad warda utu sitt folk.

19:9  När du upskär af ditt land, skalt du icke skära intil ändan allt omkring, och icke noga allt afhemta.

19:10  Sammalunda skalt du ej heller noga berga din wingård, eller uphemta de affall na bären: Utan skall det blifwa låta för de fattiga och främlingar; ty jag är HERren edar Gud.

19:11  I skolen icke stjäla eller ljuga, eller handla falskeliga den ene med den andra.

19:12  I skolen icke swärja falskt wid mitt namn, och ohelga dins Guds namn; ty jag är HERren.

19:13  Du skalt icke göra dinom nästa orätt, eller röfwa honom. Din dagakarls lön skall icke blifwa när dig intill morgonen.

19:14  Du skalt icke banna dem döfwa. Du skalt icke sätta för den blinda något, der han kan stöta sig uppå; utan du skalt frukta din Gud; ty jag är HERren.

19:15  I skolen icke handla orätt i dome, och skalt icke skona dem ringa, och icke ära den mägtiga, utan skalt döma dinom nästa rätt.

19:16  Du skalt icke wara en bakdantare ibland ditt folk. Du skalt ock icke stå emot dins nästas blod; ty jag är HERren.

19:17  Du skalt icke hata din broder i dino hjerta; utan du skalt straffa din nästa, på det du icke skalt lida skuld för hans skull.

19:18  Du skalt icke hämnas, och icke behålla någon owilja emot dins folks barn. Du skalt älska din nästa såsom dig sjelfwan; ty jag är HERren.

19:19  Mina stadgar skolen I hålla, at du icke låter din boskap hafwa beblandning med annor djur; och icke sår din åker med blandad säd: Och at ingen klädnad kommer på dig, som af ull och lin tilhopa kommen är.

19:20  Om en man ligger när ena qwinno, och beblandar sig med henne, och hon är en trälinna, och är af enom androm kränkt, dock är icke löst, eller frihet fått hafwer, det skall straffadt warda; men icke skola de dö: Ty hon hafwer icke warit fri.

19:21  Men han skall frambära HERranom för sina skuld en wädur til skuldoffer, inför dörena af wittnesbördsens tabernakel.

19:22  Och Presten skall försona honom med skuldoffret för HERranom, för den synd, som han gjort hafwer: Så warder honom Gud nådelig öfwer hans synd, som han gjort hafwer.

19:23  När I kommen i landet, och planteren allahanda trä, der man af äter, skolen I afskära deras förhud med deras frukt: I tre år skolen I hålla dem för oomskorna, så at I icke äten dem.

19:24  Men i fjerde årena skall all deras frukt wara helgad och prisad HERranom:

19:25  I femte årena skolen I äta fruktena, och samla henne in; ty jag är HERren edar Gud.

19:26  I skolen intet äta med blod: I skolen icke akta på foglarop; eller wälja några dagar.

19:27  I skolen icke skära någon plätt på edart hufwud, och icke allstinges raka edart skägg af.

19:28  I skolen icke skära något märke på edar kropp öfwer en dödan; eller skrifwa bokstäfwer på eder; ty jag är HERren.

19:29  Du skalt icke hålla dina dotter til boleri, på det at landet icke skall bedrifwa boleri, och warda fullt med laster.

19:30  Håller mina helgedagar, och frukter för min helgedom; ty jag är HERren.

19:31  I skolen icke wända eder til spåmän, och fråger intet af de teknatydare, at I icke warden orenade på dem; ty jag är HERren edar Gud.

19:32  För et grått hufwud skalt du upstå, och ära de gamla; ty du skalt frukta din Gud; ty jag är HERren.

19:33  Om en främling warder boendes när eder i edro lande, den skolen I icke öfwerfalla.

19:34  Han skall bo när eder såsom en inländsk ibland eder; och du skalt älskan såsom dig sjelfwan: Förty I woren ock främlingar i Egypti lande. Jag är HERren edar Gud.

19:35  I skolen intet olika handla, i dom, med aln, med wigt, med mått.

19:36  Rätt wåg, rätt pund, rätt skeppa, rätt kanna skall wara när eder; ty jag är HERren edar Gud, som hafwer fört eder utur Egypti land:

19:37  At I skolen hålla och göra alla mina stadgar, och alla mina rätter; ty jag är HERren.

Chapter 20

20:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

20:2  Säg Israels barnom: Hwilken af Israels barn, eller en främling, som bor i Israel, gifwer af sine säd Molec, han skall döden dö; folket i landena skall stena honom.

20:3  Och jag skall sätta mitt anlete emot sådana mennisko, och skall utrota honom utu hans folk; derföre, at han af sine säd gifwit hafwer Molec, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga namn.

20:4  Och om folket i landet se genom ttnger med de menniskone, som af sine säd hafwer gifwit Molec, så at de icke dräpa honom;

20:5  Så will jag dock sätta mitt anlete emot den menniskan, och emot hans slägt, och skall utrota honom, och alla de som efter honom med Molec hor bedrifwit hafwa, utu deras folk.

20:6  Om en själ wänder sig til spåmän och teknatydare, så at hon hor bedrifwer efter dem; så will jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och will utrota henne utu hennes folk.

20:7  Derföre helger eder, och warer helige; ty jag är HERren edar Gud.

20:8  Och håller mina stadgar, och görer dem; ty jag är HERren, den eder helgar.

20:9  Den som bannar sin fader eller sina moder, han skall döden dö; hans blod ware öfwer honom, at han sin fader eller moder bannat hafwer.

20:10  Den som hor bedrifwer med någors mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan; derföre, at han med sins nästas hustru hor bedrifwit hafwer.

20:11  Om någor ligger när sins faders hustru, så at han sins faders blygd blottat hafwer, de skola både döden dö; deras blod ware öfwer dem.

20:12  Om någor ligger när sina sonahust ru, så skola de både döden dö; förty de hafwa gjort ena skam; deras blod ware öfwer dem.

20:13  Om någor ligger nära en dräng, såsom när ena qwinno, de hafwa gjort en stygghet, och skola både döden dö; deras blod ware öfwer dem.

20:14  Om någor tager en hustru, och hennes moder dertil, han hafwer gjort en last; man skall bränna honom up i elde, och de båda med, at ingen last blifwer ibland eder.

20:15  Om någor hafwer skaffa med oskälig djur, han skall döden dö, och djuret skall man dräpa.

20:16  Om en qwinna låter sig in til något oskäligt djur, så at hon dermed hafwer skaffa, den skalt du dräpa, och djuret desslikes: Döden skola de dö; deras blod ware öfwer dem.

20:17  Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk: Ty han hafwer blottat sine systers blygd; han skall bära sina skuld.

20:18  Om en man ligger när ena qwinno i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och uplåter hennes brunn, och hon blottar sins blods brunn; de skola både förgjorde warda utu deras folk.

20:19  Dine modersysters blygd, och dine fadersysters blygd skalt du icke blotta: Ty en sådana hafwer sina nästa blodsfränko blottat; och de skola bära deras skuld.

20:20  Om någor ligger när sins faderbroders hustru, den hafwer sins faderbroders blygd blottat: De skola bära deras synd; utan barn skola de dö.

20:21  Om någor tager sins broders hustru, det är en skamlig gerning: De skola wara utan barn, derföre, at han hafwer sins broders blygd blottat.

20:22  Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och görer dem, på det landet icke utspyr eder, der jag eder införer, at I deruti bo skolen.

20:23  Och wandrer icke uti Hedningarnas stadgar, hwilka jag skall utdrifwa för eder; ty allt sådant hafwa de gjort, och jag hafwer haft en styggelse wid dem.

20:24  Men eder säger jag: I skolen besitta deras land; ty jag skall gifwa eder et land i arf, der mjölk och hannog uti flyter: Jag är HERren edar Gud, den eder afskilt hafwer ifrån annat folk:

20:25  At I ock skilja skolen den rena boskapen ifrå den orena; och orena foglar ifrå de rena; och icke orena edra själar på boskap, på foglar, och på allt det på jordene kryper, det jag eder afskilt hafwer, at det skall wara orent.

20:26  Derföre skolen I wara mig helige; ty jag HERren är helig, den eder afskilt hafwer ifrån annat folk, at I skolen höra mig til.

20:27  Om någor man eller qwinna warder en spåman, eller en teknatydare, de skola döden dö; Man skall stena dem; deras blod ware öfwer dem.

Chapter 21

21:1  Och HERren sade til Mose: Tala til Presterna, Aarons söner, och säg til dem: En Prester skall icke orena sig på någon dödan af sitt folk;

21:2  Utan på sin skyldman, den honom näst tilkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder;

21:3  Och på sin syster, den ännu en jungfru och ingens mans hustru warit hafwer; den hans nästa skyldman är, på dem må han orena sig.

21:4  Eljest skall han icke orena sig på någon, som honom är wederkommande ibland hans folk, så at han sig ohelgar.

21:5  Han skall ock ingen plätt göra på sitt hufwud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märke skära.

21:6  De skola sinom Gudi helige wara, och icke ohelga sins Guds namn: Förty de offra HERrans offer, deras Guds bröd; derföre skola de wara helige.

21:7  Han skall icke taga någon sköko, eller ena förkränkta, eller den som af sin man bortdrifwen är; ty han är helig sinom Gudi.

21:8  Derföre skalt du räkna honom helig; ty han offrar dins Guds bröd. Han skall wara dig helig; ty jag är helig, HERren som eder helgar.

21:9  Om ens Prests dotter begynner til at bola, den skall man upbränna i elde; ty hon hafwer skämt sin fader.

21:10  Hwilken öfwerste Prester är ibland hans bröder, på hwilkens hufwud smörjooljan gutin är, och hans hand fylld är, så at han med kläden iklädd warder, den skall icke blotta sitt hufwud, och icke skära sin kläder sönder.

21:11  Och skall til ingen dödan komma, och skall icke orena sig, hwarken öfwer fader eller moder.

21:12  Utu helgedomenom skall han icke gå, at han icke ohelgar sins Guds helgedom. Ty wigelsen, hans Guds smörjoolja, är på honom: Jag är HERren.

21:13  Ena jungfru skall han taga sig til hustru:

21:14  Men inga enko, eller bortdrefna, eller förkränkta, eller sköko; utan ena jungfru, af sitt folk, skall han taga til hustru;

21:15  På det han icke skall ohelga sina säd ibland sitt folk; ty jag är HERren, som honom helgar.

21:16  Och HERren talade med Mose, och sade:

21:17  Tala med Aaron, och säg: Om någor wank är på någrom af dine säd uti edart slägte, den skall icke gå fram, at han offrar sins Guds bröd:

21:18  Förty hwar och en, den någon wank hafwer, skall icke gå fram, ware sig blind, halt, med ene stygga näso, med oskickeliga lemmar:

21:19  Eller den som hafwer en sönderbruten fot eller hand:

21:20  Eller kroppog är, eller hinno på ögonen hafwer, eller windögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är.

21:21  Den som nu af Prestens Aarons säd hafwer en wank uppå sig, han skall icke gå fram til at offra HERrans offer; ty han hafwer en wank, derföre skall han intet nalkas intil sins Guds bröd, at han dem offrar.

21:22  Dock skall han äta af sins Guds bröde, både af det helgo, så ock af de aldrahelgasto.

21:23  Men dock skall han icke komma in til förlotten, ej heller nalkas altarena, så länge sådana wank på honom är, at han icke ohelgar min helgedom; ty jag är HERren, som helgar dem.

21:24  Och Mose sade detta til Aaron, och til hans söner, och til all Israels barn.

Chapter 22

22:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

22:2  Säg Aaron och hans söner, at de hålla sig ifrån Israels barns helgo, hwilket de mig helga, och icke ohelga mitt helga namn; ty jag är HERren.

22:3  Säg dem nu til, och deras efterkommandom: Hwilken af edor säd går til det helga, som Israels barn helga HERranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad warda för mitt anlete; ty jag är HERren.

22:4  Hwilken af Aarons säd är spitelsk, eller hafwer ena flöd, den skall icke äta af det helga, til dess han warder ren. Den som kommer wid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen:

22:5  Eller den som kommer wid en matk, den honom oren är, eller en mennisko, som honom oren är, och allt det honom orenar:

22:6  Hwilken själ kommer wid något deraf, den är oren intil aftonen, och skall icke äta af de helgo; utan skall först bada sin kropp med watn.

22:7  Och när solen är nedergången, och han ren worden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.

22:8  Et as, och hwad af wilddjur rifwit är, skolen I icke äta, at I icke skolen warda orene deruppå; ty jag är HERren.

22:9  Derföre skola de hålla mina stadgar, at de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfwer, när de ohelga sig; ty jag är HERren, som dem helgar.

22:10  Ingen annar skall äta af det helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl.

22:11  När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.

22:12  Om Prestens dotter warder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.

22:13  Warder hon en enka, eller utdrifwen, och hafwer ingen säd, och kommer igen til sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga war: Men ingen främmande skall äta deraf.

22:14  Hwilken som eljest äter af de helgo owetandes, han skall lägga femtedelen dertil, och gifwa Prestenom med de helgo:

22:15  På det at de icke skola ohelga Israels barns helga, som de häfoffra HERranom:

22:16  At de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är HERren, som dem helgar.

22:17  Och HERren talade med Mose, och sade:

22:18  Säg Aaron och hans söner, och all Israels barn: Hwilken Israelit eller främling i Israel will göra sitt offer, ware sig af löfte, eller af fri wilja, at de wilja göra HERranom et bränneoffer, det honom skall wara tacknämligit af eder:

22:19  Det skall wara et mankön, och utan wank, af fä, lambom eller getom.

22:20  Allt det som något fel hafwer, skolen I icke offra; förty det warder icke tacknämligit för eder.

22:21  Och hwilken et tackoffer HERranom göra will, et besynnerligit löfte, eller af fri wilja, af fä eller får, det skall wara utan wank, at det må warda tacknämligit. Det skall hafwa ingen wank.

22:22  Är det blindt, eller brutit, eller sargadt, eller förtwinadt, eller maslogt, eller skabbogt; så skola de icke sådant offra HERranom, och intet offer deraf gifwa på HERrans altare.

22:23  En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafwer, må du offra af en fri wilja; men icke warder det tacknämligit för et löfte.

22:24  Du skalt ock icke offra HERranom något det förkramadt, eller förstött, eller förslitit, eller utskurit är; och skolen sådant icke göra i edro lande.

22:25  Du skalt ock icke offra något sådant af ens främlings hand, med edars Guds bröd; ty det doger intet, och hafwer en wank: Derföre warder det icke tacknämligit för eder.

22:26  Och HERren talade med Mose, och sade:

22:27  När en kalf, eller lamb, eller get födt är, så skall det wara när sine moder i sju dagar: På åttonde dagen och derefter må man offra det HERranom, så är det tacknämligit.

22:28  Ware sig nöt eller får, så skall man icke slagta det med sin unga på enom dag.

22:29  När I wiljen göra HERranom et lofoffer, det för eder tacknämligit skall wara;

22:30  Så skolen I äta det på samma dagen, och skolen intet behålla qwart intil morgonen; ty jag är HERren.

22:31  Derföre håller min bud, och görer dem; ty jag är HERren.

22:32  At I icke ohelgen mitt helga namn, och at jag må helgad warda ibland Israels barn; ty jag är HERren den eder helgar:

22:33  Den eder utur Egypti land fört hafwer, at jag skulle wara edar Gud: Jag är HERren.

Chapter 23

23:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

23:2  Tala til Israels barn, och säg til dem: Desse äro HERrans högtider, som I skolen kalla heliga och mina högtider, då I samman kommen.

23:3  Sex dagar skalt du göra ditt arbete; men den sjunde dagen är den store helge Sabbathen, då I tilhopa kommen: Intet arbete skolen I göra på honom; förty det är HERrans Sabbath, ehwar I bon.

23:4  Desse äro de HERrans högtider, dem I skolen kalla helga högtider, då I samman kommen:

23:5  På fjortonde dagen i första månadenom om aftonen är HERrans Paffah,

23:6  Och på den femtonde i samma månadenom är HERrans osyrade bröds högtid; då skolen I äta osyradt bröd i sju dagar.

23:7  Den förste dagen skall kallas helig ibland eder, då I samman kommen; då skolen I intet tjenstearbete göra:

23:8  Och offra HERranom i sju dagar. Den sjunde dagen skall ock helig kallas, då I tilhopa kommen; på honom skolen I ock intet tjenstearbete göra.

23:9  Och HERren talade med Mose, och sade:

23:10  Tala med Israels barn, och säg til dem: När I kommen i landet, som jag eder gifwa skall, och i skolen upskära, så skolen I föra til Presten en kärfwa förstlingen af edro säd:

23:11  Då skall den kärfwen warda weftad för HERranom, at det skall blifwa tack nämligit af eder. Och detta skall Presten göra på den andra dagen näst efter Sabbathen.

23:12  Och skolen på den dagen, då edar kärfwe weftad warder, göra HERranom et bränneoffer af et lamb, det utan wank och årsgammalt är.

23:13  Samt med spisoffret, twå tijungar semlomjöl, blandadt med oljo, til en söt lukts offer HERranom; dertil dryckoffer, en fjerding af et Hin win.

23:14  Och skolen intet äta af det nya, hwarken bröd, torkad ax eller korn, intil den dagen, då I bären edrom Gud offer. Det skall wara en ewig rätt til edra efterkommande, ehwar I bon.

23:15  Sedan skolen I räkna ifrå den andra Sabbathsdagen, då i båren weftekärfwan fram, sju hela Sabbather:

23:16  Intil den andra dagen efter den sjunde Sabbathen: Det är, femtio dagar skolen I räkna och offra HERranom nytt spiso ffer:

23:17  Och skolen offra det af alla edra boningar, nemliga, tu weftebröd af twå tijungar semlomjöl, syradt och bakadt HERranom til en förstling.

23:18  Och skolen frambära med edor bröd sju årsgamla lamb utan wank, och en ung stut, och twå wädrar: Det skall wara HERrans bränneoffer, spisoffer och dryckoffer; det är en söt lukts offer HERranom.

23:19  Dertil skolen I göra en getabock til syndoffer, och tu årsgamla lamb til tacko ffer.

23:20  Och Presten skall wefta det med förstlings brödena för HERranom til de tu lamben: Och skall wara HERranom heligt, och höra Presten til.

23:21  Och I skolen utropa denna dagen: Ty han skall kallas helig ibland eder, då I samman kommen: Intet tjenstearbete skolen i göra. En ewig rätt skall det wara, til edra efterkommande, ehwar I bon.

23:22  När I upskären sädena i edro lande, skolen I icke allt upskära på åkren, och icke allt för noga uphemta; utan skolen det låta dem fattigom, och främlingom. Jag är HERren edar Gud.

23:23  Och HERren talade med Mose, och sade:

23:24  Tala med Israels barnom, och säg: På första dagen i sjunde månadenom skolen I hålla Blåsandens helga Sabbath til åminnelse, då I samman kommen:

23:25  Då skolen I intet tjenstearbete göra; och skolen göra HERranom offer.

23:26  Och HERren talade med Mose, och sade:

23:27  På tionde dagen i denna sjunde månadenom är Försonedagen, den skall ibland eder kallas helig, at I tilhopa kommen. Då skolen I späka edra kroppar, och offra HERranom:

23:28  Och skolen intet arbete göra på denna dagen; ty det är en försonedag, at I skolen försonade warda för HERranom edrom Gud.

23:29  Ty hwilken icke späker sin kropp på denna dagen, den skall utrotad warda utu hans folk.

23:30  Och hwilken på denna dagen något arbete gör, den skall jag förgöra utu hans folk.

23:31  Derföre skolen I intet arbete göra. Det skall wara en ewig rätt til edra efterkommande, ehwar I bon.

23:32  Det är edrar store Sabbath, at I skolen späka edra kroppar. På nionde dagen i månadenom om aftonen skolen I hålla denna Sabbath, ifrån aftonen och åter intil aftonen.

23:33  Och HERren talade med Mose och sade:

23:34  Tala med Israels barn, och säg: På femtonde dagen i denna sjunde månadenom är Löfhyddo högtid i sju dagar HERranom.

23:35  Den förste dagen skall kallas helig, at I samman kommen; intet tjenstearbete skolen I göra.

23:36  I sju dagar skolen I offra HERranom. Den åttonde dagen skall ock kallas helig, at I samman kommen: Och I skolen göra edart offer HERranom; ty det är samlingesdag: Intet tjenstearbete skolen I göra.

23:37  Desse äro HERrans helgedagar, de I skolen heliga hålla, at I samman kommen, och gören HERranom offer, bränneoffer, spisoffer, dryckoffer, och annor offer, hwart efter sin dag:

23:38  Förutan det HERrans Sabbath, och edra gåfwor och löfte, och friwiljoga gåfwor äro, som I gifwen HERranom.

23:39  Så skolen I nu på femtonde dagen i sjunde månadenom, när I hafwen i hus samlat årswäxten af landena, hålla HERrans högtid i sju dagar. På första dagenom är Sabbath, och på åttonde dagenom är ock Sabbath.

23:40  Och I skolen på första dagenom taga frukt af skön träd, palmtelningar, och qwistar af tjockqwistadt trä, och pilträ; och wara glade i sju dagar för HERranom edrom Gud.

23:41  Och skolen alltså hålla HERranom den högtiden om året i sju dagar; det skall wara en ewig rätt til edra efterkommande, at de så skola hålla helg uti den sjunde månaden.

23:42  Sju dagar skolen I bo i löfhyddor. Den en inländning är i Israel, han skall bo i löfhyddor:

23:43  At edre efterkommande skola weta, huru jag hafwer låtit Israels barn bo i hyddor, då jag förde dem utur Egypti land. Jag är HERren edar Gud.

23:44  Och Mose sade Israels barnom om denna HERrans helg.

Chapter 24

24:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

24:2  Bjud Israels barnom, at de bära til dig klara stötta bomoljo til lysning, hwilken dageliga skall slås up i lamporna:

24:3  Utanför wittnesbördsens förlott i wittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för HERranom dageliga. Det skall wara en ewig rätt med edra efterkommande.

24:4  Och skall han pynta til lamporna på dem sköna ljusastakanom för HERranom dageliga.

24:5  Och du skalt taga semlomjöl, och bara deraf tolf kakor; en kaka skall hålla twå tijungar.

24:6  Och skalt lägga dem ju sex i hwar hop på det sköna bordet för HERranom.

24:7  Och skalt lägga på dem rent rökelse, at det skall wara åminnelse-bröd til et offer HERranom.

24:8  På hwar Sabbathsdag skall han pynta dem til HERranom alltid, af Israels barn til et ewigt förbund.

24:9  Och skola höra Aaron och hans söner til, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af HERrans offer til en ewig rätt.

24:10  Och en man utgick, enes Israelitiska qwinnos son, den ens Egyptisk mans son war ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret:

24:11  Och nämnde namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter af Dans slägte:

24:12  Och de lade honom i fängelse, til dess dem worde wiss swar gifwen genom HERrans mun.

24:13  Och HERren talade med Mose, och sade:

24:14  För honom ut för lägret, som bannats hafwer, och låt alla dem, som det hörde, lägga sina händer på hans hufwud, och låt hela menighetena stena honom.

24:15  Och säg Israels barnom: Hwilken som bannar sin GUD, han skall bära sina synd.

24:16  Hwilken som HERrans namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen wara: Om han nämner det namnet, så skall han dö.

24:17  Om någor slår ena mennisko, han skall döden dö.

24:18  Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp.

24:19  Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde:

24:20  Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafwer gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen.

24:21  Så at den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.

24:22  Samma rätten skall wara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är HERren edar Gud.

24:23  Och Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom HERren Mose budit hade.

Chapter 25

25:1  Och HERren talade med Mose på Sinai berg, och sade:

25:2  Tala med Israels barn, och säg til dem: När I kommen in uti det land, som jag eder gifwandes warder, skolen I hålla landsens helg HERranom:

25:3  Så at du i sex år sår din åker, och i sex år skär din wingård, och samlar in fruktena;

25:4  Men på sjunde årena skall landet hålla HERranom sina stora helg, i hwilko du icke skalt så din åker, eller berga din wingård.

25:5  Och hwad af sig sjelfwo wäxer, efter din afbergning, skalt du icke berga. Och de windrufwor, som utan ditt arbete wäxte äro, skalt du icke afhemta, efter det är landsens helgår.

25:6  Utan landsens helgår skalt du fördenskull hålla, at du skalt äta der af, din tjena re, din tjenarinna, din dagakarl, din hus man, din främling när dig:

25:7  Din boskap, och djuren i ditt land, allt det der wäxer skall wara til mats.

25:8  Och du skalt räkna sju sådana helgår, så at sju år skola sju resor tald warda, och den sju helgårs tiden gör nio och fyratio år.

25:9  Då skalt du låta blåsa i basunen öfwer allt edart land, på tionde dagen i sjunde månadenom, rätt på Försonedagen.

25:10  Och I skolen helga det femtionde året, och skolen kalla det et friår i landena, allom dem som bo derinne; ty det är edart klangår. Så skall hwar och en när eder komma til sina ägor igen, och til sina slägt.

25:11  Ty det femtionde året är edart klangår. I skolen intet få, ej heller upskära det af sig sjelfwo wäxt är, ej heller afhemta i wingårdenom det utan arbete wäxt är.

25:12  Förty klangåret skall wara heligt ibland eder. Men I skolen äta allt det som marken bär.

25:13  Det är klangåret, i hwilko hwar man skall komma til sitt igen.

25:14  Om du något säljer dinom nästa, eller något köper af honom, skall ingen besnika sin broder:

25:15  Men efter klangårens tal skalt du köpa det af honom, och hwad åren sedan draga kunna, der efter skall han sälja dig det.

25:16  Efter som åren äro mång til, så skalt du låta risa köpet, och efter som de äro så til, skalt du låta köpet falla; ty han skall sälja dig det efter som det draga kan.

25:17  Så besnike nu ingen sin nästa, utan frukta din Gud; ty jag är HERren edar Gud.

25:18  Derföre görer efter mina stadgar, och håller mina rätter, at I dem gören, på det I mågen tryggeliga bo i landena;

25:19  Ty landet skall gifwa eder sina frukt, at I skolen hafwa nog til at äta, och bo tryggeliga derinne.

25:20  Och om du worde sägandes: Hwad skole wi äta på sjunde årena; ty wi så intet, och församle ingen årswäxt?

25:21  Så will jag bjuda min wälsignelse i sjette årena öfwer eder, så at det skall göra eder tre åras wäxt.

25:22  Det I fån på de åttonde årena, och af den gamla årswäxten, der äter af intil nionde året, så at I äten af det gamla, intil dess åter ny årswäxt kommer.

25:23  Derföre skolen I icke sälja landet ewinnerliga: Ty landet är mitt, och I ären främmande och gäster för mig.

25:24  Och I skolen i allt edart land låta landet til lösen:

25:25  Om din broder warder fattig, och säljer dig sina ägor, och hans näste skyldman kommer til honom, och will lösat, så skall han lösa det hans broder sålt hafwer.

25:26  Om någor wore, som ingen lösare hafwer, och kan med sine hand så mycket åstadkomma, at han löser en del;

25:27  Då skall man räkna åratalet sedan han såldet, och hwad igen står, gifwe honom som köpt hafwer, at han må komma til sina ägor igen.

25:28  Om hans hand icke kan finna så mycket, at han kan få någon del igen, så skall det, som han sålt hafwer, wara i köparens händer intil klangåret; då skall det wara ute, och han komme til sina ägor igen.

25:29  Ho som säljer bort et boningahus innan stadsmuren, han hafwer et helt års frist til at lösa det igen; det skall wara tiden, innan hwilken han det lösa må.

25:30  Om han icke löser det förra än hela året ute är, så skall köparen behålla det ewinnerliga, och hans efterkommande; och skall icke löst utgå i klangårena.

25:31  Men är det et hus i sådana by, der ingen mur om är, det skall man räkna lika med markene i landena; och skall warda löst, och i klangårena fritt utgå.

25:32  De Leviters städer, och husen i städerna, der deras ägor inne äro, måga alltid löste warda.

25:33  Den som något löser ifrå de Leviter, den skall gå derifrån i klangårena, ware sig hus eller stad, som han besuttit hafwer; förty husen uti de Leviters städer äro deras ägor ibland Israels barn.

25:34  Men markena för deras städer skall man icke sälja; förty det är deras egendom ewinnerliga.

25:35  Om din broder warder fattig, och af sig kommer när dig, så skalt du taga honom til dig, såsom en främling eller husman, at han må lefwa när dig.

25:36  Och du skalt icke taga ocker af honom, eller winning; utan skalt frukta din Gud, at din broder må lefwa bredewid dig.

25:37  Ty du skalt icke få honom dina pen ningar på ocker, och icke utfå din spis på fördel.

25:38  Ty jag är HERren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafwer, at jag skulle gifwa eder det landet Canaan, och wara edar Gud.

25:39  Om din broder warder fattig när dig, och säljer dig, så skalt du icke låta honom göra trälars arbete:

25:40  Utan han skall wara när dig, såsom en dagakarl och en husman, och tjena dig intil klangåret;

25:41  Då skall han gå lös ut ifrå dig, och hans barn med honom; och skall komma til sitt slägte igen, och til sina fäders ägor.

25:42  Förty de äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafwer; ty skall man icke sälja dem efter trälars sätt.

25:43  Och skalt du icke med stränghet råda öfwer dem, utan frukta din Gud.

25:44  Men wilt du hafwa trälar och trälinnor, så skalt du köpa dem af Hedningarna, som omkring eder äro:

25:45  Af husmän, som främlingar ibland eder äro, och af deras afkommandom, som de när eder uti lande föda, dem skolen I hafwa til egna:

25:46  Och skolen äga dem, och edor barn efter eder til en ewig ägo; dem skolen i låta wara trälar. Men öfwer edra bröder, Israels barn, skall ingen öfwer den andra råda med stränghet.

25:47  Om en främling eller en husman wäxer til när dig, och din broder warder fattig när honom, och säljer sig enom främling, eller husmanne när dig, eller någrom af sine slägt;

25:48  Så skal han rätt hafwa, sedan han såld är, at warda löst igen; och någor af hans bröder må lösa honom:

25:49  Eller hans faderbroder, eller faderbroders son, eller eljest någor hans när skyldman i hans slägte; eller om hans egen hand kan så mycket åstadkomma, så skall han lösa sig:

25:50  Och skall räkna med sin köpare ifrå det året, då han sålde sig, intil klangåret. Och penningarne skola räknade warda efter åratalet, sedan han såldes; och skall hans lön med inräknas för hela tiden.

25:51  Om ännu mång år äro intil klangåret, så skall han der efter desto mer gifwa för lösnen, efter som han köpt är.

25:52  Äro få år qwar intil klangåret, så skall han ock der efter igengifwa til sin lösning.

25:53  Och skall räkna sin lön med honom år ifrån år. Och skalt icke låta råda öfwer honom med stränghet för din ögon.

25:54  Om han icke löser sig i denna måtto, så skall han i klangåret lös utgå, och hans barn med honom.

25:55  Förty Israels barn äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafwer. Jag är HERren edar Gud.

Chapter 26

26:1  I skolen icke göra eder några afgudar, eller beläte, icke heller upresa eder några stodar, icke heller någon wårdsten sätta uti edro lande, til at tilbedja derföre: Ty jag är HERren edar Gud.

26:2  Håller mina Sabbather, och frukter eder för min helgedom. Jag är HERren.

26:3  Om I wandren i minom stadgom, och hållen min bud, och gören dem;

26:4  Så skall jag gifwa eder regn i sinom tid; landet skall gifwa sin wäxt, och trän på markene bära sina frukt.

26:5  Och tröskotiden skall räcka intil winandena, och winanden skall räcka intil sädestiden. Och I skolen hafwa bröd nog, och skolen tryggeliga bo i edro lande.

26:6  Jag skall gifwa frid i edro lande, at I skolen sofwa, och ingen förfära eder. Jag skall låta komma de onda djur utur edro lande, och intet swärd skall gå genom edart land.

26:7  I skolen jaga edra fiendar, och de skola falla för eder genom swärd.

26:8  Fem af eder skola jaga hundrade, och hundrade af eder skola jaga tio tusende; ty edre fiender skola falla för eder genom swärd.

26:9  Och jag skall wända mig til eder; jag skall föröka eder, och låta eder wäxa til, och jag skall göra mitt förbund fast med eder.

26:10  Och I skolen äta af det gamla, så at I skolen låta det gamla fara för det nya.

26:11  Jag skall hafwa min boning ibland eder, och min själ skall icke förkasta eder.

26:12  Och jag skall wandra ibland eder, och skall wara edar Gud, så skolen I wara mitt folk.

26:13  Ty jag är HERren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafwer, at I icke skullen wara deras trälar. Och hafwer sönderbrutit edart ok, och hafwer låtit eder gå rätta.

26:14  Men om I icke hören mig, och icke gören dessa buden all:

26:15  Utan förakten mina stadgar, och edra själar förkasta mina rätter, så at I icke gören all min bud, och låten mitt förbund tilbaka;

26:16  Så skall jag ock då göra eder detta: Jag skall hemsöka eder med förskräckelse, swulnad, och skälfwo, at edor ansikte förfalla, och edre kroppar försmäkta skola: I skolen fåfängt så edra säd, och edre fiender skola äta henne.

26:17  Och jag skall ställa mitt anlete emot eder, och I skolen warda slagne för edra fi endar. Och de som hata eder, skola råda öfwer eder, och I skolen fly, då ingen jagar eder.

26:18  Om I ändå icke hören mig, så skall jag ännu sju resor mer görat, til at näpsa eder för edra synder:

26:19  At jag edra högfärd och genstörtighet nederslå skall. Och jag skall göra edar himmel såsom jern, och edra jord såsom koppar.

26:20  Och edro möda och arbete skall förtappadt wara, så at edart land icke skall gifwa sin wäxt, och trän i landet icke bära sina frukt.

26:21  Och om I wandren mig emot, och icke wiljen höra mig; så skall jag ändå görat sju resor mer, til at slå eder för edra synders skull.

26:22  Och skall sända wilddjur ibland eder: De skola upäta edor barn, och förderfwa edar boskap, och förminska eder; och edre wägar skola warda öde.

26:23  Om I ändå icke dermed låten rätta eder, och wandren mig emot;

26:24  Så skall jag ock wandra emot eder, och skall ännu slå eder sju resor mer för edra synders skull.

26:25  Och skall låta komma öfwer eder et hämndeswärd, det mitt förbund hämna skall. Och om I församlen eder uti edra städer, skall jag dock sända pestilentie ibland eder, och skall gifwa eder uti edra fienders händer.

26:26  Så skall jag ock förderfwa edars bröds tilråd, så at tio qwinnor skola baka sitt bröd i enom ugn, och edart bröd skall man utwäga med wigt; och när I äten, skolen I icke warda mätte.

26:27  Om I dermed än icke hören mig, utan wandren mig emot;

26:28  Så skall jag ock i grymhet wandra emot eder, och skall sjufallt mer näpsa eder för edra synders skull;

26:29  Så at I skolen äta edra söners och döttrars kött.

26:30  Och jag skall borthäfwa edra högder, och edro beläte utrota, och skall kasta edra kroppar uppå edra afgudar, och min själ skall wämja wid eder:

26:31  Och skall göra edra städer öde, och edra kyrkor förlägga, och skall icke wilja lukta edra söta lukt.

26:32  Alltså skall jag göra landet öde, at edre fiender, som bo deruti, skola grufwa sig derföre.

26:33  Men eder skall jag förskingra ibland Hedningarna, och draga ut swärdet efter eder, at edart land skall blifwa öde, och edre städer omkull slagne.

26:34  Så skall då landena behaga sin helg, så länge det öde ligger, och I ären i fienda lande. Ja, då skall landet hålla helg, och dess helg thy behaga.

26:35  Så länge det öde ligger, skall det hålla helg: Derföre, at det icke kunde heligt hålla, då I skullen låtat heligt hålla, då I deruti bodden.

26:36  Och de som återlefwas af eder, dem skall jag göra et bäfwande hjerta uti deras fiendars lande, så at et ruskande löf skall jaga dem; och skola fiy derföre, likasom et swärd jagade dem, och falla der som ingen jagar dem.

26:37  Och den ene skall falla på den andra, lika såsom för swärd, och dock ingen jagar dem. Och I skolen icke töra duka eder up för edra ttendar.

26:38  Och I skolen förfaras ibland Hedningarna, och edra fiendars land skall fräta eder up.

26:39  De som återlefwas, skola försmäktas i deras missgerningar uti fienda lande; och uti deras fäders missgerningar skola de försmäktas.

26:40  Så skola de då bekänna sina missgerning, och sina fäders missgerning, i hwilkom de sig förtagit, och emot mig wandrat hafwa.

26:41  Derföre will jag ock wandra emot dem, och skall drifwa dem bort i deras fienda land. Då warder ju deras oomskorna hjerta sig ödmjukandes. Och då skall dem behaga deras missgerningars straff.

26:42  Och jag skall ihogkomma mitt förbund med Jacob, och mitt förbund med Isaac, och mitt förbund med Abraham; och skall tänka uppå landet,

26:43  Som af dem öfwergifwit är, och hafwer haft et behag til sina helg, medan det öde ligger ifrå dem, och dem behagar deras missgerningars straff, derföre, at de hafwa föraktat mina rätter, och deras själ hafwer haft en wämjelse til mina stadgar.

26:44  Och om de än i ttenda land äro, hafwer jag likwäl icke förkastat dem, och icke så wämjat wid dem, och mitt förbund med dem skulle intet mer gälla; ty jag är HERren deras Gud.

26:45  Och jag skall för dem ihogkomma mitt första förbund, då jag förde dem utur Egypti land för Hedningarnas ögon, at jag skulle wara deras Gud: Jag är HERren.

26:46  Desse äro de stadgar och rätter, och lag, som HERren emellan sig och Israels barn satt hafwer, på Sinai berg, genom Mose hand.

Chapter 27

27:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

27:2  Tala med Israels barn, och säg til dem: Om någor gör HERranom et besynnerligit löfte, så at han skattar sig;

27:3  Så skall detta wara skattningen: En mansperson tjugu åra gammal, allt intil sextio år, skalt du skatta på femtio silfwer siklar, efter helgedomens sikel;

27:4  En qwinsperson på tretio siklar.

27:5  Men ifrå fem år intil tjugu år; om det är en mansperson, skalt du skatta honom på tjugu siklar; en qwinsperson på tio siklar.

27:6  Är det en månad gammalt, intil fem år; om det är en mansperson, skalt du skatta det på fem silfwer siklar; en qwinno på tre silfwer siklar.

27:7  Men är det sextio åra gammalt, och der utöfwer; och är en mansperson, skalt du skatta honom på femton silfwer siklar; en qwinno på tio siklar.

27:8  Om han är för fattig til sådana skattning, så skall han gå för Presten, och Presten skall skatta honom: Och han skall skatta honom efter som hans hand, som löftet gjort hafwer, förwärfwa kan.

27:9  Om det är af boskap det man HERranom offra må; allt det man HERranom gifwer, det är heligt.

27:10  Man skall icke wässla det, eller förwandlat, et godt för et ondt, eller et ondt för et godt. Om någor wässlar det, et djur för det andra, så skola de båda wara helig.

27:11  Är det djuret orent, det man icke bör offra HERranom; så skall man hafwa det fram för Presten:

27:12  Och Presten skall skatta det, om det är godt eller ondt. Och det skall blifwa wid Prestens skattning.

27:13  Will någor lösa det, han skall gifwa femte delen utöfwer skattningena.

27:14  Om någor helgar sitt hus, så at det skall wara HERranom heligt; så skall Presten skatta det, om det är godt eller ondt. Och efter som Presten skattar det, så skall det blifwa.

27:15  Men om han, som det helgat hafwer, will det lösa, skall han gifwa den femte delen i silfwer, mer än som det skattadt är, och så skall det warda hans.

27:16  Om någor helgar HERranom et stycke åker af sitt arfwegods, så skall den skattad warda efter som han bär. Bär han en Homer korn, så skall han gälla femtio silfwer siklar.

27:17  Men helgar han sin åker strax ifrå klangåret, så skall han gälla efter hans wärde.

27:18  Hafwer han helgat honom efter klangåret, så skall Presten räkna honom efter de åren, som tilbaka stå intil klangåret, och der efter skatta honom desto ringare.

27:19  Will han, som honom helgat hafwer, lösa åkren, så skall han gifwa femte delen i silfwer, mer än han skattad är, och så skall han warda hans.

27:20  Will han icke lösan, utan säljer honom enom androm, så skall han icke mer lösa honom:

27:21  Utan den samme åkren, när han i klangåret lös utgår, skall wara helig HERranom, såsom en förspild åker, och skall wara Prestens arfwegods.

27:22  Om någor helgar HERranom en åker, den han köpt hafwer, och icke hans arfwegods är;

27:23  Så skall Presten räkna honom hwad han gälla kan intil klangåret, och han skall på samma dagen gifwa den skattningen ut, at hon skall wara HERranom helig.

27:24  Men på klangåret skall han komma til honom igen, som honom sålt hade, at han blifwer hans arfwegods i landena.

27:25  All skattning skall ske efter helgedomens sikel; men en sikel gör tjugu Gera.

27:26  Det förstfödda ibland boskapen, det HERranom eljest tilhörer, skall ingen helga, ware sig oxe eller får; ty det är HERrans.

27:27  Är något orent på boskapen, så skall man lösa det efter sitt wärde, och der utöfwer gifwa den femte delen. Will han icke lösa det, så må det säljas efter sitt wärde.

27:28  Man skall intet spilgifwit sälja eller lösa, det någor HERranom til spillo gifwer, at allt det hans ägodelar är, ware sig menniska, boskap, eller arfåker; ty allt spilgifwit är det aldrahelgasta HERranom.

27:29  Man skall ock icke lösa någon spilgifwen mennisko; utan hon skall döden dö.

27:30  All tionde i landet, både af landsens säd, och af frukten af trän, höra HERranom til, och skola wara helig HERranom.

27:31  Will någor lösa sin tiond, han skall gifwa femtedelen utöfwer.

27:32  Och all tiond af fä och får, och allt det under ris går, det är en helig tiond HERranom.

27:33  Man skall icke fråga, om det är godt eller ondt; man skall icke heller wässlat. Om någor wässlar det, så skall både wara heligt, och icke löst warda.

27:34  Desse äro de bud, som HERren böd Mose til Israels barn på Sinai berg.