SweFolk - Isaiah

Chapter 1

1:1  Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.

1:2  Hör, ni himlar! Lyssna, du jord, för Herren talar! Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig.

1:3  En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting.

1:4  Ve dig, du syndiga släkte, du skuldtyngda folk, ni förbrytares avkomma, ni fördärvade barn! Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen.

1:5  Var mer ska man slå er, eftersom ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt.

1:6  Från fotsulan upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, skråmor och öppna sår som inte blivit urkramade, förbundna eller lindrade med olja.

1:7  Ert land är ödelagt, era städer nerbrända i eld. Era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar, ödelagda som efter främlingars framfart.

1:8  Dottern Sion står kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.

1:9  Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

1:10  Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!

1:11  Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar.

1:12  När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar?

1:13  Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester – jag tål inte ondska och högtid tillsammans.

1:14  Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den.

1:15  När ni räcker ut era händer döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod.

1:16  Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont,

1:17  lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.

1:18  Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

1:19  Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda.

1:20  Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat.

1:21  Vilken prostituerad hon har blivit, den trogna staden! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne – men nu mördare.

1:22  Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.

1:23  Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar oärlig vinst. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem.

1:24  Därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender.

1:25  Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter.

1:26  Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden".

1:27  Genom rätt ska Sion bli friköpt, genom rättfärdighet de som vänder om.

1:28  Men brottslingar och syndare ska krossas tillsammans, de som överger Herren ska gå under.

1:29  Ja, ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust, blygas över trädgårdarna som ni har utvalt,

1:30  för ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten.

1:31  Och den starke ska bli som fnöske, hans verk som en gnista. Båda ska brinna tillsammans utan att någon kan släcka.

Chapter 2

2:1  Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem:

2:2  Det ska ske i den yttersta tiden att berget med Herrens hus ska stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk ska strömma dit,

2:3  många folk ska gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han ska lära oss sina vägar så att vi kan vandra på hans stigar." För undervisning ska gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem.

2:4  Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig.

2:5  Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus.

2:6  Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De sluter förbund med främmande folk.

2:7  Deras land är fullt av silver och guld, det är ingen ände på deras skatter. Deras land är fullt av hästar, det är ingen ände på deras vagnar.

2:8  Deras land är fullt av avgudar, och de tillber sina händers verk, det som deras fingrar har gjort.

2:9  Därför blir människorna nerböjda och männen ödmjukade. Du ska inte förlåta dem.

2:10  Fly in i klippan och göm dig i stoftet av fruktan för Herren och hans höga majestät,

2:11  för människornas stolta ögon ska ödmjukas, männens högmod bli nerböjt. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen.

2:12  För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas,

2:13  mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar,

2:14  mot alla höga berg och alla stolta höjder,

2:15  mot alla höga torn och alla fasta murar,

2:16  mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg.

2:17  Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen,

2:18  och avgudarna ska helt försvinna.

2:19  Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

2:20  På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.

2:21  De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck.

2:22  Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?

Chapter 3

3:1  Se, Herren Gud Sebaot ska ta ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång – all tillgång på bröd, all tillgång på vatten,

3:2  hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,

3:3  underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverksskickliga och besvärjelsekunniga.

3:4  Jag ska ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet ska råda över dem.

3:5  Av folket ska den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Den unge ska sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde.

3:6  När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: "Du äger en mantel, bli vår ledare och ta hand om denna ruinhög!"

3:7  då ska han ropa: "Jag kan inte råda bot! I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket!"

3:8  För Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de i ord och gärningar står emot Herren, upproriska mot hans härlighets ögon.

3:9  Deras uppsyn vittnar mot dem. Liksom Sodoms folk visar de sina synder öppet och döljer dem inte. Ve över deras själar, för de har själva berett sig olycka.

3:10  Säg till den rättfärdige att det ska gå honom väl, för de får äta sina gärningars frukt.

3:11  Men ve över den ogudaktige! Honom ska det gå illa, han ska få igen för sina gärningar.

3:12  Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det. O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå.

3:13  Herren träder fram för att gå till rätta, han står upp för att döma folken.

3:14  Herren håller rättegång med sitt folks äldste och dess furstar: "Ni har skövlat vingården. Rov från de fattiga finns i era hus.

3:15  Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?" säger Herren Gud Sebaot.

3:16  Och Herren sade: Sions döttrar är högmodiga, de går med rak hals och flörtar med ögonen, trippar och pinglar med sina vristlänkar.

3:17  Därför ska Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, Herren ska blotta deras nakenhet.

3:18  På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken,

3:19  örhängen, armband och slöjor,

3:20  huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter,

3:21  fingerringar och näsringar,

3:22  högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor,

3:23  speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.

3:24  Det ska bli stank i stället för väldoft, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår, skynke av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.

3:25  Dina män ska falla för svärd och dina hjältar i strid.

3:26  Sions portar ska klaga och sörja, utblottad ska hon sitta på marken.

Chapter 4

4:1  På den dagen ska sju kvinnor ta tag i samma man och säga: "Vi kan föda och klä oss själva, låt oss bara få bära ditt namn! Ta bort vår vanära!"

4:2  På den dagen ska Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel.

4:3  Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem,

4:4  när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

4:5  Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak,

4:6  en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn.

Chapter 5

5:1  Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.

5:2  Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.

5:3  Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård.

5:4  Vad mer kunde man göra för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

5:5  Nu ska jag låta er veta vad jag ska göra med min vingård: Jag ska ta bort stängslet, och den ska bli ödelagd. Jag ska bryta ner muren, och den ska bli nertrampad.

5:6  Jag ska ödelägga den, ingen ska beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne ska växa upp, och jag ska befalla molnen att inte låta det regna på den.

5:7  Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.

5:8  Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker tills inget utrymme finns kvar och ni är de enda som bor i landet.

5:9  Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron: Sannerligen, många hus ska bli öde, stora och vackra hus utan invånare.

5:10  En vingård på tio plogland ska bara ge ett batmått, och en homers utsäde ska bara ge en efa.

5:11  Ve dem som går upp tidigt för att jaga efter starka drycker och sitter uppe till sena natten, heta av vin!

5:12  Vid sina dryckeslag har de harpa och lyra, tamburin, flöjt och vin. Men Herrens gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte.

5:13  Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, för de saknar kunskap. Dess ädlingar ska dö av hunger och dess larmande skaror förtorka av törst.

5:14  Därför ökar dödsriket sitt begär och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta ska fara ner, tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne.

5:15  Människorna blir nerböjda, var och en ödmjukad. De stoltas ögon ska ödmjukas.

5:16  Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig genom rättfärdighet.

5:17  Då ska lammen få beta som på sin egen mark, och på de rikas ödetomter ska främlingar få sin föda.

5:18  Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor,

5:19  dem som säger: "Han får skynda sig, han får utföra sitt verk snart så att vi ser det! Det som Israels Helige bestämt får närma sig och komma så att vi lär känna det!"

5:20  Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

5:21  Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!

5:22  Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga på att blanda starka drycker,

5:23  dem som frikänner den skyldige för mutor och berövar den rättfärdige hans rätt.

5:24  Som eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så ska deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade Herren Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.

5:25  Därför brinner Herrens vrede mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot det och slår det så att bergen darrar och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

5:26  Han reser ett baner för hednafolken i fjärran och lockar på dem från jordens ände. Och se, de kommer snabbt och med hast.

5:27  Ingen bland dem är trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Bältet runt deras höfter lossnar inte, deras skoremmar går inte av.

5:28  Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, deras vagnshjul liknar stormvinden.

5:29  Deras rop är som en lejonhonas rytande, de ryter som unga lejon. De morrar och griper sitt rov och bär bort det, och ingen finns som räddar.

5:30  På den dagen ska det dåna mot dem som när havet dånar. Ser man ut över landet är där mörker och nöd, ljuset förmörkas av töcken.

Chapter 6

6:1  Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.

6:2  Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.

6:3  Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet."

6:4  Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök.

6:5  Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot."

6:6  Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång.

6:7  Med det rörde han vid min mun och sade: "När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

6:8  Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"

6:9  Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta.

6:10  Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade."

6:11  Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.

6:12  Herren ska sända folket långt bort, och ödsligheten ska bli stor i landet.

6:13  När bara en tiondel är kvar i det, ska även den ödeläggas. Men liksom en terebint eller en ek lämnar kvar en stubbe när den fälls, ska den stubben vara en helig säd."

Chapter 7

7:1  När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden.

7:2  När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden.

7:3  Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet,

7:4  och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede.

7:5  Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt:

7:6  ’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där.’

7:7  Men så säger Herren Gud: Det kommer inte att hända, det kommer inte att ske.

7:8  Arams huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är bara Resin. Inom sextiofem år ska Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.

7:9  Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är bara Remaljas son. Står ni inte fasta i tron har ni inget fäste."

7:10  Herren talade till Ahas igen och sade:

7:11  "Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden."

7:12  Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren."

7:13  Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också?

7:14  Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel.

7:15  Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda.

7:16  För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet.

7:17  Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda: Assyriens kung!

7:18  Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land.

7:19  De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.

7:20  På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget.

7:21  På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp.

7:22  Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung.

7:23  Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, ska det växa tistel och törne.

7:24  Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne.

7:25  Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."

Chapter 8

8:1  Herren sade till mig: "Ta en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-shalal Hash-bas."

8:2  Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.

8:3  Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-shalal Hash-bas.

8:4  För innan pojken kan säga far och mor ska man bära bort skatterna från Damaskus och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."

8:5  Herren talade till mig igen. Han sade:

8:6  "Detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son.

8:7  Se, därför ska Herren låta flodens väldiga vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den ska stiga över alla sina bräddar och över alla sina stränder.

8:8  Den ska tränga in i Juda, svämma över och breda ut sig så att den når ända upp till halsen. Den ska breda ut sina vingar och fylla ditt land i hela dess vidd, Immanuel."

8:9  Rasa, ni folk! Ni ska ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran! Rusta er! Ni ska krossas. Rusta er! Ni ska krossas.

8:10  Gör upp planer, de slår ändå fel. Avtala vad ni vill, det lyckas ändå inte. För Gud är med oss.

8:11  Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade:

8:12  Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det.

8:13  Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för.

8:14  Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.

8:15  Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas.

8:16  Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar.

8:17  Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom.

8:18  Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

8:19  När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?"

8:20  Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem.

8:21  De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden,

8:22  men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker.

Chapter 9

9:1  Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

9:2  Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.

9:3  Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte.

9:4  För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid.

9:5  Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld.

9:6  För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.

9:7  Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta.

9:8  Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.

9:9  Hela folket ska märka det, Efraim och Samarias invånare. I stolthet och hjärtats högmod säger de:

9:10  "Tegelstenar har fallit, men vi ska bygga upp med huggen sten. Mullbärsfikonträd har huggits ner, men vi ska ersätta dem med cedrar."

9:11  Herren reser upp Resins motståndare mot dem och eggar upp deras fiender,

9:12  arameerna från öster och filisteerna från väster, och de ska sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

9:13  För folket vänder inte om till honom som slår dem, de söker inte Herren Sebaot.

9:14  Därför ska Herren hugga av både huvud och svans från Israel, både palmtopp och sävstrå, allt på samma dag.

9:15  De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som lär ut lögn är svansen.

9:16  För de som leder detta folk vilseleder det, och de som låter sig ledas går i fördärvet.

9:17  Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor, för alla är hycklare och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

9:18  Ja, gudlösheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.

9:19  Landet brinner genom Herren Sebaots vrede, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.

9:20  Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:

9:21  Manasse äter Efraim och Efraim Manasse, och tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Chapter 10

10:1  Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver orätta skrivelser

10:2  för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de förtryckta i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.

10:3  Vad ska ni göra på räkenskapsdagen när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem ska ni fly för att få hjälp, och var ska ni göra av era rikedomar?

10:4  Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

10:5  Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min harm.

10:6  Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot ett folk jag är vred på. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.

10:7  Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta ville förgöra och utrota många folk,

10:8  för han säger: "Är inte alla mina furstar kungar?

10:9  Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad och Samaria som Damaskus?

10:10  Min hand har drabbat andra gudars riken som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria.

10:11  Skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"

10:12  Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

10:13  För han säger: "Detta har jag gjort med min starka hand och min vishet, för jag är så klok! Jag flyttade folkens gränser och plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

10:14  Min hand fann folkens skatter som i ett fågelbo, jag samlade ihop hela jorden som man tar övergivna ägg. Ingen rörde en vinge, öppnade näbben eller pep."

10:15  Ska yxan höja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som använder den? Som om käppen kunde svinga honom som lyfter den, eller staven lyfta honom som inte är av trä!

10:16  Därför ska Herren Gud Sebaot sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet ska det brinna en brand som en brinnande eld.

10:17  Och Israels ljus ska vara som en eld, hans Helige som en låga, och den ska bränna och förtära hans törnen och tistlar, allt på samma dag.

10:18  Han ska helt göra slut på hans härliga skog och fruktträdgård. Det ska bli som när en sjuk tynar bort.

10:19  De träd som blir kvar i skogen ska vara lätträknade, ett barn kan skriva upp dem.

10:20  På den dagen ska Israels rest och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig på honom som slog dem. I trohet ska de stödja sig på Herren, Israels Helige.

10:21  En rest ska vända om, en rest av Jakob, till Gud den Mäktige.

10:22  För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, så ska bara en rest av det vända om. Förödelse är beslutad, en rättfärdig störtflod.

10:23  Förödelse och beslutad straffdom ska Herren Gud Sebaot låta drabba hela landet.

10:24  Därför säger Herren Gud Sebaot så: Mitt folk som bor i Sion, var inte rädda för Assur. Han kommer att slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som i Egypten.

10:25  För ännu en liten tid så upphör vreden mot dig, och min vrede ska vända sig till deras fördärv.

10:26  Herren Sebaot ska svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Han ska åter höja sin stav som han räckte ut över havet, som i Egypten.

10:27  På den dagen ska hans börda tas bort från dina axlar och hans ok från din nacke, för oket ska brista på grund av fetman.

10:28  Han kommer över Ajat, drar fram genom Migron. I Mikmas lämnar han sin tross.

10:29  De drar fram genom passet, tar nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea flyr.

10:30  Ropa högt, dotter Gallim! Lyssna, Laisha! Arma Anatot!

10:31  Madmena flyr, Gibeons invånare söker skydd.

10:32  Samma dag gör han halt i Nob. Han svingar sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

10:33  Se, Herren Gud Sebaot ska hugga av den lummiga kronan med våldsam kraft. De resliga stammarna ska fällas, de höga träden störta ner.

10:34  Han ska fälla snårskogen med järn, och Libanon ska falla för den Mäktige.

Chapter 11

11:1  Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt.

11:2  Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren.

11:3  Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren. Han ska inte döma efter vad ögonen ser eller avgöra efter vad öronen hör,

11:4  utan han ska döma de fattiga med rättfärdighet och med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han ska slå jorden med sin muns stav, döda de ogudaktiga med sina läppars ande.

11:5  Rättfärdighet ska vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter.

11:6  Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem.

11:7  Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar.

11:8  Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.

11:9  Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet.

11:10  Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig.

11:11  På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna.

11:12  Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.

11:13  Då ska Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim ska inte avundas Juda, och Juda inte vara fiende till Efraim.

11:14  Och de ska slå ner på filisteernas skuldra i väster, tillsammans ta byte från folken i öster. De ska räcka ut sin hand över Edom och Moab, och ammoniterna ska lyda dem.

11:15  Och Herren ska torka ut Egyptens havsvik och lyfta sin hand mot floden med en brännande vind. Han ska klyva den i sju bäckar så att man kan gå torrskodd över.

11:16  Det ska bli en banad väg för den rest av hans folk som är kvar från Assyrien, så som det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land.

Chapter 12

12:1  På den dagen ska du säga: "Jag tackar dig, Herre! Du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.

12:2  Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och inte rädd, för HerrenHerren är min styrka och min lovsång. Han har blivit min frälsning."

12:3  Med fröjd ska ni ösa vatten ur frälsningens källor.

12:4  På den dagen ska ni säga: "Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.

12:5  Lovsjung Herren, för han har gjort härliga ting. Låt det bli känt över hela jorden.

12:6  Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, för Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."

Chapter 13

13:1  Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, såg i en syn:

13:2  Res ett baner på ett kalt berg, ropa högt till dem, vinka med handen att de ska dra in genom de mäktigas portar.

13:3  Jag har befallt mina heliga och kallat mina krigare till mitt vredesverk, min stolta, jublande skara.

13:4  Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk! Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk! Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.

13:5  De kommer från fjärran land, från himlens ände, Herren och hans vredes redskap, för att fördärva hela landet.

13:6  Jämra er, för Herrens dag är nära. Den kommer som förödelse från den Allsmäktige.

13:7  Därför sjunker alla händer, och alla människors hjärtan tappar modet.

13:8  De grips av skräck, av plågor och smärtor, av vånda som en födande kvinna. Häpen stirrar den ene på den andre, deras ansikten blossar som lågor av eld.

13:9  Se, Herrens dag kommer, fruktansvärd med harm och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.

13:10  För himlens stjärnor och stjärnbilder ger inte längre sitt ljus. Solen går upp mörk och månen ger inte sitt sken.

13:11  Jag ska straffa världen för dess ondska, de gudlösa för deras skuld. Jag ska göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod.

13:12  Jag ska göra människor mer sällsynta än fint guld, män mer sällsynta än guld från Ofir.

13:13  Därför ska jag få himlen att darra och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar – genom Herren Sebaots harm, på hans brinnande vredes dag.

13:14  Som bortjagade gaseller och får som ingen samlar ska de alla vända hem och fly, var och en till sitt folk och land.

13:15  Var och en som påträffas ska bli genomborrad, var och en som grips ska falla för svärd.

13:16  Deras spädbarn ska krossas inför deras ögon, deras hus ska plundras och deras kvinnor våldtas.

13:17  Se, jag ska egga upp mederna mot dem, de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.

13:18  Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, deras ögon har inget medlidande med barn.

13:19  Med Babel, rikenas krona, kaldeernas vackra stolthet, ska det gå som när Gud ödelade Sodom och Gomorra.

13:20  Aldrig mer ska det bli bebyggt, från släkte till släkte ska det ligga obebott. Ingen arab ska där slå upp sitt tält, ingen herde slå läger med sin hjord.

13:21  Där ska öknens djur lägga sig ner, dess hus ska fyllas av ugglor. Där ska strutsar bo, där ska getabockar hoppa omkring.

13:22  Schakaler ska tjuta i dess slott och ökenhundar i de praktfulla palatsen. Dess tid kommer snart, dess dagar ska inte fördröjas.

Chapter 14

14:1  Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

14:2  Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.

14:3  På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra,

14:4  ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga: "Vilket slut förtryckaren har fått! Indrivningen av guld är över.

14:5  Herren bröt sönder de gudlösas stav, härskarnas spira

14:6  som i grymhet slog folken med slag på slag och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.

14:7  Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel.

14:8  Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar: ’Nu när du ligger där kommer ingen och hugger ner oss.’

14:9  Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker de avlidnas andar för din skull, jordens alla härskare, och låter hednafolkens alla kungar resa sig från sina troner.

14:10  Alla börjar de tala och säger till dig: ’Du har också blivit maktlös som vi, du har blivit som en av oss.’

14:11  Din prakt for ner till dödsriket, med dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke.

14:12  Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!

14:13  Du sade i ditt hjärta: ’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr.

14:14  Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’

14:15  Men ner till dödsriket störtades du, längst ner i graven.

14:16  De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger: ’Är detta den man som fick jorden att darra och riken att skaka,

14:17  som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, och som aldrig släppte hem sina fångar?’

14:18  Folkens alla kungar ligger alla med ära, var och en i sitt vilorum,

14:19  men du är utkastad ur din grav som en föraktad gren, täckt av dräpta män som genomborrats av svärd och förts ner till gropens stenar. Du är som ett förtrampat as.

14:20  Du ska inte få vila i en grav som de, för du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk." Förbrytarnas avkomma ska man aldrig mer nämna.

14:21  Ordna ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De får inte resa sig och ta över landet och fylla jordens yta med städer.

14:22  Jag ska resa mig mot dem, säger Herren Sebaot, och utrota ur Babel både namn och överlevande, både barn och ättlingar, säger Herren.

14:23  Jag ska göra det till ett tillhåll för hägrar och fylla det med sumpsjöar, jag ska sopa bort det med ödeläggelsens kvast, säger Herren Sebaot.

14:24  Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så ska det ske, det jag beslutat ska bli verklighet.

14:25  Jag ska krossa Assur i mitt land, trampa ner honom på mina berg. Då ska hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras axlar.

14:26  Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk.

14:27  När Herren Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?

14:28  Året då kung Ahas dog kom denna profetia:

14:29  Gläd er inte, alla ni filisteer, över att staven som slog er är bruten. För från ormens rot ska det komma en huggorm, och dess avkomma blir en vajande giftorm.

14:30  De utblottades förstfödda ska finna bete, de fattiga ska vila i trygghet. Men din rot ska jag döda genom svält, de som blir kvar av dig ska dräpas.

14:31  Jämra dig, du port! Ropa, du stad! Alla i filisteernas land smälter bort av ångest, för ett rökmoln kommer norrifrån och ingen blir efter i fiendernas led.

14:32  Vad ska man svara det främmande folkets sändebud? Att Herren har grundat Sion, och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.

Chapter 15

15:1  Profetia om Moab. På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört. På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.

15:2  Han går upp till sitt tempel, till Dibon och upp på offerhöjderna för att gråta. Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab, alla huvuden där är rakade, alla skägg avskurna.

15:3  På deras gator har man svept sig i säcktyg. På deras tak och på deras torg jämrar sig alla, medan tårarna rinner.

15:4  Heshbon och Eleale höjer sorgerop, det hörs ända till Jahas. Därför jämrar sig Moabs krigare, deras själ våndas i dem.

15:5  Mitt hjärta sörjer över Moab. Flyktingarna därifrån flyr till Soar, till Eglat-Shelishija. Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd, på vägen till Horonajim höjs sorgerop över förstörelsen,

15:6  för Nimrims vatten blir torr ödemark, gräset torkar bort, brodden vissnar, inget grönt finns kvar.

15:7  Resten av sina ägodelar, sina sparade tillhörigheter, bär man därför bort över Pilträdsbäcken.

15:8  Sorgeropen ljuder runt om i Moabs land. Deras jämmer når till Eglajim, deras klagan till Beer-Elim.

15:9  För Dimons vatten är fulla av blod, men ännu mer ska jag låta drabba Dimon: ett lejon för den som kommer undan från Moab och för dem som finns kvar i landet.

Chapter 16

16:1  Sänd lamm till landets herre från Sela genom öknen till dottern Sions berg.

16:2  Som flyende fåglar utkastade ur fågelboet kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.

16:3  "Ge oss råd, döm oss rättvist. Låt din skugga vara som natten nu mitt på dagen. Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!

16:4  Låt Moabs fördrivna bo hos dig, var ett gömställe för dem undan fördärvaren. När utpressaren inte finns mer, skövlingen är slut och förtryckaren försvunnen ur landet,

16:5  då ska en tron befästas genom nåd. I trohet ska en furste sitta på den i Davids hydda, en som söker det rätta och främjar rättfärdighet."

16:6  Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är, om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede, och hans tomma skryt.

16:7  Därför ska Moab jämra sig över Moab. Alla ska jämra sig. Över Kir-Haresets russinkakor ska ni sucka i djup bedrövelse,

16:8  för Heshbons fält tynar bort, liksom Sibmas vinstockar. Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar. Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen, deras grenar sträckte sig ut över havet.

16:9  Därför gråter jag över Sibmas vinstockar, så som Jaeser gråter. Med mina tårar tänker jag dränka dig, Heshbon, och dig, Eleale. Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.

16:10  Glädje och fröjd har försvunnit från de bördiga fälten och i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel. Ingen trampar vin i pressarna, på glädjeropen har jag gjort slut.

16:11  Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab, mitt innersta över Kir-Heres.

16:12  För hur Moab än träder upp på offerhöjden och arbetar sig trött där, hur han än går till sin helgedom och ber, så uträttar han ingenting med det.

16:13  Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab.

16:14  Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.

Chapter 17

17:1  Profetia om Damaskus. Se, Damaskus ska upphöra att vara en stad, det ska bli en ruinhög.

17:2  Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där utan att någon skrämmer dem.

17:3  Och Efraims borg ska försvinna, likaså Damaskus kungadöme och resten av Aram. Det ska gå med dem som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot.

17:4  När den dagen kommer, ska Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.

17:5  Det ska vara som när skördemannen samlar ihop säd och skördar axen med sin arm. Han ska då vara som en som plockar ax i Refaimdalen.

17:6  Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd. Två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.

17:7  På den dagen ska människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon ska se till Israels Helige.

17:8  Människorna ska inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. De ska inte se till sina fingrars verk, inte till asherapålarna eller till solstoderna.

17:9  På den dagen ska deras befästa städer vara som de övergivna fästen i skogen och på bergstopparna som övergavs när Israels barn drog in. Allt ska bli ödelagt,

17:10  för du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.

17:11  Den dag du planterade dem inhägnade du dem, och tidigt kom dina plantor att blomma, men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.

17:12  Hör larmet av många folk, det brusar som havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar som väldiga vatten dånar.

17:13  Folkslag dånar, som stora vatten dånar. Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran. De jagas som agnar för vinden på bergen, som virvlande löv för stormen.

17:14  När kvällen är inne, se, då kommer plötslig skräck, och innan morgonen gryr är de borta. Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.

Chapter 18

18:1  Ve dig, du land där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,

18:2  du som har sänt budbärare över havet, i papyrusbåtar över vattnet. Ge er av, ni snabba sändebud, till det resliga folket med glänsande hy, till det folk som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder.

18:3  Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden, se upp när man reser baner på bergen, lyssna när man blåser i basun!

18:4  För så har Herren sagt till mig: "Stilla ska jag se ner från min boning, som glödande sol från klar himmel, som dagg från moln under skördetidens hetta."

18:5  För innan skördetiden är inne, när blomningen är över och blomman blir en mognande druva, ska han skära av rankorna med vingårdskniv och hugga bort grenarna.

18:6  Allt ska lämnas åt rovfåglarna i bergen och markens djur. På dem ska rovfåglarna tillbringa sommaren, på dem ska markens alla djur övervintra.

18:7  På den tiden ska gåvor bäras fram till Herren Sebaot från det resliga folket med glänsande hy, från det folk som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder, till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.

Chapter 19

19:1  Profetia om Egypten. Se, Herren far fram på en snabb sky och kommer till Egypten. Egyptens avgudar bävar inför honom, och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.

19:2  Jag ska egga egyptier mot egyptier, broder ska strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike.

19:3  Egyptiernas mod ska försvinna, jag ska göra deras planer om intet. De ska fråga sina avgudar och trollkarlar, andebesvärjare och spåmän.

19:4  Jag ska överlämna egyptierna i en hård herres hand, en grym kung ska råda över dem, säger Herren Gud Sebaot.

19:5  Vattnet i havet ska torka ut, floden sina och ebba ut.

19:6  Strömmarna ska stinka, Egyptens kanaler krympa och torka ut, rör och vass vissna bort.

19:7  Ängarna vid Nilen längs flodstranden och alla sädesfält vid floden ska torka ut, fördärvas och försvinna.

19:8  Nilens fiskare ska klaga, alla som kastar ut krok i floden ska sörja, de som lägger ut nät i vattnet ska bli modlösa.

19:9  De som arbetar med lin och de som väver fina tyger ska komma på skam.

19:10  Landets stöttepelare ska krossas och alla lönearbetare gripas av ångest.

19:11  Soans alla furstar står som dårar, faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd. Hur kan ni säga till farao: "Jag är son till visa män, son till forntida kungar"?

19:12  Var finns nu dina visa män? De kan få berätta för dig, de vet ju det, vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.

19:13  Soans furstar har blivit dårar, Memfis furstar är bedragna, de som var hörnstenar i Egyptens stammar har vilselett det.

19:14  Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem så att de vilseleder Egypten i allt det gör, likt en berusad som raglar i sina spyor.

19:15  Egypten kan inget uträtta, varken huvud eller svans, palmtopp eller sävstrå.

19:16  På den dagen ska egyptierna vara som kvinnor. De ska darra och vara rädda för Herren Sebaots lyfta hand när han lyfter den mot dem.

19:17  Och Juda land ska bli en skräck för egyptierna. Så ofta någon nämner det för dem ska de bli rädda, på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot dem.

19:18  På den dagen ska det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och svär vid Herren Sebaot. En av dem ska heta Ir-Haheres.

19:19  På den tiden ska ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns.

19:20  De ska vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. För när de ropar till Herren på grund av förtryckarna ska han sända dem en frälsare och förkämpe som ska befria dem.

19:21  Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer och ge löften åt Herren och uppfylla dem.

19:22  Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.

19:23  På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna.

19:24  På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden.

19:25  Herren Sebaot ska välsigna dem och säga: Välsignat är Egypten, mitt folk, och Assyrien, mina händers verk, och Israel, min arvedel!

Chapter 20

20:1  Det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Ashdod och belägrade och intog det,

20:2  på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Gå och lossa säcktyget från dina höfter och ta av dig skorna från fötterna." Han gjorde så och gick naken och barfota.

20:3  Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota och nu i tre år varit ett tecken och förebud om Egypten och Nubien,

20:4  så ska Assyriens kung låta fångarna från Egypten och de fördrivna från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten.

20:5  Då ska de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära.

20:6  På den dagen ska de som bor vid denna kust säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och räddning från Assyriens kung. Hur ska då vi komma undan?"

Chapter 21

21:1  Profetia om Öknen vid havet. Likt en storm som far fram i Negev kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.

21:2  En hemsk syn har uppenbarats för mig: "Bedragaren bedrar, plundraren plundrar. Dra upp, Elam! Träng på, Mediens folk! På all suckan ska jag göra slut."

21:3  Därför är mina höfter fulla av smärta, jag har gripits av ångest som en födande kvinnas ångest. Jag är nertryckt så att jag inte kan höra, jag är bestört så att jag inte kan se.

21:4  Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig. Skymningen som jag längtade efter får mig att darra.

21:5  Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker. Res er, ni furstar! Smörj era sköldar!

21:6  För så har Herren sagt till mig: "Gå och ställ ut en väktare. Han ska meddela vad han ser.

21:7  Ser han ett tåg av ryttare i par, ryttare på åsnor och på kameler, ska han ge noga akt, mycket noga.

21:8  Han började ryta som ett lejon: "Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång, jag står här på min post natt efter natt.

21:9  Och se, här kommer en vagn med män och ryttare i par!" Och han tog till orda och sade: "Det har fallit! Babel har fallit! Alla dess avgudabilder är slagna till marken."

21:10  Du mitt krossade och söndertröskade folk, vad jag har hört från Herren Sebaot, Israels Gud, det har jag förkunnat för er.

21:11  Profetia om Duma. Man ropar till mig från Seir: "Väktare, vad är kvar av natten? Väktare, vad är kvar av natten?"

21:12  Väktaren svarar: "Morgon kommer, ändå är det natt. Vill ni fråga mer, så fråga. Kom tillbaka igen."

21:13  Profetia om Arabien. Ni ska bo i Arabiens vildmark, ni karavaner från Dedan.

21:14  Möt de törstande med vatten. De som bor i Temas land ska möta flyktingarna med bröd,

21:15  för de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets tunga börda.

21:16  För så har Herren sagt till mig: Inom ett år, så som daglönaren räknar året, ska all Kedars härlighet vara borta,

21:17  och få ska vara kvar av de många bågskyttarna, Kedars väldiga krigare. För så har Herren, Israels Gud, talat.

Chapter 22

22:1  Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig, eftersom allt ditt folk går upp på taken?

22:2  Du larmfyllda, bullrande stad, du sorglösa stad! Dina fallna har inte fallit för svärd, de dog inte i strid.

22:3  Alla dina furstar har flytt tillsammans, utan bågskott blev de fångar. Alla som påträffades hos dig blev fångar, hur långt bort de än flydde.

22:4  Därför säger jag: Vänd bort blicken från mig, jag måste gråta bittert. Försök inte trösta mig över dottern mitt folks undergång.

22:5  Ja, det kommer en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning från Herren Gud Sebaot i Synernas dal, med nerbrutna murar och rop upp mot berget.

22:6  Elam bär kogret, vagnkämpar och ryttare följer honom. Kir har blottat skölden.

22:7  Dina skönaste dalar fylls med vagnar, och ryttare har ställt upp sig vid porten.

22:8  Han tog bort skyddet från Juda. Den dagen ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.

22:9  Ni ser att Davids stad har många rämnor, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.

22:10  Ni räknar husen i Jerusalem och river hus för att förstärka muren.

22:11  Mellan de båda murarna gör ni en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta, till honom som har bestämt det för länge sedan.

22:12  Herren Gud Sebaot kallar er på den dagen till gråt och sorg, till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.

22:13  Men i stället blev det munterhet och glädje. Ni dödar oxar och slaktar får, ni äter kött och dricker vin: "Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."

22:14  Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning ska inte bli försonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.

22:15  Så säger Herren Gud Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överförvaltaren Shebna:

22:16  Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du hugger ut en grav åt dig här? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig.

22:17  Se, Herren ska kasta dig långt bort, du starke man. Han ska gripa tag i dig med kraft.

22:18  Han ska rulla ihop dig till ett nystan och kasta bort dig som en boll till ett vidsträckt land. Där ska du dö, och dit ska dina härliga vagnar komma. Du är en skamfläck för din herres hus.

22:19  Och jag ska stöta bort dig från din plats, och du ska bli avsatt från din tjänst.

22:20  På den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son.

22:21  Honom ska jag klä i din dräkt, jag ska spänna på honom ditt bälte och lägga ditt ämbete i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus.

22:22  Jag ska ge honom nyckeln till Davids hus att bära. Han ska öppna så att ingen kan stänga och stänga så att ingen kan öppna.

22:23  Jag ska slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han ska bli som en härlig tron för sin fars hus.

22:24  Och på honom ska de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingar och avkomlingar, alla små kärl, både skålar och alla slags krukor.

22:25  På den dagen, säger Herren Sebaot, ska spiken som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den ska förstöras. Så har Herren talat.

Chapter 23

23:1  Profetia om Tyrus. Jämra er, ni Tarshishskepp, för det är ödelagt, utan hus och utan ingång. Från kitteernas land når budskapet dem.

23:2  Sitt stumma, ni kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.

23:3  Av Shihors säd och Nilflodens skördar gjorde du vinster genom att fara över stora vatten och driva handel. Du blev en marknadsplats för folken.

23:4  Stå där med skam, Sidon, för havet har sagt, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslosmärtor, inte fött barn, inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."

23:5  När ryktet kommer till Egypten bävar man vid nyheterna om Tyrus.

23:6  Dra bort till Tarshish och jämra er, ni kustlandets invånare.

23:7  Är detta er stolta stad från forna dagar, vars fötter bar henne bort för att bosätta sig i fjärran?

23:8  Vem har bestämt detta om Tyrus, hon som delade ut kronor, hon vars köpmän var furstar och vars handelsmän var jordens stormän.

23:9  Herren Sebaot har bestämt det, för att slå ner all stolt härlighet och ödmjuka jordens alla stormän.

23:10  Bred ut dig över ditt land som Nilfloden, du dotter Tarshish. Du bär ingen boja mer.

23:11  Han räckte ut sin hand över havet, han fick kungariken att skaka. Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.

23:12  Han sade: "Du ska aldrig mer stoltsera, du kränkta jungfru, dotter Sidon. Bryt upp och dra bort till kitteernas land. Men inte heller där ska du få ro.

23:13  Se på kaldeernas land, det folket finns inte mer. Assyrierna gav det landet åt ökendjur. De reste sina belägringstorn, rev ner dess borgar och förvandlade det till en grushög.

23:14  Jämra er, ni Tarshishskepp, för er befästning är förstörd."

23:15  På den dagen ska Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyrus som i visan om den prostituerade:

23:16  "Ta din harpa och gå runt i staden, du bortglömda prostituerade. Spela vackert och sjung flitigt, så att du blir ihågkommen."

23:17  För efter sjuttio år ska Herren se till Tyrus, och hon ska åter ta emot prostitutionspengar och begå otukt med jordens alla länder i hela världen.

23:18  Men hennes handelsvinst och hennes lön ska helgas åt Herren. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst ska gå till dem som bor inför Herrens ansikte, för att de ska få äta sig mätta och ha praktfulla kläder.

Chapter 24

24:1  Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.

24:2  Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.

24:3  Jorden blir helt ödelagd och fullständigt utplundrad, för Herren har talat detta ord.

24:4  Jorden sörjer och vissnar, världen tynar bort och vissnar, jordens stolta folk tynar bort.

24:5  Jorden har blivit orenad under sina invånare, för de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.

24:6  Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför blir jordens invånare färre, bara några få är kvar.

24:7  Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar.

24:8  Det är slut med tamburinernas fröjd, de gladas sorl har slutat. Det är slut med harpans glädje.

24:9  Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den.

24:10  Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda så att ingen kommer in.

24:11  Ute på gatorna hörs sorgerop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt.

24:12  Bara förödelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror.

24:13  För det ska bli på jorden bland folken som när oliver slås ner, som vid en efterskörd när vinskörden är slut.

24:14  De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet över Herrens höghet:

24:15  "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."

24:16  Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna.

24:17  Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare.

24:18  Det ska ske att den som flyr från farans rop störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i fällan, för fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.

24:19  Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar.

24:20  Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den ska falla och inte mer resa sig.

24:21  På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden.

24:22  De ska samlas ihop som fångar i fånggropen, de ska stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem.

24:23  Då ska månen blygas och solen skämmas, för Herren Sebaot ska då vara kung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.

Chapter 25

25:1  Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina beslut från forna tider med trofasthet och sanning.

25:2  Du har gjort stad till stenhög, befäst stad till ruiner. Främlingarnas fäste ska inte längre vara en stad, det ska aldrig mer byggas upp.

25:3  Därför ska det mäktiga folket ära dig, de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.

25:4  Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. För de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.

25:5  Som du kuvar hettan när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm. Som hettan dämpas av molnets skugga, så dämpas de skoningslösas sång.

25:6  Herren Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med feta rätter och lagrade viner, feta, mustiga rätter och lagrat, klarat vin.

25:7  Han ska på detta berg utplåna den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.

25:8  Han ska utplåna döden för evigt. Herren Gud ska torka tårarna från alla ansikten och ta bort sitt folks vanära från hela jorden, för Herren har talat.

25:9  På den dagen ska man säga: Se, här är vår Gud! Honom hoppades vi på, att han skulle frälsa oss. Ja, här är Herren som vi hoppades på. Låt oss vara glada och jubla över hans frälsning.

25:10  För Herrens hand ska vila över detta berg, men Moab ska trampas ner i sitt land som halm trampas ner i gödselhögen.

25:11  Där ska han breda ut sina händer som simmaren gör för att simma, men hans stolthet ska brytas ner trots hans händers alla konster.

25:12  Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han och ödmjukar, han tar ner dem till jorden, ner i stoftet.

Chapter 26

26:1  På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land: Vi har en stark stad. Frälsningen gör han till murar och värn.

26:2  Öppna portarna och låt ett rättfärdigt folk tåga in, ett folk som förblir troget.

26:3  Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, för han förtröstar på dig.

26:4  Förtrösta på Herren för evigt, för HerrenHerren är en evig klippa.

26:5  Han störtar ner dem som tronar i höjden, den stolta staden ödmjukar han. Han slår den ner till jorden, han tar ner den i stoftet.

26:6  Den trampas ner under fötterna – fattigas fötter, svagas steg.

26:7  Den rättfärdiges väg är jämn. Du, den Rättvise, jämnar den rättfärdiges stig.

26:8  Ja, på dina domars väg, Herre, väntar vi dig. Ditt namn och din ära är vår själs längtan.

26:9  Min själ längtar efter dig om natten, anden i mig söker dig, för när dina domar drabbar jorden lär sig världens invånare rättfärdighet.

26:10  När den ogudaktige får nåd lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda handlar han orätt, han ser inte Herrens höghet.

26:11  Herre, din hand är upplyft, men de ser det inte. De ska se din iver för folket och blygas, den eld som är avsedd för dina fiender ska förtära dem.

26:12  Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss.

26:13  Herre vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn.

26:14  De är döda, de får inte liv igen, deras andar kan inte uppstå. Därför har du gripit in och förgjort dem, du har utplånat minnet av dem.

26:15  Du har förökat folket, Herre. Du har förökat folket och visat dig härlig, du har utvidgat landets alla gränser.

26:16  Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.

26:17  Som en havande kvinna våndas när hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre.

26:18  Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte gett landet frälsning, och ingen föds till att bo på jorden.

26:19  Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade.

26:20  Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi.

26:21  För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.

Chapter 27

27:1  På den dagen ska Herren med sitt hårda, stora och starka svärd straffa Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, och han ska döda draken i havet.

27:2  Sjung på den dagen om den underbara vingården:

27:3  Jag, Herren, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den så att ingen ska skada den.

27:4  Jag hyser ingen vrede. Hade jag törne och tistel att strida emot, skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans.

27:5  Eller också söker man skydd hos mig för att sluta fred med mig. Ja, fred ska man sluta med mig.

27:6  I kommande dagar ska Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De ska fylla hela världen med frukt.

27:7  Har han slagit Israel så som han slog dem som slog hans folk? Eller dräpte han Israel så som dess dråpare blev dräpta?

27:8  Nej, noggrant utmätt gick du till rätta med dem när de sändes bort. Han fördrev dem med sin hårda vind på östanstormens dag.

27:9  Men därför blir också Jakobs skuld försonad, och detta blir följden av att deras synd tas bort: Han krossar alla altarstenar som när kalksten smulas sönder. Asherapålar och solstoder ska inte mer resas.

27:10  Den befästa staden är öde, en folktom plats, övergiven som en öken. Kalvar betar där och lägger sig där, de biter av dess kvistar.

27:11  När grenarna är torra bryter man av dem, och kvinnor kommer och gör upp eld med dem, för detta är ett folk utan förstånd. Därför har deras Skapare inget förbarmande med dem, han som har format dem visar dem ingen nåd.

27:12  Det ska ske på den dagen att Herren klappar ut kornen, ända från den strida floden till Egyptens bäckravin, och ni ska samlas in en och en, ni Israels barn.

27:13  Och det ska ske på den dagen att man blåser i en stor basun, och de som var försvunna i Assyriens land och fördrivna till Egyptens land ska då komma och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.

Chapter 28

28:1  Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män, du vissnande blomma av hans strålande härlighet på berget över de vinberusades bördiga dal!

28:2  Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig, som en hagelskur, en förödande storm, som en flod med väldiga vatten som forsar fram med kraft och slår allt till marken.

28:3  Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.

28:4  Den vissnande blomman av hans strålande härlighet på berget över den bördiga dalen ska bli som ett tidigt fikon som mognat före sommaren: När någon får se det slukar han det, så snart det är i hans hand.

28:5  På den dagen ska Herren Sebaot bli en härlig krona och en strålande krans för dem som är kvar av hans folk.

28:6  Han ska bli en rättens ande för den som skipar rätt och en styrka för dem som driver fienden på porten.

28:7  Men också de raglar av vin och vinglar av starka drycker. Både präst och profet raglar av starka drycker. De är berusade av vin och vinglar. De raglar när de profeterar, de stapplar när de skipar rätt.

28:8  Alla bord är täckta med äckliga spyor, det finns ingen ren fläck.

28:9  "Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet? För dem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet?

28:10  För det är bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!"

28:11  Ja, genom stammande läppar och på främmande språk ska han tala till detta folk,

28:12  han som en gång sade till dem: "Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här finns ro." Men de ville inte lyssna.

28:13  Och Herrens ord blev för dem "bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där." Så ska de, där de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade.

28:14  Hör därför Herrens ord, ni hånare som härskar över folket här i Jerusalem.

28:15  Ni säger: "Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått en pakt med dödsriket. När gisslet far fram som en störtflod ska det inte nå oss, för vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe."

28:16  Därför säger Herren Gud så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

28:17  Och jag ska låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel ska slå ner lögnens tillflykt, vatten ska skölja bort gömstället.

28:18  Ert förbund med döden ska upplösas, er pakt med dödsriket ska inte bestå. När gisslet far fram som en störtflod ska ni bli nertrampade av det.

28:19  Så ofta det far fram ska det träffa er. Morgon efter morgon ska det fara fram, både dag och natt. Det blir bara förfäran när man förstår budskapet.

28:20  För sängen är för kort att sträcka ut sig på, täcket för smalt att svepa in sig i.

28:21  Ja, Herren ska resa sig som på Perasims berg, och han ska vredgas som i Gibeons dal för att utföra sitt verk, sitt främmande verk, och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.

28:22  Sluta nu med ert hån, så att era band inte dras åt ännu hårdare, för jag har hört från Herren Gud Sebaot om förödelse och beslutad straffdom över hela jorden.

28:23  Lyssna och hör min röst, ge akt och hör mina ord.

28:24  När bonden vill så, plöjer han då ständigt och hackar upp och harvar sin åker?

28:25  När han har fått marken jämn, strör han då inte ut svartkummin och kryddkummin, sår vete i rader och korn på dess plats och spältvete i kanten?

28:26  För hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.

28:27  Man tröskar ju inte svartkummin med trösksläde eller kryddkummin med vagnshjul, utan man klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp.

28:28  Brödsäd tröskas men inte i det oändliga, man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den. Man vill ju inte tröska sönder den.

28:29  Också detta kommer från Herren Sebaot, underbar i råd och stor i vishet.

Chapter 29

29:1  Ve dig, Ariel, Ariel, staden där David slog upp sitt läger! Lägg år till år, låt högtiderna fullborda sitt kretslopp,

29:2  så ska jag ansätta Ariel. Där ska bli sorg och jämmer, och den ska vara för mig ett verkligt Ariel.

29:3  Jag ska slå läger runt omkring dig, omringa dig med belägringsvallar och resa upp bålverk mot dig.

29:4  Då ska du bli förnedrad och tala djupt nerifrån jorden, dämpade ska dina ord komma fram ur stoftet. Din röst ska höras ur jorden som en andes röst, ur stoftet ska du viska fram dina ord.

29:5  Men dina många fiender ska bli som fint damm, våldsmännens skara som bortflygande agnar. Det ska ske plötsligt, på ett ögonblick.

29:6  Från Herren Sebaot ska straffet komma med åska och jordbävning och väldigt dån, med storm och oväder och flammor av förtärande eld.

29:7  Och alla de många folk som förde krig mot Ariel, alla som drog ut i strid mot det och dess borg och ansatte det ska vara som en drömsyn om natten.

29:8  Som när den hungrige drömmer att han äter men vaknar och känner att magen är tom, som när den törstige drömmer att han dricker men vaknar matt och törstig, så ska det gå med alla de folk som drog ut i strid mot Sions berg.

29:9  Häpna och förundras, stirra er blinda och var blinda! De är druckna men inte av vin, de raglar men inte av starka drycker.

29:10  För Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn. Han har slutit era ögon, profeterna, och täckt över era huvuden, siarna.

29:11  All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad."

29:12  Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa."

29:13  Herren har sagt: Detta folk kommer nära med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig. Därför är deras vördnad för mig bara ett inlärt människobud.

29:14  Se, därför ska jag än en gång göra underbara ting med detta folk, underbara och förunderliga. De visas vishet ska förgå, de förståndigas förstånd ska förmörkas.

29:15  Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina planer för Herren, som gör sina gärningar i mörkret och säger: "Vem ser oss? Vem känner oss?"

29:16  Hur bakvända är ni inte! Ska leran anses lika med krukmakaren? Ska verket säga om sin mästare: "Han har inte gjort mig"? Eller ska det formade säga om honom som har format det: "Han förstår ingenting"?

29:17  Ännu en liten tid och Libanon ska förvandlas till ett bördigt fält, och det bördiga fältet ska räknas som vildmark.

29:18  Den dagen ska de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.

29:19  De ödmjuka ska få allt större glädje i Herren, de fattigaste bland människor ska fröjda sig i Israels Helige.

29:20  Det är förbi med de våldsamma, det är slut med hånarna. Alla som ville det onda utrotas,

29:21  de som med sitt ord fick människor att synda, som snärjde den som skulle skipa rätt i porten och åsidosatte rätten för den rättfärdige med lögn.

29:22  Därför säger Herren så till Jakobs hus, han som befriade Abraham: Jakob ska inte mer behöva blygas, hans ansikte ska inte längre blekna,

29:23  för när han, alltså hans barn, ser mina händers verk ibland sig, kommer de att hålla mitt namn heligt. De kommer att hålla Jakobs Helige helig och bäva för Israels Gud.

29:24  De som gått vilse i anden ska få förstånd, de som klagar ska ta emot undervisning.

Chapter 30

30:1  Ve de upproriska barnen! säger Herren. De rådslår utan mig, de sluter förbund utan att min Ande är med, så att de därigenom hopar synd på synd.

30:2  De drar ner till Egypten utan att ha rådfrågat min mun, för att söka skydd hos farao och få tillflykt under Egyptens skugga.

30:3  Faraos beskydd ska bli er till skam, tillflykten under Egyptens skugga en förödmjukelse.

30:4  För hans furstar var i Soan och hans sändebud kom ända till Hanes,

30:5  men alla ska skämmas över ett folk som inte kan hjälpa dem. De är inte till hjälp eller nytta, bara till skam och hån.

30:6  Profetia om djuren i Negev. Genom farornas och ångestens land där lejon och lejonhonor har sitt tillhåll, där huggormar och vajande giftormar bor, bär de sina rikedomar på åsnors ryggar och sina skatter på kamelers pucklar, till ett folk som inte kan hjälpa dem.

30:7  För Egyptens hjälp är förgäves och till ingen nytta. Därför kallar jag Egypten "Rahab som inget uträttar".

30:8  Gå nu och skriv detta på en tavla inför dem och nerteckna det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt.

30:9  För det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra Herrens undervisning

30:10  och som säger till siarna: "Sluta med era syner!" och till profeterna: "Profetera inte det som är sant för oss! Tala något smickrande till oss, profetera något bedrägligt.

30:11  Vik av från vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige!"

30:12  Därför säger Israels Helige: "Eftersom ni förkastar detta ord och förtröstar på våld och list och förlitar er på sådant,

30:13  ska denna missgärning bli för er som en spricka i en hög mur, som buktar ut mer och mer tills muren plötsligt rasar på ett ögonblick.

30:14  Den ska krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan finna en skärva stor nog för att hämta eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen."

30:15  För så säger Herren Gud, Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla blir ni frälsta. Genom stillhet och tillit blir ni starka." Men ni vill inte.

30:16  Ni säger: "Nej, vi tänker fly på hästar." Därför ska ni också fly. "Vi ska rida i väg på snabba hästar." Därför ska också era förföljare vara snabba.

30:17  Tusen ska fly för en endas hot, och för fem mäns hot ska ni alla fly, tills det som är kvar av er är som en flaggstång på en bergstopp, som ett baner på en kulle.

30:18  Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet, för Herren är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.

30:19  O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han ska förvisso förbarma sig över dig när du ropar. Så snart han hör din röst ska han svara dig.

30:20  Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare.

30:21  Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så ska dina öron höra detta ord bakom dig: "Här är vägen, gå på den."

30:22  Silvret som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med ska du då anse vara orent. Du ska kasta bort det som något orent och säga till det: "Bort härifrån!"

30:23  Och han ska ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda ska ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen ska din boskap få beta på stora betesmarker.

30:24  Oxarna och åsnorna, de som bearbetar jorden, ska äta saltad blandsäd som kastats med kastskovel och högaffel.

30:25  På den stora slaktens dag, när tornen faller, ska bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder.

30:26  Månens ljus ska vara som solens och solens ljus ska vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.

30:27  Se, Herrens namn kommer fjärran ifrån med brinnande vrede och med tunga rökmoln. Hans läppar är fulla av harm, hans tunga är som förtärande eld.

30:28  Hans andedräkt är som en ström som svämmar över och når ända upp till halsen, för han vill sålla hednafolken i förintelsens såll och lägga i folkens mun ett betsel som leder dem vilse.

30:29  Då ska ni sjunga som under en natt då man firar helig högtid, och era hjärtan ska glädja sig som när man under flöjtspel tågar upp på Herrens berg, upp till Israels klippa.

30:30  Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst och visa hur hans arm drabbar med vrede och harm, med förtärande eldslåga, storm och störtregn och hagelstenar.

30:31  Inför Herrens röst ska Assur gripas av skräck när han slår honom med sin stav.

30:32  Och så ofta staven far fram och Herren efter sitt beslut låter den falla på honom, ska det ljuda av tamburiner och harpor. Gång på gång ska han lyfta sin arm för att strida mot honom.

30:33  För en eldsgrop är beredd sedan länge, även för kungen har den gjorts redo. Den är djup och bred, dess bål har eld och ved i överflöd, som en svavelström ska Herrens Ande sätta den i brand.

Chapter 31

31:1  Ve dem som drar ner till Egypten för att få hjälp. De förlitar sig på hästar och förtröstar på vagnar för att de är många, och på ryttare för att mängden är stor. De vänder inte sin blick till Israels Helige och frågar inte efter Herren.

31:2  Men också han är vis och låter olyckan komma, han tar inte tillbaka sina ord. Han reser sig mot de ondas hus och mot hjälp från förbrytare.

31:3  För egyptierna är människor och inte Gud, deras hästar är kött och inte ande. Herren ska räcka ut sin hand, och hjälparen ska vackla och den hjälpte falla, båda går under tillsammans.

31:4  För så har Herren sagt till mig: Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov när många herdar samlas emot det, och inte skräms av herdarnas rop eller räds deras oväsen, så ska Herren Sebaot komma ner för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd.

31:5  Som fågeln breder ut sina vingar ska Herren Sebaot beskydda Jerusalem. Han ska beskydda och hjälpa, skona och rädda.

31:6  Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn.

31:7  För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd.

31:8  Assur ska falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Han ska fly för svärd, och hans unga män ska bli slavar.

31:9  Hans klippa ska förgås av skräck, och hans furstar ska förfärade fly för baneret. Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.

Chapter 32

32:1  Se, en kung ska regera i rättfärdighet, furstar ska styra med rättvisa.

32:2  En man ska vara som en tillflykt i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i en ödemark, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

32:3  De som har ögon att se med ska inte vara förblindade, de som har öron att höra med ska lyssna.

32:4  De obetänksammas hjärtan ska förstå kunskap, och de stammandes tunga ska tala flytande och klart.

32:5  Dåren ska då inte mer kallas ädel, girigbuken inte kallas generös.

32:6  För en dåre talar dårskap, hans hjärta gör det som är orätt, så att han handlar ogudaktigt och sprider villoläror om Herren. Han svälter ut den hungriges själ och hindrar den törstige från att dricka.

32:7  Girigbukens vapen är onda, han tänker ut ondskefulla planer för att fördärva de betryckta med lögnaktiga ord och den fattige när han vädjar om rättvisa.

32:8  Men den ädle tänker ädla tankar, han står fast vid det som är ädelt.

32:9  Ni kvinnor som är så säkra, res er upp och hör min röst! Ni självsäkra döttrar, lyssna till mina ord!

32:10  När dagar lagts till år ska ni darra, ni som är så sorglösa, för vinskörden uteblir, ingen fruktskörd kommer mer.

32:11  Bäva, ni säkra, darra, ni sorglösa, lägg av era kläder och blotta er, bär säcktyg runt era höfter!

32:12  Slå er mot brösten och klaga över de vackra fälten, över de fruktbara vinstockarna,

32:13  över mitt folks åkrar där törne och tistel skjuter upp, över glädjens alla boningar i den yra staden.

32:14  För palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evigt, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar –

32:15  tills Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog.

32:16  Då ska rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

32:17  Rättfärdighetens frukt ska vara frid, och rättfärdighetens verk vara ro och trygghet för evigt.

32:18  Mitt folk ska bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

32:19  Men hagel ska falla när skogen fälls, och staden ska bli djupt ödmjukad.

32:20  Lyckliga är ni som kan så vid alla vatten och låta oxen och åsnan fritt ströva omkring.

Chapter 33

33:1  Ve dig, du härjare som själv inte har härjats, du förrädare som själv inte blivit förrådd! När du är färdig med att härja ska du själv bli härjad, när du har slutat förråda ska du själv bli förrådd.

33:2  Herre, förbarma dig över oss, vi hoppas på dig. Bli du vår arm var morgon, vår frälsning i nödens tid.

33:3  För det väldiga dånet flyr folken, inför ditt majestät skingras folkslagen.

33:4  Man ska förse sig med byte från er, som när gräsmaskar förser sig. Så som gräshoppor störtar fram kastar han sig över det.

33:5  Upphöjd är Herren, för han bor i höjden. Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.

33:6  Han ska vara din framtids säkra grund, rik på frälsning, vishet och kunskap. Fruktan för Herren ska vara Sions skatt.

33:7  Hör, deras hjältar klagar därute, fredsbudbärarna gråter bittert.

33:8  Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter fördrag, föraktar städer, tar ingen hänsyn till människor.

33:9  Landet sörjer och försmäktar, Libanon blygs och tynar bort, Saron har blivit lik en ödemark, Bashans och Karmels skogar fäller sina löv.

33:10  Nu vill jag stå upp, säger Herren, nu vill jag resa mig, nu vill jag visa min höghet.

33:11  Med halm går ni havande, och ni föder strå. Er ande är en eld som kommer att förtära er.

33:12  Folken ska förbrännas till kalk, likt avhugget törne ska de brännas upp i eld.

33:13  Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort. Ni som är nära, lär känna min makt.

33:14  Syndarna i Sion blir förskräckta, bävan griper de gudlösa. "Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld? Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"

33:15  Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar och sluter sina ögon för att inte se det onda,

33:16  han ska bo på höjderna, klippfästen ska vara hans värn. Sitt bröd ska han få, vatten ska aldrig fattas honom.

33:17  En kung i sin skönhet ska dina ögon se, de ska blicka ut över ett vidsträckt land.

33:18  Då ska ditt hjärta tänka tillbaka på skräckens tid: "Var är nu skrivarna, var är skatteindrivarna, var är de som räknade tornen?"

33:19  Du slipper då se det vildsinta folket, folket med obegripligt språk som ingen kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

33:20  Se på Sion, våra högtiders stad! Dina ögon ska skåda Jerusalem, en säker boning, ett tält som inte flyttas bort. Dess tältpinnar ska aldrig ryckas upp, och av dess tältlinor ska ingen enda brista,

33:21  för Herren ska vara där i sitt majestät. Han ska vara för oss som floder och breda strömmar. Inget skepp med åror ska där gå fram, inget mäktigt skepp färdas däröver,

33:22  för Herren är vår domare, Herren är vår lagstiftare, Herren är vår kung. Han är den som frälser oss.

33:23  Dina tåg hänger slaka, de håller inte masten stadig, seglet är inte spänt. Då ska mycket rövat gods utskiftas, även de lama ska då ta byte.

33:24  Och ingen av invånarna ska säga: "Jag är sjuk." Folket som bor där har fått sin synd förlåten.

Chapter 34

34:1  Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag! Jorden och allt den rymmer ska höra, världen och allt som växer där.

34:2  För Herrens vrede riktas mot alla hednafolk, hans harm mot alla deras härskaror. Han viger dem åt förintelse, han utlämnar dem till slakt.

34:3  Deras slagna ska kastas bort, stank stiger från deras döda kroppar, bergen flyter av deras blod.

34:4  Himlens hela härskara går under, himlarna rullas ihop som en bokrulle. Hela dess härskara faller förvissnad ner som vissnade löv från vinrankan, som vissnade blad från fikonträdet.

34:5  För mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen. Se, det far ner över Edom, över folket jag vigt åt förintelse för att bli deras dom.

34:6  Herrens svärd dryper av blod, det är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i talg från baggars njurar, för Herren har ett offer i Bosra, en stor slakt i Edoms land.

34:7  Också vildoxar slaktas liksom oxar och starka tjurar. Deras land dricker sig rusigt av blod, deras jord blir dränkt av fett,

34:8  för dagen kommer för Herrens hämnd, ett vedergällningens år då han utför Sions sak.

34:9  Då förvandlas Edoms bäckar till tjära och dess jord till svavel, dess land blir till brinnande tjära.

34:10  Varken natt eller dag ska den branden slockna, ständigt ska röken av den stiga upp. Från släkte till släkte ska landet ligga öde, aldrig i evighet ska någon vandra där.

34:11  Pelikaner och hägrar ska ta över det, uvar och korpar bo där. Han ska spänna linor och lod över det till förödelse och ödeläggelse.

34:12  Av dess ädlingar finns ingen kvar som kan utropa någon till kung. Alla dess furstar blir till intet.

34:13  Dess palats fylls av törne, nässlor och tistlar växer i dess borgar. Det blir en boning för ökenhundar, ett tillhåll för strutsar.

34:14  Öknens djur möter där hyenor, raggiga bockar bräker till varandra. Där kan tornugglan slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.

34:15  Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg, kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd. Där samlas gamarna, den ena efter den andra.

34:16  Sök i Herrens bok och läs! Inte ett enda av dem ska utebli, det ena ska inte sakna det andra, för det är hans mun som befaller det och hans Ande som samlar dem.

34:17  Det är han som kastar lott för dem, hans hand tilldelar dem deras mark med mätsnöre. De ska ha den till besittning för alltid, de ska bo där från släkte till släkte.

Chapter 35

35:1  Öknen och ödemarken ska glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.

35:2  Den ska blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet ska den få, Karmels och Sarons prakt. De ska få se Herrens härlighet, vår Guds majestät.

35:3  Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän.

35:4  Säg till oroliga hjärtan: "Var starka, var inte rädda!" Se, er Gud är här! Han kommer med hämnd, med vedergällning från Gud. Han kommer själv och frälser er.

35:5  Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.

35:6  Den lame ska hoppa som en hjort, den stummes tunga ska jubla, för vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.

35:7  Den glödande sanden ska bli en sjö, den torra marken vattenrika källor. Där schakalerna har sina lyor ska det växa säv, vass och papyrus.

35:8  En banad väg ska gå där, en vandringsled, och den ska kallas "den heliga vägen". Ingen oren ska färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar.

35:9  Där ska inga lejon finnas, inga rovdjur ska komma dit. De ska inte finnas där, men de återlösta ska färdas på den.

35:10  Herrens friköpta ska vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden. Fröjd och glädje ska de få, sorg och suckan ska fly bort.

Chapter 36

36:1  I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Assyriens kung Sanherib upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.

36:2  Från Lakish skickade han Rab-Shake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet.

36:3  Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom.

36:4  Rab-Shake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan?

36:5  Du menar kanske att det räcker med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig?

36:6  Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom.

36:7  Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe?

36:8  Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem!

36:9  Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare!

36:10  Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot det här landet för att ödelägga det? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det!"

36:11  Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Shake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."

36:12  Men Rab-Shake svarade: "Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?"

36:13  Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien!

36:14  Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er.

36:15  Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

36:16  Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,

36:17  tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.

36:18  Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand?

36:19  Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand?

36:20  Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

36:21  Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte."

36:22  Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.

Chapter 37

37:1  När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus.

37:2  Och han sände överförvaltaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.

37:3  De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda.

37:4  Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre Assyriens kung har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar."

37:5  När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja,

37:6  sade Jesaja till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädd för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.

37:7  Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land."

37:8  Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.

37:9  Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han så snart han hörde det sändebud till Hiskia med detta budskap:

37:10  "Så ska ni säga till kung Hiskia i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand.

37:11  Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad!

37:12  Har folken som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?

37:13  Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?"

37:14  När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte.

37:15  Och Hiskia bad till Herren och sade:

37:16  "Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden.

37:17  Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord som han har talat för att håna den levande Guden.

37:18  Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt alla riken och deras länder.

37:19  Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.

37:20  Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, bara du."

37:21  Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Eftersom du har bett till mig på grund av Sanherib, Assyriens kung,

37:22  är detta det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem.

37:23  Vem har du hånat och hädat, mot vem har du höjt din röst och högmodigt lyft din blick? Jo, mot Israels Helige!

37:24  Genom dina tjänare hånade du Herren när du sade: ’Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter. Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Jag trängde fram till dess bortersta höjder och dess frodiga skog.

37:25  Jag grävde brunnar och drack vatten, med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.’

37:26  Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta, att jag i forntidens dagar bestämde det, och nu har jag låtit det komma? Du fick makt att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar.

37:27  Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam. Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan, som med gräset på taken och som säden som förbränns innan den växer upp.

37:28  Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig.

37:29  Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, ska jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom.

37:30  Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.

37:31  Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill.

37:32  För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots lidelse ska göra det.

37:33  Därför säger Herren så om Assyriens kung: Han ska inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. Han ska inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den.

37:34  Han ska vända tillbaka samma väg som han kom. Han ska inte komma in i denna stad, säger Herren,

37:35  för jag ska skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull."

37:36  Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar.

37:37  Då bröt Assyriens kung Sanherib upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.

37:38  Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

Chapter 38

38:1  Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna."

38:2  Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren:

38:3  "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

38:4  Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade:

38:5  "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid.

38:6  Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad.

38:7  Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt:

38:8  Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.

38:9  En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:

38:10  Jag sade: I mina bästa dagar går jag in genom dödsrikets portar, jag blir fråntagen resten av mina år.

38:11  Jag sade: Jag får aldrig mer se Herren, Herren i de levandes land. Jag får aldrig mer se människor hos dem som bor i världen.

38:12  Min boning rycks upp och flyttas ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som vävaren sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig.

38:13  Jag ropar ända till morgonen. Som ett lejon krossar han alla mina ben. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig.

38:14  Jag låter som en svala, som en trana, jag kuttrar som en duva. Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden: "Herre, jag är betryckt. Ta dig an min sak!"

38:15  Vad ska jag säga? Han har både talat till mig och själv utfört sitt verk. Jag får vandra varsamt alla mina år efter det bittra min själ varit med om.

38:16  Herre, trots sådant lever människor, och genom allt sådant hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig leva.

38:17  Se, den bittra plågan blev till nytta för mig. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, för du har kastat alla mina synder bakom din rygg.

38:18  Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte. De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.

38:19  Den som lever, den som lever tackar dig, så som jag gör i dag. En far gör din trofasthet känd för barnen.

38:20  Herren ska frälsa mig, och vi ska spela mina sånger i alla våra livsdagar i Herrens hus.

38:21  Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk.

38:22  Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"

Chapter 39

39:1  Vid den tiden sände Babels kung Merodak-Baladan, Baladans son, brev och en gåva till Hiskia, för han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen.

39:2  Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller något annat i hans ägo som han inte visade dem.

39:3  Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad sade de där männen? Varifrån kom de till dig?" Hiskia svarade: "De kom till mig från ett avlägset land, från Babel."

39:4  Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De fick se allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte låtit dem se."

39:5  Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herren Sebaots ord:

39:6  Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska bli kvar, säger Herren.

39:7  Och man ska ta några av de söner som ska utgå från dig och som du kommer att föda, och de ska bli hovmän i den babyloniske kungens palats."

39:8  Hiskia sade till Jesaja: "Det är ett gott Herrens ord du har talat." Och han tänkte: "Det blir ju fred och trygghet under min livstid."

Chapter 40

40:1  Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.

40:2  Tala till Jerusalems hjärta och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess skuld är försonad, och att det fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder.

40:3  En röst ropar i öknen: "Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.

40:4  Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark ska jämnas, kuperat land bli slät mark.

40:5  Herrens härlighet ska uppenbaras, alla människor ska se det tillsammans, för Herrens mun har talat."

40:6  Hör, någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad ska jag predika?" "Allt kött är gräs, och all dess härlighet som blomman på marken.

40:7  Gräset vissnar, blomman faller av när Herrens Ande blåser på det. Ja, folket är gräs!

40:8  Gräset vissnar, blomman faller av, men vår Guds ord består för evigt."

40:9  Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft! Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se er Gud!"

40:10  Ja, Herren Gud kommer med kraft, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.

40:11  Han vallar sin hjord som en herde, han samlar lammen i sina armar och bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.

40:12  Vem har mätt vattnen i sin kupade hand och mätt upp himlens vidd med sina fingrar? Vem har samlat jordens stoft i ett mått, vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?

40:13  Vem har utforskat Herrens Ande? Vem kan ge honom råd och undervisa honom?

40:14  Vem rådfrågar han, vem ska ge honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?

40:15  Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.

40:16  Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer.

40:17  Alla folk är som ingenting inför honom, mindre än noll och tomhet anser han dem vara.

40:18  Vem vill ni likna Gud vid? Vad vill ni jämföra honom med?

40:19  Hantverkaren gjuter en gudabild, och guldsmeden belägger den med guld och smider silverkedjor.

40:20  Den som inte har råd att offra så mycket väljer ett stycke trä som inte ruttnar. Sedan söker han en skicklig hantverkare som kan forma en gudabild som inte faller omkull.

40:21  Vet ni inte det? Har ni inte hört? Har det inte förkunnats för er från begynnelsen? Har ni inte förstått det sedan jordens grund blev lagd?

40:22  För honom som tronar över jordens rund är dess invånare som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor, spänner ut den som ett tält att bo under.

40:23  Han gör furstar till intet, förvandlar jordens domare till tomhet.

40:24  Knappt är de planterade, knappt är de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem och de förtorkar, och en stormvind för bort dem som strå.

40:25  Vem vill ni då likna mig vid, vem är min like? säger den Helige.

40:26  Lyft blicken mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Det är han som för fram härskaran däruppe i räknade skaror. Med sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn – ingen enda uteblir.

40:27  Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: "Min väg är dold för Herren, Gud bryr sig inte om min rätt"?

40:28  Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och mattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.

40:29  Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.

40:30  Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

40:31  Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.

Chapter 41

41:1  Var tysta inför mig, ni kustländer. Låt folken hämta ny kraft, låt dem komma fram och sedan tala. Låt oss tillsammans träda inför rätta.

41:2  Vem har i öster uppväckt honom som möts av rättfärdighet? Vem ger folk i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd, till bortblåst halm för hans båge?

41:3  Han förföljer dem och går trygg fram, på vägar där hans fötter aldrig gått.

41:4  Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, Herren, är den förste och hos de sista. Jag Är.

41:5  Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar darrar. De närmar sig och kommer.

41:6  Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!"

41:7  Hantverkaren styrker guldsmeden, bleckslagaren den som hamrar på städet. Han säger om lödningen: "Den är bra!" och nitar fast avguden så att den inte faller omkull.

41:8  Men du Israel, min tjänare, du Jakob som jag utvalt, du ättling till Abraham, min vän!

41:9  Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig från dess yttersta hörn och sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."

41:10  Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.

41:11  Se, alla som hatar dig ska få skämmas och blygas. Dina motståndare ska bli till intet och förgås.

41:12  Du ska söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig ska gå under och bli till intet,

41:13  för jag är Herren din Gud som tar din högra hand och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.

41:14  Var inte rädd, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger Herren. Israels Helige är din återlösare.

41:15  Se, jag gör dig till en ny trösksläde med skarpa taggar. Du ska tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder till agnar.

41:16  Du ska kasta dem med kastskovel, och vinden ska föra bort dem och stormen skingra dem. Och själv ska du jubla i Herren, ha din ära i Israels Helige.

41:17  De svaga och fattiga söker efter vatten, men det finns inget, deras tunga torkar av törst. Men jag, Herren, ska bönhöra dem, Israels Gud ska inte överge dem.

41:18  Jag ska låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag ska göra öknen till sjö och torrt land till källsprång.

41:19  Jag ska sätta cedrar och akacieträd i öknen, med myrten och olivträd. På hedmarken ska jag plantera cypress med alm och buxbom,

41:20  för att man tillsammans ska se och veta, betänka och förstå att Herrens hand har gjort det, att Israels Helige har skapat det.

41:21  För fram er sak, säger Herren, kom med era bevis, säger Jakobs Kung.

41:22  Låt dem komma och berätta för oss vad som ska ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så ska vi studera dem och se hur de har uppfyllts. Eller låt oss höra vad som ska komma,

41:23  tala om vad som ska hända i framtiden så att vi ser att ni är gudar. Gör något, vad som helst, så att vi alla häpnar när vi ser det!

41:24  Men se, ni är mindre än noll, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd.

41:25  Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer från öster. Han ska åkalla mitt namn. Han ska gå fram över de styrande som över lerjord, lik en krukmakare som trampar lera.

41:26  Vem talade om det från begynnelsen så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt"? Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det.

41:27  Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", jag ger Jerusalem en glädjebudbärare.

41:28  Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa kan ingen ge besked, ingen ge ett svar på min fråga.

41:29  Se, de är alla förgängliga, deras verk är ingenting, deras avgudabilder är vind och tomhet.

Chapter 42

42:1  Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över. Jag har sänt min Ande över honom. Han ska utbreda rätten bland hednafolken.

42:2  Han ska inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.

42:3  Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka. Han ska i trofasthet utbreda rätten.

42:4  Han ska inte försvagas eller brytas ner förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.

42:5  Så säger Gud, Herren som har skapat himlen och spänt ut den, han som har brett ut jorden med allt som växer där, han som har gett liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

42:6  Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken,

42:7  för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.

42:8  Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

42:9  Se, det jag förkunnade förut har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, jag låter er höra om dem innan de visar sig.

42:10  Sjung en ny sång till Herren, sjung hans lov från jordens ände, ni som reser på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare.

42:11  Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni Selas invånare, ropa från bergens toppar.

42:12  Ge Herren ära, förkunna hans lov i havsländerna.

42:13  Herren drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en krigares iver. Han ropar högt, han höjer härskri och visar sin makt mot sina fiender.

42:14  Länge har jag tigit, jag höll mig stilla, jag lade band på mig. Men nu ska jag skrika som en barnaföderska, jag ska flämta och flåsa på samma gång.

42:15  Jag ska ödelägga berg och höjder och låta allt deras gräs torka bort. Jag ska göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.

42:16  De blinda ska jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar ska jag föra dem fram. Jag ska göra mörkret framför dem till ljus och det ojämna till jämn mark. Detta är vad jag ska göra, och jag ska inte överge dem.

42:17  Men de som litar till avgudabilder och säger till gjutna bilder: "Ni är våra gudar", de ska vika tillbaka och stå där med skam.

42:18  Ni som är döva, hör! Ni som är blinda, skåda och se!

42:19  Vem är så blind som min tjänare och så döv som min budbärare som jag sänder? Vem är så blind som min förtrogne, så blind som Herrens tjänare?

42:20  Du har sett mycket men inte tagit vara på det. Öronen är öppna, men ingen lyssnar.

42:21  Herren ville för sin rättfärdighets skull låta sin undervisning komma till makt och ära.

42:22  Men detta är ett plundrat och skövlat folk. De ligger alla bundna i hålor, gömda i fängelser. De har utlämnats till plundring utan att någon räddar, till skövling utan att någon säger: "Ge tillbaka."

42:23  Vem bland er lyssnar på detta, tar vara på det och hör för framtiden?

42:24  Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Är det inte Herren, som vi syndat mot? De ville inte vandra på hans vägar eller höra hans undervisning.

42:25  Därför öste han sin brinnande vrede över dem – krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta.

Chapter 43

43:1  Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

43:2  Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig.

43:3  För jag är Herren din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösen för dig, Nubien och Seba i ditt ställe.

43:4  Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

43:5  Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska hämta dina barn från öster och samla dig från väster.

43:6  Jag ska säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände,

43:7  var och en som är uppkallad efter mitt namn och som jag skapat till min ära, som jag format och gjort."

43:8  För ut det blinda folket som ändå har ögon, och de döva som ändå har öron.

43:9  Alla hedningar kommer tillsammans och folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."

43:10  Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig ska ingen komma.

43:11  Jag, jag är Herren. Förutom mig finns ingen frälsare.

43:12  Det är jag som har förutsagt och frälst och förkunnat, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.

43:13  Jag Är, redan från första dagen. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då hindra det?

43:14  Så säger Herren, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.

43:15  Jag är Herren er Helige, Israels skapare, er kung.

43:16  Så säger Herren, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

43:17  han som förde ut vagnar och hästar dit, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke.

43:18  Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr.

43:19  Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

43:20  Markens djur ska ära mig, schakaler och strutsar, för jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.

43:21  Det folk som jag format åt mig ska höja mitt lov.

43:22  Men du Jakob har inte kallat på mig, du Israel har tröttnat på mig.

43:23  Du har inte kommit till mig med dina brännofferfår eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte gett dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.

43:24  Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du gett mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar.

43:25  Jag, jag är den som utplånar dina brott för min egen skull, dina synder minns jag inte mer.

43:26  Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt.

43:27  Redan din stamfar syndade och dina talesmän gjorde uppror mot mig.

43:28  Därför har jag vanhelgat helgedomens ledare, överlämnat Jakob till förintelse och Israel till hån.

Chapter 44

44:1  Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt.

44:2  Så säger Herren som skapade dig, han som formade dig i moderlivet och som hjälper dig: Var inte rädd, du min tjänare Jakob, du Jeshurun som jag har utvalt.

44:3  För jag ska utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag ska utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar,

44:4  så att de växer upp bland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar.

44:5  Då ska en säga: "Jag tillhör Herren", en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva: "Herrens egen" på sin hand och använda Israel som ärenamn.

44:6  Så säger Herren, Israels Kung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste. Utom mig finns ingen Gud.

44:7  Vem är som jag? Låt honom berätta och lägga fram för mig vad som har hänt sedan jag insatte folket för evigt, och berätta vad som ska komma i framtiden.

44:8  Var inte rädda eller förskräckta. Har jag inte låtit er höra om det och förkunnat det för länge sedan? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud än jag? Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.

44:9  Alla som tillverkar avgudar är tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa. Deras vittnen ser inget och förstår inget, därför kommer de på skam.

44:10  Vem vill forma en gud och gjuta en bild som inte kan hjälpa honom?

44:11  Se, hela deras sällskap ska komma på skam. Konsthantverkarna är ju själva bara människor. Låt dem alla samlas och träda fram. Då ska de alla komma på skam i skräck.

44:12  Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden, han formar det med hammare och bearbetar det med kraftig arm. Blir han hungrig förlorar han sin kraft, dricker han inte vatten blir han matt.

44:13  Träsnidaren spänner ut sitt måttband och gör märken på trästycket med sitt ritstift. Han formar det med stämjärn och märker ut det med passaren. Han gör det till en mansbild, en vacker människogestalt att sättas i ett hus.

44:14  Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek och väljer åt sig bland skogens träd. Man planterar lärkträd, och regnet får dem att växa.

44:15  Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud och tillber den, man gör träet till en gudabild och faller ner för den.

44:16  Hälften av träet bränner man upp i eld, över hälften lagar man kött att äta, steker sin stek och äter sig mätt. Sedan värmer man sig och säger: "Gott, jag är varm! Jag njuter av brasan."

44:17  Men av det som är kvar gör man en gud, en gudabild. Man faller ner för den och tillber, Man ber till den och säger: "Rädda mig, för du är min gud!"

44:18  Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, för deras ögon är stängda så att de inte ser, och deras hjärtan så att de inte fattar.

44:19  Ingen tänker efter i hjärtat, har vett eller förstånd att säga: "Hälften brände jag upp i eld, på kolen bakade jag bröd och stekte kött och åt. Skulle jag nu göra resten till en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för en träbit?"

44:20  Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: "Är det inte lögn, detta i min högra hand?"

44:21  Tänk på detta, Jakob, du Israel, för du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.

44:22  Jag har utplånat dina brott som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, för jag har återlöst dig.

44:23  Jubla, ni himlar, för Herren har gjort det! Höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd, för Herren har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel.

44:24  Så säger Herren din återlösare, han som format dig sedan moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

44:25  Jag är den som tillintetgör lögnprofeternas tecken och gör spåmännen till dårar, som låter de visa komma till korta och gör deras kunskap till dårskap,

44:26  men bekräftar sin tjänares ord och fullbordar sina sändebuds råd. Jag är den som säger om Jerusalem: "Det ska bli bebott" och om Juda städer: "De ska byggas upp, jag ska resa upp deras ruiner."

44:27  Jag är den som säger till havsdjupet: "Bli torrt! Jag ska torka ut dina strömmar."

44:28  Jag är den som säger om Koresh: "Han är min herde, han ska fullborda allt jag vill. Han ska säga om Jerusalem: Det ska byggas upp, och till templet: Din grund ska bli lagd på nytt."

Chapter 45

45:1  Så säger Herren till sin smorde, till Koresh vars högra hand jag har fattat för att slå ner folken framför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom så att inga portar mer är stängda:

45:2  Jag ska gå framför dig och jämna ut höjderna. Jag ska krossa kopparportarna och knäcka järnbommarna.

45:3  Jag ska ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du ska inse att jag är Herren som kallar dig vid ditt namn, jag är Israels Gud.

45:4  För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.

45:5  Jag är Herren, och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spänner bältet om ditt liv, fastän du inte känner mig,

45:6  för att man ska förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren, och det finns ingen annan.

45:7  Jag formar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.

45:8  Låt det regna från ovan, ni himlar, låt rättfärdighet strömma ner från skyarna. Jorden ska öppna sig och ge frälsning som frukt, den ska låta rättfärdighet växa upp. Jag, Herren, skapar detta.

45:9  Ve den som tvistar med sin Skapare, en lerskärva bland jordens skärvor! Säger leran till den som formar den: "Vad gör du?" Säger ditt verk: "Han har inga händer?"

45:10  Ve den som säger till en far: "Vad är det du avlar?" och till en kvinna: "Vad är det du föder fram?"

45:11  Så säger Herren, Israels Helige och Skapare: Fråga mig om det som ska komma. Låt mig ha omsorg om mina söner och mina händers verk.

45:12  Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är jag som har spänt ut himlen med mina händer och gett befallning till hela dess här.

45:13  Det är jag som har väckt upp honom i rättfärdighet och gör alla hans vägar jämna. Han ska bygga upp min stad och släppa mina fångar fria, men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

45:14  Så säger Herren: Vad egyptierna har vunnit med arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, allt ska gå över till dig och tillhöra dig. De ska följa efter dig, i kedjor ska de gå. Och de ska falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: "Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud."

45:15  Du är sannerligen en Gud som döljer sig, du Israels Gud, du Frälsare.

45:16  Alla måste de skämmas och blygas, avgudamakarna går bort tillsammans i skam.

45:17  Men Israel blir frälst genom Herren med en evig frälsning. Ni ska aldrig i evighet behöva skämmas eller blygas.

45:18  För så säger Herren, han som har skapat himlen, han som är Gud, som har format jorden och gjort den och berett den, som inte har skapat den till att vara öde utan format den till att vara bebodd: Jag är Herren, och det finns ingen annan.

45:19  Jag har inte talat i hemlighet, någonstans i ett mörkt land. Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar: "Ni ska söka mig förgäves." Jag är Herren, som talar sanning och förkunnar vad som är rätt.

45:20  Samla er och kom, träd fram, ni som räddats från folken. De förstår inte, de som bär på sina träbilder och ber till en gud som inte kan frälsa.

45:21  Berätta, lägg fram er sak! Ja, låt dem rådslå tillsammans. Vem har låtit er höra detta sedan länge och förkunnat det för längesedan? Är det inte jag, Herren? Och det finns ingen Gud utom mig, en rättfärdig Gud som frälser, ingen utom mig.

45:22  Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, för jag är Gud och det finns ingen annan.

45:23  Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har gått ut från min mun, ett ord som inte ska tas tillbaka: För mig ska alla knän böjas, alla tungor ska ge mig sin ed

45:24  och säga om mig: Endast i Herren finns rättfärdighet och styrka. Till honom ska man komma, och alla som varit arga på honom ska skämmas.

45:25  I Herren ska hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de ska ha sin ära i honom.

Chapter 46

46:1  Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig, deras bilder läggs på djur och boskap. De som ni bar på är en belastning, en börda för den trötte.

46:2  Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig. De kan inte rädda bördan, de måste själva gå i fångenskap.

46:3  Så hör på mig, ni av Jakobs hus, alla ni som är kvar av Israels folk, ni som har varit lagda på mig från moderlivet, burna av mig ända från modersskötet.

46:4  Jag Är densamme tills ni blir gamla, och jag ska bära er ända tills ni blir grå. Jag har gjort det förut, och jag kommer att lyfta, bära och rädda er.

46:5  Med vem vill ni likna och jämföra mig? Med vem vill ni jämställa mig, så att vi skulle vara lika?

46:6  Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man lejer en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.

46:7  Man lyfter upp den på axeln, bär bort den och sätter ner den på dess plats. Där står den och kan inte gå därifrån. Ropar någon till den, kan den inte svara och rädda honom ur hans nöd.

46:8  Tänk på detta och fatta mod! Ta det till hjärtat, ni upproriska.

46:9  Kom ihåg det som hänt för länge sedan, för jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag.

46:10  Jag förkunnar från början vad som ska komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut ska förverkligas, allt jag vill kommer jag att göra.

46:11  Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land en man som verkställer mitt beslut. Vad jag talat låter jag ske, vad jag beslutat utför jag.

46:12  Hör på mig, ni självsäkra, ni som är fjärran från rättfärdighet:

46:13  Jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel.

Chapter 47

47:1  Kom ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel. Sätt dig på jorden utan tron, du kaldeernas dotter, för man ska inte mer kalla dig den fina och förnäma.

47:2  Ta en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja, lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.

47:3  Din nakenhet ska blottas, din skam ska synas. Jag ska utkräva hämnd och inte skona någon.

47:4  Vår återlösares namn är Herren Sebaot, Israels Helige!

47:5  Sitt tyst och dra dig undan i mörkret, du kaldeernas dotter, för du ska inte mer kallas kungarikenas drottning.

47:6  Jag blev vred på mitt folk, jag vanhelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem ingen barmhärtighet, du lät ditt ok tynga de gamla.

47:7  Du tänkte: "Jag ska vara drottning för alltid!" Så du tog dig inte i akt och tänkte inte på slutet.

47:8  Hör nu detta, du som lever i lyx, du som tronar så trygg, du som säger i ditt hjärta: "Jag och ingen annan! Aldrig ska jag sitta som änka, aldrig veta av barnlöshet."

47:9  Plötsligt ska båda dessa olyckor drabba dig, på en och samma dag: barnlöshet och änkestånd. I fullt mått ska de drabba dig, trots dina många trollkonster, trots dina besvärjelsers stora kraft.

47:10  Du litade till din ondska och tänkte: "Ingen ser mig." Din vishet och kunskap förledde dig, och du sade i ditt hjärta: "Jag och ingen annan."

47:11  Därför ska en olycka drabba dig som du inte kan besvärja, ett fördärv ska falla över dig som du inte kan avvärja. Plötsligt ska förödelsen drabba dig, när du minst anar det.

47:12  Träd fram med dina besvärjelser och dina många trollkonster, som du har tröttat ut dig med sedan din ungdom. Kanske kan du få hjälp, kanske kan du skrämma bort faran?

47:13  Du har tröttat ut dig med dina många rådslag. Nu får de träda fram och rädda dig, de som mäter upp himlen och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad vad som ska komma över dig.

47:14  Se, de är som strå som bränns upp i eld, de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld. Det är ingen koleld att värma sig vid, ingen brasa att sitta vid.

47:15  Så går det med dem som du tröttade ut dig med, dem du har handlat med sedan din ungdom. De irrar bort var och en åt sitt håll, det finns ingen som räddar dig.

Chapter 48

48:1  Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn och flöt fram ur Juda källa, ni som svär vid Herrens namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet.

48:2  För de kallar sig efter den heliga staden och stöder sig på Israels Gud, vars namn är Herren Sebaot.

48:3  Det som har hänt förut, det har jag förkunnat för längesedan. Det var förutsagt av min mun, jag lät er höra om det. Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.

48:4  Eftersom jag visste att du är hård, med en nacke av järn och en panna av koppar,

48:5  förkunnade jag det för längesedan. Innan det hände lät jag dig höra om det, för att du inte skulle kunna säga: "Min avgud har gjort det, min skurna och gjutna gudabild har befallt det."

48:6  Du har hört det, och nu ser du alltsammans. Vill ni inte erkänna det? Nu låter jag dig höra om nya ting, fördolda ting som du inte visste om.

48:7  Först nu har de skapats, inte förr. Du har inte hört om dem förrän i dag, för att du inte skulle kunna säga: "Det visste jag redan."

48:8  Du fick varken höra eller veta det, på den tiden var dina öron inte öppnade. Jag visste ju hur trolös du var, att du kallades syndare från moderlivet.

48:9  Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull är jag tålmodig så att du inte blir utrotad.

48:10  Se, jag har luttrat dig, men inte fått något silver. Jag har prövat dig i lidandets ugn.

48:11  För min egen skull, för min egen skull gör jag det, för hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger inte min ära åt någon annan.

48:12  Hör på mig, Jakob, du Israel som jag har kallat. Jag Är. Jag är den förste, jag är också den siste.

48:13  Min hand har lagt jordens grund, min högra hand har spänt ut himlen. Jag kallade på dem, då stod de där.

48:14  Samla er, ni alla, och hör: Vem av de andra har förutsagt detta, att mannen som Herren älskar ska utföra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kaldeerna?

48:15  Jag, jag har talat det, jag har också kallat honom. Jag har fört honom fram, och han ska ha framgång på sin väg.

48:16  Kom till mig och hör detta: Från första stund har jag talat helt öppet. När tiden kom att det skulle ske, då var jag där. Och nu har Herren Gud sänt mig och sin Ande.

48:17  Så säger Herren din återlösare, Israels Helige: Jag är Herren din Gud som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på vägen du ska vandra.

48:18  Tänk om du hade lyssnat på mina bud! Då skulle din frid bli som en flod och din rätt som havets vågor.

48:19  Dina barn skulle bli som sanden, din livsfrukt som de oräkneliga sandkornen. Deras namn skulle aldrig utrotas eller utplånas ur min åsyn.

48:20  Dra ut från Babel, fly från kaldeerna! Förkunna det med fröjderop, ropa ut det, för ut det till jordens ände, säg: "Herren har återlöst sin tjänare Jakob!

48:21  De led ingen törst när han förde dem genom öknarna, för han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem. Han klöv klippan så att vatten flödade."

48:22  Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger Herren.

Chapter 49

49:1  Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk som bor i fjärran! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte.

49:2  Han gjorde min mun till ett skarpt svärd och gömde mig i skuggan av sin hand. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

49:3  Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig."

49:4  Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta förbrukat min kraft. Men min rätt är hos Herren och min lön hos min Gud."

49:5  Och nu säger Herren, han som från moderlivet formade mig till sin tjänare för att föra Jakob tillbaka till honom så att Israel samlas hos honom, för jag är ärad i Herrens ögon och min Gud är min styrka –

49:6  han säger: Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns.

49:7  Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige, till honom som är föraktad av varje själ, till honom som är avskydd av folken, till honom som är härskares tjänare: Kungar ska se det och resa sig, furstar ska se det och tillbe eftersom Herren är trofast, Israels Helige som har utvalt dig.

49:8  Så säger Herren: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och fördela de förödda arvslotterna,

49:9  för att säga till de fångna: "Kom ut", och till dem som sitter i mörkret: "Visa er!" De ska finna bete längs vägarna, betesmark på alla kala höjder.

49:10  De ska varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen ska inte skada dem, för deras förbarmare ska leda dem och föra dem till vattenkällor.

49:11  Jag ska göra alla mina berg till jämna vägar, och mina banade vägar ska byggas höga.

49:12  Se, där kommer de fjärran ifrån, några från norr och andra från väster, några från sineernas land.

49:13  Jubla, ni himlar, och gläd dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg, för Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.

49:14  Men Sion säger: "Herren har övergett mig, Herren har glömt mig."

49:15  Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig.

49:16  Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar står ständigt inför mig.

49:17  Dina söner skyndar sig tillbaka, de som förstört och ödelagt dig drar bort ifrån dig.

49:18  Lyft din blick och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Så sant jag lever, säger Herren, du ska få klä dig i dem alla som smycken och fästa dem omkring dig likt en brud.

49:19  Du var i ruiner, ödelagd, ditt land var förött – nu blir du för trång att bo i, och de som slukade dig ska vara långt borta.

49:20  Du ska få höra hur barnen från din barnlöshets tid säger: "Platsen är för trång för mig, ge mig plats så att jag kan bo här."

49:21  Då ska du säga i ditt hjärta: "Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven. Vem har fostrat dem? Jag var ju lämnad ensam, varifrån kommer de?"

49:22  Så säger Herren Gud: Se, jag ska lyfta min hand till folken, resa mitt baner för hednafolken. Då ska de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.

49:23  Kungar ska vara dina barns vårdare och furstinnor dina ammor. De ska falla ner för dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet vid dina fötter. Och du ska inse att jag är Herren, och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.

49:24  Kan man ta bytet från den starke eller rycka fångarna från tyrannen?

49:25  Ja, så säger Herren: Den starkes fångar ska tas ifrån honom, bytet ryckas från tyrannen. Jag ska själv strida mot dina motståndare, jag ska själv rädda dina barn.

49:26  Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött och bli druckna av sitt eget blod, som av sött vin. Då ska allt levande förstå att jag, Herren, är din Frälsare, att Jakobs Mäktige är din återlösare.

Chapter 50

50:1  Så säger Herren: Var finns er mors skilsmässobrev som jag förskjutit henne med? Eller till vilken av mina fordringsägare har jag sålt er? Se, för era missgärningar blev ni sålda, och för era brott blev er mor förskjuten.

50:2  Varför var ingen där när jag kom? Varför svarade ingen när jag ropade? Är min arm för kort för att friköpa er, eller har jag ingen kraft till att rädda? Se, genom min befallning torkar jag ut havet och gör strömmar till öken. Deras fiskar ruttnar av brist på vatten och dör av törst.

50:3  Jag klär himlen i mörker och ger den sorgdräkt att bära.

50:4  Herren Gud har gett mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att hjälpa den trötte med mina ord. Han väcker varje morgon mitt öra, väcker det till att lyssna som lärjunge.

50:5  Herren Gud har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk, jag har inte dragit mig undan.

50:6  Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott.

50:7  Herren Gud ska hjälpa mig, därför behöver jag inte skämmas, därför gör jag mitt ansikte hårt som sten. Jag vet att jag inte kommer på skam.

50:8  Den som förklarar mig rättfärdig är nära. Vem vill då gå till rätta med mig? Låt oss träda fram tillsammans. Vem är min motpart? Låt honom komma fram till mig.

50:9  Se, Herren Gud kommer att hjälpa mig. Vem ska då döma mig skyldig? De ska alla slitas ut som kläder, mal ska förtära dem.

50:10  Vem bland er fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Även om han vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, ska han förtrösta på Herrens namn och stödja sig på sin Gud.

50:11  Men se, alla ni som tänder eld och omger er med brinnande pilar, vandra ni i lågorna från er eld bland de brinnande pilar ni tänt! Av min hand ska detta drabba er: ni ska ligga i plågor.

Chapter 51

51:1  Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker Herren! Se på klippan ni är uthuggna ur och på gruvan ni grävts fram ur.

51:2  Se på er fader Abraham och på Sara som födde er. För jag kallade honom när han ännu var ensam, och jag välsignade och förökade honom.

51:3  Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångsljud.

51:4  Hör på mig, du mitt folk, lyssna till mig, du mitt folkslag, för från mig ska undervisning gå ut, jag ska sätta min rätt till ett ljus för folken.

51:5  Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.

51:6  Lyft er blick till himlen och se på jorden därnere, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare ska dö som mygg. Men min frälsning ska bestå för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner.

51:7  Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk som har min undervisning i ditt hjärta. Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras förolämpningar,

51:8  för mal ska förtära dem som en klädnad, mott ska äta dem som ylle. Men min rättfärdighet ska bestå för evigt, min frälsning från släkte till släkte.

51:9  Vakna, vakna, klä dig i kraft, du Herrens arm! Vakna som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade draken?

51:10  Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde havsdjupen till en väg där de återlösta kunde gå fram?

51:11  Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly.

51:12  Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar människor som ska dö, människobarn som torkar som gräs,

51:13  att du glömmer Herren din Skapare som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, att du ständigt dagen lång är rädd för förtryckarens vrede, när han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede?

51:14  Snart blir fången fri. Han ska inte dö och läggas i graven, han ska inte lida brist på bröd.

51:15  Jag är Herren din Gud, han som rör upp havet så att dess vågor dånar, Herren Sebaot är hans namn.

51:16  Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med skuggan av min hand, för att plantera himlen och grunda jorden och säga till Sion: Du är mitt folk.

51:17  Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem, du som av Herrens hand har fått dricka hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.

51:18  Av alla de söner hon fött var det ingen som ledde henne, av alla de söner hon fostrat var det ingen som tog henne i handen.

51:19  Dubbel olycka har drabbat dig, vem har medkänsla med dig? Förödelse och förstöring, svält och svärd – hur ska jag trösta dig?

51:20  Dina söner var utslagna, de låg vid alla gathörn som antiloper i nät, fullt drabbade av Herrens vrede, av din Guds bestraffning.

51:21  Så hör nu detta, du plågade som är drucken, men inte av vin:

51:22  Så säger Herren, din Herre och Gud som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, du ska inte dricka mer av min vredes bägare.

51:23  Jag ska sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: "Fall ner, vi ska gå fram över dig!" Så gjorde du din rygg till mark, en gata för dem att gå på.

Chapter 52

52:1  Vakna, vakna! Klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad, för ingen oomskuren eller oren ska mer komma in i dig.

52:2  Skaka av dig stoftet, res dig och ta din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion,

52:3  för så säger Herren: Ni blev sålda för ingenting, och ni ska också bli återlösta utan pengar.

52:4  Så säger Herren Gud: Först drog mitt folk ner till Egypten och bodde där som främlingar, sedan förtryckte Assur dem utan orsak.

52:5  Vad har jag nu här? säger Herren. Mitt folk har förts bort utan skäl. De som härskar över dem skränar, säger Herren, och mitt namn hånas ständigt, dagen lång.

52:6  Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn, därför ska de på den dagen förstå att jag är den som talar: Här är jag!

52:7  Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

52:8  Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.

52:9  Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.

52:10  Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.

52:11  Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne! Rena er, ni som bär Herrens kärl.

52:12  Ni ska inte dra ut med hast och inte gå bort som flyktingar, för Herren går framför er och Israels Gud är sist i ert tåg.

52:13  Se, min tjänare ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög.

52:14  Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn.

52:15  Så ska han bestänka många folk. Inför honom ska kungar förstummas, för de får se något som aldrig berättats för dem och förstå något de aldrig har hört.

Chapter 53

53:1  Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad?

53:2  Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till.

53:3  Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.

53:4  Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.

53:5  Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

53:6  Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.

53:7  Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

53:8  Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott?

53:9  Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.

53:10  Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand.

53:11  Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder.

53:12  Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.

Chapter 54

54:1  Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn! Brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar, för den ensamma har många barn, fler än den som har en man, säger Herren.

54:2  Utvidga platsen för ditt tält, spänn ut tältdukarna där du bor och håll inte tillbaka. Gör dina tältlinor långa och dina pluggar starka,

54:3  för du ska breda ut dig åt både höger och vänster. Dina avkomlingar ska få hedningar som arv och på nytt befolka ödelagda städer.

54:4  Var inte rädd, för du ska inte behöva skämmas. Var inte blyg, för du ska inte bli förödmjukad. Nej, du ska glömma din ungdoms skam, och din änketids förakt ska du inte minnas mer,

54:5  för han som skapat dig är din man, Herren Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud.

54:6  Som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallade Herren dig, och som en förkastad ungdomshustru, säger din Gud.

54:7  Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag nu samla dig.

54:8  När min vrede vällde fram dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men nu vill jag med evig nåd förbarma mig över dig, säger Herren din återlösare.

54:9  Jag ska göra som vid Noas flod. Liksom jag gav min ed att Noas flod inte mer skulle drabba jorden, så ger jag nu min ed att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.

54:10  Även om bergen viker bort och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika från dig eller mitt fridsförbund vackla, säger Herren din förbarmare.

54:11  Du arma, så drabbad av stormar utan att få någon tröst, nu ska jag mura dina stenar med spetsglans och lägga din grund med safirer.

54:12  Jag ska göra dina tinnar av rubiner, dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar.

54:13  Alla dina barn ska bli Herrens lärjungar, och dina barns frid ska vara stor.

54:14  I rättfärdighet ska du bli befäst. Förtryck ska vara fjärran från dig, du har inget att frukta. Skräcken ska vara borta, den ska inte komma dig nära.

54:15  Om någon angriper dig kommer det inte från mig, den som angriper dig ska falla för dig.

54:16  Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.

54:17  Inget vapen som smids mot dig ska ha framgång, och varje tunga som angriper dig ska du i domen döma skyldig. Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.

Chapter 55

55:1  Hör, alla ni som törstar, kom till vattnet! Och ni som inte har pengar, kom och köp säd och ät! Ja, kom och köp säd utan pengar och vin och mjölk för ingenting.

55:2  Varför ger ni pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte mättar? Hör på mig, så får ni äta gott och er själ njuta av feta rätter.

55:3  Vänd ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta ett evigt förbund med er, den trofasta nåd som jag lovade David.

55:4  Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken.

55:5  Du ska kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig ska skynda till dig för Herren din Guds skull, Israels Helige, för han har förhärligat dig.

55:6  Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

55:7  Den ogudaktige ska lämna sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för han vill gärna förlåta.

55:8  Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.

55:9  Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

55:10  Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit utan vattnar jorden så att den blir fruktbar och grönskar och ger säd till att så och bröd till att äta,

55:11  så ska det vara med ordet som går ut från min mun. Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till.

55:12  Med glädje ska ni dra ut, i frid ska ni föras fram. Bergen och höjderna ska brista ut i jubel inför er, markens alla träd ska klappa i händerna.

55:13  I stället för törnsnår ska cypresser växa upp, i stället för nässlor ska myrten växa upp. Det ska bli till ära för Herren, ett evigt tecken som inte ska utplånas.

Chapter 56

56:1  Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, för snart ska min frälsning komma och min rättfärdighet uppenbaras.

56:2  Salig är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, som tar vara på sabbaten och inte ohelgar den, som avhåller sin hand från att göra något ont.

56:3  Främlingen som sluter sig till Herren ska inte säga: "Herren kommer att skilja mig från sitt folk." Inte heller ska eunucken säga: "Jag är ett förtorkat träd."

56:4  För så säger Herren: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund,

56:5  åt dem ska jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag ska ge dem ett evigt namn som inte ska utplånas.

56:6  De främlingar som sluter sig till Herren och vill tjäna honom och älska Herrens namn och vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten och inte ohelgar den, som håller fast vid mitt förbund,

56:7  dem ska jag föra till mitt heliga berg och ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer ska tas emot på mitt altare, för mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk.

56:8  Så säger Herren Gud, han som samlar Israels fördrivna: Ännu fler ska jag samla till honom, till hans församling.

56:9  Alla ni markens vilda djur, kom och ät, alla ni vilda djur i skogen!

56:10  Hans väktare är alla blinda, de märker ingenting. De är alla stumma hundar som inte kan skälla. De ligger och drömmer, de älskar att slumra.

56:11  Men de är glupska hundar, de blir aldrig mätta. Och de ska vara herdar, de som inget förstår! Alla går sin egen väg, var och en söker sin egen fördel, allesammans.

56:12  "Kom, jag hämtar vin, vi berusar oss med starka drycker! Och morgondagen ska bli som i dag, ja, ännu bättre!"

Chapter 57

57:1  Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.

57:2  Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt fram kommer till vila på sina läger.

57:3  Men ni, kom fram hit, ni söner till spåkvinnor, ni barn till äktenskapsbrytare och prostituerade.

57:4  Vem gör ni er lustiga över? Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan? Är ni inte upprorets barn, lögnens avkomma,

57:5  ni som under alla gröna träd brinner av lust till avgudarna, ni som slaktar era barn i dalarna nere i bergsklyftorna.

57:6  Ravinens hala stenar är din del, de, just de, är din lott. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Ska jag vara nöjd med sådant?

57:7  Du ordnade din bädd på höga och stora berg, dit gick du för att offra slaktoffer.

57:8  Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken. Du övergav mig, klädde av dig, steg upp i din säng och gjorde den rymlig. Du ingick förbund med dem som du älskade att gå i säng med, du såg dem nakna.

57:9  Du gick till kungen med olja och använde många väldoftande salvor. Du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner till dödsriket.

57:10  Du blev trött av din långa färd, men du sade inte: "Det är lönlöst." Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.

57:11  Vem var du rädd för och fruktade, eftersom du bedrog mig? Du har inte kommit ihåg mig eller brytt dig om mig. Jag har varit tyst, och det sedan länge – är det därför du inte fruktar mig?

57:12  Men jag ska visa hur det är med din rättfärdighet och dina verk, de kommer inte att hjälpa dig.

57:13  När du ropar får din avgudasamling rädda dig. En vind ska ta med dem allihop, en fläkt ska föra bort dem. Men den som tar sin tillflykt till mig ska få landet till arvedel och mitt heliga berg till besittning.

57:14  Man ska säga: "Bana väg, bana och röj väg! Ta bort stötestenarna från mitt folks väg!"

57:15  För så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

57:16  Jag ska inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, för då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.

57:17  Jag var vred över hans girighetssynd, jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville.

57:18  Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom. Jag vill ge tröst åt honom och hans sörjande,

57:19  skapa lovsång på deras läppar, frid för den som är fjärran och frid för den som är nära, säger Herren. Jag ska bota honom.

57:20  Men de gudlösa är som ett upprört hav som inte kan vara stilla, vars vågor rör upp dy och smuts.

57:21  Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.

Chapter 58

58:1  Ropa för full hals, håll inte tillbaka. Höj din röst som en basun och förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs hus deras synder.

58:2  De söker mig dag efter dag och vill gärna lära känna mina vägar, som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rätta domslut och vill komma nära Gud.

58:3  "Varför fastar vi när du inte ser det? Varför späker vi oss när du inte märker det?" Men se, på er fastedag sköter ni era sysslor och driver alla era arbetare hårt.

58:4  Ni håller er fasta med gräl och bråk, ni slåss med onda nävar. Ni fastar i dag inte på sådant sätt att er röst blir hörd i höjden.

58:5  Är det en sådan fasta jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sitter i säck och aska, kallar du det en fasta, en dag som behagar Herren?

58:6  Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok!

58:7  Dela ditt bröd med den hungrige, ge de fattiga och hemlösa en boning, klä den nakne när du ser honom och dra dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

58:8  Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen och ditt helande växa fram med hast. Din rättfärdighet ska gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.

58:9  Då ska Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, ska han säga: "Här är jag." Om du gör dig av med alla ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord,

58:10  om du delar med dig av vad du har åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då ska ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli som middagens ljus.

58:11  Och Herren ska alltid leda dig, han ska mätta dig i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du ska vara som en vattenrik trädgård och likna en källa vars vatten aldrig sinar.

58:12  Dina avkomlingar ska bygga upp de gamla ruinerna, du ska återställa grundvalar från forna generationer. Du ska kallas "den som murar igen sprickor", "den som återställer stigar så att man kan bo i landet".

58:13  Om du hindrar din fot på sabbaten från att sköta dina sysslor på min heliga dag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och ärad, om du ärar den genom att inte gå egna vägar och inte sköta dina sysslor eller tala tomma ord,

58:14  då ska du få fröjda dig i Herren, och jag ska föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har Herrens mun talat.

Chapter 59

59:1  Se, Herrens hand är inte för kort för att frälsa, hans öra är inte för dövt för att höra.

59:2  Nej, det är era missgärningar som skiljer er från er Gud, era synder döljer hans ansikte för er så att han inte hör er.

59:3  För era händer är fläckade av blod, era fingrar av skuld. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram ondska.

59:4  Ingen ropar efter rättfärdighet, ingen dömer med sanning. De litar till tomhet och talar lögn, de går havande med olycka och föder fördärv.

59:5  De kläcker ormägg och väver spindelnät. Den som äter av deras ägg dör, och krossas ett kommer det ut en orm.

59:6  Deras spindelnät duger inte till kläder, de kan inte skyla sig själva med vad de tillverkat. Deras verk är ondskans verk, deras händer utövar våld.

59:7  Deras fötter rusar till det som är ont, de är snabba att spilla oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och elände råder på deras vägar.

59:8  Fridens väg känner de inte, rätten följer inte i deras spår. De går krokiga stigar, ingen som vandrar dem vet vad frid är.

59:9  Därför är rättvisan fjärran från oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi väntar på ljus, men här råder mörker, på solsken, men vi vandrar i dunkel.

59:10  Vi famlar som blinda längs väggen, famlar som om vi inte hade ögon. Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning. Bland de friska är vi som döda.

59:11  Vi brummar alla som björnar och kuttrar sorgset som duvor. Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte, efter frälsning, men den är fjärran från oss.

59:12  Våra brott inför dig är många, våra synder vittnar mot oss. Våra brott följer med oss, vi känner våra missgärningar.

59:13  Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vänt vår Gud ryggen. Vi har talat förtryck och avfall, tänkt ut och fört fram lögnaktiga ord från våra hjärtan.

59:14  Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, för sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram.

59:15  Sanningen har försvunnit, och den som undviker det onda blir plundrad. Detta såg Herren, och han var missnöjd med att det inte fanns någon rättvisa.

59:16  Han såg att ingen steg fram, han var förundrad över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet stödde honom.

59:17  Han klädde sig i rättfärdighet som pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som klädsel och svepte sig i lidelse som en mantel.

59:18  Efter deras gärningar ska han löna dem, med vrede över hans motståndare, hämnd över hans fiender. Han ska löna kustländerna för vad de har gjort.

59:19  Så ska man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram som en flod, ska Herrens Ande driva honom på flykten.

59:20  Återlösaren ska komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sitt uppror, säger Herren.

59:21  Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.

Chapter 60

60:1  Stå upp, stråla, för ditt ljus kommer och Herrens härlighet går upp över dig.

60:2  Se, mörker ska täcka jorden och töcken folken, men över dig ska Herren gå upp, hans härlighet ska uppenbaras över dig.

60:3  Hednafolk ska vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.

60:4  Lyft din blick och se dig omkring: Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer från fjärran, dina döttrar bärs fram på armen.

60:5  Då ska du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta ska bäva och vidga sig, för havets rikedomar ska föras till dig, folkens skatter ska tillfalla dig.

60:6  Skaror av kameler ska täcka dig, unga kameler från Midjan och Efa. Från Saba kommer de alla, de bär guld och rökelse och förkunnar Herrens lov.

60:7  Alla Kedars hjordar ska samlas till dig, Nebajots baggar ska stå till din tjänst. De ska offras till välbehag på mitt altare, och jag ska förhärliga min härlighets hus.

60:8  Vilka är dessa som kommer flygande som moln, som duvor till sitt duvslag?

60:9  Kustländerna hoppas på mig, främst kommer Tarshishskepp för att föra hem dina söner från fjärran land. De har med sig silver och guld åt Herren din Guds namn, åt Israels Helige, för han förhärligar dig.

60:10  Främlingar ska bygga upp dina murar och deras kungar ska betjäna dig, för jag slog dig i min vrede men i min nåd förbarmar jag mig över dig.

60:11  Dina portar ska ständigt stå öppna, varken dag eller natt ska de stängas, så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar föras med i tåget.

60:12  För det folk eller rike som inte vill tjäna dig ska gå under, sådana folk ska förgöras helt.

60:13  Libanons härlighet ska komma till dig, både cypress och alm och buxbom, för att pryda min helgedoms plats. Jag vill göra platsen för mina fötter härlig.

60:14  Bugande ska dina förtryckares söner komma till dig, alla som föraktade dig ska falla ner för dina fötter. Och de ska kalla dig "Herrens stad", "Israels Heliges Sion".

60:15  I stället för att du var övergiven och hatad så att ingen ville ta vägen genom dig, ska jag göra dig till härlighet för evigt, till en fröjd från släkte till släkte.

60:16  Du ska dia folkens mjölk, kungabröst ska du dia. Då ska du förstå att jag, Herren, är din frälsare, att Jakobs Mäktige är din återlösare.

60:17  Jag ska ge guld i stället för koppar, silver i stället för järn, koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Jag ska sätta friden till din överhet, rättfärdigheten till din härskare.

60:18  Man ska inte mer höra om våld i ditt land eller förödelse och förstörelse inom dina gränser, utan du ska kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång.

60:19  Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen, månen ska inte lysa dig med sitt sken. Herren ska vara ditt eviga ljus, din Gud ska vara din härlighet.

60:20  Din sol ska inte mer gå ner, din måne inte mer avta, för Herren ska vara ditt eviga ljus och dina sorgedagar ska vara slut.

60:21  Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga och besitta landet för evigt, som ett skott av min plantering, som ett verk av mina händer för att förhärliga mig.

60:22  Av den minste ska det bli tusen, av den ringaste ett stort folk. Jag, Herren, ska låta det ske snabbt när dess tid kommer.

Chapter 61

61:1  Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna,

61:2  att förkunna ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla sörjande,

61:3  att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande. Och de ska kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av Herren till hans förhärligande.

61:4  De ska bygga upp gamla ruiner, upprätta det som förr legat öde. De ska bygga upp ruinstäderna igen, platser som varit öde i generation efter generation.

61:5  Främlingar ska stå och valla era hjordar, utlänningar sköta era åkrar och vingårdar.

61:6  Och ni ska heta "Herrens präster", man ska kalla er: "Vår Guds tjänare". Ni ska få njuta av hednafolkens skatter och ståta med deras härlighet.

61:7  Ni ska få dubbelt igen för er skam, och de som förödmjukades ska nu jubla över sin del. Därför ska de få en dubbel lott i sitt land, evig glädje ska de få,

61:8  för jag, Herren, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rofferi. Jag ska ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.

61:9  Deras släkte ska vara känt bland folken, deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem ska förstå att de är det släkte som Herren har välsignat.

61:10  Jag gläder mig stort i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, för han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, som när brudgummen sätter turbanen på sitt huvud, som när bruden pryder sig med sina smycken.

61:11  För liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så ska Herren Gud låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla folk.

Chapter 62

62:1  För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag inte unna mig någon ro förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning som ett brinnande bloss.

62:2  Folken ska se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du ska få ett nytt namn, som Herrens mun ska bestämma.

62:3  Du ska vara en härlig krona i Herrens hand, ett kungligt diadem i din Guds hand.

62:4  Du ska inte mer kallas "den övergivna", ditt land ska inte mer kallas "ödemark", utan du ska heta "min kära" och ditt land "den äkta hustrun", för Herren har dig kär, ditt land har fått sin äkta man.

62:5  För som när en ung man gifter sig med en jungfru, så ska dina barn gifta sig med dig, och som en brudgum jublar över sin brud, så ska din Gud jubla över dig.

62:6  På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro,

62:7  och ge honom ingen ro förrän han upprättar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.

62:8  Herren har lovat med ed vid sin högra hand och sin starka arm: Jag ska inte mer ge din säd som mat åt dina fiender, och främlingar ska inte dricka ditt nya vin, frukten av din möda.

62:9  De som samlar in säden ska få äta den och lova Herren, och de som skördar vinet ska få dricka det på min helgedoms förgårdar.

62:10  Gå fram, fram genom portarna, bana väg för folket! Röj, röj en väg och rensa bort stenarna, res ett baner för folken!

62:11  Se, Herren förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.

62:12  Man ska kalla dem "det heliga folket", "Herrens återlösta". Och du ska kallas "den eftersökta", "staden som inte blir övergiven".

Chapter 63

63:1  Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så ståtlig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? "Det är jag som talar i rättfärdighet, som är mäktig att frälsa."

63:2  Varför är din dräkt så röd, varför liknar dina kläder en vintrampares?

63:3  "Jag har trampat vinpressen själv, ingen bland folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min harm. Deras blod stänkte på mina kläder, och jag fick hela min dräkt fläckad.

63:4  För hämndens dag var i mitt hjärta och året för min återlösning hade kommit.

63:5  Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare. Jag stod där förundrad, men det fanns ingen som stödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min vrede stödde mig.

63:6  Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna i min harm, jag lät deras blod rinna ner på jorden."

63:7  Jag vill förkunna Herrens nådegärningar, Herrens lov, efter allt som Herren har gjort för oss, allt det goda som han gjort för Israels hus efter sin barmhärtighet och stora nåd.

63:8  Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika." Och han blev deras frälsare.

63:9  I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar.

63:10  Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.

63:11  Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,

63:12  han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och gjorde sig ett evigt namn,

63:13  han som förde dem genom djupen så att de likt springare i öknen inte stapplade?

63:14  Som när boskap går ner i dalen fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

63:15  Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig.

63:16  Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.

63:17  Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar, och varför förhärdar du våra hjärtan så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

63:18  En kort tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom.

63:19  Vi har blivit som de som du aldrig har varit herre över, som inte har uppkallats efter ditt namn.

Chapter 64

64:1  O, att du rev isär himlen och kom ner så att bergen bävade inför dig,

64:2  som när eld antänder ris och elden får vattnet att koka, så att ditt namn blir känt för dina fiender och hednafolken darrar för dig.

64:3  När du gjorde förunderliga gärningar som vi inte väntade oss, då kom du ner och bergen bävade inför dig.

64:4  Aldrig har någon hört, inget öra har uppfattat, inget öga har sett en annan Gud än dig, som gör sådant för dem som väntar på honom.

64:5  Du kom för att hjälpa dem som gjorde det rätta med fröjd, som tänkte på dig på dina vägar. Men se, du blev vred när vi syndade. Det har vi gjort länge – ska vi någonsin bli frälsta?

64:6  Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. Vi vissnar alla som löv, och som en vind sveper våra missgärningar bort oss.

64:7  Ingen åkallar ditt namn, ingen vaknar för att hålla sig till dig, för du har dolt ditt ansikte för oss, överlämnat oss åt vår missgärning.

64:8  Men Herre, du är vår Far. Vi är leran, och du är den som format oss, vi är alla verk av din hand.

64:9  Var då inte så oerhört vred, Herre, tänk inte för alltid på vår missgärning. Tänk på att vi alla är ditt folk.

64:10  Dina heliga städer är en öken. Sion är en öken, Jerusalem en ödemark.

64:11  Vårt heliga och härliga hus, där våra fäder lovade dig, är eldens byte. Allt som är dyrbart för oss har lämnats åt förödelsen.

64:12  Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre? Kan du tiga och låta oss lida så mycket?

Chapter 65

65:1  Jag lät mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag."

65:2  Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar den väg som inte är god, som följer sina egna tankar,

65:3  ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,

65:4  de håller till bland gravar och tillbringar nätter i gömda nästen, de äter svinkött och har oren mat i sina kärl.

65:5  De säger: "Håll dig undan! Kom inte nära mig, för jag är heligare än du." De är som rök i min näsa, en eld som brinner dagen lång.

65:6  Se, det står skrivet inför mig: Jag tiger inte förrän jag gett dem vad de förtjänar, gett det i deras famn,

65:7  för både deras egna missgärningar och deras fäders, säger Herren, för att de tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag ska mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort.

65:8  Så säger Herren: När man finner saft i en druvklase säger man: "Förstör den inte! Det finns välsignelse i den." Så ska också jag göra för mina tjänares skull, jag ska inte förgöra dem alla.

65:9  Jag ska låta en avkomma gå ut från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg, för mina utvalda ska besitta landet och mina tjänare ska bo där.

65:10  För mitt folk, som frågar efter mig, ska Saron bli en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för kor.

65:11  Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Lyckan och häller upp blandat vin åt Ödet,

65:12  jag ska låta svärdet bli ert öde. Alla ska ni få böja er ner för att slaktas, för ni svarade inte när jag kallade, ni lyssnade inte när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.

65:13  Därför säger Herren Gud så: Se, mina tjänare ska äta, men ni ska hungra. Mina tjänare ska dricka, men ni ska törsta. Mina tjänare ska glädjas, men ni ska skämmas.

65:14  Mina tjänare ska jubla i hjärtats fröjd, men ni ska ropa i hjärtats plåga och jämra er i förtvivlan.

65:15  Ni ska överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren Gud ska döda dig. Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.

65:16  Den som välsignar sig i landet ska välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som ger sin ed i landet ska svära vid Sanningens Gud, för de forna bedrövelserna är glömda och dolda för mina ögon.

65:17  Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det.

65:18  Nej, fröjda er och jubla för evigt över det som jag skapar! För se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

65:19  Jag ska jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där ska inte mer höras gråt eller klagan.

65:20  Där ska inte mer finnas spädbarn som lever bara några dagar, eller gamla män som inte uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder ska syndaren drabbas av förbannelsen.

65:21  De ska bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och äta deras frukt.

65:22  När de bygger hus ska andra inte bo i dem, när de planterar något ska andra inte äta av det. Mitt folks ålder ska bli som ett träds ålder, mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.

65:23  De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av Herren, de och deras efterkommande tillsammans.

65:24  Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra.

65:25  Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger Herren.

Chapter 66

66:1  Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden är mina fötters pall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?

66:2  Allt detta har min hand gjort så att det blev till, säger Herren. Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som fruktar mitt ord.

66:3  Den som slaktar en oxe är som en som dödar en människa, den som offrar ett lamm är som en som bryter nacken på en hund, den som bär fram ett matoffer är som en som bär fram svinblod, den som offrar rökelse är som den som hyllar en avgud. De har valt att gå sina egna vägar och har sin själs glädje i sina vidrigheter.

66:4  Därför ska också jag välja deras ofärd och låta det de fruktar drabba dem. För jag ropade, men ingen svarade, jag talade, men ingen lyssnade. De gjorde det som var ont i mina ögon, de valde det som misshagade mig.

66:5  Hör Herrens ord, ni som fruktar hans ord! Era bröder som hatar er och stöter bort er för mitt namns skull, de säger: "Herren kan visa sin härlighet så att vi får se er glädje!" Men de ska få skämmas.

66:6  Hör hur det larmar i staden, hör rösten från templet, rösten av Herren som ger sina fiender vad de förtjänar!

66:7  Innan Sion har känt några värkar föder hon, innan hon känt någon vånda har hon fött en son.

66:8  Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på ett ögonblick, eftersom Sion föder sina barn redan när värkarna börjar?

66:9  Skulle jag öppna moderlivet men inte låta födseln ske? säger Herren. Eller skulle jag som låter födseln ske sedan hålla tillbaka barnet? säger din Gud.

66:10  Gläd er med Jerusalem, fröjda er med henne, alla ni som älskar henne! Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne,

66:11  så att ni får dia er mätta vid hennes trösterika bröst, suga och njuta av hennes härliga rikedom.

66:12  För så säger Herren: Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens härlighet som en översvämmande älv. Ni ska få dia och bli burna på höften och sitta i knäet och bli smekta.

66:13  Som en mor tröstar sitt barn ska jag trösta er. I Jerusalem ska ni få tröst.

66:14  När ni får se det ska era hjärtan glädjas, era ben ska få liv likt spirande gräs. Herrens hand ska bli känd för hans tjänare, men hans fiender får känna hans vrede.

66:15  För se, Herren ska komma med eld, och hans vagnar är som en stormvind. Han låter sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor,

66:16  för med eld och med sitt svärd ska Herren gå till rätta med alla människor, och många ska bli slagna av Herren.

66:17  De som inviger och renar sig för att gå in i trädgårdarna, anförda av en som står i mitten, de som äter svinkött och annat avskyvärt och möss, de ska alla förgås, säger Herren.

66:18  Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.

66:19  Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Grekland, till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken.

66:20  De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror, på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus.

66:21  Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

66:22  För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren.

66:23  Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren.

66:24  Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.