SweFolk - Jeremiah

Chapter 1

1:1  Detta är Jeremias ord. Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land.

1:2  Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår,

1:3  och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.

1:4  Herrens ord kom till mig. Han sade:

1:5  ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken.”

1:6  Men jag svarade: ”O, Herre Gud! Jag kan inte tala, för jag är för ung.”

1:7  Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig.

1:8  Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.”

1:9  Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.

1:10  Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”

1:11  Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd.”

1:12  Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”

1:13  Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.”

1:14  Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet.

1:15  Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.

1:16  Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

1:17  Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem.

1:18  Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.

1:19  De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”

Chapter 2

2:1  Herrens ord kom till mig. Han sade:

2:2  Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.

2:3  Israel var heligt för Herren, den första frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger Herren.

2:4  Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus, ni alla släkter av Israels hus.

2:5  Så säger Herren: Vad fann era fäder för fel hos mig, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?

2:6  De frågade inte: ”Var är Herren, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torkans och dödsskuggans land, landet där ingen färdas och där ingen människa bor?”

2:7  Jag förde er in i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit, orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.

2:8  Prästerna frågade inte: ”Var är Herren?” De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde dem som inte kan hjälpa.

2:9  Därför ska jag fortsätta gå till rätta med er, säger Herren, och gå till rätta med era barnbarn.

2:10  Dra bort till kitteernas kuster och se efter, skicka bud till Kedar och undersök, se om något sådant har hänt där:

2:11  Har ett folk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot något som inte kan hjälpa.

2:12  Häpna, ni himlar, över detta, rys av stor förfäran, säger Herren,

2:13  för mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergett mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

2:14  Är Israel en träl? Är han född som slav? Varför har han blivit ett byte?

2:15  Lejonen ryter mot honom, man hör dem morra. De gör hans land till en ödemark. Hans städer bränns ner så att ingen kan bo i dem.

2:16  Även Memfis och Tachpanches barn betar din hjässa kal.

2:17  Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren din Gud när han vill leda dig på den rätta vägen?

2:18  Varför vill du till Egypten för att dricka av Nilens vatten? Och varför vill du till Assyrien för att dricka av flodens vatten?

2:19  Det är din ondska som tuktar dig och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk på hur ont och bittert det är att du överger Herren din Gud och inte fruktar mig, säger Herren Gud Sebaot.

2:20  Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: ”Jag vill inte tjäna dig.” På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt.

2:21  Jag hade planterat dig som en ädel vinstock, helt äkta. Hur kunde du då bli en oäkta, främmande vinstock för mig?

2:22  Även om du tvättar dig med soda och tar mängder av såpa är ändå din synds fläckar kvar inför mig, säger Herren Gud.

2:23  Hur kan du säga: ”Jag har inte orenat mig, jag har inte följt baalerna?” Tänk hur du bar dig åt i dalen, kom ihåg vad du har gjort! Du är som ett ystert kamelsto som löper hit och dit,

2:24  som en vildåsna som är van vid öknen och flåsar i sin brunst. Vem kan hålla tillbaka hennes begär? Den som söker henne behöver inte löpa sig trött. Vid parningstiden finner man henne lätt.

2:25  Akta din fot så att du inte tappar skon och din strupe så att den inte blir törstig. Men du svarar: ”Det är förgäves! Jag älskar främmande gudar och tänker följa dem.”

2:26  Liksom tjuven står med skam när han ertappas, så ska Israels hus få skämmas med sina kungar och furstar, sina präster och profeter,

2:27  de som säger till trästycket: ”Du är min far”, och till stenen: ”Du har fött mig”. De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: ”Res dig och rädda oss!”

2:28  Var är då dina gudar som du gjorde åt dig? Låt dem resa sig! Kan de rädda dig i din olyckas tid? För du, Juda, har lika många gudar som du har städer!

2:29  Varför går ni till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.

2:30  Förgäves har jag slagit era barn, de lät sig inte tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärv har ert eget svärd slukat era profeter.

2:31  Du släkte, se Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker? Varför säger mitt folk: ”Vi är fria, vi kommer inte mer till dig?”

2:32  Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

2:33  Hur skickligt går du inte till väga när du söker kärlek! Även de sämsta kvinnor har du lärt dina vägar.

2:34  På dina mantelflikar finns blod av fattiga som var oskyldiga, de hade inte ertappats vid inbrott.

2:35  Trots allt detta säger du: ”Jag är oskyldig. Han är inte arg på mig längre.” Men jag vill gå till rätta med dig, eftersom du säger: ”Jag har inte syndat.”

2:36  Varför far du än hit än dit för att ta en annan väg? Du blir besviken på Egypten liksom du blev besviken på Assyrien.

2:37  Också därifrån måste du gå din väg med händerna på huvudet, för Herren förkastar dem som du litar till, du får ingen framgång genom dem.

Chapter 3

3:1  Han sade: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon går ifrån honom och blir en annan mans hustru, får han då komma tillbaka till henne? Skulle inte då landet bli orenat? Du har bedrivit otukt med många älskare, och nu kommer du tillbaka till mig? säger Herren.

3:2  Lyft blicken mot de kala höjderna och se: Var har du inte blivit skändad? Vid vägarna satt du och väntade på dem som en arab i öknen. Du orenade landet med din otukt och din ondska.

3:3  Därför hölls regnskurarna tillbaka och inget vårregn föll. Men du hade en äktenskapsbryterskas panna och ville inte skämmas.

3:4  Ändå har du nu ropat till mig: ”Min Far! Du är min ungdoms vän!”

3:5  ”Kan han då vara vred för evigt och hålla fast vid sin vrede för alltid?” Så talade du och gjorde allt ont du kunde.

3:6  I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt.

3:7  Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det.

3:8  Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt,

3:9  hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä.

3:10  Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.

3:11  Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda.

3:12  Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.

3:13  Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.

3:14  Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.

3:15  Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.

3:16  När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny.

3:17  På den tiden ska man kalla Jerusalem ”Herrens tron”, och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan.

3:18  På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

3:19  Jag sade: Vilken plats ska jag inte låta dig få bland barnen, och vilket ljuvligt land ska jag inte ge dig, den allra härligaste arvedel bland folken. Och jag sade: Då ska ni kalla mig Far och inte vända er bort från mig mer.

3:20  Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger Herren.

3:21  Därför hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels barn, för de har gått på villovägar och glömt Herren sin Gud.

3:22  Vänd om, ni avfälliga barn! Jag ska bota er från er otrohet. ”Se, vi kommer till dig, för du är Herren vår Gud.

3:23  Ja, falskt var vårt hopp till höjderna, vårt larm på bergen. Ja, hos Herren vår Gud finns frälsning för Israel.

3:24  Men allt ifrån vår ungdom har skammens gud förtärt frukten av våra fäders arbete, deras får och kor, deras söner och döttrar.

3:25  Låt oss nu ligga här i vår skam och låt vanära täcka oss, för vi har syndat mot Herren vår Gud, vi och våra fäder, från vår ungdom ända till i dag. Vi har inte lyssnat till Herren vår Guds röst.”

Chapter 4

4:1  Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren, vänd då om till mig. Om du tar bort dina avskyvärda gudar från min åsyn ska du slippa irra runt som flykting.

4:2  Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet: ”Så sant Herren lever”, och då ska hednafolken välsigna sig i honom och ha sin ära i honom.

4:3  Så säger Herren till Juda män och till Jerusalem: Bryt er ny mark! Så inte bland törnen.

4:4  Omskär er för Herren, ta bort ert hjärtas förhud, ni Juda män och Jerusalems invånare. Annars ska min vrede bryta fram som en eld och brinna så att ingen kan släcka, för era onda gärningars skull.

4:5  Förkunna i Juda och ropa och säg det i Jerusalem, blås i hornet i landet, ropa med hög röst och säg: ”Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!”

4:6  Res ett baner i riktning mot Sion, sök skydd, stanna inte! För jag ska låta olyckan komma från norr med stor förödelse.

4:7  Ett lejon kommer fram ur sitt snår, en folkfördärvare bryter upp. Han går ut ur sin boning för att göra ditt land till en ödemark. Då läggs dina städer i ruiner så att ingen kan bo där.

4:8  Klä er därför i säcktyg, klaga och jämra er, för Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.

4:9  På den dagen, säger Herren, ska kungen och furstarna tappa modet, prästerna bli förfärade och profeterna vara bestörta.

4:10  Men jag sade: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: ”Det ska gå er väl.” Svärdet är ju nära att ta våra liv!

4:11  På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn,

4:12  en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!

4:13  Se, han stiger upp som ett moln, hans vagnar är som en stormvind, hans hästar är snabbare än örnar. Ve oss, vi är förlorade!

4:14  Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du blir räddad! Hur länge ska onda tankar bo i ditt bröst?

4:15  Från Dan hörs en röst ropa, från Efraims berg en som bådar olycka.

4:16  Kungör för folken, tala om för Jerusalem: En belägringshär kommer från fjärran land och höjer sitt rop mot Juda städer.

4:17  Som väktare kring ett åkerfält omringar de henne, för hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.

4:18  Din väg och dina gärningar vållar dig detta. Din ondska gör att det blir så bittert, att plågan träffar dig ända in i hjärtat.

4:19  O, mitt inre, mitt inre! Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan inte tiga, för min själ har hört hornstötar och stridsrop.

4:20  Katastrof på katastrof ropas ut, hela landet läggs öde. Plötsligt blir mina tält förstörda, på ett ögonblick mina tältdukar.

4:21  Hur länge ska jag se stridsbaneret och höra hornstötarna?

4:22  Mitt folk är dåraktigt, de känner mig inte. De är oförnuftiga barn och förstår ingenting. De är skickliga på att göra ont, men de förstår inte att göra gott.

4:23  Jag såg på jorden, och den var öde och tom, upp mot himlen, och där fanns inget ljus.

4:24  Jag såg på bergen, och de bävade och alla höjder vacklade.

4:25  Jag såg mig om, och där fanns ingen människa, himlens alla fåglar hade flytt.

4:26  Jag såg mig om, och det bördiga landet var en öken, alla dess städer var ödelagda inför Herrens ansikte, för hans brinnande vrede.

4:27  För så säger Herren: Hela landet ska bli en ödemark, men jag ska inte göra slut på det helt.

4:28  Därför sörjer jorden och himlen ovanför mörknar, för vad jag har talat och beslutat ska jag inte ångra eller ta tillbaka.

4:29  För larmet av ryttare och bågskyttar flyr hela staden. Man ger sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer är övergivna, ingen människa bor i dem mer.

4:30  Du ödelagda, vad vill du göra? Även om du klär dig i scharlakan och smyckar dig med smycken av guld, om du förstorar dina ögon med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig, de vill ta ditt liv.

4:31  För jag hör rop som från en födande kvinna, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. Hon flämtar, hon räcker ut sina händer: ”O, ve mig! Mitt liv tynar bort inför mördare.”

Chapter 5

5:1  Gå runt på gatorna i Jerusalem och lägg märke till vad ni ser, sök på torgen om ni finner någon, om det finns någon enda som gör rätt och frågar efter trohet. Då ska jag förlåta staden.

5:2  Men även om de säger: ”Så sant Herren lever”, så svär de ändå falskt.

5:3  Herre, är det inte trohet dina ögon söker? Du slog dem, men de kände ingen smärta. Du gjorde slut på dem, men de vägrade att ta emot tillrättavisning. De gjorde sina pannor hårdare än klippan och vägrade omvända sig.

5:4  Då tänkte jag: Det är bara enkelt folk, de är dåraktiga, för de känner inte Herrens väg, sin Guds domslut.

5:5  Nu går jag till de stora och talar med dem. De måste ju känna Herrens väg och sin Guds domslut. Men också de har brutit sönder oket och slitit av banden.

5:6  Därför ska lejonet från skogen slå dem och stäppvargen slita sönder dem. Leoparden ska lura vid deras städer och alla som går ut ska rivas ihjäl, för deras brott är många och deras avfall svåra.

5:7  Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergett mig och svurit vid gudar som inte finns. Jag gav dem fullt upp av allt, men de var otrogna och samlades i skaror vid horhusen.

5:8  De liknar välnärda, brunstiga hingstar, var och en gnäggar efter sin nästas hustru.

5:9  Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?

5:10  Dra upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem, men gör inte slut på henne helt. Riv bort hennes rankor, de tillhör inte Herren,

5:11  för de har svikit mig svårt, både Israels hus och Juda hus, säger Herren.

5:12  De har förnekat Herren och sagt: ”Han finns inte där. Inget ont ska drabba oss, svärd och svält ska vi inte möta.

5:13  Profeterna blir till vind, Guds ord är inte i dem. Vad de säger ska drabba dem själva.”

5:14  Därför säger Herren Gud Sebaot så: Eftersom ni talar på det sättet, se, därför ska jag göra mina ord i din mun till en eld och detta folk till ved, och elden ska förtära dem.

5:15  Se, jag ska sända ett hednafolk mot er fjärran ifrån, ni av Israels hus, säger Herren, ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk, ett folk vars språk du inte känner och vars tal du inte förstår.

5:16  Deras koger är som en öppen grav, de är alla krigare.

5:17  De ska sluka din skörd och ditt bröd, de ska sluka dina söner och döttrar, de ska sluka dina får och kor, de ska sluka dina vinstockar och fikonträd. Dina befästa städer som du litar på, ska de förstöra med svärd.

5:18  Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren.

5:19  Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”

5:20  Kungör det för Jakobs hus, ropa ut det i Juda och säg:

5:21  Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd! Ni har ögon och ser inte, ni har öron och hör inte.

5:22  Skulle ni inte frukta mig, säger Herren, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur dess vågor än svallar förmår de inget, och hur de än brusar kan de inte komma över den.

5:23  Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg.

5:24  De säger inte i sina hjärtan: ”Låt oss frukta Herren vår Gud, som ger regn i rätt tid både höst och vår och som skänker oss de bestämda skördeveckorna.”

5:25  Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller det goda borta från er,

5:26  för bland mitt folk finns ogudaktiga människor. De ligger i bakhåll liksom jägaren ligger på lur, de sätter snaror och fångar människor.

5:27  Som en bur full av fåglar är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.

5:28  Deras onda gärningar har ingen gräns, de dömer inte rättvist, de verkar inte för den faderlöses sak och hjälper inte den fattige att få sin rätt.

5:29  Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?

5:30  Förfärliga och fruktansvärda saker sker i landet.

5:31  Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad ska ni göra när slutet på det kommer?

Chapter 6

6:1  Fly från Jerusalem, ni Benjamins barn! Blås i hornet i Tekoa, res ett högt baner i Bet-Hakkerem, för en olycka hotar från norr med stor förödelse.

6:2  Jag ska ödelägga dotter Sion, den vackra och bortskämda.

6:3  Herdar ska komma över henne med sina hjordar. De ska slå upp sina tält runt omkring henne och var och en ska beta av sitt stycke.

6:4  Rusta er till strid mot henne! ”Kom, låt oss dra upp vid middagstid! Men ve oss, dagen går mot sitt slut och kvällens skuggor förlängs.

6:5  Kom, låt oss dra upp om natten och förstöra hennes palats.”

6:6  För så säger Herren Sebaot: Fäll träd och bygg vallar mot Jerusalem! Här är staden som ska straffas. Den är full av förtryck.

6:7  Som en källa flödar av vatten, så flödar den av sin ondska. Man hör om våld och förödelse där, sår och slag är ständigt inför mina ögon.

6:8  Ta varning, Jerusalem, så att jag inte vänder mig ifrån dig och gör dig till en ödemark, ett land där ingen bor.

6:9  Så säger Herren Sebaot: Man ska bärga en efterskörd från dem som är kvar av Israel, som från en vinstock. Räck ut din hand på nytt, som när man plockar druvor från rankorna.

6:10  Till vem ska jag tala och för vem ska jag vittna så att de hör? Deras öron är stängda så att de inte kan höra. Herrens ord föraktas bland dem, de vill inte veta av det.

6:11  Därför är jag fylld av Herrens vrede, jag orkar inte hålla tillbaka den. Ös ut den över barnen på gatan och över de unga där de samlas. Både man och kvinna ska drabbas, också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.

6:12  Främlingar ska ta över deras hus, deras åkrar och hustrur, för jag ska räcka ut min hand mot dem som bor i landet, säger Herren.

6:13  Hög som låg, alla söker de oärlig vinst. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.

6:14  De tar det lätt med att bota mitt folks skada och säger: ”Allt är väl, allt är väl!” Men allt är inte väl.

6:15  De ska stå där med skam, för de har gjort avskyvärda saker. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden kommer och jag straffar dem ska de komma på fall, säger Herren.

6:16  Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.”

6:17  När jag satte väktare över er och sade: ”Lyssna till basunens ljud”, svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

6:18  Hör därför, ni hednafolk, och lägg märke till, du församling, vad som sker bland dem.

6:19  Hör du jord: Se, jag ska låta olycka drabba detta folk, frukten av deras tankar, eftersom de inte har lyssnat på mina ord utan förkastat min lag.

6:20  Vad bryr jag mig om rökelse från Saba eller finaste kalmus från fjärran land? Era brännoffer har jag inte behag till och era slaktoffer tycker jag inte om.

6:21  Därför säger Herren så: Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk, och på dem ska fäder och söner snubbla tillsammans, grannar och vänner förgås.

6:22  Så säger Herren: Se, ett folk kommer från landet i norr, ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.

6:23  De bär båge och lans, de är grymma och skoningslösa. Deras röst är som havets dån, och på sina hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, dotter Sion.

6:24  Vi har hört ryktet om dem. Våra händer sjunker ner, ängslan griper oss, ångest som hos en barnaföderska.

6:25  Gå inte ut på fältet och vandra inte på vägen, för fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.

6:26  Du, mitt folk, min dotter, klä dig i säcktyg, rulla dig i aska, sjung sorgesång som efter ende sonen och håll bitter dödsklagan. Plötsligt drabbar oss fördärvaren.

6:27  Jag har satt dig att pröva mitt folk och gjort dig till en fast borg, för att du ska lära känna och pröva deras väg.

6:28  Alla är de förhärdade rebeller som går med förtal, de är som koppar och järn, allihop är fördärvare.

6:29  Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer bara bly. Mer rening är meningslös, de onda rensas inte ut.

6:30  ”Förkastat silver” kallar man dem, för Herren har förkastat dem.

Chapter 7

7:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:

7:2  Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren!

7:3  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats.

7:4  Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.”

7:5  Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra,

7:6  sluta förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Spill inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte andra gudar, er själva till olycka.

7:7  Då ska jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag gett era fäder.

7:8  Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper.

7:9  Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner.

7:10  Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda.

7:11  Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.

7:12  Gå bort till den plats i Shilo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

7:13  Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag har talat till er gång på gång, och inte har svarat fastän jag har kallat på er,

7:14  därför ska jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag gett er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo.

7:15  Jag ska kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.

7:16  Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig.

7:17  Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?

7:18  Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.

7:19  Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam?

7:20  Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.

7:21  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet!

7:22  För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer.

7:23  Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.”

7:24  Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.

7:25  Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem.

7:26  Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.

7:27  Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.

7:28  Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”

7:29  Klipp av ditt hår och kasta bort det, och stäm upp en sorgesång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som har väckt hans vrede.

7:30  Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det.

7:31  De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.

7:32  Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla det ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Dråpdalen”. Då ska man begrava i Tofet av brist på annan plats.

7:33  Detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska skrämma bort dem.

7:34  I Juda städer och på Jerusalems gator ska jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, för landet ska läggas öde.

Chapter 8

8:1  På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar

8:2  och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken.

8:3  Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.

8:4  Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller, reser han sig då inte igen? Och om någon går vilse, vänder han då inte om?

8:5  Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända om.

8:6  Jag har lyssnat och hört efter. De talar det som inte är rätt. Ingen enda ångrar sin ondska, ingen säger: ”Vad har jag gjort?” Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.

8:7  Till och med storken under himlen vet sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan passar tiden när de ska komma tillbaka. Men mitt folk känner inte Herrens domslut.

8:8  Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har Herrens lag?” Visst! De skriftlärdas lögnpenna har förvandlat lagen till lögn.

8:9  De visa ska komma på skam, bli förskräckta och fångade. Se, de har förkastat Herrens ord. Vad har de då för vishet?

8:10  Därför ska jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare, för alla söker de oärlig vinst, hög som låg. Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.

8:11  De tar det lätt med att bota dottern mitt folks skada och säger: ”Allt är väl, allt är väl!” Men allt är inte väl.

8:12  De ska få skämmas för att de har gjort något så avskyvärt. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden kommer och jag straffar dem ska de komma på fall, säger Herren.

8:13  Jag ska rycka bort och förgöra dem, säger Herren. Inga druvor blir kvar på vinstockarna och inga fikon på fikonträden, till och med löven är vissnade. Det jag gav dem ska tas ifrån dem.

8:14  Varför sitter vi här? Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna och möta slutet där, för Herren vår Gud låter oss förgås. Han ger oss förgiftat vatten att dricka, för vi har syndat mot Herren.

8:15  Vi väntade på välgång, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, skräck råder.

8:16  Från Dan hörs hans hästar frusta, när hans hingstar gnäggar bävar hela landet. De kommer och slukar landet med allt som finns där, staden och alla som bor i den.

8:17  Se, jag sänder ormar bland er, giftormar som inte kan besvärjas, och de ska bita er, säger Herren.

8:18  Var ska jag få lindring i min sorg? Mitt hjärta är sjukt i mig.

8:19  Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land: ”Finns inte Herren mer i Sion? Är hennes kung inte längre där?” Varför har de retat mig till vrede med sina bilder, med sina främmande avgudar?

8:20  ”Skördetiden är förbi, sommaren är över, men vi har inte blivit räddade.”

8:21  Jag är förkrossad, för dottern mitt folk har krossats. Jag sörjer, förfäran har gripit mig.

8:22  Finns det ingen balsam i Gilead, finns där ingen läkare? Varför blir dottern mitt folk inte botad?

Chapter 9

9:1  O, att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en källa av tårar! Då skulle jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk.

9:2  O, att jag hade en viloplats i öknen, så att jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem, för de är alla äktenskapsbrytare, en samling trolösa.

9:3  De spänner sin tunga som en pilbåge, lögn och inte sanning härskar i landet. De går från illdåd till illdåd, mig vill de inte veta av, säger Herren.

9:4  Var och en ska vara på sin vakt för sin vän, ingen kan lita ens på sin bror, för varje bror är en listig bedragare och varje vän går med förtal.

9:5  Var och en sviker sin vän, ingen talar sanning. De lär sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att göra illa.

9:6  Du bor mitt ibland svek, i sin svekfullhet vill de inte veta av mig, säger Herren.

9:7  Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag smälter dem och prövar dem, för vad annat kan jag göra med dottern mitt folk?

9:8  Deras tunga är en mördande pil, deras mun talar svek. De talar vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägger de fällor för honom.

9:9  Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?

9:10  Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen, jag vill höja sorgesång över betesmarkerna i öknen, för de är förbrända, ingen går fram där mer, och inga läten av boskap hörs längre. Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt, de är alla borta.

9:11  Jag ska göra Jerusalem till ett stenröse, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark där ingen bor.

9:12  Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?

9:13  Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den,

9:14  utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.

9:15  Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka.

9:16  Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.

9:17  Så säger Herren Sebaot: Se er om och kalla på gråterskor så att de kommer, sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.

9:18  Låt dem snabbt stämma upp en sorgesång över oss, så att våra ögon rinner av tårar och vattnet strömmar från våra ögonlock,

9:19  för sorgesång hörs från Sion: ”Vilken förödelse som har drabbat oss! Vi skäms djupt, vi måste lämna landet, för de har rivit våra hem.”

9:20  Ni kvinnor, hör Herrens ord, öppna era öron för ordet från hans mun. Lär era döttrar sorgesång, lär varandra klagosång,

9:21  för döden stiger in genom våra fönster och kommer in i våra palats. Den rycker bort barnen från gatan och de unga männen från torgen.

9:22  Säg: Så säger Herren: Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken, som kärvar efter skördemannen, och ingen samlar upp dem.

9:23  Så säger Herren: Den vise ska inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.

9:24  Den som vill berömma sig, han ska berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden, för i det har jag min glädje, säger Herren.

9:25  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna som ändå är oomskurna:

9:26  Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.

Chapter 10

10:1  Hör det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus.

10:2  Så säger Herren: Ta inte efter hednafolkens sätt, låt er inte skrämmas av tecknen på himlen därför att hednafolken skräms av dem,

10:3  för folkens seder är tomhet. Man hugger ett träd i skogen, och hantverkarens händer formar det med yxan.

10:4  Man pryder det med silver och guld och fäster det med hammare och spik så att det inte faller omkull.

10:5  Som fågelskrämmor på ett gurkfält står de där och kan inte tala. Man måste bära dem, för de kan inte gå. Var inte rädd för dem, för de kan inte göra något ont, inte heller något gott.

10:6  Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.

10:7  Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Det anstår dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du.

10:8  Alla är de oförnuftiga och dåraktiga, vägledda av tomma trägudar.

10:9  Silvret som hamras hämtas från Tarshish och guldet från Ufas. Snickarnas och guldsmedernas verk kläs sedan i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer.

10:10  Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Kungen. För hans vrede bävar jorden, och folken uthärdar inte hans harm.

10:11  Så ska ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord ska utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen.

10:12  Han har skapat jorden med sin kraft, han har grundat världen med sin vishet och spänt ut himlen med sitt förstånd.

10:13  När han höjer sin röst, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för ut vinden ur dess förvaringsrum.

10:14  Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmeder får skämmas med sina avgudar, för deras gjutna gudabilder är bedrägeri, det finns ingen ande i dem.

10:15  Tomhet är de, ett verk som väcker löje. När straffet drabbar dem förgås de.

10:16  Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.

10:17  Samla er packning och lämna landet, ni som är belägrade,

10:18  för så säger Herren: Den här gången slungar jag bort dem som bor i landet. Jag ska ansätta dem hårt så att de känner det.

10:19  Ve mig för min skada! Mitt sår kan inte läkas. Men jag säger: Detta är min plåga och jag måste bära den!

10:20  Mitt tält är förstört och alla mina tältlinor är avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar,

10:21  för herdarna är oförnuftiga, de söker inte Herren. Därför har de ingen framgång, och hela deras hjord har skingrats.

10:22  Lyssna, det hörs något! Se, det kommer! Ett väldigt dån från landet i norr, för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.

10:23  Jag vet, Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg.

10:24  Tukta mig, Herre, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mig.

10:25  Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig, över stammarna som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob, slukat och gjort slut på honom och ödelagt hans boning.”

Chapter 11

11:1  Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade:

11:2  ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare.

11:3  Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord

11:4  som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud.

11:5  Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.”

11:6  Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.

11:7  För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst!

11:8  Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”

11:9  Herren sade till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare.

11:10  De har vänt tillbaka till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit förbundet som jag slöt med deras fäder.

11:11  Därför säger Herren så: Se, jag ska låta en olycka drabba dem, som de inte ska kunna komma undan. När de då ropar till mig kommer jag inte att lyssna på dem.

11:12  Då ska Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa ska inte kunna rädda dem undan olyckan.

11:13  För du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många gator som det finns i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud – altaren där ni tänder rökelse åt Baal.

11:14  Du ska inte be för detta folk, och inte komma med klagan eller förbön för dem. För jag kommer inte att lyssna på dem när de ropar till mig i sin olycka.

11:15  Vad har min älskade i mitt hus att göra, när hon gör så många skamliga saker? Kan heligt offerkött avvärja din olycka från dig? Då kunde du jubla.

11:16  Ett grönskande vackert olivträd med härliga frukter, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på trädet så att grenarna förstörs.

11:17  Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av det onda som Israels och Juda hus har gjort för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal.”

11:18  Herren uppenbarade för mig så att jag fick veta det, du lät mig se vad de hade för sig.

11:19  Själv var jag som ett oskyldigt lamm som förs bort för att slaktas, jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig: ”Vi ska fördärva trädet med dess frukt, vi ska utrota honom ur de levandes land så att ingen mer minns hans namn.”

11:20  Men Herren Sebaot är en rättvis domare som prövar hjärtan och njurar. Låt mig få se din hämnd på dem, för jag har lagt fram min sak för dig.

11:21  Därför säger Herren så om Anatots män, som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!”

11:22  Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält.

11:23  Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.

Chapter 12

12:1  Rättfärdig är du, Herre, när jag vill gå till rätta med dig. Ändå måste jag tala med dig om dina domslut. Varför lyckas de ogudaktiga så väl? Varför lever alla trolösa så trygga?

12:2  Du planterar dem och de slår rot, de växer och bär frukt. Du är nära i deras mun, men långt från deras inre.

12:3  Men du, Herre, känner mig. Du ser mig och prövar hur mitt hjärta är mot dig. Ryck bort dem som får till slakt och förbered dem för dagen då de dödas.

12:4  Hur länge ska landet sörja och hela markens gräs torka bort, så att både fyrfotadjur och fåglar går under för invånarnas ondska? De säger: ”Han kan inte se vår framtid.”

12:5  Om du springer ikapp med fotfolk och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Du känner dig trygg i fredligt land, men hur ska du klara dig i snåren vid Jordan?

12:6  Dina bröder och din fars hus är också trolösa mot dig, de ropar för full hals bakom din rygg. Lita inte på dem, även om de talar vänligt med dig.

12:7  Jag har övergett mitt hus, lämnat mitt arv och gett min älskade i fiendens hand.

12:8  Min arvedel blev som ett lejon i skogen mot mig. Hon höjde sin röst mot mig, därför hatar jag henne.

12:9  Min arvedel har blivit för mig som en spräcklig rovfågel som angrips av andra rovfåglar runt omkring. Gå och samla markens alla djur och låt dem komma för att äta!

12:10  Många herdar har fördärvat min vingård och trampat ner mitt land. De har gjort mitt härliga land till en öde öken, till en ödemark.

12:11  Sörjande och öde ligger det framför mig. Hela landet ligger öde, för ingen bryr sig om det.

12:12  Över alla kala höjder i öknen rycker plundrare fram, för Herrens svärd slukar allt från landets ena ände till den andra. Ingen kan känna sig trygg.

12:13  De har sått vete men skördat törne. Förgäves tröttar de ut sig. Ni kommer att skämmas över er gröda på grund av Herrens brinnande vrede.

12:14  Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har gett mitt folk Israel: Se, jag ska rycka bort dem ur deras land och rycka undan Juda hus ifrån dem.

12:15  Men när jag har ryckt bort dem, ska jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land.

12:16  Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: ”Så sant Herren lever”, liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då ska de bli upprättade mitt ibland mitt folk.

12:17  Men om de inte vill lyssna ska jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Chapter 13

13:1  Då sade Herren till mig: ”Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det runt dina höfter, men låt det inte bli vått.”

13:2  Jag köpte ett höftskynke som Herren hade befallt och satte det runt mina höfter.

13:3  Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade:

13:4  ”Ta höftskynket som du har köpt och som du bär runt dina höfter, och bryt upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva.”

13:5  Jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.

13:6  En lång tid därefter sade Herren till mig: ”Bryt upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där.”

13:7  Då gick jag bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från stället där jag hade gömt det. Men nu var höftskynket fördärvat och dög inte längre till någonting.

13:8  Då kom Herrens ord till mig. Han sade:

13:9  Så säger Herren: På samma sätt ska jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod.

13:10  Detta onda folk som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det ska bli som detta höftskynke som inte duger till något.

13:11  För liksom en mans höftskynke är nära hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus vara nära mig, säger Herren. De skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.

13:12  Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl ska fyllas med vin. När de då säger till dig: ”Det vet vi väl, att alla vinkärl ska fyllas med vin!”

13:13  så svara dem: Så säger Herren: Se, jag ska fylla alla som bor i detta land så att de blir berusade – kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna och Jerusalems alla invånare.

13:14  Och jag ska krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag ska inte vara barmhärtig eller skonsam eller förbarma mig så att jag låter bli att förgöra dem.

13:15  Hör och lyssna till detta! Var inte högmodiga, för Herren har talat.

13:16  Ge ära åt Herren er Gud, innan han låter mörkret komma och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer. Ni väntar på ljus, men han ska förvandla det till dödsskugga, till tjockt mörker.

13:17  Men vill ni inte höra på detta, så måste jag gråta i det fördolda över ert högmod. Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon, därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.

13:18  Säg till kungen och drottningmodern: Stig ner från er tron, för den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.

13:19  Städerna i Negev är stängda och ingen finns som öppnar dem. Hela Juda är bortfört i fångenskap, helt och hållet bortfört.

13:20  Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån. Var är hjorden du fick, din härliga hjord?

13:21  Vad ska du säga, när de du gjorde till nära vänner sätts till härskare över dig? Ska du då inte gripas av vånda som en kvinna i födslosmärtor?

13:22  Men om du säger i ditt hjärta: ”Varför har detta hänt mig?” så ska du veta att det var för din stora missgärnings skull som ditt mantelsläp lyftes upp och din kropp utsattes för våld.

13:23  Kan en nubier förvandla sin hud eller en leopard sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra gott, ni som har vant er att göra ont.

13:24  Därför ska jag skingra dem som strå som förs bort av ökenvinden.

13:25  Det ska vara din lott, den del du får av mig, säger Herren, därför att du har glömt mig och litat till lögn.

13:26  Därför ska jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte så att man ser din skam,

13:27  ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande, din skamliga otukt. På höjderna och på fältet har jag sett dina vidrigheter. Ve dig, Jerusalem! Hur länge ska det dröja innan du blir ren?

Chapter 14

14:1  Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.

14:2  Juda sörjer, dess portar tynar bort, de lutar sig sörjande mot jorden och ett sorgerop stiger upp från Jerusalem.

14:3  De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten utan måste vända tillbaka med tomma kärl. De är skamsna och förtvivlade och täcker huvudet.

14:4  Marken spricker eftersom det inte regnar i landet. Jordbrukarna står med skam och täcker sina huvuden.

14:5  Även hinden på fältet överger sin nyfödda kalv, eftersom det inte finns något grönt.

14:6  Vildåsnorna står på höjderna och flämtar efter luft som schakaler. Deras ögon är matta, för det finns inget gräs.

14:7  Våra missgärningar vittnar mot oss, men grip in ändå, för ditt namns skull, Herre. Gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.

14:8  Du Israels hopp, dess frälsare i nödens tid, varför är du som en främling i landet, en vandrare som bara stannar för en natt?

14:9  Varför är du som en rådlös man, som en hjälte som inte kan hjälpa? Du finns ju mitt ibland oss, Herre, och vi är uppkallade efter ditt namn. Överge oss inte!

14:10  Så säger Herren om detta folk: De vill gärna driva omkring på det sättet, de håller inte sina fötter i styr. Därför har Herren inte behag till dem. Han minns nu deras missgärning och ska straffa dem för deras synder.

14:11  Herren sade till mig: Du ska inte be om något gott för detta folk.

14:12  För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest.

14:13  Då sade jag: ”O, Herre Gud! Profeterna säger ju till dem: Ni ska inte se något svärd, inte heller ska svält drabba er, utan jag ska ge er en varaktig fred på denna plats.”

14:14  Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.

14:15  Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under.

14:16  Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.

14:17  Tala till dem detta ord: Tårar strömmar från mina ögon natt och dag, och de ska inte sluta, för jungfrun, dottern mitt folk, har drabbats av ett förkrossande slag, ett svårt och oläkligt sår.

14:18  Går jag ut på fälten ligger där män genomborrade av svärd, och kommer jag in i staden möts jag av svältens plågor. Både profet och präst drar vidare mot ett land de inte känner.

14:19  Har du helt förkastat Juda? Känner du avsky för Sion? Eller varför har du slagit oss så att ingen kan bota oss? Vi väntar på välgång, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, skräck råder.

14:20  Herre, vi erkänner vår ondska och våra fäders missgärning, att vi har syndat mot dig.

14:21  För ditt namns skull: Förkasta oss inte, låt inte din härlighets tron bli föraktad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte.

14:22  Kan någon av hednafolkens tomma avgudar ge regn? Kan himlen av sig själv låta skurar falla? Nej, bara du, Herre vår Gud! Vi hoppas på dig, för du har gjort allt detta.

Chapter 15

15:1  Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

15:2  Om de frågar dig: ”Vart ska ni gå?” ska du svara dem: Så säger Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen.

15:3  Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem.

15:4  Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse, Hiskias son, har gjort i Jerusalem.

15:5  För vem har förbarmande med dig, Jerusalem, vem har medlidande med dig? Vem tar en omväg för att fråga hur det är med dig?

15:6  Du har förkastat mig, säger Herren, och vänt mig ryggen. Därför har jag räckt ut min hand mot dig för att förgöra dig. Jag är trött på att hålla tillbaka.

15:7  Jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde dem barnlösa, jag förgjorde mitt folk – men de vände inte om från sina vägar.

15:8  Deras änkor blev fler inför mig än sandkornen i havet. Mödrarna till deras unga män lät jag härjas av inkräktare mitt på ljusa dagen. Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.

15:9  Den som hade fött sju söner svimmade och gav upp andan. Hennes sol gick ner medan det ännu var dag, hon får blygas och skämmas. De som är kvar av dem ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.

15:10  ”Ve mig, min mor, att du fött mig, en man som skapar strid och osämja för hela landet! Jag har inte lånat dem något och de har inte gett lån till mig. Ändå förbannar alla mig.”

15:11  Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.

15:12  Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?

15:13  Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.

15:14  Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”

15:15  Herre, du förstår. Tänk på mig och ta hand om mig, och ge mig hämnd på mina förföljare. Ryck inte bort mig, du som är sen till vrede. Tänk på hur jag hånas för din skull.

15:16  Dina ord kom och jag åt dem, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje, för jag är uppkallad efter ditt namn, Herre Gud Sebaot.

15:17  Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig. Eftersom din hand var över mig satt jag ensam, för du har fyllt mig med vrede.

15:18  Varför ska jag ständigt plågas, och varför är mitt sår oläkbart? Det vill inte läka. Du har blivit för mig som en sinande bäck, som ett vatten som ingen kan lita på.

15:19  Därför säger Herren så: Om du vänder om låter jag dig komma tillbaka, och du ska få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta ska du bli som min mun. Folket ska vända tillbaka till dig, men du ska inte vända tillbaka till dem.

15:20  Jag ska göra dig till en fast kopparmur mot detta folk. De ska strida mot dig, men de kan inte besegra dig, för jag är med dig för att hjälpa dig och rädda dig, säger Herren.

15:21  Jag ska rädda dig ur de ondas våld och befria dig ur våldsmännens hand.

Chapter 16

16:1  Herrens ord kom till mig. Han sade:

16:2  Du ska inte ta dig hustru eller få söner och döttrar på denna plats.

16:3  För så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som föder dem och fäderna som får dem i detta land:

16:4  De ska dö av svåra sjukdomar. Man ska inte sörja dem eller begrava dem, utan de ska bli gödsel på marken. Genom svärd och svält ska de gå under, och deras döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur.

16:5  För så säger Herren: Du ska inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem eller trösta dem. För jag har tagit bort min frid från detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet.

16:6  Både stora och små ska dö i detta land utan att bli begravda, och man ska inte hålla dödsklagan över dem. Ingen ska rista sig eller raka sitt huvud för deras skull.

16:7  Man ska inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon som sörjer en död eller ge tröstebägare att dricka när någon har förlorat far eller mor.

16:8  Du ska inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka.

16:9  För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever ska jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.

16:10  När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: ”Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren vår Gud?”

16:11  då ska du svara dem: ”Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag.

16:12  Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. För se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta och vill inte lyssna på mig.

16:13  Därför ska jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där ska ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag ska inte ha något förbarmande med er.”

16:14  Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”,

16:15  utan: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder dit han hade fördrivit dem.” För jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav deras fäder.

16:16  Se, jag ska sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de ska fiska upp dem. Sedan ska jag sända bud efter många jägare, och de ska fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor,

16:17  för mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon.

16:18  Och först ska jag i dubbelt mått straffa dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och avskyvärda gudar och fyllt min arvedel med sina vidrigheter.

16:19  Herre, du min styrka och mitt värn, min tillflykt på nödens dag, till dig ska hednafolken komma från jordens ändar och säga: ”Bara lögn har våra fäder ärvt, tomma avgudar som inte kan hjälpa.

16:20  Kan en människa göra sig gudar? Nej, de gudarna är inga gudar.”

16:21  Därför ska jag nu visa dem, den här gången ska jag låta dem känna min hand och min makt. De ska inse att mitt namn är Herren.

Chapter 17

17:1  Juda synd är skriven med järnstift, ristad med diamantspets på deras hjärtas tavla och på deras altares horn.

17:2  Som man tänker på sina barn, så tänker de på sina altaren och sina asherapålar vid gröna träd och på höga kullar.

17:3  Mitt berg på fältet, din rikedom och alla dina skatter ska jag lämna till plundring liksom dina offerhöjder, på grund av synd i hela ditt land.

17:4  Det är ditt eget fel att du måste avstå ifrån det arv som jag har gett dig. Jag ska låta dig tjäna dina fiender i ett land som du inte känner, för ni har tänt min vredes eld, och den ska brinna för evigt.

17:5  Så säger Herren: Förbannad är den som litar till människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från Herren.

17:6  Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han bor på brända platser i öknen, på salt jord där ingen bor.

17:7  Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet.

17:8  Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.

17:9  Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?

17:10  Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

17:11  Lik en rapphöna, som ruvar på ägg som hon inte har lagt, är den som oärligt samlar rikedom. När halva livet gått måste han lämna den, och vid livets slut ses han som en dåre.

17:12  En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.

17:13  Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig ska bli skrivna på marken. De har övergett Herren, källan med det levande vattnet.

17:14  Hela mig, Herre, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst, för du är min lovsång.

17:15  Se, de säger till mig: ”Vad blir det av Herrens ord? Låt det inträffa!”

17:16  Jag har inte dragit mig undan från att vara en herde som följer dig, och inte längtat efter fördärvets dag. Du vet själv att det som kom över mina läppar sades inför ditt ansikte.

17:17  Bli inte till skräck för mig! Du är min tillflykt på den onda dagen.

17:18  Låt mina förföljare få skämmas, men låt inte mig behöva skämmas. Låt dem bli förskräckta, men låt inte mig bli förskräckt. Låt den onda dagen drabba dem och krossa dem dubbelt upp.

17:19  Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar

17:20  och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar!

17:21  Så säger Herren: Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen eller tar in den genom Jerusalems portar.

17:22  Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.

17:23  Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.

17:24  Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen,

17:25  då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid.

17:26  Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.

17:27  Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.

Chapter 18

18:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:

18:2  ”Res dig och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”

18:3  Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan.

18:4  Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.

18:5  Och Herrens ord kom till mig. Han sade:

18:6  ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus.

18:7  Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det.

18:8  Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.

18:9  En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det.

18:10  Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.

18:11  Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.

18:12  Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

18:13  Därför säger Herren så: Fråga bland hednafolken: Vem har hört något sådant? Hemska saker har hon gjort, jungfrun Israel.

18:14  Försvinner Libanons snö från fältens klippor? Sinar de friska vattnen som flödar fjärran ifrån?

18:15  Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar, som har fått dem på fall på deras vägar, de urgamla vägarna. De slår in på obanade vägar och stigar.

18:16  Så blir deras land öde och ständigt utsatt för hån. Alla som går förbi ska förundra sig och skaka på huvudet.

18:17  Som en östanvind ska jag skingra dem för fienden. Jag ska vända ryggen åt dem och inte ansiktet på deras olyckas dag.

18:18  Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”

18:19  Herre, lyssna på mig och hör vad mina motståndare säger.

18:20  Ska gott få lönas med ont? De har grävt en grop för att ta mitt liv! Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte och manat gott för dem för att vända bort din vrede från dem.

18:21  Överlämna därför deras barn åt svälten och utlämna dem själva åt svärdet, så att deras hustrur blir barnlösa och änkor, deras män dödade av pesten och deras unga män slagna med svärd i striden.

18:22  Låt sorgerop höras från deras hus när du plötsligt skickar rövarband över dem, för de grävde en grop för att fånga mig och lade ut snaror för mina fötter.

18:23  Men du, Herre, känner alla deras planer att döda mig. Förlåt dem inte deras missgärning och utplåna inte deras synd. Låt dem komma på fall inför dig. Grip in mot dem på din vredes dag.

Chapter 19

19:1  Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren. Ta med dig några av folkets äldste och prästernas äldste

19:2  och gå ut till Hinnoms sons dal framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig.

19:3  Du ska säga: ”Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska låta en sådan olycka drabba denna plats att det ska ringa i öronen på var och en som hör det.

19:4  De har övergett mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod

19:5  och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig det.

19:6  Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla denna plats Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Dråpdalen.

19:7  Jag ska på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som vill ta deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur.

19:8  Jag ska göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går förbi ska häpna och vissla på grund av alla dess plågor.

19:9  Och jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, den ene ska tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet ska de komma genom sina fiender och genom dem som vill ta deras liv.”

19:10  Sedan ska du krossa krukan inför ögonen på männen som har gått med dig,

19:11  och du ska säga till dem: ”Så säger Herren Sebaot: Jag ska krossa detta folk och denna stad på samma sätt som man krossar ett lerkärl så att det inte kan bli helt igen. Och man ska begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på.

19:12  Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag ska göra denna stad lik Tofet.

19:13  Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.”

19:14  När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket:

19:15  ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska sända allt ont över denna stad och alla dess lydstäder som jag har uttalat över den, för de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord.”

Chapter 20

20:1  När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord,

20:2  lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

20:3  Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib,

20:4  för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd.

20:5  Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.

20:6  Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.”

20:7  Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig.

20:8  Så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och förtryck, för Herrens ord drar spott och spe över mig dagen lång.

20:9  Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte.

20:10  Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: ”Ange honom!” ”Ja, vi ska ange honom!” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske låter han lura sig, så kan vi besegra honom och ta hämnd på honom.”

20:11  Men Herren är med mig som en mäktig hjälte. Därför ska mina förföljare falla och inte besegra mig. De ska stå där med stor skam, för de har handlat utan förstånd. De ska drabbas av evig vanära som inte ska glömmas.

20:12  Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Låt mig se din hämnd på dem, för jag har överlämnat min sak till dig.

20:13  Sjung till Herren, lova Herren, för han räddar den fattiges själ ur de ondas hand.

20:14  Förbannad är den dag då jag föddes! Låt inte dagen då min mor födde mig bli välsignad!

20:15  Förbannad är den man som meddelade min far: ”Du har fått en son!” och gjorde honom mycket glad.

20:16  Låt det gå den mannen som det gick för de städer som Herren förstörde utan att ångra det. Låt honom få höra sorgerop på morgonen och stridsrop mitt på dagen,

20:17  eftersom han inte dödade mig i moderlivet så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid.

20:18  Varför kom jag ut ur moderlivet för att se möda och bedrövelse och sluta mina dagar i skam?

Chapter 21

21:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga:

21:2  ”Fråga Herren för oss, för nu har Babels kung Nebukadressar angripit oss. Kanske Herren vill göra med oss som vid alla hans tidigare under och får honom att dra bort ifrån oss.”

21:3  Jeremia svarade dem: ”Så ska ni säga till Sidkia:

21:4  Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska vända de vapen ni har i er hand och använder mot Babels kung och kaldeerna som belägrar er utanför muren. Jag ska samla dem inne i denna stad,

21:5  och jag ska själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring.

21:6  Jag ska slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest ska de dö.

21:7  Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Juda kung Sidkia och hans tjänare och folket som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och svälten till Babels kung Nebukadressar, till deras fiender och dem som vill ta deras liv. Han ska slå dem med svärd, han ska inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

21:8  Till detta folk ska du säga: Så säger Herren: Se, jag lägger fram för er vägen till livet och vägen till döden.

21:9  Den som stannar kvar i denna stad ska dö genom svärd, svält eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna som belägrar er, han ska få leva och få sitt liv som ett byte.

21:10  För jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den ska ges i den babyloniske kungens hand, och han ska bränna upp den i eld.

21:11  Och du ska säga till Juda kungahus: Hör Herrens ord,

21:12  ni av Davids ätt! Så säger Herren: Döm rätta domar varje morgon och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Annars bryter min vrede fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka, på grund av deras onda gärningar.

21:13  Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss? Vem kan tränga in i våra boningar?

21:14  Jag ska straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag ska tända en eld i er skog, och den ska förtära allt omkring den.”

Chapter 22

22:1  Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord

22:2  och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar!

22:3  Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och bruka inte våld mot dem. Spill inte oskyldigt blod på denna plats!

22:4  För om ni verkligen handlar efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

22:5  Men om ni inte hör dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.

22:6  För så säger Herren om Juda kungahus: Du är som Gilead för mig, som Libanons topp. Men jag ska sannerligen göra dig till en öken, till städer där ingen bor.

22:7  Jag ska inviga fördärvare mot dig, var och en med sina vapen, och de ska hugga ner dina ståtliga cedrar och kasta dem i elden.

22:8  Många hednafolk ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?”

22:9  Man ska då svara: ”Därför att de övergav förbundet med Herren sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”

22:10  Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över honom som vandrar bort, för han ska aldrig mer komma tillbaka och se det land där han föddes.

22:11  För så säger Herren om Josias son Shallum, Juda kung som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han ska aldrig mer komma tillbaka hit.

22:12  Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap, och aldrig mer återse detta land.

22:13  Ve den som bygger sitt hus med orätt och sina salar med orättfärdighet, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön.

22:14  Ve den som säger: ”Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar” och gör sig stora fönster, klär huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

22:15  Är det att vara kung, att tävla med cederträ? Din far åt och drack, men han utövade rätt och rättfärdighet, och då gick det honom väl.

22:16  Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige, och då gick allt väl. Är inte det att känna mig? säger Herren.

22:17  Men dina ögon och ditt hjärta ser bara efter egen vinning och att spilla oskyldigt blod, att utöva förtryck och våld.

22:18  Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, Juda kung: Ingen ska hålla dödsklagan efter honom och ropa: ”O, min broder! O, min syster!” Ingen ska hålla dödsklagan efter honom och ropa: ”O, herre! O, hur ståtlig han var!”

22:19  Som man begraver en åsna ska han begravas. Han ska släpas bort och kastas ut, långt utanför Jerusalems portar.

22:20  Gå upp på Libanon och ropa, höj din röst i Bashan och ropa från Abarim, för alla dina älskare är krossade.

22:21  Jag talade till dig när det gick dig väl, men du sade: ”Jag vill inte lyssna.” Sådan har du varit ända från din ungdom, du har inte velat lyssna till min röst.

22:22  Alla dina herdar ska vallas av vinden, och dina älskare ska gå i fångenskap. Då ska du vara skamsen och förödmjukad för all din ondskas skull.

22:23  Du som bor på Libanon och har ditt näste i cedrarna, hur ska du inte jämra dig när värkarna drabbar dig och ångest som hos en födande kvinna!

22:24  Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja, Jojakims son, Juda kung, vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån.

22:25  Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna.

22:26  Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö.

22:27  De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.

22:28  Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner?

22:29  O land, land, land, hör Herrens ord!

22:30  Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.

Chapter 23

23:1  Ve de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren.

23:2  Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag ska straffa er för era onda gärningar, säger Herren.

23:3  Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig.

23:4  Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.

23:5  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag låter en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska regera som kung och handla med vishet, han ska utöva rätt och rättfärdighet i landet.

23:6  I hans dagar ska Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man ska ge honom: Herren vår rättfärdighet.

23:7  Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”,

23:8  utan: ”Så sant Herren lever, han som förde ättlingarna av Israels hus upp ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag fördrivit dem.” Så ska de få bo i sitt land.

23:9  Om profeterna: Mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla mina ben darrar. Jag är som en berusad man, som en man omtöcknad av vin, på grund av Herren och hans heliga ord.

23:10  För landet är fullt av äktenskapsbrytare, på grund av förbannelsen ligger landet sörjande och betesmarkerna i öknen är förtorkade. De strävar mot det som är ont och har sin styrka i orätt.

23:11  För både profeter och präster är gudlösa. Även inne i mitt hus finner jag deras ondska, säger Herren.

23:12  Därför ska deras väg för dem bli som hala stigar i mörkret. De ska drivas bort, och där ska de falla. För jag ska låta olycka drabba dem det år deras straff kommer, säger Herren.

23:13  Också hos Samarias profeter har jag sett dåraktiga ting: De profeterade i Baals namn och vilseledde mitt folk Israel.

23:14  Och hos Jerusalems profeter har jag sett förskräckliga ting. De begår äktenskapsbrott och ljuger, de uppmuntrar dem som gör ont så att ingen vänder om från sin ondska. De är alla för mig som Sodom och stadens invånare som Gomorras.

23:15  Därför säger Herren Sebaot så om profeterna: Jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka, för från Jerusalems profeter har gudlöshet gått ut över hela landet.

23:16  Så säger Herren Sebaot: Lyssna inte på profeternas ord när de profeterar för er, för de bedrar er. De talar sina egna hjärtans syner, inte vad som kommer från Herrens mun.

23:17  Om och om igen säger de till dem som föraktar mig: ”Herren har sagt: Det ska gå er väl.” Och till alla som följer sitt hårda hjärta säger de: ”Ingen olycka ska drabba er.”

23:18  Men vem har stått med i Herrens råd, sett och hört hans ord? Och vem har lyssnat till hans ord och hört det?

23:19  Se, Herrens stormvind bryter fram, full av vrede, en virvlande storm! Den virvlar ner över de ogudaktigas huvuden.

23:20  Herrens vrede ska inte vända tillbaka förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden ska ni inse och förstå det.

23:21  Jag har inte sänt dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag har inte talat till dem, ändå profeterade de.

23:22  Hade de stått med i mitt råd, skulle de ha förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar.

23:23  Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte också Gud långt borta?

23:24  Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren.

23:25  Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!”

23:26  Hur länge? Vad har profeterna i hjärtat, lögnprofeterna som profeterar sina egna hjärtans bedrägeri?

23:27  De tänker att de med sina drömmar som de berättar för varandra ska få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal.

23:28  Den profet som har haft en dröm kan berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han ska troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren.

23:29  Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och som en slägga som krossar klippan?

23:30  Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, de som stjäl mina ord från varandra.

23:31  Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: ”Så säger Herren.”

23:32  Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dem vilseleder de mitt folk med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de kan inte hjälpa detta folk, säger Herren.

23:33  När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ”Vad säger Herrens tunga?”, ska du säga dem vad som är den verkliga tungan. Och jag ska kasta bort er, säger Herren.

23:34  Den profet eller präst eller den av folket som säger ”Herrens tunga”, den mannen och hans hus ska jag straffa.

23:35  Så ska ni säga till varandra er emellan: Vad har Herren svarat? eller: Vad har Herren sagt?

23:36  Men ”Herrens tunga” ska ni inte mer nämna. För var och en ska då hans eget ord bli en ”tunga”, eftersom ni förvränger orden från den levande Guden, Herren Sebaot, vår Gud.

23:37  Så ska du säga till profeten: Vad har Herren svarat dig? eller: Vad har Herren talat?

23:38  Men om ni säger ”Herrens tunga”, då säger Herren så: Ni använder det ordet, ”Herrens tunga”, fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni ska inte säga ”Herrens tunga”.

23:39  Därför ska jag nu glömma er helt och kasta bort er från mitt ansikte, både er och staden som jag gett er och era fäder.

23:40  Och jag ska låta evig vanära drabba er, en evig skam som aldrig ska glömmas.

Chapter 24

24:1  När Babels kung Nebukadressar hade fört bort Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar och hantverkarna och smederna och tagit med dem till Babel, visade Herren mig två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel.

24:2  I den ena korgen fanns mycket goda fikon, tidigt mogna fikon. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att de inte gick att äta.

24:3  Och Herren sade till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att de inte går att äta.”

24:4  Då kom Herrens ord till mig. Han sade:

24:5  ”Så säger Herren, Israels Gud: Så som man ser på de goda fikonen ska jag se med välvilja på dem som förts bort från Juda, som jag skickat bort från denna plats till kaldeernas land.

24:6  Jag ska låta mitt öga vaka över dem med godhet och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem, plantera dem och inte rycka upp dem.

24:7  Och jag ska ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska vända om till mig av hela sitt hjärta.

24:8  Men så som man gör med dåliga fikon som är så dåliga att de inte går att äta, säger Herren, på samma sätt ska jag göra med Juda kung Sidkia, hans furstar och dem som är kvar i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten.

24:9  På alla orter dit jag fördriver dem ska jag utlämna dem till skräck och olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse.

24:10  Jag ska sända svärd, svält och pest bland dem tills de utrotas ur landet som jag gett dem och deras fäder.”

Chapter 25

25:1  Detta ord kom till Jeremia om hela Juda folk i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår, som var Babels kung Nebukadressars första regeringsår.

25:2  Detta är vad profeten Jeremia talade till hela Juda folk och Jerusalems alla invånare:

25:3  Ända från Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och till i dag, i tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har talat till er gång på gång, men ni har inte velat höra.

25:4  Herren har sänt er alla sina tjänare profeterna gång på gång, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra.

25:5  De sade: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar! Då ska ni få bo kvar i landet som Herren har gett er och era fäder för all framtid.

25:6  Följ inte andra gudar för att tjäna och tillbe dem, och väck inte min vrede med era händers verk. Då ska jag inte låta någon olycka drabba er.”

25:7  Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede med era händers verk till er egen olycka.

25:8  Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord,

25:9  ska jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag ska skicka efter min tjänare Nebukadressar, Babels kung. Och jag ska låta dem anfalla detta land och dem som bor här och alla hednafolken runt omkring. Jag ska viga dem åt förintelse, och de ska bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse.

25:10  Jag ska bland dem göra slut på jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, kvarnens buller och lampans ljus.

25:11  Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år.

25:12  Men när sjuttio år har gått ska jag straffa Babels kung och folket där för deras missgärning, säger Herren, och kaldeernas land ska jag göra till en ödemark för all framtid.

25:13  Jag ska låta alla de ord som jag talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk.

25:14  Också dem ska mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag ska ge dem efter deras gärningar och deras händers verk.

25:15  För så sade Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla hednafolk dit jag sänder dig dricka av den.

25:16  De ska dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag ska sända bland dem.”

25:17  Och jag tog bägaren ur Herrens hand och gav åt alla folk dit Herren sände mig att dricka.

25:18  Det var Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett,

25:19  sedan farao, Egyptens kung, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk

25:20  och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Ashkelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Ashdod,

25:21  vidare Edom, Moab och ammoniterna och alla kungar i Tyrus,

25:22  alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet,

25:23  dessutom Dedan, Tema, Bus och alla som har kantklippt hår,

25:24  alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen

25:25  samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien,

25:26  och alla kungar i landet i norr – både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre – och alla andra riken i världen över jordens yta. Och Sheshaks kung ska dricka efter dem.

25:27  Du ska säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller utan att kunna resa er, på grund av det svärd som jag ska sända bland er.

25:28  Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka!

25:29  För se, jag ska börja straffdomen med den stad som är uppkallad efter mitt namn. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni ska inte bli ostraffade, utan jag ska kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.

25:30  Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem: Herren ryter från höjden, han höjer sin röst från sin heliga boning. Han ryter högt över sitt land och höjer skörderop som en vintrampare över jordens alla invånare.

25:31  Larmet hörs till jordens ände, för Herren går till rätta med hednafolken, han ska döma allt kött. De ogudaktiga överlämnar han åt svärdet, säger Herren.

25:32  Så säger Herren Sebaot: Se, en ofärd går ut från folk till folk och en väldig storm stiger upp från jordens yttersta ände.

25:33  De som blir slagna av Herren på den dagen ska ligga från jordens ena ände till den andra. Man ska inte hålla dödsklagan efter dem, inte samla upp och begrava dem, utan de ska bli gödsel på marken.

25:34  Jämra er, ni herdar, och klaga! Vältra er på marken, ni ledare för hjorden, för tiden är inne då ni ska slaktas. Ni ska skingras och falla som ett fint kärl.

25:35  Ingen tillflykt finns för herdarna, ingen möjlighet att komma undan för hjordens ledare.

25:36  Hör herdarna ropa och ledarna för hjorden jämra sig, för Herren ödelägger deras betesmark

25:37  och de fridfulla ängarna förstörs på grund av Herrens brinnande vrede.

25:38  Likt ett ungt lejon drar han ut ur sitt snår. Deras land blir en ödemark på grund av förtryckarens svärd och hans brinnande vrede.

Chapter 26

26:1  I början av Juda kung Jojakims, Josias sons, regering kom detta ord från Herren. Han sade:

26:2  ”Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Ta inte bort något från dem.

26:3  Kanske kommer de att lyssna och vända om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.

26:4  Du ska säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte vill lyssna på mig och vandra efter den lag som jag förelagt er

26:5  och höra vad mina tjänare profeterna talar, dem som jag sänder er och gång på gång har sänt er fast ni inte har lyssnat,

26:6  då ska jag göra med detta hus som jag gjorde med Shilo. Och denna stad ska jag göra till en förbannelse för alla jordens folk.”

26:7  Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus.

26:8  När Jeremia hade slutat tala allt som Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: ”Du ska dö!

26:9  Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det ska gå för detta hus som för Shilo, och denna stad ska ödeläggas så att ingen bor där mer?” Och allt folket gaddade ihop sig mot Jeremia i Herrens hus.

26:10  När Juda furstar hörde det, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port.

26:11  Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: ”Den här mannen förtjänar att dö! Ni har ju hört med egna öron hur han profeterat mot denna stad.”

26:12  Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: ”Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört.

26:13  Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herren er Guds röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er.

26:14  Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt.

26:15  Men det ska ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta.”

26:16  Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Den här mannen förtjänar inte att dö, för han har talat till oss i Herren vår Guds namn.”

26:17  Några av de äldste i landet reste sig då och sade till folkets hela församling:

26:18  ”Mika från Moreshet profeterade på Juda kung Hiskias tid och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot: Sion ska plöjas upp till en åker, Jerusalem bli en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.

26:19  Men lät Juda kung Hiskia med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”

26:20  Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.

26:21  När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.

26:22  Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom.

26:23  De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.

26:24  Men Ahikam, Shafans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.

Chapter 27

27:1  I början av Juda kung Sidkias, Josias sons, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

27:2  Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals.

27:3  Sänd det sedan till Edoms kung, Moabs kung, ammoniternas kung, Tyrus kung och Sidons kung genom de sändebud som har kommit till Jerusalem, till kung Sidkia av Juda.

27:4  Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar:

27:5  Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill.

27:6  Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung. Också markens djur har jag gett honom, för att de ska tjäna honom.

27:7  Alla hednafolk ska tjäna honom och hans son och hans sonson, tills tiden kommer också för hans land då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig.

27:8  Men om något folk eller rike inte vill tjäna Babels kung Nebukadnessar och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då ska jag straffa det folket med svärd, svält och pest, säger Herren, tills jag har utrotat dem genom hans hand.

27:9  Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babels kung.”

27:10  De profeterar lögn för er, och därför ska ni föras långt bort från ert land. Jag ska driva bort er och ni ska gå under.

27:11  Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, ska jag låta bo kvar i sitt land, säger Herren, så att de kan bruka det och bo där.

27:12  På samma sätt talade jag till Juda kung Sidkia. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så ska ni få leva.

27:13  Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, svält och pest, så som Herren har sagt att det ska gå för det folk som inte vill tjäna Babels kung?

27:14  Hör alltså inte på de profeter som säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babels kung”, för de profeterar lögn för er.

27:15  Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.

27:16  Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: ”Se, de kärl som hör till Herrens hus ska nu snart föras tillbaka från Babel”, för de profeterar lögn för er.

27:17  Hör inte på dem utan tjäna Babels kung, så ska ni få leva. Varför ska denna stad bli en öde stad?

27:18  Om de verkligen är profeter och har Herrens ord, så låt dem vädja till Herren Sebaot att de kärl som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.

27:19  För så säger Herren Sebaot om pelarna, havet, tvättställen och det övriga som ännu är kvar här i staden,

27:20  det som Babels kung Nebukadnessar inte tog med sig när han förde bort Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem –

27:21  ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem:

27:22  De ska föras till Babel och bli kvar där ända till den dag då jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka upp till denna plats.

Chapter 28

28:1  Men i samma år, i början av Juda kung Sidkias regering, i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profeten Hananja, Asurs son, från Gibeon till mig i Herrens hus inför prästerna och allt folket. Han sade:

28:2  ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok.

28:3  Inom två år ska jag föra tillbaka hit alla de föremål i Herrens hus som Babels kung Nebukadnessar tog från denna plats och förde till Babel.

28:4  Och Juda kung Jekonja, Jojakims son, och alla fångar från Juda som kom till Babel ska jag föra tillbaka till denna plats, säger Herren. För jag ska bryta sönder den babyloniske kungens ok.”

28:5  Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja inför prästerna och allt folket som stod i Herrens hus.

28:6  Profeten Jeremia sade: ”Amen! Må Herren göra så. Må Herren uppfylla de ord som du har profeterat och från Babel föra tillbaka till denna plats de föremål som fanns i Herrens hus, liksom alla fångarna.

28:7  Men hör detta ord som jag talar till dig och allt folket:

28:8  Gamla tiders profeter, de som varit före mig och dig, har profeterat om krig, olycka och pest mot många länder och mot stora riken.

28:9  Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse.”

28:10  Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det.

28:11  Och Hananja sade inför allt folket: ”Så säger Herren: Just så ska jag inom två år ta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från nacken på alla hednafolk och bryta sönder det.” Då gick profeten Jeremia sin väg.

28:12  Men sedan profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det, kom Herrens ord till Jeremia:

28:13  ”Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe har du gjort ett ok av järn.

28:14  För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag har lagt ett ok av järn på alla dessa hednafolks nacke, för att de ska tjäna Babels kung Nebukadnessar, och de ska tjäna honom. Jag har också gett honom markens djur.”

28:15  Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: ”Hör på, Hananja! Herren har inte sänt dig. Du har fått detta folk att lita på en lögn.

28:16  Därför säger Herren så: Se, jag ska ta bort dig från jordens yta. I år ska du dö, för du har predikat avfall från Herren.”

28:17  Och profeten Hananja dog samma år, i sjunde månaden.

Chapter 29

29:1  Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen och till prästerna, profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babel,

29:2  sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med drottningmodern och hovmännen, Juda och Jerusalems furstar samt hantverkarna och smederna.

29:3  Jeremia sände brevet med Eleasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Juda kung Sidkia sände dem till Babels kung Nebukadnessar. Brevet löd:

29:4  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel:

29:5  Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt.

29:6  Ta er hustrur och föd söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre.

29:7  Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.

29:8  För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer,

29:9  för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.

29:10  För så säger Herren: När sjuttio år har gått för Babel ska jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats.

29:11  Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.

29:12  Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er.

29:13  Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

29:14  För jag ska låta er finna mig, säger Herren. Jag ska göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag ska låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.

29:15  Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå åt oss i Babel.”

29:16  För så säger Herren till den kung som sitter på Davids tron och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har gått bort i fångenskap tillsammans med er,

29:17  ja, så säger Herren Sebaot: Se, jag ska sända svärd, svält och pest mot dem och låta dem räknas som odugliga fikon, så dåliga att man inte kan äta dem.

29:18  Jag ska förfölja dem med svärd, svält och pest och göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, till förbannelse och häpnad, förakt och vanära bland alla de folk dit jag har drivit bort dem.

29:19  Ty, säger Herren, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger Herren.

29:20  Men hör nu Herrens ord, alla ni fångna som jag har sänt från Jerusalem bort till Babel:

29:21  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag ska ge dem i den babyloniske kungen Nebukadressars hand och han ska låta döda dem inför era ögon.

29:22  Och alla fångar från Juda som är i Babel ska från dem hämta denna förbannelse och säga: ”Må Herren göra med dig som med Sidkia och Ahab, som Babels kung lät steka i eld.”

29:23  För de har gjort något som är en dårskap i Israel. De har begått äktenskapsbrott med andras hustrur och har talat lögn i mitt namn, något som jag inte har befallt. Jag är den som vet det och är vittne till det, säger Herren.

29:24  Till nehelamiten Shemaja ska du säga:

29:25  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Du har sänt brev i ditt eget namn till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja, Maasejas son, och alla de andra prästerna och sagt:

29:26  ”Herren har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för att det ska finnas tillsyningsmän i Herrens hus över varje galen och självutnämnd profet, och för att du ska sätta sådana i stock och halsjärn.

29:27  Varför har du då inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er?

29:28  Därför har han kunnat sända bud till oss i Babel och säga: Än är det lång tid kvar. Bygg hus åt er, bo i dem och plantera trädgårdar och ät deras frukt.”

29:29  Prästen Sefanja läste upp brevet för profeten Jeremia.

29:30  Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:

29:31  ”Sänd bud till alla de fångna och säg: Så säger Herren om nehelamiten Shemaja: Shemaja har profeterat för er, men jag har inte sänt honom. Han har fått er att lita på en lögn.

29:32  Därför säger Herren så: Se, jag ska straffa nehelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem ska få bo bland detta folk, och han ska inte få se det goda som jag vill göra med mitt folk, säger Herren, för han har predikat avfall från Herren.”

Chapter 30

30:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:

30:2  ”Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig.

30:3  För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning.”

30:4  Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.

30:5  Så säger Herren: Rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid.

30:6  Fråga och tänk: Brukar män föda barn? Varför ser jag då alla män med händerna på höfterna som kvinnor i barnsnöd? Varför har alla ansikten blivit så dödsbleka?

30:7  Ve! Detta är en stor dag, den liknar ingen annan. Det är en tid av nöd för Jakob, men han ska bli räddad ur den.

30:8  Och det ska ske på den dagen, säger Herren Sebaot, att jag ska ta oket från din nacke och bryta sönder det och slita av dina band. Inga främlingar ska längre tvinga honom att tjäna dem,

30:9  utan de ska tjäna Herren sin Gud och David sin kung, som jag ska låta uppstå åt dem.

30:10  Så var inte rädd, min tjänare Jakob, säger Herren, och var inte förskräckt, Israel. För jag ska rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur landet där de är fångna. Jakob ska komma tillbaka och leva i fred och trygghet, och ingen ska skrämma honom.

30:11  För jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig. Jag ska göra slut på alla de folk bland vilka jag spritt ut dig. Men dig ska jag inte göra slut på, bara tukta dig med rättvisa, för helt ostraffad kan jag inte lämna dig.

30:12  För så säger Herren: Obotlig är din skada, oläkligt ditt sår.

30:13  Ingen tar sig an din sak för att se om ditt sår. Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig.

30:14  Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig, för jag har slagit dig med en fiendes slag. Jag har tuktat dig hårt, för din skuld är stor och dina synder många.

30:15  Varför ropar du över din skada? Obotlig är din plåga. Därför att din skuld är stor och dina synder många har jag gjort dig detta.

30:16  Men nu ska alla som ätit av dig bli uppätna, och alla dina motståndare ska allihop gå i fångenskap. De som har skövlat dig ska bli skövlade, och alla som har plundrat dig ska jag lämna till plundring.

30:17  För jag ska låta dig bli frisk och läka dina sår, säger Herren, dig som man kallar ”den fördrivna”, ”Sion som ingen frågar efter”.

30:18  Så säger Herren: Se, jag ska göra slut på fångenskapen för Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar. Staden ska åter byggas upp på sin höjd, och palatset ska stå på sin rätta plats.

30:19  Från dem ska höras lovsång och rop från glada människor. Jag ska föröka dem, och de ska inte bli färre. Jag ska ära dem, och de ska inte vara obetydliga.

30:20  Hans söner ska bli som förr, hans församling ska bestå inför mig, och jag ska straffa alla som förtrycker honom.

30:21  Hans ledare ska vara en av hans egna, hans härskare ska utgå från hans mitt. Jag ska låta honom komma nära och närma sig mig – för vem skulle annars våga sitt liv genom att närma sig mig? säger Herren.

30:22  Och ni ska vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.

30:23  Se, Herrens stormvind bryter fram, full av vrede, en härjande storm! Den virvlar ner över de ogudaktigas huvuden.

30:24  Herrens brinnande vrede ska inte vända åter förrän han har utfört, förrän han har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden ska ni förstå det.

Chapter 31

31:1  På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.

31:2  Så säger Herren: Det folk som kommer undan svärdet finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro.

31:3  Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig.

31:4  Än en gång ska jag upprätta dig, och du ska bli upprättad, du jungfru Israel. Än en gång ska du ta din tamburin och dra ut i dans bland dem som är glada.

31:5  Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar ska själva njuta av frukten.

31:6  För det kommer en dag då väktare ropar på Efraims berg: Kom, låt oss dra upp till Sion, till Herren vår Gud.”

31:7  För så säger Herren: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Låt lovsången ljuda och säg: ”Fräls, Herre, ditt folk, dem som är kvar av Israel.”

31:8  Se, jag ska hämta dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn. Bland dem finns både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. En stor skara ska komma tillbaka hit.

31:9  Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

31:10  Hör Herrens ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel ska också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.

31:11  För Herren ska befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han.

31:12  De ska komma och jubla på Sions höjd och strömma som en flod till Herrens goda, till säd, vin och olja och till unga får och oxar. Deras själ ska vara som en vattenrik trädgård, och de ska inte sörja mer.

31:13  Då ska flickorna vara glada och dansa, unga och gamla ska glädja sig tillsammans. Jag ska förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.

31:14  Prästerna ska jag mätta med utsökta rätter, och mitt folk ska mättas av mitt goda, säger Herren.

31:15  Så säger Herren: Ett skri hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vägrar låta sig tröstas, för hennes barn finns inte mer.

31:16  Men så säger Herren: Stilla din högljudda gråt och tårarna från dina ögon, för ditt verk ska få sin lön, säger Herren. De ska komma tillbaka från sina fienders land.

31:17  Det finns hopp för din framtid, säger Herren. Dina barn ska komma tillbaka till sitt land.

31:18  Jag har hört hur Efraim klagar: ”Du har tuktat mig, jag har blivit tuktad som en otämjd kalv. Omvänd mig, så blir jag omvänd! För du är Herren min Gud.

31:19  När jag nu har vänt om känner jag ånger, och när jag nu besinnat mig slår jag mig på höften. Jag både blygs och skäms när jag nu bär min ungdoms förnedring.”

31:20  Är inte Efraim min käre son, är han inte mitt älsklingsbarn? Närhelst jag går till rätta med honom tänker jag på honom. Därför ömmar mitt hjärta för honom. Jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

31:21  Sätt upp vägmärken åt dig, skaffa dig vägskyltar! Lägg vägen på minnet, stigen där du vandrade. Vänd tillbaka, du jungfru Israel, vänd tillbaka till dina städer här.

31:22  Hur länge ska du irra hit och dit, du trolösa dotter? Herren vill skapa något nytt på jorden: En kvinna ska omsluta en mäktig man.

31:23  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer, ska man än en gång uttala detta ord: ”Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg.”

31:24  Och Juda folk med alla sina städer ska bo där tillsammans, både jordbrukare och vandrande herdar.

31:25  För jag ska stärka trötta själar och mätta alla utsvultna själar.

31:26  Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.

31:27  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.

31:28  Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.

31:29  På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”

31:30  Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

31:31  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,

31:32  inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.

31:33  Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.

31:34  Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.

31:35  Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och ordnat månen och stjärnorna till att lysa om natten, han som rör upp havet så att vågorna dånar, Herren Sebaot är hans namn:

31:36  Om denna ordning upphör inför mig, säger Herren, först då ska Israels släkte upphöra som folk inför mig för alltid.

31:37  Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar därnere kan utforskas, först då ska jag förkasta hela Israels släkte för allt de har gjort, säger Herren.

31:38  Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten.

31:39  Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa.

31:40  Hela dalen där man har lagt lik och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.

Chapter 32

32:1  Detta ord kom från Herren till Jeremia i Juda kung Sidkias tionde regeringsår, som var Nebukadressars artonde regeringsår.

32:2  Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården i Juda kungs hus.

32:3  Juda kung Sidkia hade låtit spärra in honom där och sagt: ”Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag ska ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska inta den.

32:4  Och Juda kung Sidkia ska inte komma undan kaldeerna, utan han ska överlämnas i den babyloniske kungens våld och tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och se honom öga mot öga.

32:5  Han ska föra Sidkia till Babel, och där ska han stanna tills jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna ska ni inte ha någon framgång.”

32:6  Jeremia sade: ”Herrens ord kom till mig. Han sade:

32:7  Se, Hanamel, din farbror Shallums son, ska komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt att köpa den.”

32:8  Och min farbrors son Hanamel kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: ”Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig.” Då förstod jag att det var Herrens ord,

32:9  och jag köpte åkern i Anatot av min farbrors son Hanamel och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver.

32:10  Jag skrev ett köpebrev och satte sigill på det, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg.

32:11  Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och villkoren samt det öppna brevet.

32:12  Jag gav köpebrevet till Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och vittnena som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården.

32:13  Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade:

32:14  ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ta dessa brev, både det förseglade köpebrevet och det öppna brevet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras under lång tid.

32:15  För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång ska man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land.”

32:16  När jag hade gett köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade:

32:17  ”O, Herre Gud, se, du har gjort himmel och jord med din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.

32:18  Du visar nåd mot tusenden och bestraffar fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn.

32:19  Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar för att ge åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.

32:20  Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag.

32:21  Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck.

32:22  Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung.

32:23  De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

32:24  Se hur belägringsvallarna närmar sig staden för att inta den, och genom svärd, svält och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du ser det själv.

32:25  Men fastän staden är given i kaldeernas hand säger du, Herre Gud, till mig: Köp dig åkern för pengar och ta vittnen på det!”

32:26  Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:

32:27  ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?

32:28  Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han ska inta den.

32:29  Kaldeerna som belägrar staden ska komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta dryckesoffer åt andra gudar.

32:30  För ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn bara gjort det som är ont i mina ögon. Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren.

32:31  För ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och harm för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte

32:32  för all ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede.

32:33  De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning.

32:34  De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det.

32:35  Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig det. Så lockade de även Juda till synd.

32:36  Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, svält och pest:

32:37  Se, jag ska samla dem ur alla de länder dit jag fördrivit dem i min harm, vrede och stora förbittring, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet.

32:38  De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud.

32:39  Jag ska ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det ska gå väl för dem och deras barn efter dem.

32:40  Jag ska sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och slutar att göra dem gott, och jag ska lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.

32:41  Jag ska glädja mig över dem och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

32:42  För så säger Herren: Liksom jag låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så ska jag också låta allt det goda som jag lovat dem komma över dem.

32:43  Man ska köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, given i kaldeernas hand.

32:44  Åkrar ska köpas för pengar och man ska skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer. För jag ska göra slut på deras fångenskap, säger Herren.”

Chapter 33

33:1  Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han fortfarande var inspärrad på vaktgården. Han sade:

33:2  Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn:

33:3  Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.

33:4  För så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden:

33:5  Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man ska fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min harm. För på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.

33:6  Se, jag ska hela dess sår och ge läkedom och bota dem, och jag ska låta dem se frid och trofasthet i överflöd.

33:7  Jag ska göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var förr.

33:8  Jag ska rena dem från all deras synd som de har begått mot mig och förlåta dem alla deras synder som de har begått mot mig i uppror mot mig.

33:9  Staden ska bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem. De ska bäva och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.

33:10  Så säger Herren: Än en gång ska man här på denna plats som ni säger är öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur,

33:11  här ska man åter höra jubelrop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: ”Tacka Herren Sebaot, för Herren är god och evig är hans nåd”, och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. För jag ska åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var förr, säger Herren.

33:12  Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, och i alla andra städer som hör hit, ska det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar vila.

33:13  I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, Jerusalems omgivningar och Juda städer ska än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.

33:14  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

33:15  I de dagarna och på den tiden ska jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

33:16  I de dagarna ska Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man ska kalla det så: Herren vår rättfärdighet.

33:17  För så säger Herren: David ska aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus,

33:18  och de levitiska prästerna ska inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och bränner matoffer och offrar slaktoffer.”

33:19  Herrens ord kom till Jeremia. Han sade:

33:20  Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten så att det inte blir dag och natt i rätt tid,

33:21  först då ska mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som tjänar mig.

33:22  Lika oräknelig som himlens härskara och lika omätbar som sanden i havet, lika talrika ska jag göra min tjänare Davids efterkommande och leviterna som står i min tjänst.

33:23  Herrens ord kom till Jeremia. Han sade:

33:24  Har du inte märkt vad detta folk säger: ”De två släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat.” De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk.

33:25  Så säger Herren: Om jag inte har fastställt mitt förbund med dag och natt och en ordning för himmel och jord,

33:26  då ska jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. För jag ska åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.

Chapter 34

34:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade:

34:2  Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld.

34:3  Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.

34:4  Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd.

34:5  I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

34:6  Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem,

34:7  medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

34:8  Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet,

34:9  så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav.

34:10  Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem.

34:11  Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

34:12  Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:

34:13  Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade:

34:14  När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst. Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig.

34:15  Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn.

34:16  Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

34:17  Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.

34:18  Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem.

34:19  Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven,

34:20  dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur.

34:21  Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er.

34:22  Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.

Chapter 35

35:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren under Juda kung Jojakims, Josias sons, tid. Han sade:

35:2  ”Gå till rekabiternas släkt och tala med dem. Ta med dem till Herrens hus, till en av kamrarna där, och ge dem vin att dricka.”

35:3  Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, samt hans bröder, alla hans söner och rekabiternas övriga släkt

35:4  och förde dem till Herrens hus, till den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son. Kammaren ligger bredvid furstarnas, ovanför dörrvakten Maasejas, Shallums sons, kammare.

35:5  Och jag satte fram kannor fulla av vin och bägare för rekabiterna och bjöd dem vin att dricka.

35:6  Men de svarade: ”Vi dricker inte vin, för vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt oss: Ni och era barn ska aldrig dricka vin.

35:7  Ni ska inte bygga hus, inte så säd eller plantera vingårdar eller äga sådana, utan ni ska bo i tält i all er tid, för att ni ska leva länge i det land där ni bor som främlingar.

35:8  Vi lyder allt som vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt. Därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar.

35:9  Och vi bygger inte heller hus att bo i och vi äger inte vingårdar, åkrar eller säd.

35:10  Vi har bott i tält och har rättat oss efter och gjort allt som vår far Jonadab har befallt oss.

35:11  Men när Babels kung Nebukadressar drog upp mot landet sade vi: Låt oss flytta till Jerusalem för att komma undan kaldeernas och arameernas här. Och så bosatte vi oss i Jerusalem.”

35:12  Herrens ord kom till Jeremia. Han sade:

35:13  ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? säger Herren.

35:14  De har hållit det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn att inte dricka vin. Än i dag dricker de inte vin, eftersom de lyder sin fars befallning. Men själv har jag talat till er gång på gång, och ni har inte lyssnat till mig.

35:15  Gång på gång har jag sänt er mina tjänare profeterna och sagt: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då ska ni få bo i det land som jag har gett er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig.

35:16  Eftersom detta folk inte har gjort som jag har sagt, så som Jonadabs, Rekabs sons, efterkommande har följt den befallning som deras far gav dem,

35:17  därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska låta all den olycka drabba Juda och alla Jerusalems invånare som jag har uttalat över dem, därför att de inte lyssnade när jag talade till dem och inte svarade när jag kallade på dem.”

35:18  Till rekabiterna sade Jeremia: ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Därför att ni har följt er far Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och i allt gjort som han har befallt er,

35:19  därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte.”

Chapter 36

36:1  I Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

36:2  ”Ta en bokrulle och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig under Josias tid ända till i dag.

36:3  Kanske ska Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta drabba dem. Då ska jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

36:4  Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i en bokrulle alla de ord som Herren hade talat till honom.

36:5  Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: ”Jag är förhindrad, så jag kan inte gå till Herrens hus.

36:6  Men gå du dit och läs upp Herrens ord för folket i Herrens hus på fastedagen från rullen som du skrev efter min diktamen. Läs också upp det för hela Juda, som har kommit från sina städer.

36:7  Kanske ska de då bönfalla inför Herren och vända om var och en från sin onda väg. Stor är den vrede och harm som Herren har uttalat över detta folk.”

36:8  Baruk, Nerias son, gjorde precis som profeten Jeremia hade befallt honom. I Herrens hus läste han upp Herrens ord ur bokrullen.

36:9  I Juda kung Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i nionde månaden utlystes nämligen en fasta inför Herren för allt folket i Jerusalem och för alla som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.

36:10  Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem in-för hela folket i Herrens hus, i kammaren som tillhörde skrivaren Gemarja, Shafans son, på den övre förgården vid ingången till nya porten på Herrens hus.

36:11  När Mika, son till Gemarja, son till Shafan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen,

36:12  gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna.

36:13  Mika berättade för dem allt som han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

36:14  Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Shelemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: ”Ta med dig rullen som du har läst upp inför folket och kom hit.” Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.

36:15  Då sade de till honom: ”Sätt dig ner och läs den för oss.” Och Baruk läste för dem.

36:16  När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: ”Vi måste tala om för kungen allt som står här.”

36:17  Och de frågade Baruk: ”Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?”

36:18  Baruk svarade dem: ”Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck.”

36:19  Då sade furstarna till Baruk: ”Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är.”

36:20  De lämnade rullen i skrivaren Eli-shamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.

36:21  Då sände kungen Jehudi att hämta rullen, och han hämtade den från skrivaren Elishamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom.

36:22  Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom,

36:23  och när Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända tills hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan.

36:24  Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder när de hörde alla dessa ord.

36:25  Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem.

36:26  Och kungen befallde kungasonen Jerameel och Seraja, Asriels son, och Shelemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem.

36:27  När kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:

36:28  ”Ta dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Juda kung Jojakim brände.

36:29  Men om Juda kung Jojakim ska du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att Babels kung ska komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur?

36:30  Därför säger Herren så om Juda kung Jojakim: Ingen arvinge till honom ska sitta på Davids tron, och hans döda kropp ska kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla.

36:31  Jag ska straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning. Och jag ska låta all den olycka som jag uttalat över dem och Jerusalems invånare och Juda män drabba dem, eftersom de inte velat höra.”

36:32  Då tog Jeremia en annan rulle och gav den till sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Juda kung Jojakim hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.

Chapter 37

37:1  Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land.

37:2  Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia.

37:3  Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: ”Be för oss till Herren vår Gud.”

37:4  Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse.

37:5  Faraos här hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.

37:6  Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade:

37:7  Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: ”Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten.

37:8  Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld.

37:9  Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av.

37:10  Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld.”

37:11  Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här,

37:12  ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott bland folket.

37:13  När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna.”

37:14  Jeremia svarade: ”Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna.

37:15  De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.

37:16  När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid,

37:17  lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: ”Har det kommit något ord från Herren?” Jeremia svarade: ”Ja.” Och han fortsatte: ”Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand.”

37:18  Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse?

37:19  Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land?

37:20  Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.”

37:21  Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.

Chapter 38

38:1  Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket:

38:2  ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller svält eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska vinna sitt liv som ett byte och få leva.

38:3  För så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens här och han ska inta den.”

38:4  Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju människor modlösa, både soldaterna som är kvar i staden och resten av allt folket, när han talar så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.”

38:5  Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.”

38:6  Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.

38:7  Nubiern Ebed-Melek, en hovman som var i kungens hus medan kungen satt i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen.

38:8  Han lämnade kungens hus och sade till kungen:

38:9  ”Min herre och kung, dessa män har handlat illa i allt de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.”

38:10  Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.”

38:11  Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren. Där hämtade han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen.

38:12  Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så,

38:13  och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.

38:14  Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig om något. Dölj inget för mig.”

38:15  Jeremia sade till Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig.”

38:16  I hemlighet gav då kung Sidkia sin ed till Jeremia och sade: ”Så sant Herren lever, han som har gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt dem som vill ta ditt liv.”

38:17  Då sade Jeremia till Sidkia: ”Så säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, utan du och ditt hus ska få leva.

38:18  Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte komma undan deras händer.

38:19  Kung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna, att man utlämnar mig i deras våld och de behandlar mig illa.”

38:20  Jeremia sade: ”De kommer inte att utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så ska det gå väl för dig och du får leva.

38:21  Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig:

38:22  Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus ska då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna ska säga: Dina vänner svek dig och fick makt över dig. När dina fötter fastnade i dyn drog de sig undan.

38:23  Alla dina hustrur och barn ska man föra ut till kaldeerna. Själv ska du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad ska brännas ner.”

38:24  Då sade Sidkia till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så ska du inte dö.

38:25  Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen! Dölj inget för oss, så dödar vi dig inte. Vad sade kungen till dig? –

38:26  då ska du svara dem: Jag vädjade inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.”

38:27  Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem precis som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts.

38:28  Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.

Chapter 39

39:1  I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden, kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det.

39:2  I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, trängde de in i staden.

39:3  Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser av Samgar, Nebo-Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och den babyloniske kungens alla andra furstar.

39:4  När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken.

39:5  Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla i Hamats land. Där uttalade han domen över honom.

39:6  Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta.

39:7  På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.

39:8  Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar.

39:9  Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort till Babel.

39:10  Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

39:11  Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia:

39:12  ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.”

39:13  Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän

39:14  sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.

39:15  Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade:

39:16  ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen.

39:17  Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för.

39:18  Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”

Chapter 40

40:1  Detta ord kom till Jeremia från Herren efter att Nebusaradan, översten för livvakterna, hade släppt honom fri från Rama. Han hämtade Jeremia, som var bunden med kedjor bland alla andra fångar från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babel.

40:2  Översten för livvakterna hämtade Jeremia och sade till honom: ”Herren din Gud uttalade olycka över denna plats,

40:3  och Herren har låtit den komma och gjort som han har sagt. Ni syndade ju mot Herren och lyssnade inte till hans röst, och därför har detta drabbat er.

40:4  Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, kom, så ska jag låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott.”

40:5  Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: ”Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, som Babels kung har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå.” Och översten för livvakterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå.

40:6  Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

40:7  Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att Babels kung hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel.

40:8  De kom då till Gedalja i Mispa: Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja, maakatitens son, och de hade med sig sina män.

40:9  Och Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, gav dem och deras män sin ed och sade: ”Var inte rädda för att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå bra för er.

40:10  Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni ska samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning.”

40:11  Också alla de judar som fanns i Moab och hos ammoniterna, i Edom och andra länder, hörde att Babels kung hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, över dem.

40:12  Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.

40:13  Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa

40:14  och sade till honom: ”Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?” Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte.

40:15  Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: ”Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen ska få veta det. Varför skulle han få ta ditt liv så att alla vi judar som samlats hos dig skingras och det som är kvar av Juda utplånas?”

40:16  Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: ”Du får inte göra det, för det du säger om Ismael är inte sant.”

Chapter 41

41:1  Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama, av kunglig börd och en av kungens stormän, med tio män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa. När de åt tillsammans där i Mispa

41:2  reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom och dödade med svärd Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan. De dödade honom som Babels kung hade satt över landet.

41:3  Dessutom dödade Ismael alla de judar som var hos Gedalja i Mispa, liksom alla de kaldeer som fanns där och som hörde till krigsfolket.

41:4  Dagen efter mordet på Gedalja och innan någon ännu kände till detta,

41:5  kom en skara på åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat sig och hade med sig matoffer och rökelse för att bära fram det i Herrens hus.

41:6  Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Gråtande gick han där och när han kom fram till dem sade han till dem: ”Kom med till Gedalja, Ahikams son.”

41:7  Men när de hade kommit in i staden blev de dödade av Ismael, Netanjas son, och av de män som var med honom och de kastades i brunnen .

41:8  Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: ”Döda oss inte, för vi har förråd av vete, korn, olja och honung gömda på landsbygden.” Då avstod han från att döda dem med de andra.

41:9  Den brunn där Ismael kastade kropparna av alla de män som han hade dödat förutom Gedalja, var samma brunn som kung Asa hade låtit göra av fruktan för Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med döda män.

41:10  Sedan förde Ismael som fångar bort allt det folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som hade lämnats kvar i Mispa och som Nebusaradan, översten för livvakterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son. Ismael, Netanjas son, förde bort dem som fångar och drog bort för att ta sig över till ammoniterna.

41:11  Men när Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort,

41:12  tog de alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Gibeon.

41:13  Då allt det folk som Ismael hade med sig fick se Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, blev de glada och vände om.

41:14  Hela skaran av dem som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa vände tillbaka och gick över till Johanan, Kareas son.

41:15  Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan och begav sig till ammoniterna.

41:16  Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom tog med sig resten av folket, alla av Mispas invånare som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas son, när denne hade dödat Gedalja, Ahikams son. Det var soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Gibeon.

41:17  De gav sig av, men stannade i Kimhams härbärge nära Betlehem för att sedan dra vidare och komma till Egypten

41:18  undan kaldeerna. De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, som Babels kung hade satt över landet.

Chapter 42

42:1  Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hoshajas son, och hela folket, från de minsta till de största,

42:2  till profeten Jeremia och sade: ”Vi vädjar ödmjukt till dig: Be för oss till Herren din Gud för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss.

42:3  Låt Herren din Gud tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra.”

42:4  Profeten Jeremia svarade dem: ”Jag har lyssnat till er. Jag ska be till Herren er Gud så som ni har begärt. Vad Herren än svarar ska jag tala om för er utan att dölja något.”

42:5  Då sade de till Jeremia: ”Herren ska vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren din Gud sänder oss genom dig.

42:6  Gott eller ont så vill vi lyssna till Herren vår Guds röst, honom som vi sänder dig till, så att det går väl för oss när vi lyder Herren vår Guds röst.”

42:7  Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia.

42:8  Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste.

42:9  Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom.

42:10  Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte slå ner er, jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ångrar det onda jag har gjort mot er.

42:11  Var inte rädda för Babels kung som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand.

42:12  Jag ska låta er finna barmhärtighet, och han ska förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

42:13  Men om ni säger: ”Vi vill inte stanna i detta land”, och om ni inte lyder Herren er Guds röst,

42:14  utan säger: ”Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo”,

42:15  hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där,

42:16  då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö.

42:17  Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

42:18  För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats.

42:19  Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er.

42:20  Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: ”Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det.”

42:21  Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er.

42:22  Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.

Chapter 43

43:1  När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt dem alla de ord som Herren deras Gud hade sänt honom att tala till dem,

43:2  då svarade Asarja, Hoshajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de andra självsäkra männen Jeremia och sade: ”Det är lögn det du säger! Herren vår Gud har inte sänt dig att säga: Ni ska inte bege er till Egypten för att bosätta er där.

43:3  Det är Baruk, Nerias son, som eggar upp dig mot oss för att vi ska överlämnas i kaldeernas hand, så att de dödar oss eller för oss bort i fångenskap till Babel.”

43:4  Varken Johanan, Kareas son, eller någon av befälen eller någon av folket ville lyda Herrens röst och stanna kvar i Juda land.

43:5  I stället tog Johanan, Kareas son, och alla befälen med sig alla som fanns kvar i Juda och som hade återvänt från alla de hednafolk dit de hade varit fördrivna, för att bosätta sig i Juda land,

43:6  både män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla andra som Nebusaradan, översten för livvakterna, hade lämnat kvar hos Gedalja, Ahikams son, Shafans son, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son.

43:7  De begav sig till Egyptens land, för de ville inte lyssna till Herrens röst. Och de kom till Tachpanches.

43:8  Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches. Han sade:

43:9  ”Ta några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet vid ingången till faraos hus i Tachpanches. Gör detta så att de judiska männen ser det

43:10  och säg till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska sända bud och hämta min tjänare Nebukadressar, Babels kung, och hans tron ska jag sätta upp ovanpå de stenar som jag har gömt här, och han ska breda ut sin tronmatta över dem.

43:11  För han ska komma och slå Egyptens land och ge åt döden dem som tillhör döden, åt fångenskapen dem som tillhör fångenskapen och åt svärdet dem som tillhör svärdet.

43:12  Jag ska tända eld på Egyptens gudatempel, och han ska bränna upp dem och föra bort gudarna. Han ska svepa om sig Egyptens land liksom en herde sveper om sig sin mantel. Sedan ska han dra därifrån i frid.

43:13  Han ska slå sönder stoderna i Bet-Shemesh i Egyptens land, och Egyptens gudatempel ska han bränna upp i eld.”

Chapter 44

44:1  Detta ord kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Memfis och Patros område. Han sade:

44:2  ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit drabba Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem

44:3  på grund av det onda de gjorde. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt.

44:4  Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.

44:5  Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar.

44:6  Därför vällde min harm och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.

44:7  Och nu säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar.

44:8  Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land dit ni kommit för att bosätta er. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk.

44:9  Har ni glömt det onda som era fäder gjorde och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur gjorde i Juda land och på Jerusalems gator?

44:10  Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.

44:11  Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda.

44:12  Jag ska gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De ska alla förgås. I Egypten ska de falla. Genom svärd och svält ska de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och svält ska de dö. De ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära.

44:13  Jag ska straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, svält och pest.

44:14  Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där ska ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen ska komma tillbaka dit utom några få som flyr dit.”

44:15  Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade:

44:16  ”Vi tänker inte höra på dig när det gäller det du har talat till oss i Herrens namn,

44:17  utan vi kommer att göra allt som vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka.

44:18  Men sedan vi slutat tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och svält.”

44:19  Och kvinnorna sade: ”När vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne med hennes bild och utgöt dryckesoffer åt henne.”

44:20  Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade gett honom detta svar. Han sade:

44:21  ”Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det?

44:22  Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag.

44:23  Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag.”

44:24  Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: ”Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land.

44:25  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem!

44:26  Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land ska mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren Gud lever.

44:27  För jag ska vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land ska gå under genom svärd och svält tills det är slut med dem.

44:28  Några få som undkommer svärdet ska få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så ska alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.

44:29  Detta ska för er vara tecknet på att jag ska straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni ska förstå att mina ord om er ska gå i fullbordan till er olycka.

44:30  Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra, Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv.”

Chapter 45

45:1  Detta ord talade profeten Jeremia till Baruk, Nerias son, när han efter Jeremias diktamen skrev ner dessa ord i en bokrulle under Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår. Han sade:

45:2  Så säger Herren, Israels Gud, om dig Baruk:

45:3  Du säger: ”Ve mig, Herren har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är trött av allt suckande och jag får ingen ro.”

45:4  Så ska du svara honom: ”Så säger Herren: Se, det jag har byggt upp ska jag riva ner, och det jag har planterat ska jag rycka upp. Detta gäller hela jorden.

45:5  Och du begär stora ting för dig! Begär inte något sådant. Se, jag ska låta olycka drabba allt kött, säger Herren. Men dig ska jag låta vinna ditt liv som ett byte, vart du än beger dig.”

Chapter 46

46:1  Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.

46:2  Om Egypten. Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.

46:3  Gör i ordning sköld och skydd och ryck fram till strid!

46:4  Spänn för hästarna, sitt upp på springarna och ställ upp er med hjälmarna på. Gör spjuten blanka, klä er i pansar.

46:5  Vad ser jag? De är förfärade, de viker tillbaka, deras hjältar blir slagna och flyr utan att vända sig om. Det är skräck från alla håll, säger Herren.

46:6  Inte ens den snabbaste kan fly, inte ens hjälten kan komma undan. Norrut, vid floden Eufrat, där stapplar de och faller.

46:7  Vem är det som stiger som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten?

46:8  Det är Egypten som stiger som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten. Han säger: ”Jag ska dra upp och täcka landet, jag ska förstöra städerna och dem som bor i dem.”

46:9  Dra dit upp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Dra ut, ni hjältar, nubier och puteer, rustade med sköldar, och ludeer, rustade med bågar som de spänner.

46:10  Detta är Herren Gud Sebaots dag, en hämndens dag då han hämnas på sina motståndare. Svärdet frossar sig mätt, det dricker sig rusigt av deras blod, för detta är ett slaktoffer åt Herren Gud Sebaot i Nordlandet vid floden Eufrat.

46:11  Dra upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves har du skaffat läkemedel i mängd. Du kan inte bli botad.

46:12  Hednafolken har hört om din skam, och dina sorgerop uppfyller jorden, för den ene hjälten snavar på den andre och de båda faller tillsammans.

46:13  Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:

46:14  Förkunna i Egypten och ropa ut det i Migdol, ropa ut det i Memfis och även i Tachpanches och säg: ”Träd fram och gör dig beredd, för svärdet frossar runt omkring dig.”

46:15  Varför slogs dina hjältar till marken? De kunde inte hålla stånd, för Herren stötte bort dem.

46:16  Han fick många att vackla, och de föll, den ene över den andre, och ropade: ”Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till landet där vi föddes, undan det härjande svärdet!”

46:17  Man ropar där: ”Farao, Egyptens kung, är bara ett buller! Han har försummat sin tid.”

46:18  Så sant jag lever, säger Kungen, Herren Sebaot är hans namn: Som Tabor bland bergen, som Karmel vid havet ska han komma.

46:19  Gör er beredda för landsflykt, ni dotter Egyptens invånare, för Memfis ska bli en ödemark och brännas ner så att ingen kan bo där.

46:20  En skön kviga är Egypten, men en broms kommer farande från norr.

46:21  Också legosoldaterna i landet liknar gödda kalvar. De vänder alla om, alla flyr de, för de kan inte stå emot. Deras ofärds dag har drabbat dem, tiden för deras straff är inne.

46:22  Hon väser likt en orm som ringlar i väg, för de drar fram med vapenmakt och kommer över henne med yxor, som för att hugga ved.

46:23  De fäller hennes skog, säger Herren, för den är ogenomtränglig. De är fler än gräshoppor, de kan inte räknas.

46:24  Egyptens dotter kommer på skam, hon utlämnas åt folket från norr.

46:25  Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom.

46:26  Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.

46:27  Så var inte rädd, du min tjänare Jakob, och var inte förskräckt, du Israel, för se, jag ska rädda dig ur det fjärran landet och dina barn ur landet där de är fångna. Jakob ska vända tillbaka och leva i trygghet, och ingen ska skrämma honom.

46:28  Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, för jag är med dig. Jag ska göra slut på alla de folk dit jag fördrivit dig. Men dig ska jag inte göra slut på, bara tukta dig med rättvisa, för helt ostraffad kan jag inte lämna dig.

Chapter 47

47:1  Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna innan farao intog Gaza:

47:2  Så säger Herren: Se, vatten stiger från norr och blir till en flod som svämmar över. Den översvämmar landet med allt som finns i det, städerna och dem som bor där. Människorna ropar, och landets alla invånare jämrar sig

47:3  när ljudet hörs av hans hingstars hovslag, när hans vagnar dånar och hans hjul bullrar. Då ser sig fäderna inte om efter barnen, de står maktlösa

47:4  inför dagen som kommer då alla filisteer förintas, då alla utrotas som är kvar för att försvara Tyrus och Sidon. För Herren ska förinta filisteerna, dem som är kvar från Kaftors ö.

47:5  Gazas huvud ska rakas, det är slut med Ashkelon, med dem som är kvar i deras dal. Hur länge ska du rista märken på dig?

47:6  O, du Herrens svärd, när ska du äntligen få ro? Dra dig in i din skida, vila och var stilla.

47:7  Men hur ska det få ro när Herren har gett sin befallning? Mot Ashkelon och mot kustlandet, dit har han befallt det.

Chapter 48

48:1  Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, för det har ödelagts! Kirjatajim har kommit på skam och intagits, fästet har kommit på skam och ligger krossat.

48:2  Moab prisas inte längre. I Heshbon smider man onda planer mot det: ”Kom, låt oss göra slut på det, så att det inte mer är ett folk!” Också du, Madmen, ska tystas, svärdet ska förfölja dig.

48:3  Sorgerop hörs från Horonajim, förödelse och stor förstörelse.

48:4  Moab är krossat, högljutt klagar barnen där.

48:5  Uppför backen mot Luhit går man under gråt, och på vägen ner till Horonajim hörs ångestfulla sorgerop över förstörelsen.

48:6  Fly, rädda era liv och bli som en buske i öknen!

48:7  Eftersom du litar till dina gärningar och dina skatter ska också du intas. Och Kemosh ska gå i fångenskap och hans präster och furstar med honom.

48:8  Ödeläggaren ska drabba varje stad, och ingen stad ska komma undan. Dalen ska bli fördärvad och slätten läggas öde, så som Herren har sagt.

48:9  Ge Moab vingar, flygande måste han fly. Hans städer ska bli öde, och ingen ska bo i dem.

48:10  Förbannad är den som utför Herrens verk försumligt, förbannad är den som tvekar att bloda ner sitt svärd!

48:11  Moab har levt i trygghet från sin ungdom, han har legat i ro som vin på sin bottensats. Han har inte hällts från kärl till kärl, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har han kvar sin smak, och hans luktsinne har inte förändrats.

48:12  Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor.

48:13  Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.

48:14  Hur kan ni säga: ”Vi är hjältar och tappra män i striden”?

48:15  Moab ska ödeläggas, dess städer gå upp i rök och dess utvalda unga män komma ner för att slaktas. Så säger Kungen, Herren Sebaot är hans namn.

48:16  Moabs undergång är nära, hans olycka kommer med hast.

48:17  Ha medlidande med honom, alla ni som bor omkring honom, alla ni som känner hans namn! Säg: ”Hur sönderbruten är inte den starka spiran, den härliga staven!”

48:18  Kom ner från din härlighet och sätt dig på torra marken, du dotter Dibons folk, för den som ödelägger Moab drar upp mot dig och förstör dina fästen.

48:19  Ställ dig vid vägen och se dig omkring, du som bor i Aroer. Fråga honom som flyr och henne som kommit undan, säg: ”Vad har hänt?”

48:20  Moab har kommit på skam, det är krossat, jämra er och ropa! Berätta vid Arnon att Moab är ödelagt.

48:21  Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,

48:22  över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim,

48:23  över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon,

48:24  över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

48:25  Avhugget är Moabs horn och sönderbruten är hans arm, säger Herren.

48:26  Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han.

48:27  Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

48:28  Överge städerna och bygg bo i klippan, ni Moabs invånare. Gör som duvan som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.

48:29  Vi har hört om Moabs högmod, hans gränslöst stora högfärd, hans stolthet, högmod och överlägsenhet och hans hjärtas förhävelse.

48:30  Jag känner hans fräckhet, säger Herren, hans tomma skryt och svekfulla sätt.

48:31  Därför jämrar jag mig för Moabs skull och klagar över hela Moab. Över Kir-Heres män ska man sucka.

48:32  Mer än Jaeser gråter, gråter jag över dig, du Sibmas vinstock. Dina rankor gick över havet och nådde till Jaesers hav. Mitt i din sommar och din vinbärgning har ödeläggaren slagit ner.

48:33  Glädjen och jublet har ryckts bort från de bördiga fälten och från Moabs land. Jag har gjort slut på vinet i pressarna, man trampar inte längre vin under glädjerop – rop hörs men inte glädjerop.

48:34  Från Heshbon hörs rop ända till Eleale, ända till Jahas höjer man sin röst och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia, för också Nimrims vatten har blivit torr mark.

48:35  Jag ska i Moab göra slut på dem som bär fram offer på offerhöjden och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.

48:36  Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.

48:37  Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna. På alla händer finns ristningar och runt höfterna bär de säcktyg.

48:38  På alla Moabs tak och på dess torg hörs bara dödsklagan, för jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl, säger Herren.

48:39  Hur nerbruten är han inte, hur jämrar de sig inte! Hur vänder inte Moab ryggen till i skam! Moab blir ett åtlöje och en skräck för alla som bor omkring honom.

48:40  För så säger Herren: Se, han svävar fram som en örn, han breder ut sina vingar över Moab.

48:41  Keriot intas, fästena erövras. Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.

48:42  Moab ska förgöras så att det inte mer är ett folk, för han har förhävt sig mot Herren.

48:43  Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni Moabs invånare, säger Herren.

48:44  Den som flyr från skräcken störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fastnar i fällan, för jag ska låta ett hemsökelsens år drabba Moab, säger Herren.

48:45  I Heshbons skugga stannar de, det är slut med flyktingarnas kraft, för en eld gick ut från Heshbon, en låga från Sichon. Den förtärde Moabs sida, hjässan på stridslarmets söner.

48:46  Ve dig Moab! Förlorat är Kemosh folk, för dina söner har tagits till fånga, dina döttrar har förts bort i fångenskap.

48:47  Men i kommande dagar ska jag göra slut på Moabs fångenskap, säger Herren. Så långt domen över Moab.

Chapter 49

49:1  Om ammoniterna. Så säger Herren: Har Israel inga barn, eller har han ingen arvinge? Eller varför har deras kung tagit Gad i besittning, och varför bor hans folk i dess städer?

49:2  Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag ska låta ett stridsrop höras mot Rabba i ammoniternas land. Det ska bli en öde grushög, och dess lydstäder ska brännas upp i eld. Israel ska då ta i besittning dem som tog hans arv, säger Herren.

49:3  Jämra dig, Heshbon, för Ai är ödelagt! Ropa, ni Rabbas döttrar! Klä er i säcktyg, klaga och gå runt i gårdarna, för deras kung går bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.

49:4  Varför skryter du om dina dalar, att din dal flödar över, du trolösa dotter? Du litar på dina skatter och säger: ”Vem kan komma åt mig?”

49:5  Se, jag ska låta fruktan drabba dig, säger Herren Gud Sebaot, från alla som bor runt omkring dig. Och ni ska drivas bort, var och en åt sitt håll, och ingen ska samla dem som flyr.

49:6  Men därefter ska jag göra slut på Ammons fångenskap, säger Herren.

49:7  Om Edom. Så säger Herren Sebaot: Finns det ingen vishet mer i Teman? Har de förståndiga inget råd att ge? Är deras vishet borta?

49:8  Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna, ni Dedans invånare, för jag ska låta olycka drabba Esau när jag straffar honom.

49:9  Om vinbärgare kommer till dig lämnar de ingen efterskörd kvar, om tjuvar kommer om natten fördärvar de så mycket de kan.

49:10  För det är jag som har klätt av Esau, jag har avslöjat hans gömställen så att han inte kan hålla sig dold. Ödeläggelse har drabbat hans barn, hans bröder och grannar. Han finns inte mer.

49:11  Lämna dina faderlösa, jag ska hålla dem vid liv. Dina änkor kan lita på mig.

49:12  För så säger Herren: Se, de som inte blev dömda att dricka ur bägaren tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du ska inte bli ostraffad utan tvingas att dricka.

49:13  För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli till häpnad och vanära. Det ska ödeläggas och bli en förbannelse, och alla dess lydstäder ska bli ödemarker för all framtid.

49:14  Jag har hört ett budskap från Herren, en budbärare har sänts ut bland hednafolken: ”Kom samman och dra ut mot det och res er till strid.”

49:15  För se, jag ska göra dig liten bland hednafolken, föraktad bland människorna.

49:16  Skräcken du spred och ditt hjärtas högmod har bedragit dig, du som bor bland bergsklyftorna och har ditt tillhåll uppe på höjden. Även om du byggde ditt bo så högt som örnen skulle jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren.

49:17  Edom ska bli till häpnad. Var och en som går där förbi ska häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

49:18  Som när Sodom och Gomorra ödelades med sina grannstäder, säger Herren, så ska ingen bo där mer och ingen människa vistas där.

49:19  Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. På ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?

49:20  Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och tankarna som han tänkt om dem som bor i Teman: Även de minsta i hjorden ska släpas bort, och deras betesmark ska häpna över dem.

49:21  Vid dånet av deras fall bävar jorden. Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.

49:22  Se, han lyfter som en örn, han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra. Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagen som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.

49:23  Om Damaskus. Hamat och Arpad kommer på skam, för de har hört ett ont budskap. De fylls av ångest, som ett upprört hav som inte kan bli stilla.

49:24  Damaskus har tappat modet och vänt för att fly, skräcken har fått grepp, de grips av ångest och vånda som en barnaföderska.

49:25  Hur övergiven är inte den berömda staden, min glädjes stad?

49:26  Därför måste de unga männen falla på gatorna, och alla krigsmän förgöras på den dagen, säger Herren Sebaot.

49:27  Jag ska tända eld på Damaskus murar, och den ska förtära Ben-Hadads palats.

49:28  Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, Babels kung. Så säger Herren: Res dig, dra upp mot Kedar och härja Österlandets söner.

49:29  Deras hyddor och hjordar ska rövas bort, deras tält och allt deras bohag, deras kameler ska föras bort från dem, och man ska ropa över dem: Skräck från alla håll!

49:30  Fly, vandra långt bort, göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger Herren, för Babels kung Nebukadressar har fattat beslut om er och tänkt ut en plan mot er.

49:31  Bryt upp, säger Herren, och dra ut mot ett obekymrat folk som bor i trygghet, utan portar eller bommar. De bor för sig själva.

49:32  Deras kameler ska bli ert byte, och deras stora boskapshjordar ska bli ert rov. Jag ska skingra dem åt alla väderstreck, männen med kantklippt hår. Från alla håll ska jag låta ofärd drabba dem, säger Herren.

49:33  Hasor ska bli en boning för schakaler, en ödemark för alltid. Ingen ska bo där mer och ingen människa vistas där.

49:34  Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Juda kung Sidkias regering. Han sade:

49:35  Så säger Herren Sebaot: Se, jag ska bryta Elams båge, deras främsta makt.

49:36  Jag ska låta fyra vindar komma mot Elam från himlens fyra hörn. Jag ska skingra dem åt alla väderstreck, och det ska inte finnas något folk dit de fördrivna från Elam inte ska komma.

49:37  Jag ska göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som vill ta deras liv. Jag ska låta olycka drabba dem, min brinnande vrede, säger Herren. Jag ska sända svärdet efter dem tills jag har gjort slut på dem.

49:38  Jag ska sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger Herren.

49:39  Men i kommande dagar ska jag göra slut på Elams fångenskap, säger Herren.

Chapter 50

50:1  Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

50:2  Förkunna bland hednafolken, ropa ut det, res ett baner, ropa ut och dölj det inte. Säg: Babel är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad. Dess gudabilder har kommit på skam, dess avgudar är krossade.

50:3  För ett folk drar upp mot det norrifrån. De ska göra dess land till en ödemark så att ingen kan bo i det. Både människor och djur ska fly.

50:4  I de dagarna och på den tiden, säger Herren, ska Israels barn komma tillsammans med Juda barn. De ska gå under gråt och söka Herren sin Gud.

50:5  De ska fråga efter Sion och vända sig hitåt: ”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.”

50:6  Mitt folk var förlorade får. Deras herdar vilseledde dem och lät dem irra omkring på bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats.

50:7  Alla som träffade på dem slukade dem, och deras motståndare sade: ”Vi är utan skuld.” Det hände för att de hade syndat mot Herren, rättfärdighetens boning, mot Herren, deras fäders hopp.

50:8  Fly ut ur Babel, dra bort från kaldeernas land och var som bockar framför hjorden.

50:9  För se, jag ska väcka från nordlandet en mängd stora hednafolk och föra dem upp mot Babel. De ska rusta sig till strid mot det, från det hållet ska det erövras. Deras pilar ska vara som en skicklig hjältes, ingen vänder tomhänt tillbaka.

50:10  Kaldeen ska plundras, plundrarna ska alla få nog, säger Herren,

50:11  för ni gladde er och jublade när ni skövlade min arvedel. Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen och frustade som hingstar.

50:12  Er mor ska ändå stå med djup skam, hon som har fött er ska få skämmas. Se, sist av hednafolken ska hon bli en ödemark, ett torrt land och en öken!

50:13  På grund av Herrens vrede ska det ligga obebott och helt öde. Var och en som går förbi Babel ska häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

50:14  Rusta er till strid mot Babel från alla sidor, ni som spänner båge. Skjut på henne, spar inte på pilarna, för hon har syndat mot Herren.

50:15  Höj segerrop över henne från alla håll: ”Hon har tvingats ge upp. Hennes stöd har fallit, hennes murar är nerrivna!” Detta är Herrens hämnd. Hämnas då på henne. Gör mot henne som hon har gjort.

50:16  Utrota ur Babel den som sår och den som håller skäran i skördens tid. Undan det härjande svärdet ska var och en vända om till sitt folk och var och en fly hem till sitt land.

50:17  Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon. Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben.

50:18  Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung.

50:19  Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.

50:20  I de dagarna och på den tiden, säger Herren, ska man söka efter Israels skuld, men den är borta, efter Juda synder, men de finns inte mer. För jag ska förlåta dem som jag låter leva kvar.

50:21  Dra ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod. Förgör dem och vig dem åt förintelse, säger Herren, och gör i allt som jag har befallt dig.

50:22  Det är stridslarm och stor förödelse i landet.

50:23  Hur sönderbruten och krossad är den inte, den hammare som slog hela jorden! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!

50:24  Jag lade ut en snara för dig, Babel, och du blev fångad innan du visste om det. Du ertappades och greps, för det var mot Herren du hade gett dig i strid.

50:25  Herren öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen, för Herren Gud Sebaot hade ett verk att utföra i kaldeernas land.

50:26  Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess förrådshus, kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd, och vig det åt förintelse. Låt ingenting bli kvar av det.

50:27  Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt. Ve dem, för deras dag har kommit, tiden för deras straff!

50:28  Lyssna till flyktingarna som söker rädda sig ut ur Babels land, för att i Sion förkunna Herren vår Guds hämnd, hämnden för hans tempel.

50:29  Kalla samman bågskyttar mot Babel, alla som kan spänna en båge. Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan. Vedergäll det för dess gärningar, gör mot det precis som det själv har gjort, för det har handlat övermodigt mot Herren, mot Israels Helige.

50:30  Därför ska dess unga män falla på gatorna, alla dess stridsmän ska gå under på den dagen, säger Herren.

50:31  Se, jag är emot dig, du övermodige, säger Herren Gud Sebaot, för din dag har kommit, den tid då jag ska straffa dig.

50:32  Då ska den övermodige stappla och falla, och ingen ska resa upp honom. Jag ska tända eld på hans städer och elden ska förtära allt omkring honom.

50:33  Så säger Herren Sebaot: Förtryckta är Israels barn och Juda barn med dem. Alla som har fört dem i fångenskap håller fast dem och vägrar att släppa dem.

50:34  Men deras återlösare är stark, Herren Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak, och skaffar ro åt jorden men oro åt Babels invånare.

50:35  Svärd mot kaldeerna, säger Herren, mot Babels invånare, mot dess furstar och vise män!

50:36  Svärd mot lögnprofeterna, de ska stå där som dårar. Svärd mot dess hjältar, de ska bli förfärade.

50:37  Svärd mot dess hästar och vagnar, mot alla främmande folk därinne, de ska bli som kvinnor. Svärd mot dess skatter, så att de rövas bort.

50:38  Torka ska drabba dess vatten, de ska torka ut, för det är ett gudabildernas land, med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.

50:39  Därför ska schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur. Strutsar ska där ha sin boning. Aldrig mer ska någon människa bo där, från släkte till släkte ska det vara obebott.

50:40  Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades av Gud, säger Herren, så ska ingen bo där, ingen människa mer vistas där.

50:41  Se, ett folk kommer norrifrån, ett stort hednafolk, många kungar reser sig från jordens yttersta ände.

50:42  De bär båge och lans, de är grymma och skoningslösa. Larmet från dem är som havets dån, på hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Babel.

50:43  När Babels kung hör ryktet om dem sjunker hans händer ner. Ängslan griper honom, ångest som hos en barnaföderska.

50:44  Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?

50:45  Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land. Även de minsta i hjorden ska släpas bort, och deras betesmark ska häpna över dem.

50:46  Vid ropet: ”Babel är intaget!” ska jorden bäva och ett skriande höras bland folken.

Chapter 51

51:1  Så säger Herren: Se, jag ska uppväcka en ödeläggande ande mot Babel och mot Leb-Kamajs invånare.

51:2  Jag ska sända skördemän mot Babel, och de ska rensa bort dess invånare och ödelägga landet. Från alla sidor ska de komma emot det på olyckans dag.

51:3  Skyttar ska spänna sina bågar mot dem som där spänner båge och mot dem som där bröstar sig i sitt pansar. Skona inte de unga männen, vig hela dess här åt förintelse!

51:4  Slagna män ska då falla i kaldeernas land och genomborrade män på deras gator,

51:5  för Israel och Juda är inte änkor övergivna av sin Gud, av Herren Sebaot, fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige.

51:6  Fly ut ur Babel! Var och en ska rädda sitt liv så att ni inte går under genom dess missgärning, för detta är en hämndens tid för Herren då han vedergäller Babel vad det har gjort.

51:7  En gyllene bägare var Babel i Herrens hand, den gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drack hednafolken, därför blev de från vettet.

51:8  Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats. Jämra er över det! Hämta balsam för dess plåga, kanske kan den botas.

51:9  ”Vi har försökt att bota Babel, men det har inte kunnat botas. Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land, för dess straffdom räcker upp till himlen, den når ända upp till skyarna.

51:10  Herren har låtit vår rättfärdighet gå fram. Kom, låt oss berätta i Sion om Herren vår Guds verk.”

51:11  Vässa pilarna, fatta sköldarna! Herren har väckt de mediska kungarnas ande, hans avsikt är att lägga Babel i ruiner. Det är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.

51:12  Res ett baner mot Babels murar! Håll sträng bevakning, ställ ut vakter, lägg bakhåll! För Herren har fattat sitt beslut, och han utför vad han har talat mot Babels invånare.

51:13  Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, ditt slut har nu kommit, din girighets mått är fyllt.

51:14  Herren Sebaot har svurit vid sig själv: Sannerligen, jag ska fylla dig med människor så talrika som gräshoppor, och de ska höja segerrop mot dig.

51:15  Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

51:16  När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

51:17  Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, för deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem.

51:18  Tomhet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet drabbar dem förgås de.

51:19  Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt och sin arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.

51:20  Min hammare är du, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag hednafolk, med dig fördärvar jag riken,

51:21  med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag vagn och kusk,

51:22  med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och jungfru,

51:23  med dig krossar jag herden och hans hjord, med dig krossar jag bonden och hans oxar, med dig krossar jag ståthållare och styresmän.

51:24  Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren.

51:25  Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg,

51:26  så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger Herren.

51:27  Res ett baner på jorden, blås i horn bland hednafolken, förbered hednafolk till strid mot det, båda upp riken mot det, Ararat, Minni och Ashkenas. Välj ut en härförare mot det, dra dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor.

51:28  Förbered hednafolk till strid mot det: Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar och hela det land som lyder under deras välde.

51:29  Då skälver jorden och bävar, för Herrens planer mot Babel fullbordas: att göra Babels land till en ödemark utan invånare.

51:30  Babels hjältar slutar att strida, de sitter stilla i sina fästen. Deras styrka har försvunnit, de har blivit som kvinnor. Man har tänt eld på Babels boningar, och dess bommar är sönderbrutna.

51:31  Löpare möter löpare, den ene budbäraren korsar den andres väg för att meddela Babels kung att hela hans stad har intagits,

51:32  att vadställena har erövrats, att dammarna är uppbrända i eld och stridsmännen står skräckslagna.

51:33  För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är som en tröskplats när man just har trampat till den. Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.

51:34  Han har slukat mig och tillintetgjort mig, Babels kung Nebukadressar. Han har gjort mig till ett tomt kärl, som en drake har han svalt mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit bort mig.

51:35  ”Låt det våld som har drabbat mig och mitt kött komma över Babel”, säger hon som bor i Sion. ”Låt mitt blod komma över Kaldeens invånare”, säger Jerusalem.

51:36  Därför säger Herren så: Se, jag ska utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag ska låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,

51:37  och Babel ska bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, till häpnad och förakt. Ingen ska bo där.

51:38  Alla ryter de nu som lejon, de morrar som lejonungar.

51:39  Men när de är som mest upptända ska jag ordna ett gästabud för dem. Jag ska göra dem druckna så att de jublar, och så ska de somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna, säger Herren.

51:40  Jag ska föra dem ner till att slaktas som lamm, som baggar och bockar.

51:41  Hur har inte Sheshak blivit intaget, det som var hela jordens berömmelse har erövrats! Hur har inte Babel fått hednafolken att häpna!

51:42  Havet steg upp över Babel, de brusande böljorna täckte över det.

51:43  Så förvandlades dess städer till en ödemark, ett torrt land och en öken, ett land där ingen bor och där ingen människa går fram.

51:44  Jag ska straffa Bel i Babel och dra ut ur hans gap vad han har slukat. Hednafolken ska inte mer strömma till honom, också Babels murar ska falla.

51:45  Dra ut därifrån, mitt folk. Var och en ska rädda sitt liv undan Herrens brinnande vrede.

51:46  Tappa inte modet och frukta inte de rykten som hörs i landet, även om ett rykte kommer ena året och ett nytt rykte nästa år, även om våld råder på jorden och härskare står mot härskare.

51:47  För se, dagar ska komma då jag ska straffa Babels avgudar och då hela dess land ska stå med skam och alla bli slagna därinne.

51:48  Då ska de jubla över Babel, himmel och jord och allt som finns där, för norrifrån kommer härjarna över det, säger Herren.

51:49  På grund av dem som har dräpts i Israel måste Babel falla, så som dräpta över hela jorden har fallit för Babels skull.

51:50  Ni som räddat er undan svärdet, ge er av, stanna inte! Kom ihåg Herren i fjärran land och låt Jerusalem vara i era hjärtan!

51:51  Vi står här med skam, vi blir hånade. Blygsel täcker vårt ansikte, för främlingar har trängt in i de heliga platserna i Herrens hus.

51:52  Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag ska döma Babels avgudar och i hela dess land ska slagna män jämra sig.

51:53  Även om Babel steg upp till himlen och gjorde sin befästning hög och ointaglig, så skulle ändå plundrare från mig nå dit, säger Herren.

51:54  Sorgerop hörs från Babel och stor förödelse från kaldeernas land,

51:55  för Herren ödelägger Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Deras vågor brusar som stora vatten, dånet av dem ljuder högt,

51:56  för över Babel kommer en som ödelägger, och hjältarna där tas till fånga, deras bågar bryts sönder. Herren är en vedergällningens Gud, han lönar till fullo.

51:57  Jag ska göra dem druckna, Babels furstar och visa, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De ska somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna, säger Kungen. Herren Sebaot är hans namn.

51:58  Så säger Herren Sebaot: Babels breda murar ska rivas ner i grund, och de höga portarna ska brännas upp i eld. Så mödar sig folken för intet och folkslagen arbetar sig trötta för det som blir lågornas rov.

51:59  Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen kvartermästare.

51:60  Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.

51:61  Jeremia sade till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta.

51:62  Och du ska säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid.

51:63  Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat

51:64  och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under.” Här slutar Jeremias ord.

Chapter 52

52:1  Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.

52:2  Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort.

52:3  Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda tills han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot Babels kung.

52:4  På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den.

52:5  Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

52:6  Men på nionde dagen i den fjärde månaden var svälten så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta.

52:7  Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

52:8  Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats.

52:9  Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom.

52:10  Och Babels kung lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla.

52:11  På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Den babyloniske kungen förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

52:12  På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för livvakterna, till Jerusalem.

52:13  Han brände Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han i eld.

52:14  Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig.

52:15  En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap.

52:16  Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för livvakterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

52:17  Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel.

52:18  Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig.

52:19  Likaså tog översten för livvakterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.

52:20  Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under, det som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas.

52:21  Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig.

52:22  Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen.

52:23  Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring etthundra.

52:24  Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren.

52:25  Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden.

52:26  Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.

52:27  Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

52:28  Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3 023 judar

52:29  och i Nebukadressars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem.

52:30  I Nebukadressars tjugotredje regeringsår förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.

52:31  Men i det trettiosjunde året sedan Juda kung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Babels kung Evil-Merodak – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset.

52:32  Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.

52:33  Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde.

52:34  Ett fast underhåll fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.