SweKarlXII - Matthew

Chapter 1

1:1  Detta är boken af JEsu Christi börd, hwilken som är Davids son, Abrahams sons.

1:2  Abraham födde Isaac: Isaac födde Jacob: Jacob födde Juda och hans bröder.

1:3  Juda födde Pharez och Zara af Thamar: Pharez födde Hezrom: Hezrom födde Aram.

1:4  Aram födde Aminadab: Aminadab födde Nahasson: Nahasson födde Salmon.

1:5  Salmon födde Boas af Rahab: Boas födde Obed af Ruth: Obed födde Jesse.

1:6  Jesse födde Konung David. Konung David födde Salomon af henne, som war Urie hustru.

1:7  Salmon födde Robaam: Robaam födde Abia: Abia födde Asa.

1:8  Asa födde Josaphath: Josaphath födde Joram: Joram födde Osia.

1:9  Osia födde Joatham: Joatham födde Achas: Achas födde Ezechia.

1:10  Ezechia födde Manasse: Manasse födde Amon: Amon födde Josia.

1:11  Josia födde Jechonia och hans bröder, wid det Babyloniska fängelset.

1:12  Men efter det Babyloniska fängelset födde Jechonia Salathiel: Salathiel födde Zorobabel.

1:13  Zorobabel födde Abiud: Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor.

1:14  Asor födde Zadok: Zadok födde Achim: Achim födde Eliud.

1:15  Elind födde Eleazar: Eleazar födde Mattham: Mattham födde Jacob.

1:16  Jacob födde Joseph, Marie man, af hwilko är född JEsus, som kallas Christus.

1:17  Så äro alle lederne, ifrån Abraham intill David, fjorton leder; ifrå David till det Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå det Babyloniska fängelset intill Christum, ock fjorton leder.

1:18  JEsu Christi födelse gick så til: När Maria, hans moder, war trolåfwad Joseph, förr än de kommo samman, fanns hon wara hafwandes af den Helige Anda.

1:19  Men efter Joseph war en from man, och wille icke röja henne, tänkte han hemliga öfwergifwa henne.

1:20  När han detta tänkte, si, då uppenbarades honom i sömnen HERrans Ängel, och sade: Joseph, Davids son, räds icke taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Ande.

1:21  Och hon skall föda en Son, och du skalt kalla hans namn JESUS; ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder.

1:22  Detta är allt skedt, på det fullbordas skulle, det af HERranom sagdt är genom Propheten, som sade:

1:23  Si, en jungfru skall warda hafwandes, och föda en son, och de skola kalla hans namn Emmanuel; det är så mycket sagdt: Gud med oss.

1:24  När Joseph waknade upp af sömnen, gjorde han som HERrans Ängel hade honom befallt, och tog sina hustru til sig.

1:25  Och kände henne intet, till dess hon födde sin första Son, och kallade hans Namn JESUS.

Chapter 2

2:1  När JEsus war födder i Bethlehem i Judeska landet, i Konung Herodis tid, si, då kommo wise män af österlanden til Jerusalem:

2:2  Och sade: Hwar är den nyfödde Juda Konungen? Ty wi hafwe sett hans stjerna i österlanden, och äre komna at tilbedja honom.

2:3  När Konung Herodes det hörde, wardt han bedröfwad, och hele Jerusalems stad med honom:

2:4  Och lät församla alla de öfwersta Presterna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem, hwar Christus skulle födas.

2:5  Och de sade honom: I Bethlehem i Judeska landet; ty det är så skrifwit genom Propheten:

2:6  Och du Bethlehem, i Judeska landet äst ingalunda den minste ibland Juda Förstar; ty utaf dig skall mig komma den Försten, som öfwer mitt folk, Israel, en Herre wara skall.

2:7  Då kallade Herodes lönligen de wisa männerna til sig, och besporde granneliga af dem, hwad tid stjernan syntes.

2:8  Och sände dem så till Bethlehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, at jag kan ock komma, och tillbedja honom.

2:9  När de hade hört Konungen, foro de åstad, och si, stjernan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blef ståndandes öfwer der barnet war.

2:10  När de sågo stjernan, wordo de ganska glade:

2:11  Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder, och föllo neder och tilbådo honom; och uppläto sina håfwor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

2:12  Sedan fingo de uppenbarelse i sömnen, at de skulle icke komma igen til Herodes; och foro så en annan wäg hem, i sitt land igen.

2:13  När de woro bortfarne, si, då uppenbarades HERrans Ängel Joseph i sömnen, sägandes: Statt up, och tag barnet och dess moder til dig, och fly in uti Egypti land, och blif der så länge jag säger dig til; ty det kommer dertil, at Herodes skall söka efter barnet, til at förgöra det.

2:14  Han stod up, och tog barnet och dess moder, om nattene til sig och flydde in uti Egypti land.

2:15  Och blef der intil Herodis död, på det at fullbordas skulle, det som sagdt war af HERranom genom Propheten, som sade: Utaf Egypten hafwer jag kallat min Son.

2:16  När Herodes nu såg, at han war beswiken af de wisa män, blef han ganska wred, och sände ut, och lät slå ihjäl all swänbarn i Bethlehem, och i alla dess gränser, de som twägga åra, och der för nedan woro, efter den tiden, som han hade granneliga besport af de wisa män.

2:17  Då blef fullkomnadt det, som af Jeremia Propheten sagdt war, när han sade:

2:18  I högdene wardt hörd en röst, stor klagomål, gråt och mycken skrän: Rachel gråter sin barn, och will icke låta hugswala sig, ty det war ute med dem.

2:19  Men när Herodes war död, si, då uppenbarades HERrans Ängel Joseph i sömnen, i Egypti land;

2:20  Och sade: Statt up, och tag barnet och dess moder til dig, och far in i Israels land, ty de äro döde, som foro efter barnets lif.

2:21  Han stod up, och tog barnet och dess moder til sig, och for in uti Israels land.

2:22  Men när han hörde, att Archelaus war rådande i Judiska landet, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och fick befallning af Gud i sömnen, och for in uti Galilee landsändar.

2:23  Och kom och bodde i den staden, som heter Nazareth; at det skulle fullkomnas, som war sagt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus.

Chapter 3

3:1  I den tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene, i Judeska landet;

3:2  Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

3:3  Och han är den som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder HERrans wäg, görer hans stigar rätta.

3:4  Men Johannes hade kläder af camelahår, och en lädergjording om sina länder; hans mat war gräshoppor och wildhannog.

3:5  Då gick Jerusalems stad ut til honom, och hela Judeska landet, och all land som ligga utmed Jordan:

3:6  Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.

3:7  Då han såg många utaf de Phariseer och Sadduceer komma til sin döpelse, sade han til dem: I huggormars afföda, ho hafwer eder föregifwit, at I skolen undfly den tillkommande wrede?

3:8  Görer fördenskull sådana frukt, som bättring tillhörer

3:9  Och tänker icke, at I wiljen säga wid eder sjelfwa: Vi hafwom Abraham till fader; ty jag säger eder, at Gud är mägtig uppwäcka af dessa stenar Abrahe barn.

3:10  Nu är ock yxen satt till rotena på trän; derföre hwart och ett trä, som icke gör goda frukt, blifwer afhugget och kastadt i elden.

3:11  Jag döper eder i watn, til bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, hwilkens skor jag icke är wärdig at bära; han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld.

3:12  Och han hafwer sina kastoskofwel i sine hand, och han skall rensa sin loga, och han skall församla sitt hwete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i ewinnerlig eld.

3:13  Då kom JEsus af Galileen til Jordan, til Johannes, at han skulle låta döpa sig af honom.

3:14  Men Johannes förwägrade honom, och sade: Mig behöfwes, att jag worde döpt af dig; och du kommer til mig?

3:15  Då swarade JEsus, och sade til honom: Låt det nu så ske; så bör det sig wara med oss, att wi uppfylle alla rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.

3:16  Och när Jesus war döpt, steg han strax up af watnet; och si, då wardt honom himmelen öpnad, och han såg Guds Anda nederfara, som en dufwa, och komma öfwer honom.

3:17  Och si, en röst af himmelen sade: Denne är min käre Son, i hwilkom jag hafwer ett godt behag.

Chapter 4

4:1  Då wardt JEsus förd af Andanom i öknens, på det han skulle försökas af djefwulen.

4:2  Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.

4:3  Och frestaren gick fram til honom, och sade : Äst du Guds son, så säg, at dessa stenar warda bröd.

4:4  Då swarade han, och sade : Det är skrifwit: Menniskan lefwer icke allenast wid bröd, utan af hwart och et ord, som går af Guds mun.

4:5  Då tog djefwulen honom med sig til den heliga staden, och satte honom öfwerst på tinnarna af templet;

4:6  Och sade til honom: Äst du Guds Son, så gif dig härutföre; ty, det är skrifwit: Han skall gifwa sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på sina händer, at du icke skalt stöta din fot emot stenen.

4:7  Då sade JEsus til honom: Det är ock skrifwit: HERran din Gud skalt du icke fresta.

4:8  Då tog åter djefwulen honom med sig uppå et ganska högt berg, och wiste honom all rike i werldene, och deras härlighet:

4:9  Och sade til honom: Allt detta will jag gifwa dig, om du faller neder, och tillbeder mig.

4:10  Då sade JEsus til honom: Gack bort, Satan; ty det är skrifwit: HERran din Gud skalt du tillbedja, och honom allena skall du tjena.

4:11  Då öfwergaf djefwulen honom, och si, Änglarne gingo fram, och tjente honom.

4:12  Då nu JEsus hörde, at Johannes war fången, drog han in i Galileen;

4:13  Och öfwergaf Nazareth, och kom, och bodde i Capernaum, som ligger wid hafwet, på gränson wid Zabulon och Nephthalim;

4:14  På det at fullkomnas skulle det som sagdt war genom Esaia Propheten, som sade:

4:15  Det landet Zabulon, och det landet Nephthalim, wid hafsens wäg, på denna sidon Jordan, och den hedniska Galileen;

4:16  Folket, som satt i mörkret, hafwer sett et stort ljus; och dem, som bodde i dödsens ängd och skugga, är ett ljus uppgånget.

4:17  Ifrå den tiden begynte JEsus til at predika, och sade: Görer bättring, himmelriket är kommet hardt när.

4:18  När JEsus gick utmed det Galileiska hafwet, såg han twå bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; de kastade sin nät i hafwet, ty de woro fiskare.

4:19  Och han sade til dem: Följer mig; jag will göra eder til menniskors fiskare.

4:20  De öfwergåfwo strax näten, och följde honom.

4:21  Och når han gick fram bättre, såg han twå andra bröder, Jacob, Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med deras fader Zebedeus, botande sin nät; och han kallade dem.

4:22  Strax öfwergåfwo de båten, och sin fader, och följde honom.

4:23  Och JEsus gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.

4:24  Och hans rykte gick öfwer hela Syrien: och de hade til honom alla de der kranke woro af mångahanda sjukdom, och wärkbrutna och besatta, och månaderasande och borttagna; och han gjorde dem alla helbrägda.

4:25  Och honom följde mycket folk utaf Galileen, och utaf de tio städer, och utaf Jerusalem, och utaf Judeen, och utaf de land på denna sidon wid Jordan.

Chapter 5

5:1  När han såg folket, steg han upp på et berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram til honom.

5:2  Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

5:3  Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem til.

5:4  Salige äro de bedröfwade; ty de skola få hugswalelse.

5:5  Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

5:6  Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifwa mättade.

5:7  Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

5:8  Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

5:9  Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

5:10  Salige äro de som lida förföljese för rättwisones skull; ty dem hörer himmelriket til.

5:11  Salige åren I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

5:12  Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafwa sammalunda förföljt Propheterna, som hafwa warit för eder.

5:13  I ären jordenes salt; är det så, at saltet mister sin sälto, hwarmed skall man då salta? Til intet mer är det nyttigt, utan at man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

5:14  I ären werldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på et berg.

5:15  Icke tänder man heller ljus; och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; at det lyser allom dem som i huset äro.

5:16  Så låter edart ljus lysa för menniskomen, at de måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.

5:17  I skolen icke mena, at jag är kommen til at upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen til at upplossa, utan til at fullborda.

5:18  Ty jag säger eder för sant: Tildess at himmel och jord förgås, warder ej förgången den minste bokstafen, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

5:19  Derföre, hwilken som upplossar et af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hwilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

5:20  Ty jag säger eder at, utan edor rättfärdighet öfwergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

5:21  I hafwen hört, at dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hwilken som dräper, han skall wara skyldig under domen.

5:22  Men jag säger eder, at hwilken som förtörnas på sin broder, han skall wara skyldig under domen; men hwilken som säger: Racha til sin broder, han är skyldig under rådet; men hwilken som säger: Du dåre, han är skyldig til helwetes eld.

5:23  Derföre, om du offrar dina gåfwo på altaret, och kommer så ihåg, at din broder hafwer något emot dig;

5:24  Så lägg der dina gåfwo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfwo.

5:25  Du skall wara din trätobroder benägen til wänskap snart, medan du ännu äst med honom på wägen; at din trätobroder antwardar dig icke domarenom, och domaren antwardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

5:26  Sannerliga säger jag dig, du warder der icke utkommandes, tildess du hafwer betalat den yttersta skärfwen.

5:27  I hafwen hört, at det war sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

5:28  Men jag säger eder: Hwilken som ser på ena qwinno, til at begära henne, han hafwer allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

5:29  Om så är, at ditt högra öga är dig til förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at din hela kropp skulle kastas til helwetes.

5:30  Är det ock så, at din högra hand är dig til förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at hela kroppen kastas til helwetes.

5:31  Det är ock sagdt: Hwilken som öfwergifwer sina hustru, han skall gifwa henne et skiljobref.

5:32  Men jag säger eder: Hwilken som helst öfwergifwer sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne til at göra hor; och hwilken ena öfwergifna tager til hustru, han gör hor.

5:33  Åter hafwen I hört, at det war sagdt dom gamlom: Du skall icke swärja dig men, utan skall hålla HERranom din ed.

5:34  Men jag säger eder, at I skolen allsintet swärja, hwarken wid himmelen; ty han är Guds stol;

5:35  Eller wid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller wid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

5:36  Ej heller skall swärja wid ditt hufwud; ty du förmår icke göra et hår hwitt eller swart.

5:37  Men edart tal skall wara: Ja, ja; nej, nej; hwad deröfwer är, det är af ondo.

5:38  I hafwen hört, at det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

5:39  Men jag säger eder, at I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, at någon slår dig wid det högra kindbenet, så wänd honom ock det andra til.

5:40  Och om något will gå til rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafwa kåpona med.

5:41  Och om någor nödgar dig ena milo, så gack twå med honom.

5:42  Gif honom, som af dig bedes, och wänd dig icke ifrå honom, som något will låna af dig.

5:43  I hafwen hört, at det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

5:44  Men jag säger eder: Älsker edra owänner; wälsigner dem som eder banna, och görer wäl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

5:45  På det I skolen wara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol upgå öfwer onda och goda, och låter regna öfwer rättfärdiga och orättfärdiga.

5:46  Förty, om I älsken dem som eder älska, hwad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner?

5:47  Om I hafwen eder wänliga mot edra bröder allenast, hwad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

5:48  Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.

Chapter 6

6:1  Hafwer akt uppå edra almoso, at I icke gifwen henne för menniskomen, på det I skolen warda sedde af dem; annars hafwen I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

6:2  När du nu gifwer almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, at de skola warda prisade af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön.

6:3  Men när du will gifwa almoso, så låt dina wenstra hand icke weta, hwad den högra gör;

6:4  På det din almosa blifwer lönlig, och din Fader, som i löndom ser, wedergäller dig det uppenbarliga.

6:5  Och när du beder, skalt du icke wara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedja, at de skola blifwa sedde af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön.

6:6  Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrens til, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det werdergälla uppenbarliga.

6:7  Och när I bedjen, skolen I icke wara mångtalige, såsom Hedningarne; ty de mena, at de skola warda hörde för sin många ords skull.

6:8  Warer fördenskull dem icke like; edar Fader wet wäl hwad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

6:9  Derföre skolen I bedja alltså: Fader wår, som äst i himlom, helgadt warde ditt Namn.

6:10  Tilkomme ditt rike: Ske din wilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

6:11  Gif oss i dag wårt dagliga bröd:

6:12  Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro.

6:13  Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i ewighet: Amen.

6:14  Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

6:15  Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

6:16  När som I fasten, skolen I icke wara som I woren bedröfwade, såsom de skrymtare; ty de förwandla sin ansigte, at de skola synas för menniskomen med sin fasto: Sannerliga säger jag eder, de hafwa redo sin lön.

6:17  Men när du fastar, så smörj ditt hufwud, och twå ditt ansigte;

6:18  At du icke synes iför menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är: Och din Fader, som ser i löndom, wedergäller dig det uppenbarliga.

6:19  I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfwar dem; och der som tjufwar grafwa, och stjäla;

6:20  Utan församlar eder ägodelar i himmelen, der hwarken rost eller mal förderfwar dem; och der tjufwar icke grafwa, eller stjäla.

6:21  Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

6:22  Kroppsens ljus är ögat: Är ditt öga enfaldigt, så warder din hele kropp ljus.

6:23  Men är ditt öga argt, så warder din hela kropp mörk. Är det nu så, at ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifwer då mörkret sjelft?

6:24  Ingen kan tjena twå herrar; ty at han antingen skall hata den ena, och den andra älska, eller han håller sig intil den ena, och den andra föraktar han: I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

6:25  Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hwad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hwad I skolen kläda eder med: Är icke lifet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

6:26  Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem: Ären I icke mycket mer än de?

6:27  Hwilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln til sina längd?

6:28  Och för hwars skull sörjen I för klärder? Skåder liljorna på markene, hunu de wäxa; de arbeta intet, ej heller spinna.

6:29  Dock säger jag eder, at icke Salomo, i all sin härlighet, war så klädd som en af dem.

6:30  Kläder nu Gud så gräset på markene, hwilket dock i dag står, och i morgon karstas i ugnen; skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

6:31  Så skolen I nu icke hafwa omsorg, sägande: Hwad skole wi äta? Eller, hwad skole wi dricka? Eller, hwad skole wi kläda oss med?

6:32  Ty allt sådant söka Hedningarne. Edar himmelske Fader wet wäl, at allt detta göres eder behof.

6:33  Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta til.

6:34  Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafwer sjelf sina omsorg med sig: Det är nog, at hwar dag hafwer sin egen plågo.

Chapter 7

7:1  Dömer icke, på det I icke skolen warda dömde.

7:2  Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde warda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätit warda.

7:3  Huru ser du et grand i dins broders öga, och warder icke warse en bjelka i ditt öga?

7:4  Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag will taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?

7:5  Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se til, huru du kant uttaga grandet af dins broders öga.

7:6  I skolen icke gifwa hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för swin, at de icke trampa dem med sina fötter, och wända sig om emot eder, och rifwa eder.

7:7  Beder, och eder skall warda gifwet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall uplåtas:

7:8  Ty den som beder, han får, och den som söker, han finner, och honom som klappar warder uplåtet.

7:9  Eller, hwilken är den menniska ibland eder, at om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?

7:10  Eller, om han bedes fisk, mån han då räcka honom en orm?

7:11  Är det nu så, at I, som onde ären, kunnen likwäl gifwa edor barn goda gåfwor; huru mycket mer warder edar Fader, som är i himmelen, gifwandes dem godt, som bedas of honom?

7:12  Allt det I nu wiljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterne.

7:13  Går in igenom den trånga porten; ty den porten är wid, och den wägen är bred, som drager til fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.

7:14  Och den porten är trång, och den wägen smal, som drager til lifwet; och få äro de, som finna honom.

7:15  Wakter eder for de falska Propheter, som komma til eder i fårakläder, men inwärtes äro de glupande ulfwar.

7:16  Utaf deras frukt skolen I känna dem: Icke hemtar man windrufwor af törne, ej heller fikon af tistel.

7:17  Så bär hwart och et godt trä goda frukt; men et ondt trä bär onda frukt;

7:18  Et godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller et ondt trä bära goda frukt.

7:19  Hwart och et trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.

7:20  Derföre skolen I känna dem på deras frukt.

7:21  Icke warder hwar och en kommandes in i himmelriket, som säger til mig: HERre, HERre; utan den, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen.

7:22  På den dagen warda månge sägande til mig: HERre, HERre, hafwe wi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifwit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?

7:23  Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.

7:24  Derföre, hwar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag wid en wis man, som sitt bus byggde på et hälleberg.

7:25  Så föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det war grundadt på hälleberget.

7:26  Och whar och en som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas wid en fåwitsk man, som byggde sitt hus på sanden:

7:27  Och föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall war stort.

7:28  Och det begaf sig, när JEsus lyktade detta talet, wardt folket förskräckt öfwer hans lärdom.

7:29  Ty han predikate wäldeliga, och icke som de Skriftlärde.

Chapter 8

8:1  När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.

8:2  Och si, der kom en spitelsk man, och tilbad honom, och sade: HERre, vill du, så kan du göre mig renan.

8:3  Då räckte JEsus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och strax vardt han ren utaf sin spitelsko.

8:4  Och JEsus sade til honom: Se til, at du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafwer, til et vittnesbörd öfver dem.

8:5  Men när JEsus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman til honom, och bad honom

8:6  Sägandes: HERre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.

8:7  Då sade JEsus til honom: Jag vill komma, och bota honom.

8:8  Då svarade höfvitsmannen, och sade: HERre, jag är icke värdig, at du skalt gå in under mitt tak; utan säg allenast et ord, så blifver min tjenare helbregda.

8:9  Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger til den ena: Gack; och han går; och til den andra: Kom; och han kommer; och til min dräng: Gör det; och han gör så.

8:10  När JEsus detta hörde, förundrade han sig, och sade til dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.

8:11  Men jag säger eder, at månge varda kommande af östan och västan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket.

8:12  Men riksens barn skola varda utkastade i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

8:13  Och JEsus sade til höfvitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig; och i samma stundene blef hans tjenare helbregda.

8:14  Och när JEsus kom i Petri bus, och såg at hans svära låg, och bade skälfvosot;

8:15  Då tog han på hennes hand, och skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod up, och tjente dem.

8:16  Och när aftonen kom, hade de til honom många, som voro besatte, och han dref ut andarna med ord; och alla dem, som ondt hade, botade han.

8:17  På det fullbordas skulle, det som sagdt var genom Esaia Propheten, som säger: Han hafver tagit på sig våra skröplighet, och våra sjukdomar hafver han burit.

8:18  Och när JEsus såg mycket folk omkring sig, böd han, at man skulle fara utöfver på hinsidon hafvet.

8:19  Och kom en Skriftlärd til honom, och sade til honom: Mästar, jag vill följa dig ehvart du går.

8:20  Då sade JEsus til honom: Räfarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver intet, der han må luta sitt hufvud til.

8:21  Och en annar af hans Lärjungar sade til honom: HERre, gif mig låf, at jag går först bort, och begrafver min fader.

8:22  Då sade JEsus til honom: Följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda.

8:23  Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.

8:24  Och si, en stor storm växte up i hafvet, så at vågen slog utöfver skeppet; och han sof.

8:25  Då gingo Lärjungarna til, och väckte honom up, frågande: HERre, fräls oss, vi förgås.

8:26  Då sade han til dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod up, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet.

8:27  Men menniskorna förundrade sig, och sade : Hvad är denne för en, at vädret och hafvet äro honom lydige?

8:28  Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två, besatte med djefvulen, emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så at ingen kunde resa den vägen fram.

8:29  Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen til at plåga oss förr än tid är?

8:30  Så gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet.

8:31  Då bådo honom djeflarne, och sade: Är det så, at du drifver oss ut, så lofva oss, at vi farom uti den svinahjorden.

8:32  Då sade han til dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden: och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vatnet.

8:33  Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tilgånget med dem, som besatte voro.

8:34  Och si, då gick hela staden ut emot Jesum; och då de sågo honom, bådo de, at han ville gå bort utu deras landsändar.

Chapter 9

9:1  Då steg han i skeppet, och for utöfwer igen, och kom uti sin stad.

9:2  Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu JEsus såg deras tro, sade han til den borttagna: War wid et godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.

9:3  Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade wid sig sjelfwa: Denne häder Gud.

9:4  Men när JEsus såg deras tankar, sade han: Hwi tanken I ondt i edor hjerta?

9:5  Hwilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig? eller säga: Statt up, och gack?

9:6  Men på det I skolen weta, at menniskones Son hafwer magt på jordene, til at förlåta synder, sade han til den borttagna: Statt up, tag dina säng, och gack i ditt hus.

9:7  Och han stod up, och gick hem.

9:8  När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifwit menniskom.

9:9  Och när JEsus gick dädan, såg han en man sittandes wid tullen, som het Mattheus, och han sade til honom: Följ mig; då stod han up, och följde honom.

9:10  Och det begaf sig, at när han satt wid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto til bords med JEsu och hans Lärjungar.

9:11  När de Phariseer det sågo, sade de til hans Lärjungar: Hwi äter edar mästare med Publicaner och syndare?

9:12  När JEsus det hörde, sade han til dem: De helbregda behöfwa icke läkare, utan de kranke;

9:13  Men går, och lärer hwad det är: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer; jag är icke kommen til at kalla de rättfärdiga, utan syndare til bättring.

9:14  Då kommo til honom Johannis Lärjungar, och sade: Hwi faste wi och Phariseerne så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?

9:15  Då sade JEsus til dem: Huru kan brölloppsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, at brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.

9:16  Ingen lappar et gammalt kläde med en ny klut; ty han rifwer likwäl kluten af klädena igen, och hålet blifwer wärre.

9:17  Ej heller låter man nytt win i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan man låter nytt win i nya flaskor, så blifwer både förwarad.

9:18  Wid han detta talade til dem, si, då kom en öfwerste, och tilbad honom, och sade: HERre, min dotter är nu strax blifwen död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifwer hon lefwandes.

9:19  JEsus stod up, och följde honom, och hans Lärjungar.

9:20  Och si, en qwinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom wid hans klädafåll;

9:21  Ty hon sade wid sig sjelf: Måtte jag allenast komma wid hans kläder, så blefwe jag helbregda.

9:22  Då wände JEsus sig om, och som han såg henne, sade han: War wid goda tröst, dotter, din tro hafwer hulpit dig. Och qwinnan wardt helbregda i samma stund.

9:23  Och när JEsus kom i öfwerstans hus, och såg piparena, och folket sorlande;

9:24  Sade han til dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofwer. Och de gjorde spe af honom.

9:25  När nu folket war utdrifwit, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod up.

9:26  Och detta ryktet gick öfver det hela landet.

9:27  Och när JEsus gick dädan, följde honom twå blinde; de ropade, och sade: O Dawids Son, förbarma dig öfwer oss.

9:28  Och när han kom i huset, stego de blinde fram til honom; och JEsus sade til dem: Tron I, at jag kan detta göra eder? Då sade de til honom: Ja, HERre.

9:29  Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.

9:30  Och deras ögon wordo öppnade; och JEsus hotade dem, sägandes: Ser til, at ingen får detta weta.

9:31  Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.

9:32  När desse woro utegångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som war en dumbe och besatt:

9:33  Och når djefwulen war utdrifwen, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafwer aldrig warit sedt i Israel.

9:34  Men de Phariseer sade: Med den öfwersta djefwulen drifter han djeflar ut.

9:35  Och JEsus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.

9:36  Och när han såg folket, ömkade han sig öfwer dem, at de woro förlåtne, och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.

9:37  Då sade han til sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få:

9:38  Beder fördenskull sädenes HERra, at han sänder arbetare i sina säd.

Chapter 10

10:1  Och han kallade sina tolf Lärjungar til sig, och gaf dem magt öfwer de orena andar, at de skulle driwa dem ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.

10:2  Men dessa äro de tolf Apostlars namn: Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder: Jacobus, Zebedei son, och Johannes, hans broder;

10:3  Philippus och Bartholomeus: Thomas och Mattheus, som hade warit en Publican: Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det wedernamnet Thaddeus:

10:4  Simon af Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.

10:5  Dessa tolf sände JEsus ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas wäg, och går icke i de Samariters städer;

10:6  Utan går häldre til de borttappade får af Israels hus.

10:7  Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.

10:8  Görer de sjuka helbregda, de spitelska rena; reser up de döda; utdrifwer djeflar: I hafwen fått förgäfwes, så skolen I ock gifwa förgäfwes.

10:9  Hafwer icke guld, icke heller silfwer, icke heller penningar i edra pungar:

10:10  Och inga wägskräppo, och icke twå kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är wärd sin mat.

10:11  Men hwar I gån in uti en stad, eller by, så bespörjer, om der någor inne är, som dess wärdig är; och blifwer der, tilldess I dragen dädan.

10:12  Men när I gån in i et hus, så helser det.

10:13  Och är det så, at det huset är wärdigt, så kommer edar frid öfwer det; är det ock icke wärdigt, så kommer edar frid til eder igen.

10:14  Och der som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utaf det huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.

10:15  Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land warder drägeligare på domedag, än dem stadenom.

10:16  Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfwar; warer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som dufwor.

10:17  Men wakter eder för menniskomen; ty de skola öfwerantwarda eder på sin Rådhus, och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder.

10:18  Och I skolen warda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, til wittnesbörd öfwer dem, och öfwer Hedningarna.

10:19  Och när som de nu öfwerantwarda eder, så warer icke bekymrade, huru eller hwad I skolen tala; ty det skall eder gifwas i samma stundene, hwad I tala skolen;

10:20  Förty det ären icke I, som talen, utan det är edar Faders Ande, som talar i eder.

10:21  Den ene brodren skall öfwerantwarda den andra til döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig up emot föräldrarna, och dräpa dem.

10:22  Och I skolen warda hatade af allom, för mitt Namns skull; men hwilken som står fast uti ändan, han skall blifwa salig.

10:23  När de förfölja eder i den ena staden, så flyr til den andra. Sannerliga säger jag eder: I skolen icke hafwa orkat fara omkring alla Israels städer, förr än menniskones Son kommer.

10:24  Lärjungen är icke öfwer mästaren; och icke heller tjenaren öfwer sin herra.

10:25  Det är Lärjunganom nog, at han är såsom hans mästare, och tjenarenom, at han är såsom hans herre. Hafwa de kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skolade så kalla hans husfolk?

10:26  Rädens fördenskull intet för dem; ty det är intet fördoldt, som icke skall warda uppenbaradt; och intet lönligit, som icke skall blifwa wetterligit.

10:27  Hwad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset; och hwad som sägs edar i örat, det prediker på taken.

10:28  Och rädens icke för dem, som dräpa kroppen, och hafwa dock icke magt at dräpa själena; utan rädens mer honom, som kan förderfwa både själ och kropp i helwete.

10:29  Säljas icke twå sparfwar för en skärf? Och en af dem faller icke på jordena, edar Fader förutan.

10:30  Äro ock edor hufwndhår all räknad.

10:31  Derföre skolen I icke rädas: I ären ju mer wärde än månge sparfwar.

10:32  Derföre, hwar och en som mig bekänner för menniskom, honom will jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.

10:33  Men den som mig wedersakar för menniskom, honom skall jag ock wedersaka för min Fader, som är i himmelen.

10:34  I skolen icke mena, at jag är kommen til at sända frid på jordena; jag är icke kommen til at sända frid, utan swärdet.

10:35  Ty jag är kommen til at göra menniskona skiljaktiga mot sin fader, och dottrena mot sina moder, och sonahustruna mot sina swäro;

10:36  Och menniskones eget husfolk warda hennes fiender.

10:37  Hwilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke wärd; och hwilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke wärd.

10:38  Och hwilken som icke tager sitt kors på sig, och följer mig, han är mig icke wärd.

10:39  Hwilken som finner sitt lif, han skall borttappa det; och hwilken som borttappar sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

10:40  Hwilken som eder anammar, han anammar mig; och hwilken som mig anammar, han anammar honom som mig sändt hafwer.

10:41  Hwilken som anammar en Prophet, i ens Prophets namn, han skall få ens Prophets lön; och hwilken som anammar en rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön.

10:42  Och hwilken som gifwer enom af dessa minsta en bägare kallt watn dricka allenast, i ens Lärjunges namn, sannerliga säger jag eder, det skall icke blifwa honom olönt.

Chapter 11

11:1  Och det begaf sig, när JEsus sådana bud til sina tolf Lärjungar fullkomnat hade, gick han dädan fram bätter, på det han skulle lära, och predika i deras städer.

11:2  När Johannes, som då war i fängelset, hörde Christi gerningar, sände han twå sina Lärjungar;

11:3  Och lät säga honom: Äst du den, som komma skall, eller skolom wi förbida någon annan?

11:4  Då swarade JEsus, och sade til dem: Går, och säger Johanni igen, hwad I hafwen hört och sett:

11:5  De blinde se, de halte gå, de spitelske göras rene, och de döfwa höra; de döde resas up, och dem fattigom warder predikadt Evangelium.

11:6  Och salig är den, som icke warder förargad i mig.

11:7  När som de gingo bort, begynte JEsus tala til folket om Johanne: Hwad gingen I ut i öknena til at se? Willen I se en rö, som drifs hit och dit af wädret?

11:8  Eller hwad gingen I ut til at se? Willen I se ena mennisko i len kläder? Si, de som draga len kläder äro i Konungahusen.

11:9  Eller hwad gingen I ut til at se? Willen I se en Prophet? Ja, jag säger eder, mer än en Prophet.

11:10  Ty han är den samme, om hwilken skrifit är: Si, jag sänder min Ängel för ditt ansikte, hwilken skall tilreda din wäg för dig.

11:11  Sannerliga säger jag eder: Ibland dem, som äro födde af qwinnor, är ingen upkommen, som är större än Johannes Döparen; dock likwäl, den som är minst i himmelriket, han är större än han.

11:12  Men ifrå Johannis Döparens dagar, och til denna dagen, lider himmelriket wåld; och de wäldige rifwa det til sig.

11:13  Ty alle Propheterna och lagen hafwa spått intil Johannem.

11:14  Och om I wiljen anammat, han är Elias, som komma skulle.

11:15  Den som hafwer öron til at höra, han höre.

11:16  Men wid hwem skall jag likna detta slägtet? Det är likt barnom, som uppå torget sitta, och ropa til sina stallbröder;

11:17  Och säga: Wi hafwe pipat för eder, och I willen intet dansa; wi hafwe sjungit sorgasång til eder, och I willen intet gråta.

11:18  Johannes är kommen, och hwarken åt eller drack; och de säga: Han hafwer djefwulen.

11:19  Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och de säga: Si, hwilken fråssare och windrinkare är den mannen, Publicaners och syndares wän. Och wisdomenom warder rätt gifwet utaf sinom barnom.

11:20  Då begynte han til at förwita de städer, i hwilkom han hade gjort sina mesta krafter, och de hade likwäl intet bättrat sig:

11:21  We dig, Chorazin, we dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter warit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, de hade långo uti säck och asko gjort syndabättring.

11:22  Dock säger jag eder, at Tyro och Sidoni skall drägeligare warda på domedag, än eder.

11:23  Och du Capernaum, som äst upphöjd allt intil himmelen, du skalt blifwa nederstött allt intil helwete; förty hade sådana krafter skett i Sodoma, som i dig skedde åro, det hade stått än i dag.

11:24  Dock säger jag eder: De Sodomeers lande skall drägeligare warda på domedag än dig.

11:25  I den tiden swarade JEsus, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes HERre, at du hafwer detta dolt för de wisa och förnumstiga, och hafwer det uppenbarat för de fåkunniga.

11:26  Ja, Fader, så hafwer warit behageligit för dig.

11:27  All ting äro gifwen mig i wåld af minom Fader; och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och den som Sonen will det uppenbara.

11:28  Kommer til mig, I alle, som arbeten, och ären betungade; och jag will wederqwecka eder.

11:29  Tager på eder mitt ok, och lärer af mig; ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro til edra själar.

11:30  Ty mitt ok är lustigt, och min börda är lätt.

Chapter 12

12:1  I den tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta. I den tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

12:2  När de Phariseer det sågo, sade de til honom: Si, dine Lärjungar göra det, som icke lofligit är göra på Sabbathen. När de Phariseer det sågo, sade de til honom: Si, dine Lärjungar göra det, som icke lofligit är göra på Sabbathen.

12:3  Men han sade til dem: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han, och de som med honom woro, hungrade? Men han sade til dem: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han, och de som med honom woro, hungrade?

12:4  Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller dem, som med honom woro, utan allenast Prestomen. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller dem, som med honom woro, utan allenast Prestomen.

12:5  Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl utan skuld? Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl utan skuld?

12:6  Men jag säger eder, at här är den som är mer än templet. Men jag säger eder, at här är den som är mer än templet.

12:7  Men wissten I hwad det wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, då dömden I icke de oskyldiga: Men wissten I hwad det wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, då dömden I icke de oskyldiga:

12:8  Ty menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen. Ty menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen.

12:9  Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo: Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo:

12:10  Och si, der war en man, som hade ena bortwissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom. Och si, der war en man, som hade ena bortwissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

12:11  Då sade han til dem: Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det up? Då sade han til dem: Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det up?

12:12  Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Derföre må man ju göra wäl på Sabbathen. Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Derföre må man ju göra wäl på Sabbathen.

12:13  Och sade han til mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom den andra. Och sade han til mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom den andra.

12:14  Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

12:15  Men när JEsus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda; Men när JEsus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

12:16  Och hotade dem, at de icke skulle uppenbara honom; Och hotade dem, at de icke skulle uppenbara honom;

12:17  På det fullkomnas skulle det som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade: På det fullkomnas skulle det som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade:

12:18  Si, min tjenare, den jag utwalt hafwer; min käreste, i hwilkom min själ hafwer et godt behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen. Si, min tjenare, den jag utwalt hafwer; min käreste, i hwilkom min själ hafwer et godt behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

12:19  Han skall icke kifwa eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen. Han skall icke kifwa eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

12:20  Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och wekan, som ryker, skall han icke utsläcka, til dess han utförer domen til en seger. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och wekan, som ryker, skall han icke utsläcka, til dess han utförer domen til en seger.

12:21  Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

12:22  Då hades fram til honom en, som war besatt med djefwulen, han war blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg. Då hades fram til honom en, som war besatt med djefwulen, han war blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg.

12:23  Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Dawids Son? Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Dawids Son?

12:24  Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwersta. Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwersta.

12:25  Då nu JEsus förstod deras tankar, sade han til dem: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, det blifwer öde; och hwar och en stad, eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndandes. Då nu JEsus förstod deras tankar, sade han til dem: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, det blifwer öde; och hwar och en stad, eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndandes.

12:26  Är det nu så, at Satan drifwer Satan ut, då är han twedrägtig emot sig sjelf: huru blifwer då hans rike beståndandes? Är det nu så, at Satan drifwer Satan ut, då är han twedrägtig emot sig sjelf: huru blifwer då hans rike beståndandes?

12:27  Och är det så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa då edor barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare. Och är det så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa då edor barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare.

12:28  Men är det så, jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet til eder. Men är det så, jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet til eder.

12:29  Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfwa honom hans boting bort. utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus? Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfwa honom hans boting bort. utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

12:30  Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar. Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

12:31  Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifwa menniskomen förlåten. Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifwa menniskomen förlåten.

12:32  Och hwilken som säger något emot menniskones Son, det warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot den Helga Anda, det warder honom icke förlåtet, hwarken i denna, eller i den tilkommande werld. Och hwilken som säger något emot menniskones Son, det warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot den Helga Anda, det warder honom icke förlåtet, hwarken i denna, eller i den tilkommande werld.

12:33  Görer antingen trät godt, så warder frukten god; eller ock görer trät ondt. så warder frukten ond; ty af frukten känner man trät. Görer antingen trät godt, så warder frukten god; eller ock görer trät ondt. så warder frukten ond; ty af frukten känner man trät.

12:34  I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

12:35  En god menniska bär godt fram af hjerrtans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur. En god menniska bär godt fram af hjerrtans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

12:36  Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag. Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

12:37  Ty af din ord skall du blifwa rättfärdig hållen, och af din ord skalt du warda fördömd. Ty af din ord skall du blifwa rättfärdig hållen, och af din ord skalt du warda fördömd.

12:38  Då swarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, ock sade: Mästar, wi wilje se tecken af dig. Då swarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, ock sade: Mästar, wi wilje se tecken af dig.

12:39  Swarade han, och sade til dem: Detta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thy skall intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn. Swarade han, och sade til dem: Detta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thy skall intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn.

12:40  Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk; så skall menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene. Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk; så skall menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

12:41  De Ninevitiske män skola stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas. De Ninevitiske män skola stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

12:42  Drottningen af Söderlanden skall stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon. Drottningen af Söderlanden skall stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon.

12:43  När den orene anden är utfaren af menniskone, så wandrar han genom de rum som torr äro, söker efter hwilo, och finner ingen. När den orene anden är utfaren af menniskone, så wandrar han genom de rum som torr äro, söker efter hwilo, och finner ingen.

12:44  Så säger han: Jag will komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt. Så säger han: Jag will komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

12:45  Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, de som wärre äro än han sjelfwer; och då de der inkomma, bo de der; så blifwer den menniskones sista wärre än det första. Så warder ock tillgångandes med detta wrånga slägtet. Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, de som wärre äro än han sjelfwer; och då de der inkomma, bo de der; så blifwer den menniskones sista wärre än det första. Så warder ock tillgångandes med detta wrånga slägtet.

12:46  Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom. Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom.

12:47  Då sade en til honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och wilja tala med dig. Då sade en til honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och wilja tala med dig.

12:48  Då swarade han, och sade til dem, som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder? Då swarade han, och sade til dem, som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder?

12:49  Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder. Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

12:50  Ty hwar och en, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder. Ty hwar och en, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.

Chapter 13

13:1  På den dagen gick JEsus ut af huset, och satte sig utmed hafwet.

13:2  Och der församlades mycket folk til honom, så at han steg uti et skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.

13:3  Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.

13:4  Och när han sådde, föll somt wid wägen, och kommo foglarne, och åto det up.

13:5  Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord, och gick snart up; ty det hade icke djupa jord:

13:6  Men när solen gick up, förwissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.

13:7  Och somt föll ibland törne; och törnebuskarne upwäxte, och förqwafde det.

13:8  Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

13:9  Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.

13:10  Då stego Lärjungarne fram, och sade til honom: Hwi talar du til dem med liknelser?

13:11  Då swarade han dem, och sade: Eder är gifwet at weta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifwet.

13:12  Ty hwilken som hafwer, honom skall gifwas, at han skall nog hafwa; men den som icke hafwer, af honom skall ock warda tagit det han hafwer.

13:13  Fördenskull talar jag dem til med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.

13:14  Och på dem warder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.

13:15  Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafwa de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omwända sig, at jag måtte hela dem.

13:16  Men salig äro edor ögon, at de se, ocn edor öron, at de höra.

13:17  Sannerliga säger jag eder, at månge Propheter och rättfärdige hafwa begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

13:18  Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.

13:19  Hwar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifwer det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den, som wid wägen sådder war.

13:20  Men den som war sådder på stenören. är den som hörer ordet, och tager det strax gladeliga;

13:21  Men han hafwer ingen rot i sig sjelf, utan står til en tid; och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, strax förargas han.

13:22  Men den som war sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse werldenes bekymmer, och rikedomsens swek förqwäfwer ordet; och han blifwer utan frukt.

13:23  Men den som war sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det, och bär också frukt, så at somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

13:24  En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker:

13:25  Men då folket sof, kom hans owän, och sådde ogräs midt ibland hwetet; och gick sin wäg.

13:26  Då nu säden wäxte, och bar frukt, syntes ock ogräset.

13:27  Då gingo husbondans tjenare fram, och sade til honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hwadan hafwer han då ogräs?

13:28  Då sade han til dem: Det hafwer owännen gjort. Sade tjenarena til honom: Will du, at wi gåm, och hemte det bort.

13:29  Då sade han: Nej, på det at, när I uprycken ogräset, I icke skolen ock dermed uprycka hwetet.

13:30  Låter båda wäxa intil skördetiden, och i skördetiden will jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, til at upbrännas; men hwetet församler i mina lado.

13:31  En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt et senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;

13:32  Hwilket minst är af all frö; men när det warder upwäxt, är det störst ibland krydder, och blifwer et trä, så at foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qwistar.

13:33  En annor liknelse sade han til dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hwilken en qwinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, til dess det blef alltsammans surt.

13:34  Detta allt talade JEsus i liknelser til folket; och utan liknelse talade han intet til dem;

13:35  At det skulle fullkomnas, som sagdt war genom Propheten, som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit warit hafwer, ifrå werldenes begynnelse.

13:36  Då skiljde JEsus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.

13:37  Då swarade han, och sade til dem: Menniskones Son är den, som den goda sädena sår.

13:38  Åkren är werlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.

13:39  Owännen, som sådde, är djefwulen; skördetiden är werldenes ände; skördemännerne äro Änglarna.

13:40  Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes up med eld; så skall det ske på denna werldenes ände.

13:41  Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;

13:42  Och skola kasta dem uti en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.

13:43  Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.

13:44  Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold war uti en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafwer deraf, går han bort, och säljer allt det han hafwer, och köper den åkren.

13:45  Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda pärlor:

13:46  Och när han hade funnit ena kosteliga pärlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.

13:47  Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafwet, och församlade allahanda fiskar:

13:48  Och när hon wardt full, drogo de henne til lands, och såto så, och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.

13:49  Så skall det ock ske på werldenes ända: Änglarne skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättwisa:

13:50  Och kasta dem i en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.

13:51  Då sade JEsus til dem: Förstoden I detta allt? Sado de til honom: Ja, HERre.

13:52  Då sade han til dem: Derföre, hwar och en Skriftlärd, som til himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.

13:53  Och def begaf sig, när JEsus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan:

13:54  Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo; så at de ock förundrade sig storliga, och sade: Hwadan kommer denne sådana wisdom och krafter?

13:55  Är han icke en timmermans son? Heter icke hans moder Maria? Och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?

13:56  Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hwadan kommer honom då allt detta?

13:57  Och de förargades öfwer honom. Men JEsus sade til dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.

13:58  Och han gjorde der icke mång tekn, för deras otros skull.

Chapter 14

14:1  I den tiden hörde Herodes Tetrarcha JEsu rykte;

14:2  Och sade til sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är upstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.

14:3  Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.

14:4  Förty Johannes hade sagt til honom: Dig är icke låfligit hafwa henne.

14:5  Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.

14:6  När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem, och det behagade Herodi.

14:7  Därföre låfwade han henne wid en ed, at han wille gifwa henne, hwad hon begärade.

14:8  Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tilförene: Gif mig här på et fat Johannis Döparens hufwud.

14:9  Och Konungen blef bedröfwad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfwer bord med honom, böd han, at det skulle gifwas henne.

14:10  Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufwud i häktelset.

14:11  Och hans hufwud wardt framburit på et fat, och gifwit pigone; och hon bar det til sina moder.

14:12  Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofwo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det JEsu.

14:13  När JEsus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom til fot ifrå städerna.

14:14  Och JEsus gick ut, och såg det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem, och gjorde deras kranka helbregda.

14:15  Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, at de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.

14:16  Då sade JEsus til dem: Det görs icke behof, at de bortgå; gifwer I dem äta.

14:17  Då sade de til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar.

14:18  Sade han: Tager mig dem hit.

14:19  Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfwo så folken.

14:20  Och de åto alle, och wordo mätte. Och de togo up det öfwer war i styckom, tolf korgar fulla.

14:21  Och de som ätit hade woro wid femtusend män, förutan qwinnor och barn.

14:22  Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at de skulle stiga i skeppet, och fara fram före utöfwer, så länge han skilde folket ifrå sig.

14:23  Och när han hade skilt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han der allena.

14:24  Men skeppet war då allaredo midt på hafwet, och led plats i wågene; förty wädret war emot.

14:25  Men i den fjerde wäktene om nattene kom JEsus til dem, gångandes på hafwet.

14:26  Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafwet, wordo de förfärade, och sade: Det är et spökelse; och ropade af räddhoga.

14:27  Men JEsus talade dem strax til, och sade: Warer wid et godt mod; det är jag, warer icke förfärade.

14:28  Då swarade honom Petrus, och sade: HERre, äret du, så bjud mig komma til dig uppå wattnet.

14:29  Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum.

14:30  Men när han såg at wädret war starkt, wardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: HERre, hjelp mig.

14:31  Och strax räckte JEsus ut handena, och fattade uti honom, och sade til honom: O du klentrogne, hwi twiflade du?

14:32  Och när de woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig.

14:33  Men de som woro i skeppet gingo fram, och tilbådo honom, och sade: Wisserliga äst du Guds Son.

14:34  Och när de woro öfwerfarne, kommo de uti det landet Genesaret.

14:35  Och när folket der sammastädes förnummo honom, sände de bud i hela landet deromkring, och hade alla sjuka til honom:

14:36  Och bådo honom, at de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de som togo deruppå blefwo alle helbregda.

Chapter 15

15:1  Då kommo til JEsum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:

15:2  Hwi bryta dine Lärjungar de äldstas stadgar; Förty de twå intet sina händer, när de skola äta bröd?

15:3  Han swarade, och sade til dem: Hwi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?

15:4  Ty Gud hafwer budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hwilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

15:5  Men I sägen: Hwar och en må säga til fader eller moder: Det är allt Gudi gifwet, som du skulle få af mig, dig til nytto; dermed sker då, at ingen hedrar sin fader eller sina moder:

15:6  Och hafwen dermed gjort Guds bud til intet, för edra stadgars skull.

15:7  I skrymtare, Esaias hafwer rätt spått om eder, sägandes:

15:8  Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.

15:9  Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom, som är människobud.

15:10  Och han kallade til sig folket, och sade til dem: Hörer, och förstår.

15:11  Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det som utgår af munnen, det besmittar menniskona.

15:12  Då stego hans Lärjungar fram, och sade til honom: Wetst du, at Phariseerne förargades, när de hörde detta ordet?

15:13  Han swarade, och sade: Hwar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafwer, skall uppryckas med rötter.

15:14  Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare: Hwar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.

15:15  Då swarade Petrus, och sade til honom: Uttyd oss denna liknelsen.

15:16  Då sade JEsus: Ären I ock ännu oförståndige?

15:17  Förstån I icke ännu, at allt det som ingår genom munnen, det går i buken, och hafwer sin naturliga utgång?

15:18  Men det som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona:

15:19  Ty af hjertat utgå onde tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufweri, falskt wittne, hädelse.

15:20  Det äro de stycken, som besmitta menniskona; men äta med otwagna händer besmittar icke menniskona.

15:21  Och JEsus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar:

15:22  Och si, en Cananeesk qwinna kom af de landsändar, och ropade til honom, och sade: O HERre, Dawids Son, förbarma dig öfwer mig; min dotter qwäls jämmerliga af djelfwulen.

15:23  Men han swarade henne icke et ord, Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.

15:24  Men han swarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan til de borttappada får af Israels hus.

15:25  Men hon kom, och tilbad honom, sägandes: HERre, hjelp mig.

15:26  Då swarade han, och sade: Det är icke höfweligit, at taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundama.

15:27  Swarade hon: Ja, HERre, dock likwäl äta hundarne af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.

15:28  Då swarade JEsus, och sade til henne: O qwinna, din tro är stor, ske dig som du wilt; och hennes dotter blef helbregda i samma stund.

15:29  Och JEsus gick dädan längre fram, och kom til det Galileeska hafwet, och gick up på et berg, och satte sig der.

15:30  Och til honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för JEsu fötter; och han gjorde dem helbregda.

15:31  Så at folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.

15:32  Och JEsus kallade sina Lärjungar til sig, och sade: Jag ömkar mig öfwer folket; ty de hafwa nu i tre dagar töfwat när mig, och hafwa intet äta; och jag will icke låta dem ifrå mig fastande, at de icke skola gifwas up i wägen.

15:33  Då sade hans Lärjungar til honom: Hwar skole wi få här i öknene så mycket bröd, der wi kunne mätta så mycket folk med?

15:34  Sade JEsus til dem: Huru mång bröd hafwen I? De sade: Sju, och några små fiskar.

15:35  Då böd han folket sätta sig ned på jordena.

15:36  Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfwo folkena.

15:37  Och de åto alle, och wordo mätte; och upptogo det öfwer war i styckom, sju korgar fulla.

15:38  Och de som åto woro fyratusend män, förutan qwinnor och barn.

15:39  Och när han hade skilt folket ifrå sig, steg han til skepps, och kom uti den gränson wid Magdala.

Chapter 16

16:1  Då stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärande, at han wille låta dem se tekn af himmelen.

16:2  Men han swarade, och sade til dem: Om aftonen sägen I: Det blifwer klart wäder, förty himmelen är röd;

16:3  Och om morgonen: Det blifwer owäder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidsens tekn?

16:4  Det wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och tekn skall icke gifwas dem, utan Jone Prophetens tekn. Och så öfwergaf han dem, och gick sin wäg.

16:5  Och när hans Lärjungar woro komne utöfwer på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig.

16:6  Då sade JEsus til dem: Ser til, och förwarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg.

16:7  Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: wi hafwe intet bröd tagit med oss.

16:8  När JEsus det förnam, sade han til dem: I klentrogne, hwad bekymrar det dock eder, at I icke hafwen tagit bröd med eder?

16:9  Förstån I icke ännu, eller minnens, om de fem bröd, emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen?

16:10  Icke heller om de sin bröd, emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då uptogen?

16:11  Huru kommer det då til, at I icke kunnen förstå, at jag icke sade eder om bröd, (då jag sade:) I skolen förwara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?

16:12  Så förstodo de då, at han hade icke budit dem taga sig wara för bröds surdeg, utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.

16:13  Då kom JEsus i den ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hwem säger folket mig, menniskones Son, wara?

16:14  Då sade de: Somlige Johannem Döparen, somlige Eliam, somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

16:15  Sade han til dem: Hwem sägen I mig då wara?

16:16  Då swarade Simon Petrus, och sade: Du äst Christus, lefwandes Guds Son.

16:17  Då swarade JEsus, och sade til honom: Salig äst du, Simon, Jona son; ty kött och blod hafwer dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen.

16:18  Och jag säger dig igen, at du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga mina församling, och helwetes portar skola icke warda henne öfwermägtige.

16:19  Och jag skall gifwa dig himmelrikets nycklar: Allt det du binder på jordene, det skall wara bundet i himmelen; och allt det du löser på jordene, det skall wara löst i himmelen.

16:20  Då böd han sina Lärjungar, at de skulle för ingen säga, at han war JEsus Christus.

16:21  Ifrå den tiden begynte JEsus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå til Jerusalem, och lida mycket af de äldsta, och af de öfwersta Presterna, och af de Skriftlärda; och dräpas, och tredje dagen upstå igen.

16:22  Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: HERre, skona dig sjelf; detta wederfares dig icke.

16:23  Då wände han sig om, och sade til Petrum: Gack bort ifrå mig, du Satan; du äst mig til hinders; ty du besinnar icke det Gudi tilhörer, utan det menniskom tilhörer.

16:24  Då sade JEsus til sina Lärjungar: Hwilken som will följa mig, han wedersake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.

16:25  Ty hwilken som will behålla sitt lif, han skall mista det; och hwilken som mister sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

16:26  Hwad hjelper nu det menniskone, om hon förwärfwar hela werldena, och får dock skada til sin själ? Eller hwad kan menniskan gifwa, der hon kan igenlösa sin själ med?

16:27  Förty det skall ske, at menniskones Son skall komma i sins Faders härlighet, med sina Änglar; och då skall han löna hwarjom och enom efter hans gerningar.

16:28  Sannerliga säger jag eder: Här äro någre ståndande, som icke skola smaka döden, til dess de få se menniskones Son komma i sitt rike.

Chapter 17

17:1  Och sex dagar derefter tog JEsus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, til sig; och hade dem afsides up på et högt berg;

17:2  Och wardt förklarad för dem, och hans ansikte sken som solen, och hans kläder wordo hwit som et ljus.

17:3  Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.

17:4  Då swarade Petrus, och sade til JEsum: HERre, här är oss godt wara; wilt du, så wilje wi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

17:5  wid han ännu talade, si, en ljus sky omskygde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hwilkom jag hafwer et godt behag; honom hörer.

17:6  Och när Lärjungarne det hörde, föllo de på sitt ansikte, och wordo swårliga förfärade.

17:7  Men JEsus gick til, och tog på dem, och sade: Står up, och rädens icke.

17:8  Men då de uplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan JEsum allena.

17:9  Och när de gingo ned af berget, böd JEsus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, til dess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.

17:10  Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hwi säga då de Skriftlärde, at Elias måste komma tilförene?

17:11  JEsus swarade, och sade til dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

17:12  Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hwad de wille. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.

17:13  Då förstodo Lärjungarne, at han sade dem om Johanne Döparen.

17:14  Och när de kommo til folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

17:15  Och sade: HERre, förbarma dig öfwer min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i wattnet:

17:16  Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.

17:17  Då swarade JEsus, och sade: O du otrogna och genwördiga slägte, huru länge skall jag wara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafwer honom hit.

17:18  Och JEsus hotade honom, och djefwulen gick ut af honom; och drängen wardt helbregda i samma stund.

17:19  Då gingo Lärjungarna til JEsum afsides, och sade: Hwi kunde icke wi drifwa honom ut?

17:20  JEsus sade til dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona som et senapskorn, då mågen I säga til detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder warder intet omöjeligit.

17:21  Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

17:22  Men då de wistades i Galileen, sade JEsus til dem: Det skall ske, at menniskones Son warder öfwerantwardad i menniskors händer:

17:23  Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå up igen. Och de wordo storliga bedröfwade.

17:24  Och när de kommo til Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade upbära, til Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifwa skattpenning?

17:25  Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom JEsus, och sade: Hwad synes dig, Simon? Af hwem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?

17:26  Sade Petrus til honom: Af de främmande. Då sade JEsus til honom: Så äro ju barnen fri.

17:27  Men på det wi icke skole förarga dem, så gack til hafwet, och kasta ut kroken, och den första fisk du får, tag; Och när du låter up hans mun, warder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.

Chapter 18

18:1  I den tiden gingo Lärjungarne til JEsum, och sade: Hwilken är den störste i himmelriket?

18:2  Då kallade JEsus fram et barn, och stälde det midt ibland dem;

18:3  Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omwänden eder, och warden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.

18:4  Hwilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket:

18:5  Och hwilken som undfår et sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.

18:6  Men hwilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom wore bättre at en qwarnsten wore bunden wid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.

18:7  We werldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, we de mennisko, genom hwilka förargelse kommer.

18:8  Är det så, at din hand, eller din fot, är dig til förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifwet halt, eller lemmalös, än du skulle hafwa twå händer och twå fötter, och kastas i ewinnerlig eld.

18:9  Och är det så at ditt öga är dig til förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, at du ingår uti lifwet enögder, än du skulle hafwa tu ögon, och kastas i helwetes eld.

18:10  Ser til, at I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, at deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.

18:11  Ty menniskones Son är kommen til at frälsa det, som förtappadt war.

18:12  Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och et af dem fore wildt; öfwergifwer hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det, som for wildt?

18:13  Och händer det så, at hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfwer, än öfwer de nio och niotio, som icke foro wildt.

18:14  Så är ock icke edar himmelske Faders wilje, at någor af dessa små skall borttappad warda.

18:15  Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena: Hörer han dig, så hafwer du förwärfwat din broder;

18:16  Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller twå, på det all sak skall bestå wid twegga eller tregga wittnes mun.

18:17  Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.

18:18  Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall wara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall wara löst i himmelen.

18:19  Yttermera säger jag eder: Der twå af eder komma öfwerens på jordene, hwad ting det helst kan wara, som de bedja om, skal dem det wederfaras af minom Fader, som är i himlom.

18:20  Ty hwar twå eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.

18:21  Då steg Petrus fram til honom, och sade: HERre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?

18:22  Då sade JEsus til honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.

18:23  Fördenskull är himmelriket liknadt wid en Konung, som wille hålla räkenskap med sina tjenare.

18:24  Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom war skyldig tiotusend pund:

18:25  Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd Herren at han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde. och betalas med.

18:26  Då föll den tjenaren ned, och tilbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag will allt betala dig.

18:27  Då warkunnade herren sig öfwer den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom til det han war skyldig.

18:28  Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom war skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.

18:29  Då föll hans medtjenare til hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag will allt betala dig.

18:30  Men han wille icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han war skyldig.

18:31  Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa wara, och kommo, och kungjorde sinom Herra allt det skedt war.

18:32  Då kallade hans Herre honom för sig, och sade til honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig wast, gaf jag dig til, ty du bad mig:

18:33  Skulle du ock icke hafwa förbarmat dig öfwer din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfwer dig?

18:34  Och hans Herre wardt wred, och antwardade honom bödlarna i händer, til dess det war allt betaladt, som han honom skyldig war.

18:35  Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hwar och en sinom broder det de bryta.

Chapter 19

19:1  Och det begaf sig, när JEsus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, wid sidon af Jordan.

19:2  Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.

19:3  Då gingo de Phariseer fram til honom, frestade honom, och sade til honom: Är det ock rätt, at man skiljer sig wid sina hustru, för allahanda sakers skull?

19:4  Då swarade han, och sade til dem: Hafwen I icke läsit, at den som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qwinna gjorde han dem?

19:5  Och sade: Fördenskull skall man öfwergifwa fader och moder, och blifwa när sine hustru; och de tu warda et kött;

19:6  Så äro de icke nu tu, utan et kött; det nu Gud hafwer sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.

19:7  Då sade de til honom: Hwi böd då Moses gifwa skiljobref, och öfwergifwa henne?

19:8  Sade han til dem: För edart hjertas hårdhets skull, tilstadde Moses, at I måtten öfwergifwa edra hustrur; men af begynnelsen war det icke så.

19:9  Men jag säger eder: Hwar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfwergifna, han gör hor.

19:10  Då sade hans Lärjungar til honom: Hafwer mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifwa sig i ägtenskap.

19:11  Då sade han til dem: Hwar man tager icke detta ordet, utan de, hwilkom det blifwer gifwet;

19:12  Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifwet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfwa hafwa snöpt, för himmelrikets skull. Hwilken som kan tagat, han taget.

19:13  Då wordo barn burne til honom, at han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.

19:14  Då sade JEsus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma til mig; ty sådana hörer himmelriket til.

19:15  Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.

19:16  Och si, en gick fram, och sade til honom: Gode Mästar, hwad godt skall jag göra, at jag må få ewinnerligit lif?

19:17  Då sade han til honom: Hwi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men wilt du ingå til lifwet, så håll budorden.

19:18  Sade han til honom: Hwilka? Sade JEsus: Du skalt icke dräpa: du skalt icke bedrifwa hor: du skalt icke stjäla: du skalt icke bära falsk wittne;

19:19  Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.

19:20  Då sade den unge mannen til honom: Allt detta hafwer jag hållit af min ungdom; hwad fattas mig ännu?

19:21  Sade JEsus til honom: wilt du wara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafwer, och gif de fattiga, och du skalt få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

19:22  När den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfwad bort; ty han hade många ägodelar.

19:23  Då sade JEsus til sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är swårt gå in i himmelriket.

19:24  Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, at en camel går genom et nålsöga, än at en rik kommer i Guds rike.

19:25  När Lärjungarna detta hörde, wordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då warda salig?

19:26  Då såg JEsus til dem, och sade til dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.

19:27  Då swarade Petrus, och sade til honom: Si, wi hafwe öfwergifwit all ting, och följt dig; hwad skole wi få derföre?

19:28  Då sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at I, som mig hafwen efterföljt; i den nya födelsen, när menniskones Son warder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.

19:29  Och hwar och en, som öfwergifwer hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfwa ewinnerligit lif.

19:30  Men månge de främste blifwa de ytterste, och de ytterste de främste.

Chapter 20

20:1  Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, til at leja sig arbetare i sin wingård.

20:2  Och när han hade warit öfwerens med arbetarena om en wiss dagspenning, sände han dem i sin wingård.

20:3  Sedan gick han ut wid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

20:4  Och sade til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är, will jag gifwa eder:

20:5  Och de gingo. Och åter gick han ut wid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

20:6  Men wid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade til dem: Hwi stån I här hela dagen fåfänge?

20:7  De sade til honom: Ty ingen hafwer legt oss. Då sade han til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligit är skolen I få.

20:8  När aftonen kom, sade wingårdsherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intil de första.

20:9  Och när de kommo fram, som wid ellofte stundena komne woro, fick hwardera dagspenningen.

20:10  Men när de förste kommo, mente de, at de skulle fått mer; och fingo ock hwardera dagspenningen.

20:11  Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

20:12  Och sade: Desse siste hafwa arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafwa burit dagsens tunga och hetan.

20:13  Då swarade han enom af dem, och sade: Min wän, jag gör dig ingen orätt; wast du icke öfwerens med mig om en wiss dagspenning?

20:14  Tag det dig tilhörer, och gack din wäg; men jag will gifwa denna sista så mycket som dig.

20:15  Eller må jag icke göra uti min ting hwad jag will? Ser du fördenskull illa ut, at jag så god är?

20:16  Alltså warda de ytterste de främste, och de främste de ytterste: Ty månge äro kallade; men få äro utwalde.

20:17  Och så drog JEsus up til Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna til sig på wägen, och sade til dem:

20:18  Si, wi farom up til Jerusalem, och menniskones Son skall öfwerantwardas dem öfwersta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom til döden.

20:19  Och de skola öfwerantwarda honom Hedningomen, til at begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

20:20  Då steg Zebedei söners moder fram til honom med sina söner, tilbad honom, och begärade något af honom.

20:21  Då sade han til henne: Hwad wilt du? Sade hon til honom: Låt dessa twå mina söner sitta i ditt rike, den ena på dine högra hand, och den andra på dine wenstra.

20:22  Då swarade JEsus, och sade: I weten icke hwad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de til honom: Ja, wäl.

20:23  Sade han til dem: Min kalk skolen I wisst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mine högra hand och wenstra, står icke mig til at gifwa, utan dem, som det tilredt är af minom Fader.

20:24  När de tio det hörde, wordo de misslynte på de twå bröderna.

20:25  Då kallade JEsus dem til sig, och sade: I weten, at werldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafwa magtena.

20:26  Så skall det icke wara ibland eder; utan den som will wara mägtig ibland eder, han ware edar tjenare.

20:27  Och hwilken ibland eder will wara den främste, han ware edar dräng.

20:28  Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han will låta tjena sig, utan at han will tjena, och gifwa sitt lif til återlösning för många.

20:29  Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

20:30  Och si, twå blinde såto wid wägen; och när de hörde, at JEsus gick der fram, ropade de, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

20:31  Men folket näpste dem, at de skulle tiga. Då ropade de dess mer, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

20:32  Då stadnade JEsus, och kallade dem, och sade: Hwad wiljen I, at jag skall göra eder?

20:33  De sade til honom: HERre, at wår ögon måtte öpnas.

20:34  Då warkunnade sig JEsus öfwer dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.

Chapter 21

21:1  Och när de nalkades Jerusalem, och kommo til Bethphage, wid Oljoberget, sände JEsus twå sina Lärjungar;

21:2  Och sade til dem: Går i byn, som ligger för eder; och strax warden I finnande ena åsninno bundna, och folan när henne; löser dem, och leder til mig.

21:3  Och om någor talar eder til, så säger: HERren behöfwer dem, och strax släpper han dem.

21:4  Detta är allt skedt, at det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:

21:5  Säger til dottrena Zion: Si, din Konung kommer til dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fola.

21:6  Lärjungarna gingo bort, och gjorde som JEsus hade dem befallt:

21:7  Och ledde til honom åsninnona och folan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.

21:8  Mycket folk bredde sin kläder på wägen; de andre skåro qwistar af trän, och strödde på wägen.

21:9  Men folket, som föregick, och de som efterföljde ropade och sade: Hosianna, Davids Sone, wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn: Hosianna i högdene.

21:10  Och när han kom in i Jerusalem, uprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?

21:11  Då sade folket: Denne är JEsus, den Propheten af Nazareth i Galileen.

21:12  Och gick JEsus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte wäxlareborden, och dufwomånglarenas säte;

21:13  Och sade til dem: Det är skrifwit: Mitt hus skall kallas et bönehus; men I hafwen gjort ena röfwarekulo deraf.

21:14  Och til honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.

21:15  När de öfwerste Presterne och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefwo de misslynte;

21:16  Och sade til honom: Hörer du hwad desse säga? Då sade JEsus til dem: Hwi icke? Hafwen I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafwer du fullkomnat lofwet?

21:17  Då öfwergaf han dem, och gick utu staden til Bethanien, och blef der.

21:18  Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.

21:19  Och han fick se et fikonaträd wid wägen, och gick dertil, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade til det: wäxe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef strax torrt.

21:20  Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?

21:21  Då swarade JEsus, och sade til dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona, och twfilen intet, så warden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemwäl, om I sägen til detta berget: Häf dig up, och kasta dig i hafwet; då skall det ske.

21:22  Och allt det I bedjen i bönene, troende, det skolen I få.

21:23  Och när han kom i templet, gingo de öfwerste Presterna och de Äldste i folket til honom, der han lärde, och sade: Af hwad magt gör du detta? Och hwilken hafwer gifwit dig denna magten?

21:24  Då swarade JEsus, och sade til dem: Jag will ock spörja eder et ord; om I sägen mig det, will jag ock säga eder, af hwad magt jag detta gör:

21:25  Hwadan war Johannis döpelse? Af himmelen, eller af menniskom? Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: Sägom wi, af himmelen; då säger han til oss: Hwi trodden I då honom icke?

21:26  Sägom wi ock, af menniskom; så rädes wi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.

21:27  Då swarade de JEsu, och sade: Wi wete det icke. Sade han til dem: Icke heller säger jag eder, af hwad magt jag detta gör.

21:28  Men hwad synes eder? En man hade twå söner, och gick til den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min wingård.

21:29  Han swarade, och sade: Jag will icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad.

21:30  Och gick han til den andra, och sade sammalunda. Då swarade han, och sade: Ja, Herre; och gick intet.

21:31  Hwilken af de twå gjorde det fadren wille? De sade til honom: Den förste. Sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at Publicaner och skökor skola gå i himmelriket, förr än I.

21:32  Johannes kom til eder, och lärde eder rätta wägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafwen I dock sedan ingen bättring gjort, at I måtten trott honom:

21:33  Hörer en annor liknelse: Det war en husbonde, som planterade en wingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde et torn, och utlegde honom wingårdsmännom, och for utländes.

21:34  När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare til wingårdsmännerna, at de skulle upbära hans frukt.

21:35  Då togo wingårdsmännerna fatt på hans tjenare, den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.

21:36  Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.

21:37  På det sista sände han sin son til dem, och sade: De hafwa ju ena försyn för min son.

21:38  Men när wingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfwingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få wi hans arfwedel.

21:39  Och de togo fatt på honom, drefwo honom ut af wingården, och slogo honom ihjäl.

21:40  När nu wingårdsherren kommer, hwad skall han göra åt de wingårdsmännerna?

21:41  Sade de til honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin wingård androm wingårdsmännom, de som gifwa honom fruktena i rättom tid.

21:42  Då sade JEsus til dem: Hafwen I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifwen en hörnsten;: Af HERranom är detta skedt, och är underligit för wår ögon.

21:43  Derföre säger jag eder, at Guds rike skall tagas ifrån eder, och warda gifwet Hedningomen, som göra dess frukt.

21:44  Och hwilken som faller på denna stenen, han warder krossad; men uppå hwilken han faller, den slår han sönder i stycker.

21:45  Och när de öfwerste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, at han talade om dem.

21:46  Och de wille hafwa tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.

Chapter 22

22:1  Och swarade JEsus, och talade dem åter til genom liknelser, sägandes:

22:2  Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son:

22:3  Och sände ut sine tjenare, at de skulle kalla dem, som budne woro til bröllopet; och de wille icke komma.

22:4  Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop.

22:5  Men de försummade det; och gingo bort, den ene til sin afwelsgård, den andre til sin köpenskap.

22:6  Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.

22:7  När Konungen det hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände up deras stad.

22:8  Då sade han til sina tjenare: Brölloppet är tilredt; men de, som woro budne, woro icke wärdige.

22:9  Derföre går ut på wägarna, och alle de I finnen, kaller til bröllopet.

22:10  Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden wordo all full satt.

22:11  Då gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg der en man, som war icke klädd i bröllopskläder;

22:12  Och sade til honom: Min wän, huru kom du här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde.

22:13  Då sade Konungen til tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan.

22:14  Ty månge äro kallade, och få utkorade.

22:15  Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;

22:16  Och sände sina lärjungar til honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete, at du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.

22:17  Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?

22:18  När JEsus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare?

22:19  Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.

22:20  Och han sade til dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta?

22:21  De sade til honom: Kejsarens. Då sade han til dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer.

22:22  När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom.

22:23  På den dagen gingo til honom de Sadduceer, som säga, at ingen uppståndelse är, och frågade honom;

22:24  Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd.

22:25  När oss woro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sine hustru sinom broder.

22:26  Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.

22:27  Sist af allom blef ock qwinnan död.

22:28  När nu uppståndelsen sker, hwilkens hustru af de sju blifwer hon? Ty de hafwa elle haft henne.

22:29  Då swarade JEsus, och sade til dem: I faren wille, och weten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.

22:30  Ty i upståndelsen, hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.

22:31  Men om de dödas upståndelse hafwen I icke läsit, hwad eder sagdt är af Gudi, som sade:

22:32  Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefwande äro.

22:33  Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfwer hans lärdom.

22:34  När de Phariseer hörde, at han bade stoppat de Sadduceer munnen til, församlade de sig.

22:35  Och en af dem, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:

22:36  Mästar, hwilket är det yppersta budet i lagen?

22:37  Då sade JEsus til honom: Du skall älska HERran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din hog.

22:38  Detta är det yppersta och största budet.

22:39  Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa, som dig sjelf.

22:40  På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterne.

22:41  När nu de Phariseer woro tilhopa, frågade dem JEsus;

22:42  Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade de til honom: Davids.

22:43  Då sade han til dem: Hwi kallar då David honom i Andanom HErra? sägandes:

22:44  HERren sade til min HErra: Sätt dig på mina högra hand, til dess jag lägger dina fiendar dig til en fotapall.

22:45  Efter nu David kallar honom HErra, huru är han då hans son?

22:46  Och ingen kunde swara honom et ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.

Chapter 23

23:1  Då talade JEsus til folket, och til sina Lärjungar,

23:2  Sägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer.

23:3  Allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet.

23:4  De binda tunga och odrägeliga bördor tilsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de wilja icke sjelfwe röra dem med et finger.

23:5  Men alla sina gerningar göra de, på det de skola warda sedde af menniskomen: De göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora:

23:6  De sitta gerna främst wid borden, och i Synagogorna:

23:7  Och wilja gerna warda hälsade på torgen, och heta af menniskomen, Rabbi, Rabbi.

23:8  Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder.

23:9  Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader som är i himlom.

23:10  Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus.

23:11  Den som är ypperst ibland eder, han skall wara edar tjenare.

23:12  Ty den sig uphöjer, han skall warda förnedrad; och den sig förnedrar han skall warda uphöjd.

23:13  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tilsluten himmelriket för menniskomen: I gån icke der sjelfwe in, och dem som in wilja, tilstädjen I icke ingå.

23:14  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som upäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse.

23:15  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring watn och land, at I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom til helwetes barn, dubbelt mer än I sjelfwe ären.

23:16  We eder, blinde ledare, ty I sägen: Hwilken som swär wid templet, det är intet; men den som swär wid guldet i templet, han är saker.

23:17  I galne och blinde; hwilket är yppare, guldet, eller templet, som helgar guldet?

23:18  Och hwilken som swär wid altaret, det är intet; men den der swär wid offret, som deruppå är, han är saker.

23:19  I galne och blinde, hwilket är yppare, offret, eller altaret, som helgar offret?

23:20  Derföre, den som swär wid altaret, han swär wid det sjelft, och wid allt det derpå är.

23:21  Och den som swär wid templet, han swär wid det sjelft, och wid honom som deruti bor.

23:22  Och den som swär wid himmelen, han swär wid Guds stol, och wid honom, som deruppå sitter.

23:23  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som swårast är i lagen, nämliga, domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta.

23:24  I blinde ledare, som silen myggor, och upswäljen camelen.

23:25  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantil äro all ting full med rof och orenlighet.

23:26  Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantil i drickekaret, och i fatet, at det utwärtes är må ock rent warda.

23:27  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafwar, som utantil äro hwitmenade, hwilka utwärtes synas dägeliga; men innantil äro de fulla med de dödas ben och all renlighet.

23:28  Så synes ock I utwärtes för menniskomen rättfärdige; men inwärtes ären I fulle med skrymteri och odygd.

23:29  We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som upbyggen Propheternas grafwar, och pryden de rättfärdigas grifter;

23:30  Sägande: Hade wi warit i wåra fäders tid, wi skullom icke hafwa warit delaktige med dem i Propheternas blod.

23:31  Så betygen I då öfwer eder sjelfwa, at I ären deras barn, som Propheterna dråpo.

23:32  Nu wäl, uppfyller ock I edra fäders mått.

23:33  I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helwetes fördömelse?

23:34  Derföre, si, jag sänder til eder Propheter, och wisa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden til den andra.

23:35  På det öfwer eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intil Zacharie, Barachie sons blod, hwilken I dråpen emellan templet och altaret.

23:36  Sannerliga säger jag eder, at allt detta skall komma uppå detta slägtet.

23:37  Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände til dig; huru ofta hafwer jag welat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina wingar, och I willen icke?

23:38  Si, edart hus skall eder blifwa öde.

23:39  Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, til dess I skolen säga: Wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn.

Chapter 24

24:1  Då gick JEsus sin wäg utaf templet; och hans Lärjungar gingo til honom, at de skulle låta honom se templets byggning.

24:2  Då sade JEsus til dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifwer nederbruten.

24:3  Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar til honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hwad warder för tekn til din tilkommelse, och werldenes ända?

24:4  Då swarade JEsus, och sade til dem: Ser til, at ingen förförer eder:

24:5  Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.

24:6  I skolen få höra örlig, och rykte af örlig: ser til, at I blifwen icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke strax änden.

24:7  Det ena folket skall resa sig up emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifwa pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.

24:8  Då skall nöden aldraförst begynnas.

24:9  Då skola de öfwerantwarda eder uti twång, och dräpa eder; och I skolen blifwa hatade af all folk, för mitt Namns skull.

24:10  Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hwarannan.

24:11  Och månge falske Propheter skola upkomma, och förföra många.

24:12  Och efter det ondskan får öfwerhandena, warder kärleken i mångom förkolnad.

24:13  Men den som blifwer fast uti ändan, han warder salig.

24:14  Och detta Ewangelium om riket skall warda predikadt i hela werldene, til et wittnesbörd öfwer all folk; och då skall änden komma.

24:15  När I nu fån se förödelsens styggelse, af hwilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndandes i det helga rummet; den som läs det, han gifwe akt deruppå;

24:16  De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen:

24:17  Och den som är uppå taket, han stige icke ned, til at taga något ut af sitt hus:

24:18  Och den som är ute på markene, gånge icke tilbaka efter sin kläder.

24:19  Men we dem som hafwande äro, och dem som dia gifwa, i den tiden.

24:20  Men beder, at edor flykt sker icke om wintren, eller om Sabbathen.

24:21  Ty då skall warda en stor wedermöda, så at hon hafwer icke warit sådana ifrå werldenes begynnelse och til denna tiden, ej heller warda skall.

24:22  Och om de dagar icke worde förstäckte, då worde intet kött frälst; men för de utwaldas skull skola de dagar warda förstäckte.

24:23  Om någor säger då til eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.

24:24  Ty falske Christi och falske Propheter skola upkomma, och skola göra stor tekn och under; så at, om möjeligit wore, skola ock de utwalde förförde warda.

24:25  Si, jag hafwer sagt eder det framföre åt.

24:26  Derföre, om de då säga til eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.

24:27  Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intil wester; så warder ock menniskones Sons tilkommelse.

24:28  Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarne.

24:29  Men strax efter den tidsens wedermödo skall solen blifwa mörk, och månen skall icke gifwa sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfwa.

24:30  Och då skall synas menniskones Sons tekn i himmelen: Och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.

24:31  Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utwalda ifrå de fyra wäder; ifrå den ena himmelens ända til den andra.

24:32  Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qwistar knoppas, och löfwet begynner springa ut, så weten I, at sommaren är hardt när:

24:33  Så ock, när I sen allt detta, så weter, at det är hardt för dörene.

24:34  Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta sker.

24:35  Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

24:36  Men om den dagen och om den stundena wet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.

24:37  Men lika som det war i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.

24:38  Ty såsom de woro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfwos mannom, intil den dagen, då Noe gick i arken:

24:39  Och wisste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.

24:40  Då skola twå wara ute på markene; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.

24:41  Twå skola mala på ene qwarn; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.

24:42  Waker fördenskull; ty I weten icke, hwad stund edar HERre warder kommandes.

24:43  Men det skolen I weta at, wisste husbonden, hwad stund tjufwen skulle komma, förwisso wakade han, och läte icke upbryta sitt hus.

24:44  Derföre warer I ock redo; ty, den stund I icke menen, warder menniskones Son kommandes.

24:45  Hwilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafwer satt öfwer sitt husfolk, at han skall gifwa dem mat i rättom tid?

24:46  Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görandes, när han kommer:

24:47  Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfwer alla sina ägodelar.

24:48  Men om så är, at den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt:

24:49  Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna:

24:50  Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke wäntar honom, och den stund han icke menar:

24:51  Och skall sönderhugga honom, och gifwa honom hans lön med skrymtare. Der skall wara gråt och tandagnisslan.

Chapter 25

25:1  Då warder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgumman.

25:2  Men fem af dem woro wisa, och fem fåwitska.

25:3  De fåwitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;

25:4  Men de wisa togo oljo i sin kärille, samt med lampomen.

25:5  Då nu brudgummen dröjde, blefwo de alla sömniga, och sofwo.

25:6  Men om midnattstid wardt et anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.

25:7  Då stodo alla de jungfrurna up, och redde sina lampor til.

25:8  Då sade de fåwitska til de wisa: Gifwer oss af edra oljo; ty wåra lampor slockna.

25:9  Då swarade de wisa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre til dem som sälja, och köper til eder sjelfwa.

25:10  När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de som redo woro, gingo in med honom i bröllopet, och dören tilstängdes.

25:11  På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt up för oss.

25:12  Då swarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.

25:13  Waker fördenskull; ty I weten hwarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.

25:14  Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer.

25:15  Och fick enom fem pund, enom tu, och enom et, hwarjom efter hans magt; och for strax bort.

25:16  Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och wann annor fem pund.

25:17  Sammaledes ock den, som tu hade fått, wann ock annor tu.

25:18  Men den, som et hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.

25:19  En lång tid derefter, kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.

25:20  Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafwer jag wunnit med dem.

25:21  Då sade hans herre til honom: Ack, du gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer du warit trogen, jag skall sätta dig öfwer mycket; gack in i dins herras glädje.

25:22  Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafwer jag wunnit dermed.

25:23  Då sade hans herre til honom: Ack, du gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer du warit trogen, jag skall sätta dig öfwer mycket; gack in i dins herras glädje.

25:24  Då kom ock den fram, som hade fått et pund, och sade: Herre, jag wisste, at du äst en sträng man; du upskär der du intet sådde, och uphemtar der du intet strödde:

25:25  Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; si, här hafwer du det dig tilhörer.

25:26  Då swarade hans herre, och sade til honom: Du onde och late tjenare; wisste du, at jag upskär der jag intet sådde, och uphemtar der jag intet strödde;

25:27  Så skulle du hafwa fått wexlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med winning:

25:28  Derföre tager af honom pundet, och gifwer honom, som tio pund hafwer.

25:29  Ty hwarjom och enom, som hafwer, skall warda gifwiet, och han skall hafwa nog; men den som icke hafwer, det som han hafwer, skall ock tagas ifrå honom:

25:30  Och den onyttiga tjenaren kaster uti det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan.

25:31  Men när menniskones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets stol.

25:32  Och för honom skola församlas all folk; och han skall skilja dem, den ena ifrå den andra, såsom en herde skiljer få-ren ifrå getterna.

25:33  Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den wenstra.

25:34  Då skall Konungen säga til dem, som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders wälsignade, och besitter det riket, som eder är tilredt ifrå werldenes begynnelse.

25:35  Ty jag war hungrig, och I gåfwen mig äta: Jag war törstig, och I gåfwen mig dricka: Jag war huswill, och I herbergaden mig;

25:36  Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig: Jag war i häktelse, och I kommen til mig.

25:37  Då skola de rättfärdige swara honom, och säga: HERre, när sågom wi dig hungrigan, och spisadom dig? eller törstigan, och gåfwom dig dricka?

25:38  När sågom wi dig wara huswillan, och herbergadom dig? eller nakotan, och kläddom dig?

25:39  Eller när sågom wi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom til dig?

25:40  Då skall Konungen swara, och säga til dem: Sannerliga säger jag eder: Det I hafwen gjort enom af dessa minsta mina bröder, det hafwen I gjort mig.

25:41  Då skall han ock säga til dem på wenstra sidone: Går bort ifrå mig, I förbannade, uti ewinnerlig eld, som djeflenom och hans änglom tilredd är.

25:42  Ty jag war hungrig, och I gåfwen mig icke äta: Jag war törstig, och I gåfwen mig icke dricka:

25:43  Jag war huswill, och I herbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke: jag war sjuk och i häktelse, och I sökten mig icke.

25:44  Då skola ock de swara honom, och säga: HERre, när såge wi dig hungrigan, eller törstigan, eller huswillan, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och hafwom icke tjent dig?

25:45  Då skall han swara dem, och säga: Sannerliga säger jag eder: Hwad I icke hafwen gjort enom af dessa minsta, det hafwen I ock icke gjort mig.

25:46  Och desse skola då gå uti ewiga pino; men de rättfärdige i ewinnerligit lif.

Chapter 26

26:1  Och det begaf sig, när JEsus hade lyktat all dessa ord, sade han til sina Lärjungar:

26:2  I weten, at twå dagar härefter warder Påska, och menniskones Son skall öfwerantwardas til at korsfästas.

26:3  Då församlade sig de öfwerste Presterne, och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfwersta Prestens palats, som het Caiphas;

26:4  Och rådslogo, huru de måtte få gripa JEsum med list, och dräpa honom.

26:5  Dock sade de: Icke i högtiden, at et uplopp icke warder i folkena.

26:6  Då nu JEsus war i Bethanien, i den spitelska Simons hus;

26:7  Steg en qwinna fram til honom, och hade et glas med dyr smörjelse, och gjöt det på hans hufwud, der han satt wid bord.

26:8  Då hans Lärjungar det sågo, wordo de misslynte, och sade: Hwad gjordes denna förspillning behof?

26:9  Denna smörjelse måtte man hafwa wäl dyrt sålt, och gifwit de fattiga.

26:10  När JEsus det förnam, sade han til dem: Hwi gören I denna qwinnona illa til frids; ty hon hafwer gjort med mig en god gerning?

26:11  I hafwen alltid fattiga när eder; men alltid hafwen I icke mig.

26:12  Det hon hafwer utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafwer hon gjort mig til begrafning.

26:13  Sannerliga säger jag eder, hwar som helst i hela werldene detta Evangelium warder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt warda henne til åminnelse.

26:14  Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort til de öfwersta Presterna;

26:15  Och sade: Hwad wiljen I gifwa mig, at jag förråder eder honom? Och de wordo öfwerens med honom om tretio silfpenningar.

26:16  Och ifrå den tiden sökte han tilfälle, at han måtte förråda honom.

26:17  Men på första Sötebrödsdagen gingo Lärjungarna til JEsum, och sade til honom: Hwar will du, at wi skole tilreda dig äta Påskalambet?

26:18  Då sade han: Går in i staden til en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig will jag hålla Påska, med mina Lärjungar.

26:19  Och Lärjungarna gjorde som JEsus befallte dem, och tilredde Påskalambet.

26:20  Och om aftonen satte han sig til bords med de tolf.

26:21  Och wid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.

26:22  Då wordo de swårliga bedröfwade, och begynte hwar i sin stad säga til honom: HERre, icke är jag den samme?

26:23  Då swarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.

26:24  Menniskones Son warder gåendes, som skrifwit är om honom; men we den mennisko, af hwilko menniskones Son warder förrådd; det wore de menniskone bättre, at hon aldrig hade född warit.

26:25  Då swarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han til honom: Du sadet.

26:26  Men när de åto, tog JEsus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.

26:27  Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.

26:28  Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hwilken utguten warder för mångom, til syndernas förlåtelse.

26:29  Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna winträs frukt, intil den dagen jag warder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.

26:30  Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut til Oljoberget.

26:31  Då sade JEsus til dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifwit: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola warda förskingrad.

26:32  Men när jag är upstånden igen, will jag gå fram för eder i Galileen.

26:33  Då swarade Petrus, och sade til honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likwäl aldrig förargas.

26:34  Sade JEsus til honom: Sannerliga säger jag dig, at i desso nattene, förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor.

26:35  Sade Petrus til honom: Om jag skulle än dö med dig, will jag icke neka dig: Sammaledes sade ock alle Lärjungarne.

26:36  Då kom JEsus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade til Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.

26:37  Och han tog Petrum til sig, och de twå Zebedei söner, och begynte bedröfwas och ängslas.

26:38  Då sade JEsus til dem: Min själ är bedröfwad intil döden; blifwer här, och waker med mig.

26:39  Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag will, utan som du.

26:40  Och han kom til Lärjungarna, och fann dem sofwande, och sade til Petrum: Så förmåtten I icke waka ena stund med mig?

26:41  Waker och beder, at I fallen icke uti frestelse: Anden är wiljog, men köttet är swagt.

26:42  Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit, at denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din wilje.

26:43  Så kom han, och fann dem åter sofwande; ty deras ögon woro tung.

26:44  Och han lät då blifwa dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.

26:45  Då kom han til sina Lärjungar, och sade til dem: Ja, sofwer nu, och hwiler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antwardas i syndares händer.

26:46  Står up, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.

26:47  Och wid han än talade; si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med swärd och med stafrar, utsände af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta i folket.

26:48  Men den, som förrådde honom, hade gifwit dem et tekn, sägandes: Hwilken jag kysser, den äret; tager honom.

26:49  Då steg han hastigt fram til JEsum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.

26:50  Då sade JEsus til honom: Min wän, hwarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på JEsum, och grepo honom.

26:51  Och si, en af dem, som woro med JEsu, räckte ut handena, drog ut sitt swärd, och slog dens öfwersta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.

26:52  Då sade JEsus til honom: Stick ditt swärd i sitt rum; ty alle de som taga til swärd, de skola förgås med swärd.

26:53  Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, at han skickade til mig mer än tolf legioner Änglar?

26:54  Huru blefwe då Skriften fullkomnad, at så ske skall?

26:55  I samma stundene sade JEsus til skaran: Lika som til en röfware ären I utgångne, med swärd och stafrar, til at taga fatt på mig; hwar dag hafwer jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafwen icke gripit mig.

26:56  Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfwergåfwo alle Lärjungarne honom, och flydde.

26:57  Men de som hade gripit JEsum, ledde honom til den öfwersta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de Äldste församlade woro.

26:58  Men Petrus följde honom långt efter, intil den öfwersta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.

26:59  Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, och hela Rådet, sökte falskt wittnesbörd emot JEsum, at de måtte dräpa honom, och funno intet.

26:60  Och ändock mång falsk wittne kommo fram, funno de likwäl intet. På det sista kommo tu falsk wittne;

26:61  Och sade: Denne hafer sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det up i tre dagar.

26:62  Och den öfwerste Presten stod up, och sade til honom: Swarar du intet til det, som desse wittna emot dig

26:63  Men JEsus tigde. Och den öfwerste Presten swarade, och sade til honom: Jag beswär dig wid lefwandes Gud, at du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.

26:64  Sade JEsus til honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.

26:65  Då ref den öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafwer förhädat Gud, hwad görs oss nu mer wittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.

26:66  Hwad synes eder? Då swarade de, och sade: Han är saker til döden.

26:67  Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfwarna; somlige kindpustade honom;

26:68  Och sade: Spå oss, Christe hwilken är den som dig slog.

26:69  Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Du wast ock med JEsu af Galileen.

26:70  Men han nekade för allom, och sade: Jag wet icke hwad du säger.

26:71  Och när han gick ut gennom dörena, såg honom en annor (tjensteqwinna) och sade til dem, som der woro: Denne war ock med JEsu Nazareno.

26:72  Åter nekade han, och swor: jag känner icke mannen.

26:73  Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade til Petrum: Wisserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.

26:74  Då begynte han förbanna sig, och swärja, at han kände icke mannen. Och strax gol hanen.

26:75  Då kom Petrus ihåg JEsu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.

Chapter 27

27:1  Men om morgonen höllo alle öfwerste Presterna, och de Äldste i folket, råd emot JEsum, at de måtte dräpa honom:

27:2  Och ledde honom bundnan, och öfwerantwardaden Landshöfdinganom Pontio Pilato.

27:3  När Judas, som honom förrådde, såg at han war dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar til de öfwersta Presterna, och til de Äldsta:

27:4  Och sade: Jag hafwer illa gjort, at jag hafwer förrådt menlöst blod. Då sade de: Hwad kommer det oss wid? Der må du se dig om.

27:5  Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin wäg; och gick bort, och hängde sig sjelf.

27:6  Men de öfwerste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blodswärd.

27:7  Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, til främmandes begrafning;

27:8  Af hwilko den platsen heter Blodplats, intil denna dag.

27:9  Då wardt fullkomnadt det, som sagdt war genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafwa tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad wardt, hwilken de köpte af Israels barn.

27:10  Och de hafwa dem gifwit för en krukomakares åker, som HERren mig befallt hade.

27:11  Och JEsus stod för Landshöfdinganom; och Landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade JEsus til honom: Du säger det.

27:12  Och när han anklagades af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta, swarade han intet.

27:13  Då sade Pilatus til honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?

27:14  Och han swarade honom icke til et ord, så at Landshöfdingen förundrade sig storliga.

27:15  Men om högtidsdagen plägade Landshöfdingen gifwa folkena en fånga lös, hwilken som de begärade.

27:16  Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.

27:17  Och när de woro församlade, sade Pilatus til dem: Hwilken wiljen I, at jag skall gifwa eder lös, Barabbam, eller JEsum, som kallas Christus?

27:18  Ty han wisste, at de hade öfwerantwardat honom för afunds skull.

27:19  Och när han satt på domstolen, sände hans hustru til honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafwer mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.

27:20  Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, gåfwo folkena in, at de skulle begära Barabbam, och förgöra JEsum.

27:21  Då swarade Landshöfdingen, och sade til dem: Hwilken af dessa twå wiljen I, at jag skall gifwa eder lös? De sade: Barabbam.

27:22  Då sade Pilatus til dem: Hwad skall jag då göra af JEsu, som kallas Christus? Sade de til honom alle: Låt korsfästa honom.

27:23  Då sade Landshöfdingen: Hwad hafwer han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.

27:24  Men när Pilatus såg, at han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han watn, och twådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.

27:25  Då swarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfwer oss, och öfwer wår barn.

27:26  Då gaf han dem Barabbam lös; men JESUM lät han hudflänga, och öfwerantwardade honom, at han skulle korsfästas.

27:27  Då togo Landshöfdingans krigsknektar JEsum til sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran til honom:

27:28  Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel:

27:29  Och wredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufwud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.

27:30  Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufwud.

27:31  Och när de hade begabbat honom, klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, til at korsfästan.

27:32  Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom twingade de til, at han skulle bära hans kors.

27:33  Och då de kommo til det rummet, som kallas Golgatha, det är, til hufwudskallaplatsen;

27:34  Gåfwo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, wille han icke drickat.

27:35  Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle, det som sagdt war genom Propheten: De hafwa bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafwa de kastat lott.

27:36  Och de såto der, och togo wara på honom.

27:37  Och de satte hans sak, skrifwen öfwer hans hufwud: Denne är JEsus, Judarnas Konung.

27:38  Och då wordo twå röfware korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den wenstra.

27:39  Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufwud;

27:40  Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar up, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.

27:41  Sammaledes ock de öfwerste Presterne, med de Skriftlärda och de Äldsta, begabbade honom och sade:

27:42  Andra hafwer han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och wi wilje tro honom:

27:43  Han hafwer tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafwer sagt: Jag är Guds Son.

27:44  Det samma kastade ock röfwarena honom före, som med honom korsfäste woro.

27:45  Och ifrå sjette timman wardt et mörker öfwer hela landet, intil nionde timan.

27:46  Och wid den nionde timan ropade JEsus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig?

27:47  Men någre som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.

27:48  Och strax lopp en af dem, och tog en swamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.

27:49  Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.

27:50  Åter ropade JEsus med höga röst, och gaf up andan.

27:51  Och si, förlåten i templet remnade i tu stycken, ifrån ofwan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.

27:52  Och grafwarna öpnades; och mång de heligas lekamen, som sofwit hade, stodo up;

27:53  Och gingo ut af sina grafwar, efter hans upståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.

27:54  Men höfwitsmannen, och de som med honom woro, och waktade på JEsum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de swårliga, och sade: Wisserliga war denne Guds Son.

27:55  Och der woro många qwinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt JEsum af Galileen, och tjent honom.

27:56  Ibland hwilka war Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.

27:57  Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hwilken ock war JEsu Lärjunge:

27:58  Han gick til Pilatum, och beddes JEsu lekamen; då böd Pilatus, at han skulle warda honom gifwen.

27:59  Och när Joseph hade tagit lekamen, swepte han honom i et rent linkläde:

27:60  Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti et hälleberg; och wälte en stor sten för dörena åt grafwene, och gick sina färde.

27:61  Då woro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafwena.

27:62  Dagen efter tilredelsedagen kommo tilsamman de öfwerste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;

27:63  Och sade: Herre, oss kommer ihåg, at den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar will jag stå up.

27:64  Bjud fördenskull, at man förwarar grafwena, intil tredje dagen, at hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är upstånden ifrå de döda; och blifwer så den sista willan wärre än den första.

27:65  Då sade Pilatus til dem: Der hafwen I waktena; går, och förwarer, som I kunnen.

27:66  Då gingo de bort, och förwarade grafwena med wäktare, och beseglade stenen.

Chapter 28

28:1  Om Sabbathsaftonen, i gryningen på första Sabbathen, kom Maria Magdalena, och den andra Maria, til at bese grafwena.

28:2  Och si, det wardt en stor jordbäfning; ty HERrans Ängel steg ned af himmelen, och gick fram, och wälte stenen ifrå dörene, och satte sig på honom:

28:3  Och han war påseendes som en ljungeld, och hans kläde hwit som en snö.

28:4  Och wäktarena blefwo förskräckte af räddhoga, och wordo som de hade warit döde.

28:5  Men Ängelen swarade, och sade til qwinnorna: Rädens icke; ty jag wet, at I söken JEsum, som war korsfäster.

28:6  Han är icke här; han är upstånden, som han sagt hade; kommer, och ser rummet, der HERren war lagder uti.

28:7  Och går snart, och säger hans Lärjungom, at han är upstånden ifrå de döda; och si, han skall gå fram för eder uti Galileen; der skolen I se honom: si, jag hafwer sagt eder det.

28:8  Och de gingo snarliga ifrå grafwene, med räddhoga och stor glädje, löpande, til at kungörat hans Lärjungom.

28:9  Och wid de gingo, til at kungörat hans Lärjungom, si, då mötte JEsus dem, och sade: Hel eder. Då gingo de fram, och togo på hans fötter, och tilbådo honom.

28:10  Då sade JEsus til dem: Rädens icke; går, och kungörer det mina bröder, at de gå til Galileen, der skola de få se mig.

28:11  När de gingo bort, si, någre af wäktarena kommo i staden, och kungjorde dem öfwerste Prestomen allt det som skedt war.

28:12  Och de församlade sig med de Äldsta, och rådgjorde; och gåfwo krigsknektarna en stor summa penningar;

28:13  Och sade: Säger, hans Lärjungar kommo om nattena, och stulo honom bort, medan wi sofwo.

28:14  Och om det kommer för Landshöfdingan, wilje wi stilla honom, och begå det så, at I skolen wara utan fara.

28:15  Och de togo penningarna, och gjorde som de woro lärde. Och detta talet är beryktadt ibland Judarna, intil denna dag.

28:16  Men de ellofwa Lärjungarne gingo til Galileen, up på et berg, som JEsus hado dem förelagt.

28:17  Och när de sågo honom, tilbådo de honom; men somlige twiflade.

28:18  Och JEsus gick fram, och talade med dem, och sade: Mig är gifwen all magt i himmelen, och på jordene.

28:19  Går fördenskull ut, och lärer all folk; och döper dem, i Namn Faders, och Sons, och dens Helga Andas.

28:20  Och lärer dem hålla allt, det jag hafwer eder befallt: och si, jag är när eder alla dagar, intil werldenes ända. - Ände på S. Matthei Evangelium.