SweFolk - Psalms

Chapter 1

1:1  Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare,

1:2  utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundarhans ord både dag och natt.

1:3  Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.

1:4  Sådana är inte de gudlösa, de är som agnar som skingras för vinden.

1:5  Därför ska inte de gudlösa bestå vid domen, inte syndarna i de rättfärdigas församling.

1:6  Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet.

Chapter 2

2:1  Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar?

2:2  Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde:

2:3  "Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!"

2:4  Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem.

2:5  Så talar han till dem i sin vrede, slår dem med skräck i sin glödande harm:

2:6  "Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg."

2:7  Jag vill förkunna Herrens beslut, han sade till mig: "Du är min Son, jag har fött dig i dag.

2:8  Be mig, så ger jag dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom.

2:9  Du ska krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkärl."

2:10  Var nu kloka, ni kungar, ta varning, ni domare på jorden!

2:11  Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan!

2:12  Ge Sonen hyllningskyss, så att han inte vredgas och ni går under på er väg, för hans vrede kan snabbt blossa upp. Saliga är alla som flyr till honom.

Chapter 3

3:2  Herre, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig,

3:3  många säger om min själ: "Han får ingen frälsning hos Gud." Sela

3:4  Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud.

3:5  Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela

3:6  Jag lade mig ner och somnade, jag vaknade igen, för Herren stöder mig.

3:7  Jag fruktar inte tiotusen man som omringar mig från alla håll.

3:8  Res dig, Herre! Fräls mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de gudlösas tänder. Frälsningen finns hos Herren. Låt din välsignelse vila över ditt folk! Sela

Chapter 4

4:2  Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud! När jag är trängd ger du mig rum. Förbarma dig över mig och hör min bön!

4:3  Höga herrar, hur länge ska ni kränka min heder? Hur länge ska ni älska tomhet och jaga efter lögn? Sela

4:4  Ni ska veta hur underbart Herren tar till sig sin trogne, Herren hör när jag ropar till honom.

4:5  Grips ni av vrede, synda inte! Tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Sela

4:6  Bär fram rätta offer och lita på Herren.

4:7  Många säger: "Vem kan visa oss det goda?" Låt ditt ansiktes ljus lysa över oss, Herre!

4:8  Du har gett mig glädje i hjärtat, mer än när andra får säd och vin i mängd. I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du, Herre, låter mig bo i trygghet.

Chapter 5

5:2  Hör mina ord, Herre, tänk på mina suckar!

5:3  Lyssna när jag ropar, min kung och min Gud! Till dig går min bön.

5:4  Herre, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar.

5:5  Du är inte en Gud som älskar ondska, den som är ond får inte bo hos dig.

5:6  De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla förbrytare.

5:7  Du förgör dem som ljuger, Herren avskyr den som är blodtörstig och falsk.

5:8  Men genom din stora nåd får jag gå in i ditt hus, jag får tillbe i vördnad för dig, vänd mot ditt heliga tempel.

5:9  Herre, led mig i din rättfärdighet för mina förföljares skull, jämna din väg för mig.

5:10  Det finns ingen sanning i deras mun. Deras inre är fördärv, deras strupe är en öppen grav och sin tunga gör de hal.

5:11  Döm dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli deras fall! Driv bort dem för deras många brott, eftersom de gör uppror mot dig.

5:12  Men alla som flyr till dig ska få glädjas, de ska jubla i evighet. Du beskyddar dem, de som älskar ditt namn ska få fröjdas i dig, för du, Herre, välsignar den rättfärdige. Du täcker honom med nåd som en sköld.

Chapter 6

6:2  Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din glöd!

6:3  Förbarma dig över mig, Herre, för jag är kraftlös. Hela mig, Herre, för jag är förskräckt i mitt innersta,

6:4  min själ är skräckslagen. Herre, hur länge?

6:5  Kom tillbaka, Herre, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull!

6:6  I döden tänker ingen på dig. Vem tackar dig i dödsriket?

6:7  Jag är så trött av mitt suckande. Varje natt fuktar jag min bädd, jag dränker min säng med mina tårar.

6:8  Mina ögon är mörka av sorg, de har åldrats av alla mina fiender.

6:9  Bort från mig, alla förbrytare, för Herren har hört min högljudda gråt.

6:10  Herren har hört mitt rop om nåd, Herren har tagit emot min bön. Alla mina fiender ska skämmas och bli skräckslagna, plötsligt ska de vika tillbaka med skam.

Chapter 7

7:2  Herre min Gud, jag flyr till dig. Fräls mig från alla som jagar mig, rädda mig!

7:3  Annars river de min själ som lejon, rycker bort mig utan räddning.

7:4  Herre min Gud, om jag har gjort detta, om jag har orätt på mina händer,

7:5  om jag lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak –

7:6  låt då fienden jaga min själ och hinna upp mig, låt honom trampa mitt liv till marken och lägga min ära i stoftet. Sela

7:7  Res dig, Herre, i din vrede, stå upp mot mina fienders raseri! Vakna till min hjälp, du som har kallat till dom.

7:8  Låt skaran av folkslag samlas omkring dig, trona åter över dem i höjden.

7:9  Herren håller dom över folken. Döm mig, Herre, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som täcker mig.

7:10  Gör slut på de gudlösas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.

7:11  Min sköld är hos Gud, han frälser dem som har ärliga hjärtan.

7:12  Gud är en rättfärdig domare, en Gud som visar sin vrede varje dag.

7:13  Om någon inte omvänder sig slipar han sitt svärd, han spänner sin båge och laddar den,

7:14  han förbereder sina dödliga vapen och gör sina pilar brinnande.

7:15  Se, han är dräktig med ondska, han går havande med olycka och föder lögn.

7:16  Han gräver en grop och gör den djup, men faller själv i graven han grävde.

7:17  Hans ondska slår tillbaka mot hans eget huvud, hans våld drabbar hans egen hjässa. Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet och lovsjunga Herren den Högstes namn.

Chapter 8

8:2  Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som satt ditt majestät på himlen!

8:3  Av barns och spädbarns mun har du berett en makt för dina fienders skull, för att förgöra fiende och hämnare.

8:4  När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat –

8:5  vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?

8:6  En liten tid lät du honom vara lägre än Gud, med ära och härlighet krönte du honom.

8:7  Du satte honom att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter:

8:8  alla får och oxar liksom vildmarkens djur,

8:9  himlens fåglar och havets fiskar, de som vandrar havens vägar. Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!

Chapter 9

9:2  Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.

9:3  Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

9:4  Mina fiender viker tillbaka, de faller och förgås inför ditt ansikte,

9:5  för du har hävdat min rätt och fört min talan. Du sitter på din tron som en rättfärdig domare.

9:6  Du har straffat hedningarna och förgjort de gudlösa, utplånat deras namn för alltid och för evigt.

9:7  Fienden är borta, utrotad för alltid. Du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat.

9:8  Herren regerar för evigt, han har rest sin tron till dom.

9:9  Han ska döma världen med rättfärdighet, hålla dom bland folken med rättvisa.

9:10  Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

9:11  De som känner ditt namn litar på dig, för du överger inte dem som söker dig, Herre.

9:12  Lovsjung Herren som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken,

9:13  för han som straffar blodsdåd kommer ihåg dem, han glömmer inte de svagas rop.

9:14  Förbarma dig över mig, Herre! Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig från dödens portar

9:15  för att förkunna allt ditt lov och jubla över din frälsning i dottern Sions portar.

9:16  Hedningarna sjönk i den grav som de grävde, deras fot fastnade i nätet de lade ut.

9:17  Herren har gjort sig känd, han har skipat rätt. Den gudlöse snärjs av sin egen gärning. Higgajón, Sela

9:18  De gudlösa ska vika tillbaka ner i dödsriket, alla hedningar som glömmer Gud.

9:19  Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt.

9:20  Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte. Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor. Sela

Chapter 10

10:1  Herre, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider?

10:2  De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt,

10:3  för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar Herren.

10:4  I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud.

10:5  Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender.

10:6  Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka."

10:7  Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka.

10:8  Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige.

10:9  Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät.

10:10  Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.

10:11  Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

10:12  Res dig, Herre! Gud, lyft din hand, glöm inte de svaga!

10:13  Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars?

10:14  Du ser det, du ser olycka och sorg för att ta det i din hand. Den olycklige lämnar sig åt dig, du är den faderlöses hjälpare.

10:15  Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshet tills du inte ser den mer!

10:16  Herren är kung i evigheters evighet, hedningar försvinner ur hans land.

10:17  Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem

10:18  för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord ska aldrig mer sprida skräck.

Chapter 11

11:1  Till Herren tar jag min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: "Fly som en fågel till bergen!

11:2  Se, de gudlösa spänner bågen, de lägger sin pil på strängen för att skjuta i mörkret mot dem som har ärliga hjärtan.

11:3  När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?"

11:4  Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn.

11:5  Herren prövar den rättfärdige, men hans själ hatar den gudlöse och den som älskar våld.

11:6  Han ska låta glödande kol och svavel regna över de gudlösa, en glödhet vind är bägaren de får dricka,

11:7  för Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De ärliga ska se hans ansikte.

Chapter 12

12:2  Fräls, Herre! De fromma är borta, de trofasta är försvunna bland människors barn.

12:3  De ljuger för varandra, de talar med hala läppar och dubbelt hjärta.

12:4  Herre, utrota alla hala läppar och tungan som talar stora ord,

12:5  dem som säger: "Med vår tunga har vi makt, våra läppar är med oss. Vem är herre över oss?"

12:6  "De svaga förtrycks och de fattiga klagar – nu griper jag in", säger Herren, "jag ska ge frälsning åt den som längtar efter det."

12:7  Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger.

12:8  Du, Herre, ska bevara dem, du ska för evigt beskydda dem från detta släkte. Runt omkring går gudlösa fram, när det usla hålls högt bland människors barn.

Chapter 13

13:2  Hur länge, Herre? Ska du glömma mig för evigt? Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig?

13:3  Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag? Hur länge ska min fiende triumfera över mig?

13:4  Se mig, svara mig, Herre min Gud! Ge mina ögon ljus så att jag inte somnar in i döden.

13:5  Låt inte min fiende säga: "Jag besegrade honom!" eller mina ovänner jubla när jag vacklar.

13:6  Men jag litar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herren, för han är god mot mig.

Chapter 14

14:1  Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda.

14:2  Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.

14:3  Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

14:4  Förstår de ingenting, alla dessa förbrytare som äter mitt folk som bröd och inte åkallar Herren?

14:5  Där grips de av skräck, för Gud är med de rättfärdigas släkte.

14:6  Ni hånar den svages råd, menHerren är hans tillflykt.

14:7  O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Herren gör slut på sitt folks fångenskap, då ska Jakob jubla och Israel glädjas.

Chapter 15

15:1  Herre, vem får vara i ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg?

15:2  Den som lever rent och handlar rätt och talar sanning av hjärtat –

15:3  den som inte förtalar med sin tunga, som inte gör sin nästa illa och inte drar skam över sin granne,

15:4  den som föraktar den förkastlige men ärar dem som vördar Herren, som inte bryter sin ed även om det smärtar,

15:5  som inte ockrar med sina pengar eller tar mutor mot den oskyldige. Den som handlar så ska aldrig någonsin vackla.

Chapter 16

16:1  Bevara mig, Gud, för jag flyr till dig.

16:2  Jag säger till Herren: "Du är min Herre, jag har inget gott utom dig.

16:3  De heliga i landet, de härliga, hos dem har jag all min glädje."

16:4  De som jagar efter andra gudar får många sorger. Jag offrar inte deras dryckesoffer av blod, jag tar inte deras namn på mina läppar.

16:5  Herren är min lott och min bägare, du tryggar min arvedel.

16:6  En ljuvlig lott har tillfallit mig, ett underbart arv har jag fått.

16:7  Jag prisar Herren som ger mig råd. Även mitt inre förmanar mig om natten.

16:8  Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte.

16:9  Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg,

16:10  för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se förgängelsen.

16:11  Du visar mig livets väg. Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.

Chapter 17

17:1  Herre, hör en rättfärdig sak! Lyssna till mitt rop, vänd ditt öra till min bön. Den kommer inte från falska läppar.

17:2  Från dig kommer min dom, dina ögon ser vad som är rätt.

17:3  Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten, du rannsakar mig men finner inget. Ingen ond tanke går ut ur min mun.

17:4  Vad människor än gör aktar jag mig för de våldsammas vägar genom dina läppars ord.

17:5  Mina steg går stadigt på dina stigar, mina fötter stapplar inte.

17:6  Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!

17:7  Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare.

17:8  Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga

17:9  från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig.

17:10  De stänger sitt förhärdade hjärta, de tar stora ord i sin mun.

17:11  Nu är de runt mig var vi än går, de siktar med sina ögon för att slå mig till marken.

17:12  De liknar ett rovlystet lejon, ett ungt lejon som ligger på lur.

17:13  Res dig, Herre! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda min själ med ditt svärd från den gudlöse,

17:14  med din hand från människorna, Herre, från denna världens människor som har sin del i detta livet. Du fyller deras buk med dina gåvor, de har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn.

17:15  Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn när jag vaknar.

Chapter 18

18:1  Hjärtligt kär har jag dig, Herre min styrka,

18:3  Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn!

18:4  Jag ropar till Herren, den högt lovade, och jag blir frälst från mina fiender.

18:5  Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig,

18:6  dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror mötte mig.

18:7  I min nöd åkallade jag Herren, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron.

18:8  Då skakade jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade av hans brinnande vrede.

18:9  Rök steg ur hans näsa och förtärande eld ur hans mun, det gnistrade av glöd från honom.

18:10  Han sänkte himlen och steg ner med mörka moln under sina fötter,

18:11  han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.

18:12  Han gjorde mörker till sitt skydd, till sin hydda runt omkring honom: mörka vatten, tjocka moln.

18:13  Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och glödande kol.

18:14  Herren dundrade i himlen, den Högste höjde sin röst med hagel och glödande kol.

18:15  Han sköt sina pilar och skingrade dem, blixtar i mängd och förvirrade dem.

18:16  Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottades för din tillrättavisning, Herre, för din vredes stormvind.

18:17  Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen.

18:18  Han räddade mig från min mäktige fiende, från dem som hatade mig och var starkare än jag.

18:19  De anföll mig på min olyckas dag, men Herren var mitt stöd.

18:20  Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig.

18:21  Herren var god mot mig efter min rättfärdighet, han lönade mig efter mina händers renhet,

18:22  för jag har hållit mig på Herrens vägar och inte avfallit från min Gud.

18:23  Jag har haft alla hans domar för ögonen och inte avvisat hans stadgar.

18:24  Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd.

18:25  Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

18:26  Mot den trogne är du trofast, mot den fullkomlige är du fullkomlig.

18:27  Mot den rene är du ren, men mot den falske är du vrång.

18:28  Ja, du frälser ett förtryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

18:29  Du låter min lampa brinna klart, Herren min Gud lyser upp mitt mörker.

18:30  Med dig slår jag ner en armé, med min Gud stormar jag murar.

18:31  Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.

18:32  Vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?

18:33  Gud, du rustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig,

18:34  du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.

18:35  Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.

18:36  Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor.

18:37  Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.

18:38  Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem.

18:39  Jag krossade dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter.

18:40  Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig.

18:41  Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag.

18:42  De ropade, men ingen räddare fanns, till Herren, men han svarade dem inte.

18:43  Jag malde dem till stoft för vinden, jag slängde ut dem som smuts på gatan.

18:44  Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud över hednafolk, folk som jag inte kände blev mina tjänare.

18:45  Så snart de hörde om mig lydde de mig, främlingar kröp för mig.

18:46  Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen.

18:47  Herren lever! Lovad är min klippa, upphöjd är min frälsnings Gud!

18:48  Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig.

18:49  Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän.

18:50  Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre, och lovsjunga ditt namn, för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde, mot David och hans ätt till evig tid.

Chapter 19

19:2  Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.

19:3  Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt,

19:4  utan tal och utan ord, utan att man hör deras röst.

19:5  Deras röst når ut över hela jorden, deras ord till världens ände. I himlen har han gjort en hydda åt solen.

19:6  Den liknar en brudgum som kommer ut ur sin kammare, den jublar som en hjälte över att löpa sin bana.

19:7  Vid himlens ena ände går den upp och följer sitt kretslopp till den andra. Ingenting är dolt för dess hetta.

19:8  Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor.

19:9  Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen.

19:10  Herrens vördnad är ren, den består för evigt. Herrens domar är sanna, de är alla rättfärdiga.

19:11  De är mer värda än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung.

19:12  Genom dem blir din tjänare varnad. Den som följer dem får stor lön.

19:13  Vem märker hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

19:14  Bevara också din tjänare från de fräcka, låt dem inte få makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår synd. Låt min muns ord och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och återlösare.

Chapter 20

20:2  Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bevara dig.

20:3  Må han sända dig hjälp från helgedomen och stödja dig från Sion.

20:4  Må han minnas alla dina offer och ta emot dina brännoffer med välbehag. Sela

20:5  Må han ge dig vad ditt hjärta önskar och fullborda alla dina planer.

20:6  Vi ska jubla över din frälsning och lyfta baneret i vår Guds namn. Må Herren uppfylla alla dina böner!

20:7  Nu vet jag att Herren frälser sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel med sin högra hands frälsande storverk.

20:8  Vissa prisar vagnar och andra hästar, men vi prisar Herren vår Guds namn.

20:9  De sjunker ner och faller, men vi reser oss och står raka. Herre, fräls! Må kungen svara oss när vi ropar.

Chapter 21

21:2  Herre, kungen gläds över din makt, hur högt jublar han inte över din frälsning!

21:3  Du ger honom vad hans hjärta begär, du nekar honom inte vad hans läppar ber om. Sela

21:4  Du möter honom med rika välsignelser, du sätter en krona av rent guld på hans huvud.

21:5  Han bad dig om liv och du gav honom det, långt liv i evigheters evighet.

21:6  Stor blir hans ära genom din frälsning, majestät och härlighet skänker du honom.

21:7  Du gör honom till välsignelse för evigt, du fyller honom med glädje inför ditt ansikte,

21:8  för kungen litar på Herren. Genom den Högstes nåd ska han inte vackla.

21:9  Din hand ska nå alla dina fiender, din högra hand ska nå dem som hatar dig.

21:10  Du ska sätta dem som i en glödande ugn när du visar ditt ansikte. Herren ska sluka dem i sin vrede, eld ska förtära dem.

21:11  Du ska utrota deras livsfrukt från jorden, deras avkomma från människors barn,

21:12  för de ville dra ondska över dig, de smidde listiga planer men förmår ingenting.

21:13  Du ska driva dem tillbaka, du ska sikta med din båge mot deras ansikten. Res dig, Herre, i din makt! Vi vill spela och sjunga om din väldiga kraft.

Chapter 22

22:2  Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Jag ropar och klagar, men min frälsning är fjärran.

22:3  Min Gud, jag ropar om dagen men du svarar inte, och om natten men får ingen ro.

22:4  Ändå är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

22:5  På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.

22:6  Till dig ropade de och fick hjälp, de förtröstade på dig och behövde inte skämmas.

22:7  Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket.

22:8  Alla som ser mig hånar mig, de grimaserar och skakar på huvudet:

22:9  "Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom."

22:10  Det var du som drog mig ut ur moderlivet, du gjorde mig trygg vid min mors bröst.

22:11  På dig är jag kastad ända från modersskötet, från moderlivet är du min Gud.

22:12  Var inte långt ifrån mig, för nöden är nära och ingen hjälpare finns.

22:13  Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig.

22:14  Som rovlystna, rytande lejon spärrar de upp sitt gap mot mig.

22:15  Jag rinner bort som vatten, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.

22:16  Min kraft är uttorkad som en krukskärva, min tunga fastnar i gommen. Du lägger mig i dödens stoft.

22:17  Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, de har genomborrat mina händer och fötter.

22:18  Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.

22:19  De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.

22:20  Men du, Herre, var inte långt borta! Du min styrka, skynda till min hjälp!

22:21  Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld!

22:22  Fräls mig från lejonets gap och vildoxarnas horn! Du bönhör mig.

22:23  Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.

22:24  Ni som vördar Herren, lova honom! Ära honom, alla Jakobs barn, och bäva för honom, alla Israels barn,

22:25  för han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom.

22:26  Från dig kommer mitt lov i den stora församlingen. Jag ska uppfylla mina löften inför dem som vördar honom.

22:27  De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker Herren ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt.

22:28  Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren, folkens alla släkter ska tillbe inför dig,

22:29  för riket är Herrens och han råder över folken.

22:30  Alla mäktiga på jorden ska äta och tillbe, inför honom ska de böja knä, alla som går ner i stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv.

22:31  Ättlingar ska tjäna honom, kommande släkten ska få höra om Herren. De ska träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som ska födas: att han har gjort det.

Chapter 23

23:1  Herren är min herde, mig ska inget fattas.

23:2  Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

23:3  Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

23:4  Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

23:5  Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

23:6  Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo iHerrens hus för alltid.

Chapter 24

24:1  Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den,

24:2  för han har grundat den på haven och fäst den på de strömmande vattnen.

24:3  Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får komma in i hans helgedom?

24:4  Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.

24:5  Han får välsignelse från Herren och rättfärdighet från sin frälsnings Gud.

24:6  Sådant är släktet som frågar efter honom, de som söker ditt ansikte är Jakobs barn.Sela

24:7  Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in!

24:8  Vem är han, ärans kung? Det är Herren, stark och väldig, Herren, väldig i strid.

24:9  Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in!

24:10  Vem är han, ärans kung? Det är Herren Sebaot, han är ärans kung. Sela

Chapter 25

25:1  Herre, jag lyfter min själ till dig.

25:2  Min Gud, jag litar på dig. Låt mig inte behöva skämmas, låt inte mina fiender triumfera över mig!

25:3  Nej, ingen som hoppas på dig ska skämmas. Skämmas ska de som sviker utan orsak.

25:4  Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar.

25:5  Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid.

25:6  Tänk på din barmhärtighet och din nåd, Herre, för de är av evighet.

25:7  Tänk inte på min ungdoms synder och brott, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, Herre.

25:8  Herren är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

25:9  Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

25:10  Alla Herrens vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.

25:11  För ditt namns skull, Herre, förlåt min synd, för den är stor.

25:12  Den som vördarHerren undervisar han om vägen han ska välja.

25:13  Hans själ ska vila i det goda, och hans ättlingar ska ärva landet.

25:14  Herren är förtrolig med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem.

25:15  Mina ögon ser alltid upp till Herren, för han drar mina fötter ur nätet.

25:16  Vänd dig till mig och förbarma dig över mig, för jag är ensam och betryckt.

25:17  Mitt hjärtas ångest är stor. För mig ut ur min nöd!

25:18  Se hur plågad och trött jag är, förlåt mig alla mina synder.

25:19  Se mina fiender, de är många och hatar mig med våldsamt hat.

25:20  Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte behöva skämmas, för jag flyr till dig.

25:21  Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig.

25:22  Gud, befria Israel ur all dess nöd.

Chapter 26

26:1  Döm mig rättvist, Herre, jag är oskyldig! Jag litar på Herren utan att vackla.

26:2  Granska mig, Herre, och pröva mig, rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

26:3  Jag har din nåd för ögonen och vandrar i din sanning.

26:4  Jag sitter inte hos lögnare och umgås inte med hycklare,

26:5  jag hatar de ondas församling och sitter inte hos de gudlösa.

26:6  Jag tvår mina händer i oskuld och vandrar runt ditt altare, Herre,

26:7  för att höja min röst i tacksamhet och förkunna alla dina under.

26:8  Herre, jag älskar din boning, den plats där din härlighet bor.

26:9  Ryck inte bort min själ med syndare eller mitt liv med de blodtörstiga,

26:10  de som har ondska i sina händer och högra handen full av mutor.

26:11  Jag är oskyldig, befria mig och förbarma dig över mig!

26:12  Min fot står på säker mark. I församlingarna ska jag prisa Herren.

Chapter 27

27:1  Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för?

27:2  När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla.

27:3  Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.

27:4  Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

27:5  Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan.

27:6  Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren.

27:7  Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

27:8  Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag.

27:9  Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud.

27:10  Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.

27:11  Visa mig, Herre, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull.

27:12  Utlämna mig inte åt mina fienders vilja, för falska vittnen stiger fram mot mig och andas våld.

27:13  Jag är viss om att få se Herrens godhet i de levandes land.

27:14  Hoppas på Herren, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på Herren!

Chapter 28

28:1  Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum mot mig! Om du är tyst mot mig, blir jag som de som går ner i graven.

28:2  Hör min bön om nåd när jag ropar till dig, när jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i din helgedom.

28:3  Släpa inte bort mig med gudlösa och förbrytare, med dem som talar vänligt med sin nästa men har ondska i sitt hjärta.

28:4  Löna dem för deras handlingar, för deras onda gärningar. Löna dem för deras händers verk, ge dem för det de har gjort,

28:5  för de bryr sig inte om Herrens gärningar, hans händers verk. Därför ska han riva ner dem och inte bygga upp dem.

28:6  Lovad är Herren, för han har hört mina böner om nåd!

28:7  Herren är min styrka och min sköld. På honom litar mitt hjärta, jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång.

28:8  Herren är sitt folks styrka, han är ett frälsningens värn för sin smorde.

28:9  Fräls ditt folk och välsigna din arvedel! Var deras herde och bär dem för evigt.

Chapter 29

29:1  Ge åt Herren, ni Guds söner, ge åt Herren ära och makt!

29:2  Ge åt Herren hans namns ära, tillbe Herren i helig skrud!

29:3  Herrens röst hörs över vattnen, ärans Gud dundrar, Herren över väldiga vatten.

29:4  Herrens röst är mäktig, Herrens röst är majestätisk.

29:5  Herrens röst knäcker cedrar, Herren knäcker Libanons cedrar.

29:6  Han får dem att hoppa som kalvar, Libanon och Sirjon som unga vildoxar.

29:7  Herrens röst klyver luften med flammande eld,

29:8  Herrens röst får öknen att bäva, Herren får Kadesh öken att bäva.

29:9  Herrens röst får hindar att föda och rycker bort skogarnas kläder. Allt i hans tempel förkunnar hans ära.

29:10  Herren tronade när syndafloden kom, Herren tronar som kung för evigt.

29:11  Herren ger styrka åt sitt folk, Herren välsignar sitt folk med frid.

Chapter 30

30:2  Jag vill upphöja dig, Herre, för du drog mig upp ur djupet och lät inte mina fiender triumfera över mig.

30:3  Herre min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.

30:4  Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande bort från dem som går ner i graven.

30:5  Lovsjung Herren, ni hans trogna, prisa hans heliga namn!

30:6  Hans vrede varar ett ögonblick, hans nåd hela livet. På kvällen gästar gråt, på morgonen kommer jubel.

30:7  Jag sade i min trygghet: "Jag ska aldrig vackla."

30:8  Herre, i din nåd gav du styrka åt mitt berg, men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.

30:9  Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:

30:10  Vad vinner du på mitt blod, på att jag går ner i graven? Kan stoftet tacka dig? Kan det förkunna din trofasthet?

30:11  Hör, Herre, och förbarma dig över mig! Herre, var min hjälpare!

30:12  Du förvandlade min klagan till dans, du lossade min sorgdräkt och klädde mig i glädje. Därför ska min ära sjunga till dig utan att tystna. Herre min Gud, jag vill tacka dig för evigt.

Chapter 31

31:2  Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet.

31:3  Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg till min frälsning,

31:4  för du är min klippa och min borg. Du ska leda och föra mig för ditt namns skull,

31:5  du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd.

31:6  I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.

31:7  Jag hatar dem som håller fast vid tomma avgudar, jag litar på Herren.

31:8  Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden.

31:9  Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats.

31:10  Förbarma dig över mig, Herre, jag är i nöd! Grämelse förtär mitt öga, min själ och min kropp.

31:11  Mitt liv försvinner i sorg, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min synd, mina ben förtärs

31:12  för alla mina fienders skull. Jag har blivit en skam för mina grannar och en skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr för mig.

31:13  Jag är glömd och borta ur deras hjärtan, som död, jag har blivit som ett krossat kärl.

31:14  Jag hör vad många viskar, skräck från alla håll! De gaddar ihop sig mot mig, smider planer för att ta mitt liv.

31:15  Men jag litar på dig, Herre, jag säger: "Du är min Gud."

31:16  Min tid är i dina händer. Rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig.

31:17  Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.

31:18  Herre, låt mig inte behöva skämmas, jag ropar till dig! Låt de gudlösa få skämmas, låt dem tystna i dödsriket.

31:19  Låt lögnarnas läppar förstummas, de som talar fräckhet i högmod och förakt mot den rättfärdige.

31:20  Hur stor är inte din godhet, som du sparar åt dem som vördar dig och visar i människors åsyn mot dem som flyr till dig!

31:21  Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors intriger, du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor.

31:22  Lovad är Herren! Han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

31:23  Jag sade i min ångest: "Jag är avskuren från dina ögon!" Men du hörde min bön om nåd när jag ropade till dig.

31:24  Älska Herren, alla ni hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men den som handlar i högmod straffar han strängt. Var starka och modiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på Herren!

Chapter 32

32:1  Salig är den som fått sitt brott förlåtet, sin synd övertäckt!

32:2  Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.

32:3  Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång.

32:4  Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka.Sela

32:5  Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: "Jag vill bekänna mina brott för Herren" – då förlät du mig min syndaskuld. Sela

32:6  Därför ska alla trogna be till dig medan du går att finna. Om väldiga vattenfloder kommer ska de inte nå dem.

32:7  Du är mitt beskydd, du bevarar mig från nöd, du omger mig med frälsningens jubel. Sela

32:8  Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

32:9  Var inte som en häst eller mula som saknar förstånd, som måste tämjas med töm och betsel om de ska komma till dig.

32:10  Den gudlöse har många plågor, men den som litar på Herren omger han med nåd.

32:11  Gläd er i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!

Chapter 33

33:1  Jubla i Herren, ni rättfärdiga! De ärligas lovsång är skön.

33:2  Tacka Herren med harpa, sjung hans lov med tiosträngad lyra.

33:3  Sjung till honom en ny sång, spela vackert med jubelrop,

33:4  för Herrens ord är rätt och han är trofast i allt han gör.

33:5  Han älskar rättfärdighet och rätt, jorden är full av Herrens nåd.

33:6  Himlen är skapad genom Herrens ord, hela dess här genom hans muns ande.

33:7  Han samlar havets vatten som i en hög, han lägger djupen i förvaringsrum.

33:8  Hela jorden ska frukta Herren, alla som bor i världen ska bäva för honom,

33:9  för han sade och det blev till, han befallde och det stod där.

33:10  Herren gör hednafolkens planer om intet, han gäckar folkens tankar.

33:11  Men Herrens plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

33:12  Saligt är det folk som har Herren till sin Gud, det folk han har utvalt till sin arvedel.

33:13  Från himlen blickar Herren ner, han ser alla människors barn,

33:14  från sin boning betraktar han alla som bor på jorden.

33:15  Han formar alla deras hjärtan, han förstår alla deras verk.

33:16  En kung segrar inte genom stor armé, en hjälte räddar sig inte genom stor styrka.

33:17  En häst ger inget hopp om seger, med all sin kraft räddar den inte.

33:18  Men Herrens ögon ser till dem som vördar honom, till dem som hoppas på hans nåd,

33:19  för att rädda deras själ från döden och hålla dem vid liv i hungerns tid.

33:20  Vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld.

33:21  I honom gläder sig vårt hjärta, vi förtröstar på hans heliga namn.

33:22  Låt din nåd vila över oss, Herre! Vi sätter vårt hopp till dig.

Chapter 34

34:2  Jag vill alltid prisa Herren, hans lov ska ständigt vara i min mun.

34:3  Min själ ska vara stolt i Herren, de ödmjuka ska höra det och glädjas.

34:4  Lova Herren med mig, låt oss upphöja hans namn tillsammans!

34:5  Jag sökte Herren och han svarade mig, han räddade mig från allt som skrämde mig.

34:6  De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av skam.

34:7  Här är en plågad som ropade, och Herren hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

34:8  Herrens ängel vakar runt dem som vördar honom, och han befriar dem.

34:9  Smaka och se att Herren är god! Salig är den som flyr till honom.

34:10  Vörda Herren, ni hans heliga, för de som vördar honom saknar ingenting.

34:11  Unga lejon lider nöd och hungrar, men de som söker Herren saknar inget gott.

34:12  Kom, barn, lyssna till mig! Jag ska lära er att vörda Herren.

34:13  Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar?

34:14  Vakta då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.

34:15  Undvik det onda och gör det goda, sök friden och följ den.

34:16  Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

34:17  Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda, för att utplåna minnet av dem från jorden.

34:18  De rättfärdiga ropar och Herren hör, han räddar dem ur all deras nöd.

34:19  Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.

34:20  Mycket får den rättfärdige lida, men Herren räddar honom ur allt.

34:21  Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem ska krossas.

34:22  Ondskan blir den gudlöses död, och de som hatar den rättfärdige ska stå med skuld. Men Herren friköper sina tjänares själar, och ingen som flyr till honom ska stå med skuld.

Chapter 35

35:1  Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig, strid mot dem som strider mot mig!

35:2  Grip sköld och skydd och kom till min hjälp,

35:3  dra fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning!"

35:4  Låt dem som vill ta mitt liv få skam och vanära, låt dem som planerar min olycka tvingas tillbaka med skam.

35:5  Låt dem bli som agnar för vinden, låt Herrens ängel driva bort dem.

35:6  Låt deras väg bli mörk och hal, låt Herrens ängel förfölja dem.

35:7  Utan orsak dolde de sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak grävde de den för att ta mitt liv.

35:8  Låt fördärvet drabba dem oväntat, låt dem fastna i nätet de lagt ut och falla i gropen till sitt eget fördärv.

35:9  Min själ ska jubla i Herren och glädjas över hans frälsning.

35:10  Varje ben i min kropp ska säga: "Herre, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från den som plundrar honom."

35:11  Falska vittnen träder fram, de frågar mig om saker jag inte vet.

35:12  De lönar mig med ont mot gott, min själ är övergiven.

35:13  Men jag gick i sorgdräkt när de var sjuka, jag späkte min själ med fasta och bad med böjt huvud.

35:14  Jag gjorde som för min vän, som för min bror, jag gick sorgklädd och böjd som när man sörjer sin mor.

35:15  Men när jag faller gläder de sig och gaddar ihop sig, uslingar jag inte känner gaddar ihop sig mot mig. De river i mig utan uppehåll.

35:16  Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd gnisslar de tänder mot mig.

35:17  Herre, hur länge ska du se på? Befria min själ från deras härjningar, mitt dyrbara liv från lejonen.

35:18  Jag ska tacka dig i den stora församlingen, prisa dig bland mycket folk.

35:19  Låt inte mina svekfulla fiender få triumfera över mig, låt inte dem som hatar mig utan orsak få blinka med ögonen.

35:20  Det är inte frid de talar, de tänker ut svekfulla ord mot de stilla i landet.

35:21  De spärrar upp sina gap mot mig, de säger: "Haha, haha! Vi har sett det med egna ögon!"

35:22  Du ser det, Herre. Var inte tyst, Herre, var inte långt från mig.

35:23  Vakna, res dig till mitt försvar, ta dig an min sak, min Gud och Herre!

35:24  Döm mig efter din rättfärdighet, Herre min Gud! Låt dem inte triumfera över mig,

35:25  låt dem inte få säga i sina hjärtan: "Haha! Precis som vi ville!" Låt dem inte få säga: "Vi slukade honom!"

35:26  Låt alla som gläds åt min olycka få skämmas och blygas, låt dem som förhäver sig över mig kläs i skam och vanära.

35:27  Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädjas, låt dem alltid få säga: "Herren är stor, han unnar sin tjänare frid!"

35:28  Då ska min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.

Chapter 36

36:2  I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den gudlöse. Han har ingen gudsfruktan för ögonen,

36:3  han intalar sig att ingen ska upptäcka och hata hans brott.

36:4  Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte vara förståndig och god.

36:5  Han tänker ut ondska på sin bädd, han går en väg som inte är god. Han skyr inte något ont.

36:6  Herre, till himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna.

36:7  Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar du, Herre.

36:8  Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! Människors barn har sin tillflykt i dina vingars skugga.

36:9  De mättas av rika gåvor i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.

36:10  Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.

36:11  Låt din nåd bli kvar över dem som känner dig, din rättfärdighet över dem som har ärliga hjärtan.

36:12  Låt inte de stoltas fot trampa på mig eller de gudlösas hand driva bort mig. Där ligger förbrytarna fallna, nerslagna så att de inte kan resa sig.

Chapter 37

37:1  Gräm dig inte över de onda, avundas inte dem som gör orätt.

37:2  Snart torkar de bort som gräs, vissnar som gröna växter.

37:3  Lita på Herren och gör det goda, bo i landet och lev i trofasthet,

37:4  och ha din glädje i Herren. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär.

37:5  Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det.

37:6  Han ska låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagssolen.

37:7  Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, som gör upp onda planer.

37:8  Släpp vreden och lämna ilskan. Gräm dig inte, det för bara ont med sig.

37:9  De onda ska utrotas, men de som hoppas på Herren ska ärva landet.

37:10  Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta.

37:11  Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.

37:12  Den gudlöse smider planer mot den rättfärdige, han gnisslar tänder mot honom.

37:13  Men Herren ler åt honom, för han ser att hans stund kommer.

37:14  De gudlösa drar svärdet och spänner sin båge för att fälla den svage och fattige, för att slakta dem som går på rätta vägar.

37:15  Men deras svärd ska gå in i deras eget hjärta, och deras bågar ska brista.

37:16  Bättre det lilla som en rättfärdig har än många gudlösas rikedom.

37:17  De gudlösas armar ska brytas, men Herren stöder de rättfärdiga.

37:18  Herren känner de oskyldigas dagar, deras arvslott består för evigt.

37:19  De behöver inte skämmas i onda tider, i hungerns dagar blir de mättade.

37:20  Men de gudlösa ska gå under. Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök.

37:21  Den gudlöse lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och generös.

37:22  De Herren välsignar ska ärva landet, men de han förbannar ska utrotas.

37:23  Med Herren blir en mans steg fasta och han gläds över hans väg.

37:24  Om han faller ramlar han inte, för Herren håller hans hand.

37:25  Ung har jag varit och nu är jag gammal, men aldrig har jag sett en rättfärdig övergiven eller hans barn tigga om bröd.

37:26  Han är alltid barmhärtig och lånar ut, och hans barn är till välsignelse.

37:27  Undvik det onda och gör det goda, så får du bo kvar för evigt.

37:28  Herren älskar det rätta, han överger inte sina trogna. De blir bevarade för evigt, men de gudlösas ättlingar blir utrotade.

37:29  De rättfärdiga ska ärva landet och bo där för evigt.

37:30  Den rättfärdiges mun talar vishet, hans tunga säger det som är rätt.

37:31  Han har sin Guds undervisning i hjärtat, hans steg vacklar inte.

37:32  Den gudlöse spejar på den rättfärdige och söker tillfälle att döda honom.

37:33  Men Herren utlämnar honom inte i hans hand och låter honom inte bli fälld i rätten.

37:34  Hoppas på Herren och håll dig på hans väg, så upphöjer han dig och du får ärva landet. Du ska se hur de gudlösa utrotas.

37:35  Jag såg en gudlös tyrann, han bredde ut sig som ett frodigt rotat träd.

37:36  Men han försvann och nu är han borta, jag sökte honom men fann honom inte.

37:37  Betrakta den oskyldige, se på den ärlige, det finns en framtid för fridens man.

37:38  Men syndarna går alla under, de gudlösas framtid blir avskuren.

37:39  De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid.

37:40  Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de gudlösa och frälser dem, för de tar sin tillflykt till honom.

Chapter 38

38:2  Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din glöd!

38:3  Dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig.

38:4  Jag har inget helt i min kropp på grund av din vrede, ingen frid i mina ben på grund av min synd.

38:5  Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en alltför tung börda.

38:6  Mina sår stinker och rinner på grund av min dårskap.

38:7  Jag går krokig och djupt böjd, hela dagen går jag sörjande.

38:8  Mina höfter är fulla av brand, jag har inget helt i min kropp.

38:9  Jag är maktlös och helt krossad, jag ropar i mitt hjärtas ångest.

38:10  Herre, du känner all min längtan, mina suckar är inte dolda för dig.

38:11  Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har lämnat mig. Mina ögons ljus är också borta.

38:12  Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd.

38:13  De som vill ta mitt liv lägger snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Ständigt tänker de på svek.

38:14  Men jag liknar en döv som inte hör, en stum som inte öppnar sin mun.

38:15  Jag liknar en man som inte hör, en vars mun saknar svar,

38:16  för jag hoppas på dig, Herre. Du ska svara, Herre min Gud.

38:17  Jag tänker: Låt dem inte triumfera över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar,

38:18  för jag är nära att falla, jag känner ständigt min smärta.

38:19  Jag bekänner min skuld, jag sörjer över min synd.

38:20  Mina fiender lever och är mäktiga, många hatar mig utan orsak.

38:21  De lönar gott med ont, de är emot mig för att jag strävar efter det goda.

38:22  Överge mig inte, Herre! Min Gud, var inte långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, min frälsning!

Chapter 39

39:2  Jag sade: "Jag ska akta mig för att synda med min tunga, jag ska sätta lås för min mun så länge den gudlöse är framför mig."

39:3  Jag blev stum och tyst, jag höll inne även med det goda, och min plåga blev allt värre.

39:4  Mitt hjärta brann inom mig, medan jag grubblade brann det som en eld. Då talade jag med min tunga:

39:5  Herre, lär mig förstå mitt slut, att mina dagar har en gräns, så att jag inser hur förgänglig jag är.

39:6  Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ingenting inför dig. Alla människor är bara en vindpust, hur säkra de än står. Sela

39:7  Som en skuggbild vandrar människan omkring, oroar sig till ingen nytta, samlar på hög och vet inte vem som får det.

39:8  Men vad hoppas jag nu på, Herre? Till dig står mitt hopp.

39:9  Rädda mig från alla mina synder, låt mig inte bli hånad av dårar.

39:10  Jag tiger och öppnar inte min mun, för det är du som har gjort det.

39:11  Vänd bort din plåga ifrån mig, jag går under av din hands aga.

39:12  När du tuktar någon för hans skuld, förtär du som mal det han har kärt. Alla människor är bara en vindpust. Sela

39:13  Hör min bön, Herre, lyssna till mitt rop! Var inte tyst inför mina tårar, för jag är en främling hos dig, en gäst som alla mina fäder. Vänd bort din blick från mig, så att jag kan le igen innan jag går bort och inte finns här mer.

Chapter 40

40:2  Jag väntade och väntade på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

40:3  Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta,

40:4  han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren.

40:5  Salig är den som har Herren till sin trygghet och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögn.

40:6  Herre min Gud, många är undren du gjort och tankarna du tänkt för oss. Inget kan liknas vid dig. Jag vill förkunna och berätta om dem, de är fler än man kan räkna.

40:7  Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron – brännoffer och syndoffer begär du inte.

40:8  Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.

40:9  Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta."

40:10  Jag förkunnar glädjebudet om rättfärdighet i den stora församlingen, jag sluter inte mina läppar. Du, Herre, vet det.

40:11  Jag döljer inte din rättfärdighet i mitt hjärta, jag talar om din trofasthet och din frälsning. Jag gömmer inte din nåd och din sanning för den stora församlingen.

40:12  Du, Herre, tar inte din barmhärtighet ifrån mig. Din nåd och din sanning ska alltid bevara mig,

40:13  för jag är omgiven av otaliga onda ting. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud. Mitt mod sviker mig.

40:14  Var nådig, Herre, och rädda mig! Herre, skynda till min hjälp!

40:15  Låt alla som vill ta mitt liv möta skam och vanära, låt dem som önskar mig ont vika tillbaka och skämmas.

40:16  Låt dem häpna av skam, de som säger till mig: "Haha, haha!"

40:17  Låt alla som söker dig få jubla och glädjas i dig, låt dem som älskar din frälsning alltid säga: "Herren är stor!" Jag är betryckt och fattig, men Herren tänker på mig. Du är min hjälp och befriare. Min Gud, dröj inte!

Chapter 41

41:2  Salig är den som bryr sig om den fattige! Herren ska befria honom på olyckans dag.

41:3  Herren ska bevara honom och hålla honom vid liv, han ska skattas lycklig i landet. Du utlämnar honom inte åt hans fienders vilja.

41:4  Herren stöder honom vid sjukbädden, under hans sjukdom förvandlar du helt hans läge.

41:5  Jag säger: Herre, förbarma dig över mig! Bota min själ, för jag har syndat mot dig.

41:6  Mina fiender säger elakt om mig: "När ska han dö och hans namn försvinna?"

41:7  Kommer någon och besöker mig talar han tomma ord, han samlar på skvaller och går sedan och sprider det.

41:8  Alla som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker det värsta om mig:

41:9  "Han har drabbats av något dödligt, han ligger där och reser sig aldrig mer."

41:10  Även min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig.

41:11  Men du, Herre, förbarma dig över mig och upprätta mig, så ska jag ge dem vad de förtjänar.

41:12  Jag vet att du älskar mig, för min fiende triumferar inte över mig.

41:13  Du stöder mig i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt. Välsignad är Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.

Chapter 42

42:2  Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud.

42:3  Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?

42:4  Mina tårar är min mat dag och natt. Ständigt säger man till mig: "Var är din Gud?"

42:5  Jag utgjuter min själ och minns hur jag gick bland folket, hur jag vandrade med dem till Guds hus, med jubelrop och tacksägelse i skaran av högtidsfirare.

42:6  Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

42:7  Min själ är bedrövad i mig. Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

42:8  Djup ropar till djup i dånet av dina vattenfall. Alla dina svallande böljor sköljer över mig.

42:9  Om dagen sänder Herren sin nåd, och om natten är hans sång hos mig, en bön till mitt livs Gud.

42:10  Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?"

42:11  Det är som att man krossar mina ben när mina fiender hånar mig och ständigt frågar mig: "Var är din Gud?" Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

Chapter 43

43:1  Döm mig rättvist, Gud, ta dig an min sak mot ett kärlekslöst folk! Rädda mig från falska och onda människor,

43:2  för du, Gud, är min styrka. Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sorgsen, trängd av fiender?

43:3  Sänd ditt ljus och din sanning. Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och dina boningar,

43:4  så att jag får gå in till Guds altare, till Gud som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud!

43:5  Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

Chapter 44

44:2  Gud, vi har hört med våra öron, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde på deras tid, i forna dagar.

44:3  Med din hand fördrev du hednafolken, men våra fäder planterade du. Andra folk förgjorde du, men dem lät du breda ut sig.

44:4  Det var inte med sitt svärd som de intog landet, inte deras egen arm som frälste dem. Nej, det var din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, för du älskade dem.

44:5  Du är min kung, o Gud. Ge befallning om frälsning för Jakob!

44:6  Genom dig ska vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare.

44:7  Jag litar inte till min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig.

44:8  Nej, du har frälst oss från våra fiender, du lät dem som hatar oss få skämmas.

44:9  Gud, vi lovar dig dagen lång, vi prisar ditt namn för evigt. Sela

44:10  Ändå har du förkastat oss och vanärat oss, du drar inte ut med våra härar.

44:11  Du låter oss ge vika för fienden, och de som hatar oss tar byte.

44:12  Du gör oss till slaktfår och skingrar oss bland hednafolken.

44:13  Du säljer ditt folk för ingenting, du gör ingen vinst på affären.

44:14  Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss.

44:15  Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, man skakar på huvudet bland folken.

44:16  Dagen lång är min vanära inför mig, mitt ansikte täcks av skam

44:17  när jag hör den som hånar och hädar, när jag ser fienden och den hämndlystne.

44:18  Allt detta har drabbat oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund.

44:19  Våra hjärtan har inte vänt sig bort, våra steg har inte vikit från din väg.

44:20  Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödens skugga falla över oss.

44:21  Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt våra händer mot en främmande gud,

44:22  skulle då inte Gud ha märkt det, han som känner hjärtats hemligheter?

44:23  Nej, för din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.

44:24  Vakna! Varför sover du, Herre? Vakna upp, förkasta oss inte för alltid!

44:25  Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck?

44:26  Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp är nertryckt mot jorden. Grip in och hjälp oss! Friköp oss för din nåds skull.

Chapter 45

45:2  Mitt hjärta flödar över av sköna ord, jag säger: Min sång gäller en kung. Min tunga är en snabb skrivares penna.

45:3  Skönast är du bland människors barn, nåd är utgjuten över dina läppar. Därför har Gud välsignat dig för evigt.

45:4  Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte, i din höghet och härlighet.

45:5  Dra så segerrik ut i din härlighet för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet. Din högra hand ska visa dig underbara ting.

45:6  Dina pilar är skarpa, folken ska falla för dig, kungens fiender ska träffas i hjärtat.

45:7  Gud, din tron består i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira.

45:8  Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

45:9  Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder, från elfenbenspalats gläder dig strängars klang.

45:10  Kungadöttrar är bland dina utvalda, drottningen står vid din högra sida i guld från Ofir.

45:11  Hör, dotter, se och lyssna! Glöm ditt folk och din fars hus

45:12  och låt kungen åtrå din skönhet, för han är din herre. Böj dig och tillbe honom!

45:13  Dottern Tyrus kommer med gåvor, de rika bland folket söker din gunst.

45:14  Full av härlighet är kungadottern där inne, av guldbrokad är hennes dräkt.

45:15  I färggranna kläder förs hon till kungen, åtföljd av jungfrur, hennes väninnor som leds in till dig.

45:16  Med glädje och jubel förs de fram, de tågar in i kungens palats.

45:17  I dina fäders ställe ska dina söner komma, du ska sätta dem till furstar över hela jorden. Ditt namn vill jag göra känt genom alla släkten. Därför ska folken lova dig i evigheters evighet.

Chapter 46

46:2  Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.

46:3  Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup,

46:4  om vågorna brusar och svallar så att bergen bävar vid deras uppror. Sela

46:5  En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning.

46:6  Gud bor där inne, den vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr.

46:7  Folken larmar, riken vacklar, han höjer sin röst – då smälter jorden.

46:8  Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela

46:9  Kom och se Herrens verk, häpnadsväckande saker gör han på jorden.

46:10  Han stillar strider över hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet, bränner upp vagnarna i eld.

46:11  "Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden." Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela

Chapter 47

47:2  Klappa händer, alla folk, ropa till Gud med jublande röst!

47:3  Herren, den Högste, är fruktad, en stor kung över hela jorden.

47:4  Han lägger folk under oss, folkslag under våra fötter.

47:5  Han utväljer åt oss vår arvedel, hans älskade Jakobs stolthet. Sela

47:6  Gud har farit upp under jubel, Herren under basuners ljud.

47:7  Lovsjung Gud, lovsjung! Lovsjung vår kung, lovsjung,

47:8  för Gud är kung över hela jorden. Lovsjung med vishet!

47:9  Gud är kung över folken, Gud sitter på sin heliga tron. Folkens främsta samlas som Abrahams Guds folk, för jordens sköldar tillhör Gud. Högt är han upphöjd.

Chapter 48

48:2  Stor är Herren och högt lovad i vår Guds stad, på sitt heliga berg.

48:3  Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, Sions berg längst upp i norr, den store kungens stad.

48:4  Gud bor i dess borgar, känd som en tillflykt.

48:5  Se, kungarna slog sig ihop, de ryckte fram tillsammans.

48:6  De såg, de häpnade, förskräcktes och flydde.

48:7  De greps där av bävan, av vånda som en födande kvinna,

48:8  som när östanvinden krossade Tarshishskeppen.

48:9  Det vi har hört om, det fick vi se i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad. Gud bevarar den till evig tid. Sela

48:10  Vi tänker, o Gud, på din nåd här i ditt tempel.

48:11  Liksom ditt namn, o Gud, når ditt lov till jordens ändar. Din högra hand är full av rättfärdighet.

48:12  Sions berg gläder sig, Juda döttrar jublar över dina domar.

48:13  Tåga runt Sion, vandra omkring det, räkna dess torn!

48:14  Lägg märke till dess murar, gå igenom dess borgar så att ni kan berätta för kommande släkten att sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt. Han ska leda oss bortom döden.

Chapter 49

49:2  Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som lever i världen,

49:3  både låg och hög, rik som fattig.

49:4  Min mun ska tala vishet, mitt hjärtas tanke ska vara förstånd.

49:5  Jag vänder mitt öra till visdomsord, jag tyder min gåta till harpans toner.

49:6  Varför vara rädd under olyckans dagar när mina förföljares ondska omger mig?

49:7  De litar till sina ägodelar och stoltserar med sin stora rikedom.

49:8  Men ingen kan köpa sin broder fri eller ge Gud lösepenning för honom.

49:9  Hans själs lösen är dyr, den kan inte betalas till evig tid

49:10  så att han får leva för alltid och aldrig se förgängelsen.

49:11  Nej, man ser att de visa dör, att både dårar och oförnuftiga går under och lämnar sin rikedom åt andra.

49:12  De tror att deras hus ska bestå för evigt, deras boningar från släkte till släkte. De uppkallar sina marker efter sina namn.

49:13  Men människan i all sin härlighet har inte bestånd, hon liknar djuren som förgås.

49:14  Så går det dem som litar till sig själva och deras efterföljare som gillar deras ord. Sela

49:15  Som får drivs de ner i dödsriket, döden blir deras herde. De rättfärdiga ska råda över dem när morgonen gryr. Deras gestalt tynar bort i dödsriket, de får ingen upphöjd boning.

49:16  Men Gud ska friköpa min själ från dödsrikets våld, han ska ta emot mig. Sela

49:17  Bli inte imponerad när någon blir rik, när hans hus växer i härlighet,

49:18  för han får inget med sig i döden, hans härlighet följer inte med honom ner.

49:19  Även om han skattar sig lycklig under livet och får beröm när han gör det gott för sig själv,

49:20  så går hans själ till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset. En människa som i all sin härlighet inte har förstånd, hon liknar djuren som förgås.

Chapter 50

50:1  Gud, Herren Gud, har talat. Han kallar på jorden från öster till väster.

50:2  Från Sion, skönhetens krona, visar sig Gud i glans.

50:3  Vår Gud kommer, han tänker inte tiga. Förtärande eld går framför honom, kring honom rasar stormen.

50:4  Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk:

50:5  "Samla till mig mina trogna som sluter förbund med mig genom offer."

50:6  Och himlarna förkunnar hans rättfärdighet, att Gud är den som dömer. Sela

50:7  "Hör, mitt folk, jag vill tala! Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud.

50:8  Det är inte för dina slaktoffer jag går till rätta med dig, dina brännoffer är ständigt inför mig.

50:9  Jag vill inte ta tjurar från ditt hus eller bockar från dina fållor,

50:10  för skogens alla djur är mina, boskapen på de tusen bergen.

50:11  Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.

50:12  Om jag vore hungrig skulle jag inte säga det till dig, för världen är min med allt vad den rymmer.

50:13  Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod?

50:14  Nej, offra lovets offer till Gud, uppfyll dina löften till den Högste

50:15  och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig."

50:16  Men till den gudlöse säger Gud: "Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun,

50:17  du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?

50:18  Ser du en tjuv samtycker du med honom, med äktenskapsbrytare slår du följe.

50:19  Du sprider ondska med din mun och spinner svek med din tunga.

50:20  Du sitter och förtalar din bror, du smutskastar din mors son!

50:21  Sådant har du gjort och jag har tigit, då har du trott att jag är som du. Men jag ska straffa dig och låta dina ögon se det.

50:22  Tänk på detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:

50:23  Den som offrar lovets offer ärar mig, och den som ger akt på vägen ska jag låta se Guds frälsning."

Chapter 51

51:1 

51:3  Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

51:4  Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd,

51:5  för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.

51:6  Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Därför har du rätt när du talar, du är ren när du dömer.

51:7  Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv.

51:8  Du älskar sanning i hjärtat, lär mig då vishet i mitt innersta.

51:9  Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö.

51:10  Låt mig höra fröjd och glädje, låt de ben du har krossat få jubla.

51:11  Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna all min skuld.

51:12  Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.

51:13  Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.

51:14  Låt mig åter få glädjas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande.

51:15  Jag ska lära överträdarna dina vägar så att syndare omvänder sig till dig.

51:16  Rädda mig från blodskuld, Gud, du min frälsnings Gud, så ska min tunga jubla över din rättfärdighet.

51:17  Herre, öppna mina läppar, så ska min mun förkunna ditt lov.

51:18  Slaktoffer gläder dig inte, annars skulle jag ge dig det, brännoffer vill du inte ha.

51:19  Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud. Gör gott mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då ska du få glädjas åt rätta offer, brännoffer och heloffer. Då ska tjurar offras på ditt altare.

Chapter 52

52:1 

52:3  Varför skryter du med det onda, du mäktige man? Guds nåd består för alltid.

52:4  Din tunga tänker ut fördärv, den är som en vässad rakkniv. Du begår svek.

52:5  Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala sanning. Sela

52:6  Du älskar allt tal som skadar, du falska tunga.

52:7  Därför ska Gud riva ner dig för alltid, gripa dig och rycka dig ur din hydda, utrota dig ur de levandes land. Sela

52:8  De rättfärdiga ska se det och frukta, de ska le åt honom:

52:9  "Där är en man som inte gjorde Gud till sin borg! Han litade till sin stora rikedom, han sökte styrka genom att roffa åt sig." Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus, jag förtröstar på Guds nåd i evigheters evighet. Jag ska tacka dig i evighet för det du har gjort. Inför dina trogna ska jag hoppas på ditt namn, för det är gott.

Chapter 53

53:2  Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda.

53:3  Gud blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.

53:4  Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

53:5  Förstår de ingenting, alla dessa förbrytare som äter mitt folk som bröd och inte åkallar Gud?

53:6  Där grips de av skräck, men det finns inget att frukta, för Gud skingrar deras ben när de belägrar dig. Du får dem att skämmas, för Gud har förkastat dem. O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Gud gör slut på sitt folks fångenskap, då ska Jakob jubla och Israel glädjas.

Chapter 54

54:1 

54:3  Gud, fräls mig genom ditt namn, döm mig rättvist genom din makt!

54:4  Gud, hör min bön, lyssna till orden från min mun.

54:5  Främlingar reser sig mot mig, våldsmän vill ta mitt liv. De har inte Gud för ögonen. Sela

54:6  Se, Gud är min hjälpare, Herren stöder min själ.

54:7  Det onda ska slå tillbaka mot mina förföljare. Förgör dem i din trofasthet! Villigt ska jag offra till dig, jag ska prisa ditt namn, Herre, för det är gott. Ur all nöd räddar han mig. Mitt öga får se mina fienders fall.

Chapter 55

55:2  Lyssna, Gud, till min bön, göm dig inte när jag ber om nåd,

55:3  hör på mig och svara mig! Jag är rastlös av mitt bekymmer och våndas

55:4  när fienden ropar och den gudlöse skränar, för de vräker ondska över mig och jagar mig i vrede.

55:5  Mitt hjärta grips av ångest i mitt inre, dödens fasor faller över mig.

55:6  Fruktan och bävan drabbar mig, skräck lamslår mig

55:7  och jag säger: Tänk om jag hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo,

55:8  ja, fly långt bort och stanna i öknen. Sela

55:9  Jag skulle skynda mig att söka skydd mot vinande vind och storm.

55:10  Förvirra dem, Herre, splittra deras tungor, för jag ser våld och bråk i staden.

55:11  Dag och natt går de runt den uppe på murarna, ondska och olycka råder därinne.

55:12  Den är full av fördärv, förtryck och svek viker inte från dess torg.

55:13  Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag bära. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig.

55:14  Nej, det är du, min like, min vän och förtrogne –

55:15  vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran!

55:16  Låt döden drabba dem, låt dem gå levande ner i dödsriket, för ondskan råder i deras boning, mitt ibland dem.

55:17  Men jag ropar till Gud, och Herren ska frälsa mig.

55:18  Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han ska höra min röst.

55:19  Han friköper min själ och fredar mig så att de inte kan närma sig, för det är många som är emot mig.

55:20  Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som från urminnes tid sitter på sin tron. Sela De ändrar sig inte, de fruktar inte Gud.

55:21  Han bär hand på sina vänner, han kränker sitt förbund.

55:22  Hans mun är halare än smör, men han har strid i sitt hjärta. Hans ord är lenare än olja, men de är dragna svärd.

55:23  Kasta din börda på Herren, han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla. Du, Gud, ska störta dem ner i fördärvets grop. Blodtörstiga och bedragare når inte ens halva sin ålder. Men jag förtröstar på dig.

Chapter 56

56:2  Förbarma dig över mig, Gud, för människor jagar min själ. Ständigt angriper de och tränger mig,

56:3  ständigt jagar mina förföljare mig. Många angriper mig i högmod.

56:4  När fruktan fyller mig litar jag på dig.

56:5  På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?

56:6  Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig.

56:7  De gaddar ihop sig, de ligger på lur, de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.

56:8  Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud!

56:9  Du håller räkning på min flykts dagar. Samla mina tårar i ditt kärl, för de står i din bok.

56:10  Mina fiender ska vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, för Gud är med mig.

56:11  På Gud, vars ord jag prisar, på Herren, vars ord jag prisar,

56:12  på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?

56:13  Jag har gett löften till dig, Gud, och jag ska uppfylla dem med tackoffer. Du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Chapter 57

57:2  Förbarma dig, Gud, förbarma dig över mig! Till dig flyr min själ, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över.

57:3  Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

57:4  Han sänder sin hjälp från himlen och frälser mig när mina förföljare hånar mig. Sela Gud sänder sin nåd och sin sanning.

57:5  Min själ är omgiven av lejon, jag ligger bland människoätare med tänder som spjut och pilar och tungor som skarpa svärd.

57:6  Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!

57:7  De lägger nät för mina fötter, min själ är nerböjd. De gräver en grop för mig, men de faller själva däri. Sela

57:8  Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt. Jag vill sjunga och spela.

57:9  Vakna, min ära, vakna, lyra och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

57:10  Jag vill tacka dig bland folken, Herre, lovsjunga dig bland folkslagen,

57:11  för din nåd är stor och når till himlen, din sanning ända till skyarna. Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!

Chapter 58

58:2  För ni verkligen rättfärdighetens talan när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?

58:3  Nej, i hjärtat gör ni onda planer, era händer banar väg för våld i landet.

58:4  De gudlösa är avfälliga från födseln, lögnarna far vilse ända från moderlivet.

58:5  De har gift som ormens gift, de liknar en döv huggorm som stänger sitt öra

58:6  och inte hör ormtjusaren, den skicklige besvärjaren.

58:7  Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt de unga lejonens käkar, Herre!

58:8  Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort. När han spänner bågen, låt pilen vara utan udd.

58:9  Som snigeln smälter bort i slem ska han försvinna, som en kvinnas dödfödda foster som aldrig fick se solen.

58:10  Innan era grytor känner hettan från törnet, vare sig det är färskt eller brinner, ska han svepa bort det med en stormvind.

58:11  Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden, han ska tvätta sina fötter i den gudlöses blod, och människor ska säga: "Den rättfärdige får sin lön. Det finns en Gud som dömer på jorden."

Chapter 59

59:2  Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig från mina motståndare!

59:3  Rädda mig från förbrytarna, fräls mig från de blodtörstiga!

59:4  Se hur de lurar på min själ, mäktiga män gaddar ihop sig mot mig utan att jag har begått brott eller synd, Herre.

59:5  Jag är utan skuld, men de rusar fram och gör sig redo. Vakna, kom till mig och se!

59:6  Herre Gud Sebaot, du Israels Gud, vakna och ställ alla folk till svars, skona inga trolösa förrädare! Sela

59:7  De kommer tillbaka mot kvällen, de morrar som hundar och stryker runt i staden.

59:8  Se vad de spyr ut med sina munnar. De har svärd på sina läppar och tänker: "Vem hör oss?"

59:9  Men du, Herre, ler åt dem. Du gör narr av alla hedningar.

59:10  Du min styrka, jag vill hålla mig till dig, för du, Gud, är min borg.

59:11  Min Gud möter mig med sin nåd, Gud låter mig se mina förföljares fall.

59:12  Döda dem inte, då kan mitt folk glömma det. Skingra dem med din kraft, störta dem, Herre, du vår sköld!

59:13  Varje ord på deras läppar är en synd i deras mun. Låt dem fångas i sitt högmod av den förbannelse och lögn som de talar.

59:14  Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer! Låt dem veta att Gud härskar i Jakob och till jordens yttersta ändar. Sela

59:15  De kommer tillbaka mot kvällen, de morrar som hundar och stryker runt i staden.

59:16  De strövar omkring efter föda, blir de inte mätta så gnyr de.

59:17  Men jag ska sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd, för du är en borg för mig, en tillflykt när jag är i nöd. Du min styrka, jag vill lovsjunga dig, för Gud är min borg, min nådige Gud.

Chapter 60

60:1 

60:3  Gud, du har förkastat oss och krossat oss, du har varit vred – upprätta oss igen!

60:4  Du lät landet bäva och rämna. Läk nu dess sprickor, för det vacklar.

60:5  Du lät ditt folk möta hårda ting, du gav oss vin så att vi raglar.

60:6  Men åt dem som vördar dig gav du ett baner att lyfta för sanningens skull. Sela

60:7  Fräls med din högra hand och svara oss, så att dina älskade blir räddade.

60:8  Gud har talat i sin helgedom: "I triumf ska jag dela upp Shekem och mäta upp Suckots dal.

60:9  Gilead är mitt, Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira.

60:10  Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Ropa av fröjd över mig, filisteer!"

60:11  Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom?

60:12  Är det inte du, Gud – du som har förkastat oss och inte drar ut med våra härar, Gud? Ge oss hjälp mot fienden, människors hjälp är meningslös. Med Gud ska vi göra storverk. Han ska trampa ner våra fiender.

Chapter 61

61:2  Gud, hör mitt rop, lyssna till min bön!

61:3  Från jordens ände ropar jag till dig när mitt hjärta mattas. För mig upp på klippan som är högre än jag,

61:4  för du har varit min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

61:5  Låt mig bo i ditt tält för evigt och ha min tillflykt under dina vingar. Sela

61:6  Du, Gud, har hört mina löften, du har gett mig en arvedel bland dem som vördar ditt namn.

61:7  Du förökar kungens dagar, hans år ska vara från släkte till släkte,

61:8  han ska trona för evigt inför Gud. Låt nåd och sanning bevara honom. Då ska jag alltid lovsjunga ditt namn och uppfylla mina löften dag efter dag.

Chapter 62

62:2  Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.

62:3  Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.

62:4  Hur länge ska ni storma mot en enda man, tillsammans slå ner honom som en lutande vägg, en fallfärdig mur?

62:5  De rådslår om att störta honom från hans höjd. De älskar lögn, de välsignar med sin mun men förbannar i sitt hjärta. Sela

62:6  Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp.

62:7  Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.

62:8  Hos Gud är min frälsning och min ära, i Gud är min starka klippa, min tillflykt.

62:9  Lita alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela

62:10  Människors barn är bara en vindpust, myndiga herrar sviker. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.

62:11  Lita inte till våld, hoppas inte på stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.

62:12  Ett har Gud talat, två ting har jag hört: Hos Gud finns makten, och hos dig, Herre, finns nåd. Du ska löna var och en efter hans gärningar.

Chapter 63

63:2  Gud, du är min Gud. Tidigt söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt och törstigt land utan vatten.

63:3  Så söker jag dig i helgedomen för att se din makt och härlighet.

63:4  Din nåd är bättre än liv, därför ska mina läppar prisa dig.

63:5  Jag ska lova dig så länge jag lever, i ditt namn ska jag lyfta mina händer.

63:6  Min själ blir mättad som av feta rätter. Med jublande läppar lovsjunger min mun,

63:7  när jag minns dig på min bädd och tänker på dig under nattens timmar.

63:8  Du är min hjälp, i dina vingars skugga jublar jag.

63:9  Min själ håller sig tätt intill dig, din högra hand stöder mig.

63:10  De som vill ta mitt liv ska gå under, de ska hamna i jordens djup.

63:11  De ska överlämnas åt svärdet, de ska bli schakalers byte. Men kungen ska glädja sig i Gud. Var och en som svär vid honom ska skatta sig lycklig när lögnarnas mun täpps till.

Chapter 64

64:2  Gud, hör min röst när jag klagar, skydda mitt liv från fiendens hot!

64:3  Göm mig från de ondas hemliga planer, från förbrytarnas hetsiga hop.

64:4  De gör sina tungor skarpa som svärd, de laddar med bittra ord som pilar

64:5  för att skjuta den oskyldige ur bakhåll. Plötsligt skjuter de honom utan fruktan.

64:6  De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt, de talar om att lägga snaror, de säger: "Vem skulle se oss?"

64:7  De smider onda planer: "Nu har vi en färdig plan!" Människans tankar och hjärta är djupa.

64:8  Då skjuter Gud dem, en plötslig pil och de är sårade.

64:9  Deras egna tungor får dem på fall, alla som ser dem skakar på huvudet.

64:10  Alla människor grips av skräck, de förkunnar vad Gud har gjort och förstår att det är hans verk. Den rättfärdige gläder sig i Herren och flyr till honom, och alla som har ärliga hjärtan skattar sig lyckliga.

Chapter 65

65:2  Gud, dig lovar man i stillhet i Sion. Till dig uppfyller man löften.

65:3  Du som hör bön, till dig kommer alla människor.

65:4  Synderna är mig övermäktiga, du är den som sonar våra brott.

65:5  Salig är den som du utväljer, som får komma dig nära och bo i dina gårdar. Låt oss mättas av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

65:6  Du bönhör oss i rättfärdighet med förunderliga gärningar, du vår frälsnings Gud, du tillflykt för jordens alla ändar och för havet i fjärran.

65:7  Du gör bergen fasta med din makt, du är rustad med kraft.

65:8  Du stillar havens brus, böljornas brus och folkens oro.

65:9  De som bor vid jordens ändar häpnar för dina tecken, öster och väster fyller du med jubel.

65:10  Du tar hand om jorden och vattnar den, du gör den mycket rik. Guds flod är full av vatten. Du skaffar säd åt människorna när du så bereder jorden.

65:11  Du vattnar dess fåror och jämnar det plöjda, du mjukar upp den med skurar och välsignar dess gröda.

65:12  Du kröner året med ditt goda, dina spår dryper av rikedom.

65:13  Vildmarkens beten dryper, höjderna klär sig i glädje, ängarna fylls av hjordar och dalarna täcks med säd. Man ropar av glädje och sjunger.

Chapter 66

66:1  Ropa till Gud, hela jorden!

66:2  Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris!

66:3  Säg till Gud: Hur förunderliga är inte dina gärningar! Dina fiender kryper för dig, för din stora makt.

66:4  Hela jorden ska tillbe dig och lovsjunga dig, de ska lovsjunga ditt namn. Sela

66:5  Kom och se vad Gud har gjort, förunderliga gärningar bland människors barn.

66:6  Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Där gladdes vi över honom.

66:7  I sin makt härskar han för evigt, hans ögon vakar över folken. De upproriska får inte resa sig. Sela

66:8  Prisa vår Gud, ni folk, låt hans lov ljuda högt,

66:9  för han gav liv åt vår själ och lät inte vår fot vackla.

66:10  Du prövade oss, Gud, du luttrade oss som man luttrar silver.

66:11  Du lät oss fastna i nätet, du lade tunga bördor på vår rygg.

66:12  Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten. Men du förde oss ut till överflöd.

66:13  Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag vill uppfylla mina löften till dig,

66:14  det som mina läppar utbrast och min mun sade när jag var i nöd.

66:15  Jag vill bära fram feta brännoffer och rök av baggar till dig, jag vill offra både tjurar och bockar. Sela

66:16  Kom och hör, alla ni som vördar Gud! Jag ska berätta vad han gjort för min själ.

66:17  Jag ropade till honom med min mun och hade lovsång på min tunga.

66:18  Hade jag haft ondska i mitt hjärta, hade Herren inte hört mig.

66:19  Men Gud har verkligen hört, han har lyssnat till min bön.

66:20  Lovad är Gud, som inte har avvisat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig!

Chapter 67

67:2  Må Gud vara nådig mot oss och välsigna oss, må han låta sitt ansikte lysa över oss. Sela

67:3  Då ska din väg bli känd på jorden, din frälsning bland alla hednafolk.

67:4  Folken ska tacka dig, Gud, alla folk ska tacka dig.

67:5  Folkslagen ska glädjas och jubla, för du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden. Sela

67:6  Folken ska tacka dig, Gud, alla folk ska tacka dig.

67:7  Jorden ger sin gröda och Gud, vår Gud, välsignar oss. Må Gud välsigna oss, och må jordens alla ändar vörda honom.

Chapter 68

68:2  Gud reser sig, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte.

68:3  Som rök driver bort fördriver du dem, som vax smälter för eld förgås de gudlösa inför Gud.

68:4  Men de rättfärdiga gläder sig, de jublar inför Gud och fröjdas av glädje.

68:5  Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom,

68:6  de faderlösas fader och änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning.

68:7  Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska bor i en öken.

68:8  Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela

68:9  då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.

68:10  Rikligt regn lät du falla, Gud, din trötta egendom gav du kraft.

68:11  Din skara fick bo där, du sörjde för de svaga i din godhet, Gud.

68:12  Herren låter ordet höras, en här av kvinnor bär glädjebudet:

68:13  "Härarnas kungar flyr, de flyr och husmodern delar bytet!

68:14  Ska ni då ligga stilla i era fållor? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld.

68:15  När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet, föll snön över Salmon."

68:16  Bashans berg är ett Guds berg, ett berg med höga toppar är Bashans berg.

68:17  Ni höga berg, varför ser ni ner på berget som Gud har valt till sin boning? Herren ska bo där för alltid.

68:18  Guds vagnar är tiotusentals, tusen och åter tusen. Herren är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.

68:19  Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, även de upproriska – för att du, Herre vår Gud, skulle bo där.

68:20  Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela

68:21  Gud är för oss en frälsningens Gud, hos Herren Gud finns en utväg från döden.

68:22  Ja, Gud krossar sina fienders huvuden, den håriga hjässan hos den som framhärdar i synd.

68:23  Herren säger: "Jag ska hämta dem från Bashan, hämta dem från havets djup,

68:24  så att du får doppa din fot i blod och dina hundars tunga får sin del av fienderna."

68:25  Gud, man ser ditt högtidståg, min Guds, min kungs tåg i helgedomen.

68:26  Sångare går främst, harpspelare följer efter bland jungfrur som slår på tamburin.

68:27  Lova Gud i församlingarna, lova Herren, ni av Israels källa!

68:28  Där går Benjamin, den yngste som leder dem, där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

68:29  Gud, visa din styrka! Gud, stärk vad du gjort för oss!

68:30  På grund av ditt tempel i Jerusalem ska kungar komma med gåvor till dig.

68:31  Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och folkens kalvar. Ödmjukt ska de hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig.

68:32  Sändebud ska komma från Egypten, Nubien ska skynda att sträcka sina händer till Gud.

68:33  Jordens riken, sjung till Gud, lovsjung Herren, Sela

68:34  honom som drar fram över himlen, urtidens himmel. Hör, han höjer sin röst, en mäktig röst!

68:35  Ge Gud makten! Hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna. Fruktad är du, Gud, i din helgedom. Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk. Lovad är Gud!

Chapter 69

69:2  Fräls mig, Gud! Vattnet når mig till halsen.

69:3  Jag har sjunkit i djupaste dy utan fotfäste, jag är ute på djupt vatten och strömmen sköljer över mig.

69:4  Jag har ropat mig trött, min strupe är hes, min blick är matt av väntan på Gud.

69:5  De som hatar mig utan anledning är fler än håren på mitt huvud. Många vill förgöra mig, de är mina fiender utan orsak. Vad jag inte har stulit måste jag ersätta.

69:6  Gud, du känner min dårskap, min skuld är inte dold för dig.

69:7  Herre, Gud Sebaot, låt inte dem som hoppas på dig få skämmas för min skull, låt inte dem som söker dig få vanära för min skull, du Israels Gud.

69:8  För din skull får jag utstå hån, vanära täcker mitt ansikte.

69:9  Jag har blivit en främling för mina bröder, främmande för min mors barn.

69:10  Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser föll över mig.

69:11  Jag grät i min själ och fastade, men det blev jag hånad för.

69:12  Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev ett ordspråk för dem.

69:13  De som sitter i porten pratar om mig, drinkare gör visor om mig.

69:14  Men jag bär min bön till dig, Herre, i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet!

69:15  Rädda mig ur dyn så att jag inte sjunker, rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen.

69:16  Låt inte vattenströmmarna skölja över mig, låt inte djupet sluka mig, låt inte brunnens gap slå igen över mig.

69:17  Svara mig, Herre, för din nåd är god! Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

69:18  Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, för jag är i nöd. Skynda dig, svara mig!

69:19  Kom till min själ, återlös den, friköp mig från mina fiender.

69:20  Du känner den skymf, skam och vanära jag får utstå. Du ser alla mina ovänner.

69:21  Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen.

69:22  De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.

69:23  Låt deras bord framför dem bli en snara, ett straff och en fälla.

69:24  Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, låt deras ben ständigt vackla.

69:25  Ös din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem.

69:26  Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras tält,

69:27  för de förföljer den du har slagit och pratar om plågan hos den du har sårat.

69:28  Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet.

69:29  Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli skrivna bland de rättfärdiga.

69:30  Men jag är plågad och lider. Gud, låt din frälsning skydda mig!

69:31  Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

69:32  Det ska glädja Herren mer än tjurar och oxar med horn och klövar.

69:33  De ödmjuka ska se det och glädjas. Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva,

69:34  för Herren lyssnar till de fattiga och föraktar inte sina fångna.

69:35  Himmel och jord ska prisa honom, haven och allt som rör sig i dem,

69:36  för Gud ska frälsa Sion och bygga upp Juda städer. De ska bo där och ta Sion i besittning. Hans tjänares barn ska få det till arv, och de som älskar hans namn ska bo där.

Chapter 70

70:2  Gud, kom till min räddning! Herre, skynda till min hjälp!

70:3  Låt dem som vill ta mitt liv få skam och vanära, låt dem som önskar mig olycka vika tillbaka och blygas.

70:4  Låt dem vända om i sin skam, de som säger: "Haha!"

70:5  Låt alla som söker dig få jubla och glädjas i dig, låt dem som älskar din frälsning alltid få säga: "Gud är stor!" Men jag är svag och fattig. Gud, skynda till mig! Du är min hjälp och min befriare. Herre, dröj inte!

Chapter 71

71:1  Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas.

71:2  Rädda mig och befria mig i din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.

71:3  Var min klippa där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som gett befallning om min frälsning. Du är mitt bergfäste och min borg.

71:4  Min Gud, befria mig ur den gudlöses hand, ur förbrytarens och förtryckarens grepp,

71:5  för du är mitt hopp, Herre, Herre, min trygghet ända från min ungdom.

71:6  Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min mors inre. Dig lovar jag alltid.

71:7  Jag har blivit som ett tecken för många, och du är min starka tillflykt.

71:8  Min mun ska fyllas av ditt lov, av din ära dagen lång.

71:9  Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tar slut,

71:10  för mina fiender talar om mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra:

71:11  "Gud har övergett honom. Jaga och grip honom, det finns ingen som räddar honom!"

71:12  Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp!

71:13  Låt min själs fiender få skämmas och gå under, låt dem som vill mig ont höljas i hån och vanära.

71:14  Men jag ska alltid hoppas och prisa dig om och om igen.

71:15  Min mun ska förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fast jag inte förstår dess vidd.

71:16  Jag ska komma i Herrens, Guds väldiga kraft, jag ska prisa din rättfärdighet, din och ingen annans.

71:17  Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och än i dag förkunnar jag dina under.

71:18  Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, innan jag fått förkunna din makt för nya släkten, din kraft för alla som ska komma.

71:19  Din rättfärdighet når upp till himlen, Gud, du har gjort stora ting. Gud, vem är som du?

71:20  Du har låtit oss se mycket nöd och olycka, men du ska åter ge oss liv, åter lyfta oss ur jordens djup.

71:21  Föröka min storhet och trösta mig igen,

71:22  så vill jag tacka dig till lyra för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

71:23  Mina läppar ska jubla när jag lovsjunger dig, så även min själ som du har friköpt.

71:24  Min tunga ska tala om din rättfärdighet dagen lång, för de som ville mig ont måste skämmas och blygas.

Chapter 72

72:1  Gud, ge kungen dina domar, kungasonen din rättfärdighet!

72:2  Han ska döma ditt folk med rättfärdighet, dina förtryckta med rättvisa.

72:3  Bergen ska bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet.

72:4  Han ska skipa rätt för de förtryckta bland folket, han ska frälsa de fattigas barn och krossa förtryckaren.

72:5  Dig ska man vörda så länge solen finns till, så länge månen skiner, från släkte till släkte.

72:6  Han ska komma som regn över nyslagen äng, en regnskur som vattnar jorden.

72:7  I hans dagar ska den rättfärdige blomstra, stor frid ska råda tills månen inte mer finns till.

72:8  Han ska härska från hav till hav, från floden till jordens ändar.

72:9  Öknens folk ska böja knä för honom, hans fiender ska slicka stoftet.

72:10  Kungar från Tarshish och kustländerna ska komma med tribut, kungar från Saba och Seba ska bära fram gåvor.

72:11  Alla kungar ska falla ner för honom, alla folk ska tjäna honom.

72:12  Ja, han ska rädda den fattige som ropar och den förtryckte som ingen hjälpare har.

72:13  Han ska vara mild mot den svage och fattige och frälsa de fattigas själar,

72:14  han ska befria deras själ från förtryck och våld. Deras blod är dyrbart i hans ögon.

72:15  Må han leva och få guld från Saba, må man ständigt be för honom och välsigna honom dagen lång.

72:16  Må säden växa rikt i landet, ända upp till bergens toppar. Må dess frukt vaja som Libanons skogar och städernas folk blomstra som markens örter.

72:17  Må hans namn leva för evigt, må hans namn blomstra så länge solen skiner. I honom ska man välsigna sig, alla hednafolk ska prisa honom salig.

72:18  Välsignad är Herren Gud, Israels Gud som ensam gör under!

72:19  Välsignat är hans härliga namn för evigt. Må hans ära fylla hela jorden! Amen, amen.

72:20  Slut på Davids, Ishais sons, böner.

Chapter 73

73:1  Gud är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.

73:2  Men jag var nära att snava med mina fötter, mina steg var nära att slinta,

73:3  för jag greps av avund mot de högmodiga när jag såg de gudlösas framgång.

73:4  De är fria från plågor fram till sin död, deras kroppar är välnärda.

73:5  De drabbas inte av mänsklig nöd, de plågas inte som andra människor.

73:6  Därför är högmod deras halsband och våld den dräkt de sveper sig i.

73:7  Deras ögon kikar fram ur fetman, deras hjärtans fantasier har ingen gräns.

73:8  De hånar och hotar med ondska, överlägset hotar de med förtryck.

73:9  De öppnar sin mun mot himlen och deras tunga far fram på jorden.

73:10  Därför vänder sig folket till dem, de suger i sig vatten i mängd.

73:11  De säger: "Hur skulle Gud kunna veta? Den Högste har väl ingen vetskap?"

73:12  Sådana är de gudlösa, ständigt trygga med växande rikedom.

73:13  Förgäves höll jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld!

73:14  Jag var plågad hela dagen och tuktad varje morgon –

73:15  men hade jag sagt: "Så tänker jag tala", då hade jag svikit dina barns släkte.

73:16  Jag funderade och försökte förstå det, men det var för svårt för mig,

73:17  tills jag kom in i Guds helgedom och insåg deras öde.

73:18  Du ställer dem på det hala, du störtar dem i fördärvet.

73:19  Hur plötsligt ska de inte gå under! De förgås och får ett fruktansvärt slut.

73:20  Så som en dröm är borta när man vaknar ska du, Herre, förakta dem som skuggbilder när du griper in.

73:21  När mitt hjärta var bittert och det stack i mitt inre,

73:22  då var jag oförnuftig och förstod ingenting, jag var som ett djur inför dig.

73:23  Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.

73:24  Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.

73:25  Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden.

73:26  När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.

73:27  De som är fjärran från dig går under, du förgör alla som är otrogna mot dig.

73:28  Men för mig är det gott att vara nära Gud. Jag tar min tillflykt till Herren, Gud, för att förkunna alla dina gärningar.

Chapter 74

74:1  Varför, Gud, har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?

74:2  Tänk på din församling som du vann i forna tider, din arvedels stam som du återlöste. Tänk på Sions berg där du tog din boning.

74:3  Vänd dina steg till dessa eviga ruiner. Allt i helgedomen har fienden förstört.

74:4  Dina motståndare skränade på platsen där du möter oss, de satte upp sina fälttecken som tecken.

74:5  Det var som när yxor höjs i en tät skog,

74:6  alla ornament slog de sönder med yxa och hacka.

74:7  De satte eld på din helgedom och vanhelgade ditt namns boning ända till grunden.

74:8  De sade i sina hjärtan: "Vi ska kuva dem fullständigt!" Alla Guds mötesplatser brände de ner i landet.

74:9  Vi ser inte våra tecken, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar.

74:10  Hur länge, Gud, ska fienden få håna och ständigt förakta ditt namn?

74:11  Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Dra fram den ur din famn och förgör dem!

74:12  Gud, min kung sedan urminnes tid, du som skapar frälsning på jorden!

74:13  Du delade havet med din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet,

74:14  du knäckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

74:15  Du lät källa och bäck bryta fram, du lät starka strömmar torka ut.

74:16  Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen.

74:17  Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig.

74:18  Tänk på hur fienden hånar, Herre, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn!

74:19  Ge inte din turturduvas själ åt vilddjuren, glöm inte dina förtrycktas liv för alltid!

74:20  Tänk på förbundet, för landets mörka vrår är fulla av våldets nästen.

74:21  Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn.

74:22  Res dig, Gud, och för din talan! Tänk på hur dåren hånar dig dagen lång.

74:23  Glöm inte dina fienders rop, det skrän som ständigt stiger från dina motståndare.

Chapter 75

75:2  Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig! Ditt namn är nära, man förkunnar dina under.

75:3  "Vid den tid jag bestämt ska jag fälla en rättvis dom.

75:4  Jorden och alla som bor där kan vackla, men jag har gett dess pelare stadga." Sela

75:5  Jag säger till de skrytsamma: "Skryt inte!" och till de gudlösa: "Höj inte hornet!"

75:6  Höj inte ert horn så högt, tala inte så trotsigt och fräckt.

75:7  Varken från öster eller väster eller från öknen kommer upphöjelsen.

75:8  Nej, Gud är den som dömer. Den ene böjer han ner, den andre reser han upp.

75:9  I Herrens hand är en bägare med skummande vin, full av blandad dryck. Han häller upp, och jordens alla gudlösa måste dricka den i botten.

75:10  Men jag ska för evigt förkunna och lovsjunga Jakobs Gud. Alla gudlösas horn ska jag hugga av, men den rättfärdiges horn ska upphöjas.

Chapter 76

76:2  Gud är känd i Juda, hans namn är stort i Israel.

76:3  I Salem står hans hydda, på Sion hans boning.

76:4  Där bröt han bågens blixtrande pilar, sköld och svärd och krigets vapen. Sela

76:5  Strålande är du, härligare än berg rika på byte.

76:6  Modiga män ligger plundrade, de sover sin sömn, ingen stridsman kan lyfta sin hand.

76:7  För ditt straffande ord, du Jakobs Gud, ligger ryttare och häst i dvala.

76:8  Du, endast du, är värd att frukta. Vem kan bestå inför dig när du vredgas?

76:9  Från himlen låter du domen höras, jorden förskräcks och blir stilla

76:10  när Gud står upp för att döma, för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela

76:11  Din vrede mot människor ska bli till din ära, dem som överlevt vreden ska du ikläda dig.

76:12  Ge löften till Herren er Gud och uppfyll dem! Alla runt omkring ska komma med gåvor till den Fruktade. Han kuvar furstarnas ande, fruktad av kungarna på jorden.

Chapter 77

77:2  Jag höjer min röst till Gud och ropar, jag höjer min röst till Gud och han lyssnar till mig.

77:3  På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand utsträckt utan att tröttna. Min själ vägrar låta sig tröstas.

77:4  Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och min ande mattas. Sela

77:5  Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.

77:6  Jag tänker på forna dagar, sedan länge flydda år.

77:7  Jag minns min sång i natten, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar:

77:8  Ska Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?

77:9  Är hans godhet borta för alltid? Är det slut med hans ord för alla tider?

77:10  Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet? Sela

77:11  Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.

77:12  Jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under,

77:13  jag tänker på alla dina verk och begrundar det du har gjort.

77:14  Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud?

77:15  Du är den Gud som gör under, du har visat din makt bland folken.

77:16  Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela

77:17  Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.

77:18  Från molnen strömmade vatten, skyarna höjde sin röst och dina pilar flög överallt.

77:19  Din åska dundrade i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.

77:20  Genom havet gick din väg, din stig genom väldiga vatten, och ingen såg dina fotspår. Du förde ditt folk som en fårhjord genom Moses och Arons hand.

Chapter 78

78:1  Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord!

78:2  Jag vill öppna min mun för att tala visdomsord, lägga fram gåtor från gången tid.

78:3  Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättat för oss

78:4  vill vi inte dölja för deras barn. För det kommande släktet förkunnar vi Herrens lov, hans makt och de under han gjort.

78:5  Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, han gav sin undervisning i Israel och befallde våra fäder att lära ut den till sina barn,

78:6  så att den blev känd för det kommande släktet, de barn som skulle födas. De i sin tur skulle berätta för sina barn,

78:7  så att de sätter sitt hopp till Gud och inte glömmer Guds gärningar utan följer hans bud.

78:8  De ska inte bli som sina fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte med opålitligt hjärta och en ande trolös mot Gud.

78:9  Efraims söner, beväpnade bågskyttar, vände på stridens dag.

78:10  De höll inte Guds förbund utan vägrade följa hans lag,

78:11  de glömde hans gärningar och undren han visat dem.

78:12  Inför deras fäder hade han gjort under i Egyptens land, på Soans mark.

78:13  Han klöv havet och förde dem igenom, han lät vattnet stå som en mur.

78:14  Han ledde dem med molnskyn om dagen och med eldsken hela natten.

78:15  Han klöv klippor i öknen och lät dem dricka som ur väldiga hav,

78:16  han lät bäckar rinna fram ur klippan och vatten skölja ner som strömmar.

78:17  Men de fortsatte att synda mot honom, de gjorde uppror mot den Högste i öknen.

78:18  De frestade Gud i sina hjärtan genom att kräva mat efter sitt begär.

78:19  De talade mot Gud, de sade: "Kan Gud duka ett bord i öknen?

78:20  Visst slog han klippan så att vattnet flödade och bäckar strömmade fram, men kan han också ge bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

78:21  När Herren hörde det blev han vred. Eld blossade upp mot Jakob, vrede vällde fram mot Israel,

78:22  för de trodde inte på Gud och litade inte på hans frälsning.

78:23  Ändå gav han befallning åt skyarna i höjden och öppnade himlens portar.

78:24  Han lät manna regna över dem till mat och gav dem säd från himlen.

78:25  Människor fick äta änglars bröd, han sände dem mat så att de blev mätta.

78:26  Han lät östanvinden komma från himlen och styrde sunnanvinden dit med sin makt.

78:27  Han lät kött regna över dem som stoft, bevingade fåglar som havets sand.

78:28  Han lät dem falla mitt i deras läger, runt omkring deras boningar.

78:29  De åt och blev övermätta, han lät dem få vad de haft begär till.

78:30  Men innan de släckt sitt begär, medan maten ännu var i deras mun,

78:31  kom Guds vrede över dem. Han dödade bland de starkaste och slog ner Israels utvalda män.

78:32  Ändå fortsatte de att synda och trodde inte på hans under.

78:33  Då lät han deras dagar försvinna i tomhet och deras år i plötslig skräck.

78:34  När han dräpte dem frågade de efter honom, de vände om och sökte Gud.

78:35  De mindes att Gud är deras klippa, att Gud den Högste är deras befriare.

78:36  De försökte bedra honom med sina ord, de ljög för honom med sin tunga.

78:37  Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom, de var inte trogna mot hans förbund.

78:38  Men han är barmhärtig och försonar skuld, han vill inte förgöra. Ofta höll han tillbaka sin vrede och lät inte hela sin glöd bryta fram.

78:39  Han tänkte på att de bara är kött, en vind som försvinner och inte kommer åter.

78:40  Hur ofta trotsade de honom inte i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

78:41  Gång på gång frestade de Gud och kränkte Israels Helige.

78:42  De kom inte ihåg hans hand eller dagen då han befriade dem från fienden,

78:43  då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

78:44  Han förvandlade deras floder till blod så att de inte kunde dricka ur bäckarna.

78:45  Han sände flugsvärmar som förtärde dem och grodor som förstörde för dem,

78:46  han gav deras gröda åt larver och deras skördar åt gräshoppor.

78:47  Han slog deras vinstockar med hagel och deras fikonträd med skyfall,

78:48  han utlämnade deras boskap åt hagel och deras hjordar åt blixtar.

78:49  Han sände över dem sin vredesglöd, harm, vrede och nöd, en skara av olycksänglar.

78:50  Han gav fritt utlopp åt sin vrede, han skonade inte deras själ från döden utan utlämnade deras liv åt pesten.

78:51  Han slog allt förstfött i Egypten, livskraftens förstling i Hams hyddor.

78:52  Han lät sitt folk bryta upp som en fårflock och förde dem som en hjord genom öknen.

78:53  Han ledde dem tryggt, de behövde inte vara rädda, deras fiender svaldes av havet.

78:54  Han förde dem till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade vunnit.

78:55  Han fördrev hednafolken framför dem, han gav dem deras land som arvedel och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

78:56  Men de trotsade och frestade Gud den Högste, de höll inte fast vid hans vittnesbörd.

78:57  De vek trolöst tillbaka som sina fäder, de gav vika som en opålitlig båge.

78:58  De väckte hans vrede med sina offerhöjder och kränkte honom med sina avgudabilder.

78:59  Gud hörde det och blev vred, han förkastade Israel med all kraft.

78:60  Han övergav sin boning i Shilo, det tält han rest bland människorna.

78:61  Han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

78:62  Sitt folk utlämnade han åt svärdet, han blev vred på sin arvedel.

78:63  Deras unga män förtärdes av eld, deras unga kvinnor blev utan brudsång.

78:64  Deras präster föll för svärd, deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.

78:65  Då vaknade Herren som ur sömn, som en hjälte bedövad av vin.

78:66  Han slog tillbaka sina fiender och drog evig skam över dem.

78:67  Han förkastade Josefs hydda och utvalde inte Efraims stam,

78:68  men Juda stam utvalde han, Sions berg som han älskar.

78:69  Han byggde sin helgedom hög som himlen, grundade den likt jorden för evigt.

78:70  Han utvalde sin tjänare David och tog honom från fårens fållor,

78:71  han hämtade honom från tackorna och satte honom till herde för Jakob, sitt folk, för Israel, sin arvedel.

78:72  Han var deras herde med rent hjärta och ledde dem med förståndig hand.

Chapter 79

79:1  Gud, hednafolken trängde in i din arvedel, de vanhelgade ditt heliga tempel, de gjorde Jerusalem till en grushög.

79:2  De gav dina tjänares kroppar som mat åt himlens fåglar, dina trognas kött åt markens djur.

79:3  De spillde deras blod som vatten runt Jerusalem, och ingen begravde dem.

79:4  Vi föraktas av våra grannar, hånas av dem som bor omkring oss.

79:5  Hur länge, Herre? Ska du vara vred för evigt? Hur länge ska din lidelse brinna som eld?

79:6  Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig, över de riken som inte åkallar ditt namn,

79:7  för de har slukat Jakob och ödelagt hans boning.

79:8  Tillräkna oss inte våra fäders synder, låt din barmhärtighet möta oss snart, för vi har sjunkit mycket djupt.

79:9  Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och försona våra synder för ditt namns skull!

79:10  Varför ska folken få säga: "Var är nu deras Gud?" Låt våra ögon få se hur det blir känt bland folken att du hämnas dina tjänares spillda blod.

79:11  Låt fångarnas klagan komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm.

79:12  Låt våra grannar få sjufalt igen för sitt hån mot dig, Herre.

79:13  Då ska vi, ditt folk och fåren i din hjord, tacka dig för evigt och förkunna ditt lov från släkte till släkte.

Chapter 80

80:2  Lyssna, du Israels herde! Du som leder Josef som en hjord, du som tronar på keruberna, visa dig i glans!

80:3  Väck upp din makt till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

80:4  Gud, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.

80:5  Herre Gud Sebaot, hur länge ska din vrede ryka mot ditt folks bön?

80:6  Du har låtit dem äta tårars bröd och dricka tårar i fullt mått.

80:7  Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar, och våra fiender hånar oss.

80:8  Gud Sebaot, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.

80:9  Du hämtade en vinstock från Egypten, du fördrev hednafolk och planterade den.

80:10  Du röjde plats för den, och den slog rot och uppfyllde landet.

80:11  Den täckte bergen med sin skugga och Guds cedrar med sina grenar,

80:12  den sträckte ut sina skott till havet och sina knoppar till floden.

80:13  Varför rev du dess mur så att alla som passerar kan plocka av den?

80:14  Vildsvin från skogen frossar på den, markens smådjur äter av den.

80:15  Gud Sebaot, kom tillbaka! Blicka ner från himlen och se, ta hand om denna vinstock!

80:16  Skydda vad din högra hand har planterat, den son du har fostrat åt dig.

80:17  Den är bränd av eld och nerhuggen, de går under inför din stränga blick.

80:18  Håll din hand över mannen vid din högra sida, den människoson du har fostrat åt dig.

80:19  Då ska vi inte vika från dig. Ge oss liv, och vi ska åkalla ditt namn. Herre Gud Sebaot, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.

Chapter 81

81:2  Jubla inför Gud, vår styrka, ropa av glädje till Jakobs Gud!

81:3  Stäm upp lovsång, slå på tamburin, på den ljuvliga harpan och lyran.

81:4  Blås i hornet vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag,

81:5  för det är en lag för Israel, ett beslut från Jakobs Gud.

81:6  Han bestämde det som ett vittnesbörd i Josef när han drog ut mot Egyptens land. Jag hörde en röst som jag inte kände:

81:7  "Jag lyfte bördan från hans axlar, hans händer blev fria från lastkorgen.

81:8  I nöden ropade du och jag räddade dig. Jag svarade dig, dold i åska, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela

81:9  Hör, mitt folk, jag vill varna dig! Israel, om du bara ville lyssna på mig!

81:10  Hos dig får ingen annan gud finnas, du ska inte tillbe en främmande gud.

81:11  Jag är Herren din Gud som har fört dig upp ur Egyptens land. Öppna din mun helt så ska jag fylla den!

81:12  Men mitt folk ville inte höra min röst, Israel lydde mig inte.

81:13  Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.

81:14  Om mitt folk bara ville höra mig, om Israel ville vandra på mina vägar!

81:15  Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras motståndare.

81:16  De som hatar Herren skulle krypa för honom, och deras öde skulle vara för evigt. Han skulle ge dig finaste vete att äta och mätta dig med honung ur klippan."

Chapter 82

82:1  Gud står i gudaförsamlingen, bland gudarna håller han dom:

82:2  "Hur länge ska ni döma orätt och ta de gudlösas parti? Sela

82:3  Skipa rätt för den svage och faderlöse, ge den förtryckte och fattige rättvisa!

82:4  Befria den svage och fattige, rädda honom från de gudlösas hand!"

82:5  De vet inget och förstår inget, de vandrar i mörker. Jordens alla grundvalar vacklar.

82:6  "Jag har sagt att ni är gudar, att ni alla är den Högstes söner.

82:7  Men ni kommer att dö som människor dör och falla som alla furstar faller."

82:8  Grip in, Gud! Håll dom över jorden, för alla folk är din egendom.

Chapter 83

83:2  Gud, var inte tyst, var inte stilla och stum, Gud!

83:3  Se, dina fiender larmar och de som hatar dig höjer sina huvuden.

83:4  De smider listiga planer mot ditt folk, de rådslår mot dem du beskyddar,

83:5  de säger: "Kom, vi utrotar dem som folk så att ingen mer minns Israels namn!"

83:6  Enigt rådslår de med varandra, de sluter förbund mot dig:

83:7  Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

83:8  Gebal, Ammon och Amalek, filisteerna och Tyrus invånare.

83:9  Även Assur ansluter sig till dem, han lånar sin arm åt Lots barn. Sela

83:10  Gör med dem som med Midjan, som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck

83:11  när de förgjordes vid En-Dor och blev till gödsel på marken.

83:12  Låt det gå deras stormän som Oreb och Seeb, och alla deras furstar som Seba och Salmunna,

83:13  eftersom de säger: "Vi ska ta över Guds betesmarker!"

83:14  Min Gud, låt dem bli som virvlande löv, som agnar för vinden!

83:15  Som elden slukar skog och lågan sveder berg,

83:16  så ska du jaga dem med din storm och skräckslå dem med ditt oväder.

83:17  Fyll deras ansikten med skam så att de söker ditt namn, Herre.

83:18  De ska skämmas i skräck till evig tid, de ska skämmas och gå under. Låt dem veta att du ensam bär namnet Herren, den Högste över hela jorden.

Chapter 84

84:2  Hur ljuvliga är inte dina boningar, Herre Sebaot!

84:3  Min själ längtar och trängtar till Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.

84:4  Sparven har funnit sig ett hem och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min kung och min Gud.

84:5  Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela

84:6  Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta.

84:7  När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

84:8  De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.

84:9  Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela

84:10  Gud, se vår sköld, se på din smordes ansikte!

84:11  En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än bo i de gudlösas tält,

84:12  för Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära. Inget gott nekar han dem som vandrar i fullkomlighet. Herre Sebaot, salig är den som förtröstar på dig.

Chapter 85

85:2  Herre, förr var du nådig mot ditt land, du gjorde slut på Jakobs fångenskap.

85:3  Du förlät ditt folks skuld, du övertäckte all deras synd. Sela

85:4  Du drog tillbaka all din vrede, du vände dig bort från din vredesglöd.

85:5  Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud, upphör med din harm mot oss!

85:6  Tänker du vredgas på oss för alltid, ska din vrede fortsätta från släkte till släkte?

85:7  Vill du inte ge oss liv igen, så att ditt folk får glädjas i dig?

85:8  Herre, visa oss din nåd och ge oss din frälsning!

85:9  Jag vill höra vad Gud, Herren, talar. Han talar frid till sitt folk, till sina trogna, men de får inte gå tillbaka till dårskap.

85:10  Ja, hans frälsning är nära dem som vördar honom, för att härlighet ska bo i vårt land.

85:11  Nåd och sanning ska mötas, rättfärdighet och frid ska kyssas.

85:12  Sanning ska växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ner från himlen.

85:13  Herren ska ge det som är gott, och vårt land ska ge sin gröda. Rättfärdighet ska gå före honom och bana väg för hans steg.

Chapter 86

86:1  Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig, för jag är svag och fattig.

86:2  Bevara min själ, för jag är trogen. Du är min Gud, fräls din tjänare som litar på dig.

86:3  Förbarma dig över mig, Herre, för jag ropar till dig dagen lång.

86:4  Gläd din tjänares själ, för till dig, Herre, lyfter jag min själ.

86:5  Du, Herre, är god och förlåtande, stor i nåd mot alla som ropar till dig.

86:6  Herre, hör min bön, lyssna till mitt rop om nåd!

86:7  Jag ropar till dig på nödens dag, för du kommer att svara mig.

86:8  Ingen bland gudarna är som du, Herre, inga gärningar är som dina.

86:9  Alla folk som du har gjort ska komma och tillbe inför dig, Herre. De ska ära ditt namn,

86:10  för du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.

86:11  Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.

86:12  Jag vill tacka dig, Herre min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet,

86:13  för din nåd över mig är stor, du räddar min själ ur dödsrikets djup.

86:14  Gud, de fräcka reser sig mot mig, en flock av våldsmän vill ta mitt liv. De har inte dig för ögonen.

86:15  Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.

86:16  Vänd dig till mig och förbarma dig över mig. Ge din makt till din tjänare och fräls din tjänarinnas son!

86:17  Ge mig ett tecken på din godhet, låt dem som hatar mig se det och skämmas, för du, Herre, hjälper och tröstar mig.

Chapter 87

87:1  Han har grundat sin stad på de heliga bergen.

87:2  Herren älskar Sions portar mest av alla Jakobs boningar.

87:3  Härliga ting har sagts om dig, Guds stad. Sela

87:4  "Jag ska räkna Rahab och Babel bland mina bekännare, Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush. De är födda där."

87:5  Om Sion ska det sägas: "Den och den är född där." Och han, den Högste, håller det vid makt.

87:6  När Herren upptecknar folken ska han räkna så: "De är födda där." Sela

87:7  Under sång och dans ska man säga: "Alla mina källor har jag i dig."

Chapter 88

88:2  Herre, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag till dig.

88:3  Låt min bön komma inför ditt ansikte, vänd ditt öra till mitt rop,

88:4  för min själ är mättad med lidanden och mitt liv närmar sig dödsriket.

88:5  Jag räknas bland dem som går ner i graven, jag är som en man utan livskraft.

88:6  Jag är övergiven bland de döda, likt de fallna som ligger i graven, dem du inte längre tänker på och som inte mer är i dina händer.

88:7  Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret, ner i djupet.

88:8  Din vrede vilar tung över mig, alla dina böljor låter du skölja över mig. Sela

88:9  Du har fjärmat mina förtrogna från mig, du har gjort mig vidrig för dem, fångad så att jag inte kommer ut.

88:10  Mitt öga förtärs av lidande. Herre, jag ropar till dig varje dag, jag sträcker mina händer mot dig.

88:11  Gör du under för de döda, kan skuggorna resa sig och tacka dig? Sela

88:12  Förkunnar man din nåd i graven, din trofasthet i avgrunden?

88:13  Känner man dina under i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land?

88:14  Men jag ropar till dig, Herre, om morgonen möter dig min bön.

88:15  Varför, Herre, förkastar du min själ? Varför döljer du ditt ansikte för mig?

88:16  Plågad är jag och döende från min ungdom, jag bär förskräckelser från dig och förtvivlar.

88:17  Din vredes lågor sveper över mig, dina fasor förgör mig.

88:18  Ständigt omsluter de mig som vatten, omringar mig helt och hållet. Mina nära och kära har du fjärmat från mig. I mina förtrognas ställe har jag bara mörker.

Chapter 89

89:2  Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar för evigt, med min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte.

89:3  Jag säger: För evigt är din nåd befäst, i himlen är din trofasthet grundad.

89:4  "Jag har slutit förbund med min utvalde, gett min ed till min tjänare David:

89:5  Jag ska låta din ätt bestå för evigt och bygga din tron från släkte till släkte." Sela

89:6  Himlarna prisar dina under, Herre, och din trofasthet i de heligas församling.

89:7  Vem i skyn kan jämföras med Herren? Vem bland Guds söner kan liknas vid Herren?

89:8  Gud är fruktad i de heligas råd, stor och mer vördad än alla omkring honom.

89:9  Herre Gud Sebaot, vem är som du? Stark är du, Herre, och din trofasthet omger dig.

89:10  Du råder över det stolta havet, när dess vågor reser sig stillar du dem.

89:11  Du krossade Rahab som en slagen, du skingrade dina fiender med din mäktiga arm.

89:12  Din är himlen, din är också jorden. Du har grundat världen med allt vad den rymmer.

89:13  Nord och syd har du skapat, Tabor och Hermon jublar i ditt namn.

89:14  Du har en arm med kraft, din hand är mäktig, din högra hand är upphöjd.

89:15  Rätt och rättfärdighet är grunden för din tron, nåd och sanning står inför ditt ansikte.

89:16  Saligt är det folk som vet vad jubel är! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus.

89:17  I ditt namn jublar de ständigt, i din rättfärdighet upphöjs de,

89:18  för du är deras styrka och härlighet, i din nåd upphöjer du vårt horn.

89:19  Ja, vår sköld tillhör Herren, vår kung tillhör Israels Helige.

89:20  Du talade en gång i en syn till dina trogna och sade: "Jag har sänt hjälp genom en hjälte, jag har upphöjt en yngling ur folket.

89:21  Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja.

89:22  Min hand ska stödja honom, min arm ska styrka honom.

89:23  Ingen fiende ska plundra honom, ingen orättfärdig ska förtrycka honom.

89:24  Jag ska krossa hans fiender framför honom och slå ner dem som hatar honom.

89:25  Min trofasthet och nåd ska vara med honom, i mitt namn ska hans horn bli upphöjt.

89:26  Jag ska lägga havet under hans hand, floderna under hans högra hand.

89:27  Han ska ropa till mig: "Du är min Far, min Gud och min frälsnings klippa!"

89:28  Jag ska göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden.

89:29  Jag ska bevara min nåd mot honom för evigt, mitt förbund med honom ska stå fast.

89:30  Jag ska låta hans ätt bestå i evighet och hans tron så länge himlen är till.

89:31  Om hans barn överger min undervisning och inte följer mina befallningar,

89:32  om de bryter mina lagar och inte håller mina bud,

89:33  då ska jag straffa deras brott med ris och deras synd med plågor.

89:34  Men min nåd ska jag inte ta ifrån honom, jag ska inte svika min trofasthet.

89:35  Jag ska inte bryta mitt förbund, det mina läppar har sagt ska jag inte ändra.

89:36  En gång för alla har jag svurit vid min helighet, jag sviker inte David:

89:37  Hans ätt ska bestå för evigt och hans tron som solen inför mig,

89:38  den ska bestå som månen i evigheters evighet. Och vittnet i skyn är trofast." Sela

89:39  Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde.

89:40  Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona och kastat den till marken.

89:41  Du har rivit alla hans murar och lagt hans borgar i ruiner.

89:42  Alla som passerar på vägen plundrar honom, han blir hånad av sina grannar.

89:43  Du lyfte hans motståndares högra hand, du lät hans fiender jubla.

89:44  Du lät hans skarpa svärd ge vika och stödde honom inte i striden.

89:45  Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

89:46  Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har täckt honom med skam. Sela

89:47  Hur länge, Herre, ska du hålla dig helt dold? Hur länge ska din vrede brinna som eld?

89:48  Tänk på hur kort mitt liv är, hur förgängliga du skapat alla människors barn.

89:49  Vem kan leva och slippa se döden, vem kan rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela

89:50  Herre, var är dina nådegärningar från förr som du lovade David med ed i din trofasthet?

89:51  Herre, tänk på dina tjänares vanära, vad jag bär inom mig från de många folken,

89:52  hur dina fiender hånar, Herre, hur de hånar din smordes fotspår. Välsignad är Herren i evighet! Amen, amen.

Chapter 90

90:1  Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

90:2  Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du, Gud.

90:3  Du låter människan vända åter till stoft, du säger: "Vänd om, ni människors barn!"

90:4  Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar.

90:5  Du sköljer bort dem, de är som en sömn. Om morgonen gror de som gräset,

90:6  om morgonen gror det och blomstrar, mot kvällen vissnar det och torkar.

90:7  Vi går under genom din vrede, förskräckta av din glöd.

90:8  Du ställer våra synder inför dig, våra hemligheter i ditt ansiktes ljus.

90:9  Alla våra dagar försvinner genom din vrede, vi slutar våra år som en suck.

90:10  Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort.

90:11  Vem känner din vredes kraft och din harm så att han fruktar dig?

90:12  Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.

90:13  Kom tillbaka, Herre! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!

90:14  Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar.

90:15  Gläd oss lika många dagar som du plågat oss, lika många år som vi sett det onda.

90:16  Låt din gärning bli synlig för dina tjänare och din härlighet över deras barn,

90:17  och låt Herren vår Guds ljuvlighet vila över oss. Ge oss framgång med våra händers verk, ja, ge framgång åt våra händers verk.

Chapter 91

91:1  Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga,

91:2  han säger till Herren: "Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på."

91:3  Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten.

91:4  Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm.

91:5  Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen,

91:6  inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen.

91:7  Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte.

91:8  Du ska bara se det med egna ögon, bevittna hur de gudlösa får sitt straff.

91:9  Du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt.

91:10  Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda,

91:11  för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar.

91:12  De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

91:13  Du ska gå fram över lejon och huggormar, trampa på unga lejon och drakar.

91:14  "Han älskar mig, därför ska jag befria honom, och jag ska beskydda honom eftersom han känner mitt namn.

91:15  Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag ska rädda honom och ge honom ära.

91:16  Jag ska mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."

Chapter 92

92:2  Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

92:3  att på morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet,

92:4  med tiosträngad lyra och luta, med klingande toner på harpan.

92:5  Du gläder mig, Herre, med dina gärningar, jag jublar över dina händers verk.

92:6  Hur stora är inte dina verk, Herre, hur djupa dina tankar!

92:7  En oförnuftig man förstår det inte, dåren fattar det inte.

92:8  När de gudlösa grönskar som gräs och alla förbrytare blomstrar, går de ändå mot evig undergång.

92:9  Men du, Herre, är den Högste för evigt.

92:10  Se dina fiender, Herre, se, dina fiender ska förgås, alla förbrytare skingras!

92:11  Men mitt horn höjer du som vildoxens, jag är överöst med frisk olja.

92:12  Mina ögon får se mina förföljare falla, mina öron får höra om de onda som reste sig mot mig.

92:13  De rättfärdiga grönskar som palmer, de växer som cedrar på Libanon,

92:14  planterade i Herrens hus, grönskande på vår Guds förgårdar.

92:15  Även vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar för att förkunna att Herren, min klippa, är rättfärdig. Ingen orätt finns i honom.

Chapter 93

93:1  Herren är kung! Han är klädd i höghet, Herren är klädd och rustad med kraft. Världen står fast, den vacklar inte.

93:2  Din tron står fast sedan urminnes tid, du är av evighet.

93:3  Strömmarna höjer sig, Herre, strömmarna höjer sin röst, strömmarna höjer sitt dån.

93:4  Men mäktig är Herren i höjden, mer än bruset av väldiga vatten, mer än havets mäktiga bränningar.

93:5  Dina vittnesbörd är alltigenom sanna. Helighet tillhör ditt hus, Herre, för alltid.

Chapter 94

94:1  Hämndens Gud, Herre, hämndens Gud, visa dig!

94:2  Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar!

94:3  Hur länge ska de gudlösa, Herre, hur länge ska de gudlösa triumfera?

94:4  Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig.

94:5  Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel,

94:6  de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa,

94:7  och de säger: "Herren ser det inte, Jakobs Gud märker det inte."

94:8  Fatta, ni oförnuftiga bland folket! Dårar, när ska ni bli kloka?

94:9  Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se?

94:10  Han som fostrar folken, skulle han inte straffa, han som lär människan förstånd?

94:11  Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.

94:12  Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag

94:13  för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa.

94:14  Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.

94:15  Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtan ska följa den.

94:16  Vem står upp för mig mot de onda? Vem hjälper mig mot förbrytarna?

94:17  Om inte Herren var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta.

94:18  När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, Herre.

94:19  När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ.

94:20  Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig, en som gör orätt i lagens namn,

94:21  som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod?

94:22  Men Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.

94:23  Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondska. Herren vår Gud ska förgöra dem.

Chapter 95

95:1  Kom, låt oss ropa till Herren, jubla till vår frälsnings klippa!

95:2  Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse, jubla till honom med lovsång,

95:3  för Herren är en stor Gud, en stor kung över alla gudar.

95:4  Han har jordens djup i sin hand, och bergens toppar är hans.

95:5  Hans är havet som han har gjort, och det torra som hans händer format.

95:6  Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för Herren vår Skapare,

95:7  för han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren i hans vård. I dag, om ni hör hans röst,

95:8  förhärda inte era hjärtan som vid Meriba, som på Massas dag i öknen,

95:9  där era fäder frestade mig och prövade mig fast de sett mina gärningar.

95:10  I fyrtio år var jag vred på det släktet, och jag sade: "De är ett folk med vilsna hjärtan, de känner inte mina vägar."

95:11  Så svor jag i min vrede: "De ska aldrig komma in i min vila."

Chapter 96

96:1  Sjung till Herren en ny sång, sjung till Herren, hela jorden!

96:2  Sjung till Herren, lova hans namn, ropa ut hans frälsning dag efter dag!

96:3  Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!

96:4  Stor är Herren och högt prisad, värd att vörda mer än alla gudar.

96:5  Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.

96:6  Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.

96:7  Ge åt Herren, ni folkens släkter, ge åt Herren ära och makt!

96:8  Ge åt Herren hans namns ära, kom med gåvor till hans gårdar!

96:9  Tillbe Herren i helig skrud, bäva inför honom, hela jorden!

96:10  Säg bland folken: "Herren är kung, världen står fast och vacklar inte. Han ska döma folken med rättvisa."

96:11  Himlen ska glädjas och jorden fröjda sig, havet ska brusa med allt som fyller det.

96:12  Marken ska jubla med allt som den bär, skogens alla träd ska ropa av fröjd

96:13  inför Herren, för han kommer, han kommer för att döma jorden. Han ska döma världen med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.

Chapter 97

97:1  Herren är kung! Jorden ska jubla och alla havsländer glädja sig.

97:2  Moln och töcken omger honom, rätt och rättfärdighet är grunden för hans tron.

97:3  Eld går framför honom och förtär hans fiender runt omkring.

97:4  Hans blixtar lyser upp världen, jorden ser dem och bävar.

97:5  Bergen smälter som vax inför Herren, inför hela jordens Herre.

97:6  Himlen förkunnar hans rättfärdighet, och alla folk ser hans härlighet.

97:7  Alla ska de skämmas, de som dyrkar avgudabilder och stoltserar med maktlösa gudar. Tillbe honom, alla gudar!

97:8  Sion hör det och gläds, Juda döttrar jublar över dina domar, Herre,

97:9  för du, Herre, är den Högste över hela jorden, högt upphöjd över alla gudar.

97:10  Ni som älskar Herren, hata det onda! Han vakar över sina trognas själar, han räddar dem ur de gudlösas hand.

97:11  Ljus bryter fram för den rättfärdige och glädje för dem som har ärliga hjärtan.

97:12  Gläd er i Herren, ni rättfärdiga, och prisa hans heliga namn!

Chapter 98

98:1  Sjung till Herren en ny sång! Han har gjort under, han har gett frälsning med sin högra hand, sin heliga arm.

98:2  Herren har gjort sin frälsning känd, han har visat sin rättfärdighet inför folkens ögon.

98:3  Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus. Jordens alla ändar har sett vår Guds frälsning.

98:4  Ropa till Herren, hela jorden, brist ut i jubel och lovsång!

98:5  Lovsjung Herren med harpa, med harpa och lovsångsljud,

98:6  med trumpeter och hornstötar. Ropa av glädje inför kungen, Herren!

98:7  Havet ska brusa med allt som fyller det, världen och de som bor i den.

98:8  Strömmarna ska klappa händer och bergen jubla tillsammans

98:9  inför Herren, för han kommer för att döma jorden. Han ska döma världen med rättfärdighet och folken med rättvisa.

Chapter 99

99:1  Herren är kung, folken bävar! Han tronar på keruberna, jorden skälver!

99:2  Herren är stor i Sion, upphöjd över alla folk.

99:3  De prisar ditt namn, det stora och fruktade. Helig är han.

99:4  Kungen är mäktig, han älskar det rätta. Du håller rättvisan vid makt, rätt och rättfärdigt handlar du i Jakob.

99:5  Upphöj Herren vår Gud, tillbe vid hans fötters pall! Helig är han.

99:6  Mose och Aron var bland hans präster, Samuel bland dem som åkallar hans namn. De ropade till Herren och han svarade dem.

99:7  I molnpelaren talade han till dem, de höll hans vittnesbörd och lagen han gav dem.

99:8  Herre vår Gud, du svarade dem, du var en Gud som förlät dem men som även hämnades deras gärningar.

99:9  Upphöj Herren vår Gud, tillbe vid hans heliga berg! Ja, helig är Herren vår Gud.

Chapter 100

100:1  Ropa till Herren, hela jorden!

100:2  Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!

100:3  Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva, till sitt folk och får i sin hjord.

100:4  Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lovsång. Tacka honom, lova hans namn,

100:5  för Herren är god. Evig är hans nåd, från släkte till släkte varar hans trofasthet.

Chapter 101

101:1  Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, Herre, vill jag prisa.

101:2  Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen. När kommer du till mig? Jag vill vandra med rent hjärta i mitt hus.

101:3  Jag vänder inte mitt öga till det som är fördärvligt. Trolöshet hatar jag, det får inte finnas hos mig.

101:4  Det falska hjärtat ska bort från mig, det onda vill jag inte veta av.

101:5  Den som baktalar sin nästa ska jag förgöra, stolta ögon och högmodigt hjärta tål jag inte.

101:6  Mina ögon söker de trofasta i landet, de ska bo hos mig. Den som vandrar på den fullkomliga vägen, han ska tjäna mig.

101:7  Den som begår svek får inte bo i mitt hus, den som talar lögn ska inte bestå inför mina ögon.

101:8  Varje morgon ska jag förgöra alla gudlösa i landet och utrota alla förbrytare ur Herrens stad.

Chapter 102

102:2  Herre, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig!

102:3  Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar!

102:4  Mina dagar försvinner som rök, mina ben brinner som eld.

102:5  Mitt hjärta är bränt och visset som gräs, för jag glömmer att äta mitt bröd.

102:6  Efter all min högljudda suckan är jag bara skinn och ben.

102:7  Jag är som en pelikan i öknen, som en uggla bland ruiner.

102:8  Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.

102:9  Mina fiender hånar mig dagen lång, mina häcklare använder mig som en svordom.

102:10  Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar,

102:11  på grund av din vrede och harm. Du har gripit mig och kastat bort mig.

102:12  Mina dagar är som en utdragen skugga, jag vissnar som gräs.

102:13  Men du, Herre, tronar för evigt, ihågkommen av släkte efter släkte.

102:14  Du ska gripa in och förbarma dig över Sion, det är dags att du visar det nåd. Ja, tiden är inne,

102:15  för dina tjänare älskar dess stenar, de lider med dess grus.

102:16  Folken ska vörda Herrens namn och jordens alla kungar din härlighet,

102:17  när Herren bygger upp Sion och visar sig i sin härlighet.

102:18  Han vänder sig till den utblottades bön och föraktar den inte.

102:19  Det ska skrivas ner för ett kommande släkte, ett folk som han skapar ska prisa Herren,

102:20  för han blickar ner från sin heliga höjd, Herren ser ner från himlen till jorden

102:21  för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn.

102:22  Herrens namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem,

102:23  när folk och riken samlas för att tjäna Herren.

102:24  Han har försvagat min kraft på vägen, han har förkortat mina dagar.

102:25  Jag sade: Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet! Dina år varar från släkte till släkte.

102:26  För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk.

102:27  De ska gå under, men du ska bestå. De ska alla nötas ut som kläder, du ska byta ut dem som en mantel och de försvinner.

102:28  Men du är densamme, och dina år har inget slut. Dina tjänares barn ska bo i trygghet och deras ättlingar bestå inför dig.

Chapter 103

103:1  Lova Herren, min själ! Hela mitt inre, prisa hans heliga namn!

103:2  Lova Herren, min själ, och glöm inte allt gott han gör –

103:3  han förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,

103:4  han friköper ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

103:5  han mättar ditt begär med sitt goda så att du blir ung på nytt som en örn.

103:6  Herren handlar rättfärdigt och skipar rätt för alla förtryckta.

103:7  Han visade Mose sina vägar, Israels barn sina gärningar.

103:8  Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.

103:9  Han går inte ständigt till rätta och behåller inte sin vrede för evigt.

103:10  Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.

103:11  Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom.

103:12  Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.

103:13  Så som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom,

103:14  för han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

103:15  Människans dagar är som gräset, hon blomstrar som blomman på ängen.

103:16  Vinden sveper fram över den och den är borta, dess plats minns den inte mer.

103:17  Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som vördar honom och hans rättfärdighet ända till barnbarnen,

103:18  när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

103:19  Herren har grundat sin tron i himlen, hans rike råder över allt.

103:20  Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning så snart ni hör ljudet av den.

103:21  Lova Herren, alla hans härar, ni hans tjänare som gör hans vilja.

103:22  Lova Herren, alla hans verk, överallt i hans välde. Lova Herren, min själ!

Chapter 104

104:1  Lova Herren, min själ! Herre, min Gud, du är väldig och stor, klädd i majestät och härlighet.

104:2  Du sveper dig i ljus som en mantel, du spänner ut himlen som ett tält,

104:3  du timrar på vattnen dina salar. Du gör molnen till din vagn och far fram på vindens vingar.

104:4  Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

104:5  Du grundade jorden på dess fästen, den vacklar ej till evig tid.

104:6  Du täckte den med djupet som en dräkt, högt över bergen stod vattnen.

104:7  Vid din tillrättavisning flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort.

104:8  Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats du bestämt för dem.

104:9  Du satte en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden.

104:10  Du låter källor flyta fram i dalarna, de forsar fram mellan bergen.

104:11  De vattnar markens alla djur, vildåsnor släcker sin törst.

104:12  Vid dem har himlens fåglar sina bon, bland grenarna hörs deras sång.

104:13  Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av det du skapar.

104:14  Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden,

104:15  och vin som ger glädje åt människans hjärta. Med olja ger du glans åt hennes ansikte, och brödet styrker hennes hjärta.

104:16  Herrens träd blir mättade, Libanons cedrar som han har planterat.

104:17  Fåglarna bygger där sina bon, storken har sitt hem i cypresserna.

104:18  Stenbockarna har fått de höga bergen, klyftorna är klippgrävlingars tillflykt.

104:19  Månen har du gjort för att visa tider, solen vet när den ska gå ner.

104:20  Du sänder mörker och det blir natt, då kommer skogens alla djur i rörelse.

104:21  Unga lejon ryter efter rov och begär sin föda av Gud.

104:22  Solen går upp, då drar de sig undan och lägger sig ner i sina hålor.

104:23  Då går människan ut till sin gärning och arbetar tills kvällen kommer.

104:24  Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.

104:25  Där är havet, det stora och vida, med ett oräkneligt vimmel av djur, både stora och små.

104:26  Där går skeppen fram, och Leviatan som du skapat för att leka där.

104:27  Alla hoppas de på dig, att du ska ge dem mat i rätt tid.

104:28  Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.

104:29  Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, de dör och blir åter till stoft.

104:30  Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.

104:31  Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig över sina verk.

104:32  Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.

104:33  Jag vill sjunga till Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.

104:34  Må min bön behaga honom, jag vill glädja mig i Herren.

104:35  Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!

Chapter 105

105:1  Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!

105:2  Sjung till honom, lovsjung honom, tala om alla hans under!

105:3  Ha er ära i hans heliga namn! De som söker Herren ska glädja sig av hjärtat.

105:4  Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte.

105:5  Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar,

105:6  ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.

105:7  Han är Herren vår Gud, över hela jorden når hans domar.

105:8  Han minns för evigt sitt förbund, i tusen släktled ordet han gett,

105:9  förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak.

105:10  Han bestämde det för Jakob som en lag, för Israel som ett evigt förbund:

105:11  "Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom."

105:12  Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet.

105:13  De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat.

105:14  Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull:

105:15  "Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!"

105:16  Han sände svält över landet och lät dem lida brist på bröd,

105:17  men han sände en man framför dem, Josef som såldes till slav.

105:18  Man slog hans fötter i bojor och lade järn om hans hals,

105:19  tills det han sagt slog in och Herrens ord bevisade hans oskuld.

105:20  Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri.

105:21  Han satte honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde,

105:22  till att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

105:23  Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land.

105:24  Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt, starkare än deras fiender.

105:25  Han vände deras hjärtan till att hata hans folk, till att handla svekfullt mot hans tjänare.

105:26  Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt.

105:27  De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land.

105:28  Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord.

105:29  Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fisk dö.

105:30  Deras land vimlade av grodor, ända in i deras kungars kamrar.

105:31  Han befallde, och det kom flugsvärmar och mygg över hela deras rike.

105:32  Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor i deras land.

105:33  Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och knäckte träden i deras rike.

105:34  Han befallde, och det kom gräshoppor och gräshoppslarver i oräknelig mängd.

105:35  De åt upp all grönska i landet, slukade grödan på marken.

105:36  Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av all deras livskraft.

105:37  Så förde han ut dem med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen.

105:38  Egypten gladde sig när de drog ut, skräck för Israel hade fallit över dem.

105:39  Han bredde ut ett moln till skydd och en eld till att lysa i natten.

105:40  De bad, och han sände vaktlar och mättade dem med bröd från himlen.

105:41  Han öppnade klippan och vattnet flödade, det rann i öknen som en ström,

105:42  för han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham.

105:43  Så förde han ut sitt folk med fröjd, sina utvalda med jubel.

105:44  Han gav dem hednafolkens länder, det folken förvärvat fick de ärva,

105:45  för att de skulle hålla hans lagar och följa hans undervisning. Halleluja!

Chapter 106

106:1  Halleluja! Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

106:2  Vem kan beskriva Herrens väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

106:3  Saliga är de som följer det rätta, som alltid handlar rättfärdigt.

106:4  Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk, kom till mig med din frälsning,

106:5  så att jag får se dina utvaldas lycka, dela ditt folks glädje och berömma mig med din arvedel.

106:6  Vi har syndat som våra fäder, vi har gjort fel, vi har varit ogudaktiga.

106:7  Våra fäder i Egypten tog inte lärdom av dina under, de tänkte inte på dina många nådegärningar utan gjorde uppror vid havet, vid Röda havet.

106:8  Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt känd.

106:9  Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt, han förde dem genom djupen som i en öken.

106:10  Han frälste dem från motståndarens hand och befriade dem från fiendens grepp.

106:11  Vattnet täckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar.

106:12  Då trodde de hans ord och sjöng hans lov.

106:13  Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd.

106:14  De greps av begär i öknen och frestade Gud i ödemarken.

106:15  Han gav dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom i deras själ.

106:16  De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron, Herrens helige.

106:17  Men jorden öppnade sig och slukade Datan, den begravde Abirams grupp.

106:18  Eld slog upp i deras grupp, lågorna brände de gudlösa.

106:19  De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild,

106:20  de bytte bort sin härlighet mot bilden av en tjur som äter gräs.

106:21  De glömde Gud, sin Frälsare, som gjort väldiga ting i Egypten,

106:22  underbara verk i Hams land, förunderliga gärningar vid Röda havet.

106:23  Han hotade att förgöra dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att vända bort hans vrede från att fördärva dem.

106:24  De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord.

106:25  De klagade i sina tält och lyssnade inte till Herrens röst.

106:26  Då lyfte han sin hand mot dem och svor att låta dem falla i öknen,

106:27  att låta deras barn falla bland hednafolken och spridas ut i länderna.

106:28  De band sig till Baal-Peor och åt av offren till de döda,

106:29  de väckte Guds vrede med sina gärningar och en hemsökelse bröt ut bland dem.

106:30  Men Pinehas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen hejdades.

106:31  Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

106:32  De väckte hans vrede vid Meribas vatten och Mose fick lida för deras skull,

106:33  för de trotsade hans ande så att tanklösa ord kom över hans läppar.

106:34  De förgjorde inte folken som Herren befallt dem,

106:35  de beblandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar.

106:36  De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.

106:37  De offrade sina söner och döttrar åt onda andar,

106:38  de spillde oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod som de offrade åt Kanaans avgudar så att landet vanhelgades av blodet.

106:39  De blev orena genom sina gärningar och var trolösa i allt de gjorde.

106:40  Då upptändes Herrens vrede mot hans folk, och han avskydde sin arvedel.

106:41  Han gav dem i hednafolkens hand, och de som hatade dem fick härska över dem.

106:42  Deras fiender förtryckte dem, de kuvades under deras hand.

106:43  Han räddade dem gång på gång, men de var upproriska i sina planer och sjönk allt djupare genom sin synd.

106:44  Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop,

106:45  han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.

106:46  Han lät dem finna barmhärtighet hos alla som fört dem bort i fångenskap.

106:47  Fräls oss, Herre vår Gud, och samla oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att lova dig.

106:48  Välsignad är Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket ska säga: "Amen!" Halleluja!

Chapter 107

107:1  Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd!

107:2  Så ska Herrens friköpta säga, de han har friköpt från fiendens hand

107:3  och samlat från länderna, från öst och väst, nord och syd.

107:4  De irrade i öknen på öde stigar, de fann ingen stad där de kunde bo.

107:5  De var hungriga och törstiga, deras själ mattades.

107:6  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras svårigheter.

107:7  Han ledde dem på den rätta vägen till en stad där de kunde bo.

107:8  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:9  för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda.

107:10  De satt i mörker och dödsskugga, fångna i nöd och i bojor av järn,

107:11  för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd.

107:12  Han ödmjukade deras hjärtan med lidande, de föll och ingen hjälpare fanns.

107:13  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter.

107:14  Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga och slet sönder deras bojor.

107:15  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:16  för han krossade portar av koppar och knäckte bommar av järn.

107:17  De blev dårar genom sitt uppror och fick lida för sina synder,

107:18  de kände avsky för all mat och närmade sig dödens portar.

107:19  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter.

107:20  Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.

107:21  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:22  de ska offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.

107:23  De for ut på havet med skepp och drev handel på väldiga vatten,

107:24  de såg Herrens gärningar och hans under i havets djup.

107:25  Han talade och framkallade en stormvind så att havets vågor gick höga.

107:26  De for upp mot himlen och ner i djupen, deras själ var förtvivlad i faran.

107:27  De vinglade och raglade som druckna, all deras vishet var borta.

107:28  Men de ropade till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras svårigheter.

107:29  Han stillade stormen och vågorna tystnade.

107:30  De gladdes över att det blev lugnt, och han förde dem till hamnen dit de ville.

107:31  De ska tacka Herren för hans nåd och hans under mot människors barn,

107:32  de ska upphöja honom i folkets församling och prisa honom i de äldstes råd.

107:33  Han gjorde floder till öken, källor till törstig mark

107:34  och bördigt land till saltjord på grund av invånarnas ondska.

107:35  Han gjorde öknen till vattenrik sjö och torrt land till källor,

107:36  han lät de hungriga leva där och bygga en stad där de kunde bo.

107:37  De sådde åkrar och planterade vingårdar som gav rik skörd.

107:38  Han välsignade dem och de blev många, han lät inte deras boskap bli färre.

107:39  Sedan blev de färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer.

107:40  Han öste förakt över furstarna och lät dem irra i väglös ödemark,

107:41  han upphöjde den fattige ur eländet och förökade familjerna som hjordar.

107:42  De ärliga ser det och gläds, all ondska måste tiga.

107:43  Den som är vis bör ta till sig detta och tänka på Herrens nådegärningar.

Chapter 108

108:2  Mitt hjärta är frimodigt, Gud! Jag vill sjunga och spela, så vill min ära.

108:3  Vakna, lyra och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

108:4  Jag vill tacka dig bland folken, Herre, och lovsjunga dig bland folkslagen,

108:5  för din nåd är stor och når upp över himlen, din sanning ända till skyarna.

108:6  Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!

108:7  Fräls med din högra hand och svara mig, så att dina älskade blir räddade.

108:8  Gud har talat i sin helgedom: "I triumf ska jag dela upp Shekem och mäta upp Suckots dal.

108:9  Gilead är mitt, Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira.

108:10  Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Över filisteerna ropar jag i triumf."

108:11  Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom?

108:12  Är det inte du, Gud – du som har förkastat oss och inte drar ut med våra härar, Gud?

108:13  Ge oss hjälp mot fienden, människors hjälp är meningslös. Med Gud ska vi göra storverk. Han ska trampa ner våra fiender.

Chapter 109

109:1  Min lovsångs Gud, var inte tyst,

109:2  för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig. De talar mot mig med lögnaktig tunga.

109:3  Med hatiska ord omringar de mig, de strider mot mig utan orsak.

109:4  Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber.

109:5  De lönar gott med ont och min kärlek med hat.

109:6  Sätt en gudlös över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.

109:7  När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd.

109:8  Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete.

109:9  Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.

109:10  Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.

109:11  Låt ockraren få grepp om allt han äger och främlingar plundra hans egendom.

109:12  Låt ingen visa barmhärtighet mot honom och ingen förbarma sig över hans faderlösa.

109:13  Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.

109:14  Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför Herren och hans mors synd inte utplånas,

109:15  låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotas från jorden.

109:16  Han hade ju ingen tanke på att vara barmhärtig, utan jagade den som var svag, fattig och bedrövad i hjärtat för att döda honom.

109:17  Han älskade förbannelse och den drabbade honom, han ville inte ha välsignelse och den flydde från honom.

109:18  Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde in som vatten i hans inre och som olja i hans ben.

109:19  Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte att ständigt spänna om sig.

109:20  Detta är mina anklagares lön från Herren, till dem som talar ont mot min själ.

109:21  Men du, Herre min Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Din nåd är god, rädda mig,

109:22  för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt inre.

109:23  Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som en gräshoppa.

109:24  Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.

109:25  Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.

109:26  Hjälp mig, Herre min Gud! Fräls mig efter din nåd,

109:27  så att de förstår att det är din hand, att du, Herre, har gjort det.

109:28  De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas, och din tjänare gläds.

109:29  Låt mina anklagare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel.

109:30  Jag vill tacka Herren om och om igen med min mun och prisa honom bland de många,

109:31  för han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer hans själ.

Chapter 110

110:1  Herren sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter."

110:2  Din makts spira ska Herren sträcka ut från Sion. Härska mitt bland dina fiender!

110:3  Villigt kommer ditt folk när du samlar din här. I helig skrud kommer din ungdom till dig, som dagg ur morgonrodnadens sköte.

110:4  Herren har gett sin ed och ska inte ångra sig: "Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek."

110:5  Herren är vid din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.

110:6  Han ska hålla dom bland hednafolken, överallt ska kroppar ligga, han krossar hövdingar över hela jorden.

110:7  Han ska dricka ur bäcken vid vägen, därför ska han lyfta huvudet högt.

Chapter 111

111:1  Halleluja! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta i de ärligas råd och församling.

111:2  Stora är Herrens gärningar, de begrundas av alla som älskar dem.

111:3  Majestät och härlighet är hans verk, hans rättfärdighet består för evigt.

111:4  Han gör så att man minns hans under, nådig och barmhärtig är Herren.

111:5  Han ger mat åt dem som vördar honom, han minns sitt förbund för evigt.

111:6  Sina gärningars kraft visade han sitt folk när han gav dem hednafolkens arvedel.

111:7  Hans händers verk är sanning och rätt, alla hans befallningar är orubbliga.

111:8  De står fasta för alltid och för evigt, fullbordade med sanning och rättvisa.

111:9  Han har sänt sitt folk befrielse och grundat sitt förbund för evig tid. Heligt och vördat är hans namn.

111:10  Att vörda Herren är början till vishet, gott förstånd får alla som handlar så. Hans lov består för evigt.

Chapter 112

112:1  Halleluja! Salig är den som vördar Herren och har stor glädje i hans bud.

112:2  Hans ättlingar blir mäktiga på jorden, de ärligas släkte blir välsignat.

112:3  Rikedom och välstånd råder i hans hus, hans rättfärdighet består för evigt.

112:4  För de ärliga går han upp som ett ljus i mörkret, nådig, barmhärtig och rättfärdig.

112:5  Det går väl för den som är barmhärtig och lånar ut, som sköter sina saker med rättfärdighet.

112:6  Han ska aldrig vackla, den rättfärdige blir ihågkommen för evigt.

112:7  Han är inte rädd för olycksbud, hans hjärta är frimodigt och litar på Herren.

112:8  Hans hjärta är tryggt och utan fruktan, till sist får han se sina fiender falla.

112:9  Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt. Hans horn ska höjas högt med ära.

112:10  Den gudlöse ser det och grämer sig, han gnisslar tänder och tynar bort. De gudlösas begär blir det ingenting av.

Chapter 113

113:1  Halleluja! Prisa, ni Herrens tjänare, prisa Herrens namn!

113:2  Välsignat är Herrens namn från nu och till evig tid!

113:3  Från solens uppgång till dess nedgång prisas Herrens namn.

113:4  Herren är upphöjd över alla folk, hans ära når över himlen.

113:5  Vem är som Herren vår Gud, han som tronar så högt,

113:6  som ser ner så djupt – vem i himlen och på jorden?

113:7  Han reser den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn

113:8  för att sätta honom bland furstar, bland sitt folks furstar.

113:9  Han ger den ofruktsamma ett hem som en lycklig mor med barn. Halleluja!

Chapter 114

114:1  När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus från folket med främmande språk,

114:2  då blev Juda hans helgedom, Israel hans rike.

114:3  Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.

114:4  Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm.

114:5  Varför flyr du, hav? Jordan, varför vänder du tillbaka?

114:6  Berg, varför hoppar ni som baggar, ni höjder som lamm?

114:7  Bäva inför Herren, du jord, inför Jakobs Gud

114:8  som gör klippan till vattenrik sjö, den hårda stenen till vattenkälla.

Chapter 115

115:1  Inte oss, Herre, inte oss utan ditt namn ska du ge ära, för din nåds och din sannings skull.

115:2  Varför ska hednafolken få säga: "Var är deras Gud?"

115:3  Vår Gud är i himlen, han gör allt han vill.

115:4  Men deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder.

115:5  De har mun men kan inte tala, ögon men kan inte se.

115:6  De har öron men kan inte höra, näsa men kan inte lukta,

115:7  händer men kan inte känna, fötter men kan inte gå. I sin strupe har de inget ljud.

115:8  De som har gjort dem blir som de, likaså alla som litar till dem.

115:9  Israel, lita på Herren! Han är deras hjälp och sköld.

115:10  Arons hus, lita på Herren! Han är deras hjälp och sköld.

115:11  Ni som vördar Herren, lita på Herren! Han är deras hjälp och sköld.

115:12  Herren tänker på oss, han välsignar – han välsignar Israels hus, han välsignar Arons hus,

115:13  han välsignar dem som vördar Herren, både små och stora.

115:14  Herren ska föröka er, er och era barn.

115:15  Ni är välsignade av Herren som har gjort himmel och jord.

115:16  Himlen är Herrens himmel, och jorden har han gett åt människors barn.

115:17  De döda prisar inte Herren, ingen som gått ner i det tysta.

115:18  Men vi, vi lovar Herren från nu och till evig tid. Halleluja!

Chapter 116

116:1  Jag älskar Herren, för han hör min röst, mitt rop om nåd.

116:2  Han har vänt sitt öra till mig, hela mitt liv ska jag åkalla honom.

116:3  Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag var i nöd och förtvivlan.

116:4  Men jag åkallade Herrens namn: "O, Herre, rädda min själ!"

116:5  Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

116:6  Herren bevarar de enkla, jag var i nöd och han frälste mig.

116:7  Vänd om till din ro, min själ, för Herren har varit god mot dig.

116:8  Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall.

116:9  Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.

116:10  Jag tror, därför talar jag, jag som plågades svårt,

116:11  jag som sade i min ångest: "Alla människor sviker."

116:12  Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?

116:13  Jag vill höja frälsningens bägare och åkalla Herrens namn,

116:14  jag vill uppfylla mina löften till Herren inför hela hans folk.

116:15  Dyrbar i Herrens ögon är hans trognas död.

116:16  O, Herre, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son. Du har lossat mina band.

116:17  Åt dig vill jag offra lovets offer och åkalla Herrens namn,

116:18  jag vill uppfylla mina löften till Herren inför hela hans folk,

116:19  i gårdarna till Herrens hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

Chapter 117

117:1  Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk!

117:2  Väldig är hans nåd över oss, och Herrens sanning består för evigt. Halleluja!

Chapter 118

118:1  Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

118:2  Så ska Israel säga: evig är hans nåd.

118:3  Så ska Arons hus säga: evig är hans nåd.

118:4  Så ska de som vördar Herren säga: evig är hans nåd.

118:5  I min nöd ropade jag till Herren, och Herren svarade och gav mig rymlig plats.

118:6  Herren är med mig, jag är inte rädd. Vad kan en människa göra mig?

118:7  Herren är med mig, han är min hjälpare. Jag ska se i triumf på dem som hatar mig.

118:8  Det är bättre att fly till Herren än att lita till människor,

118:9  det är bättre att fly till Herren än att lita till furstar.

118:10  Alla hednafolk omringade mig, men i Herrens namn avvärjde jag dem.

118:11  De omringade mig och inringade mig, men i Herrens namn avvärjde jag dem.

118:12  De omringade mig som bin, men slocknade som eld i törne. I Herrens namn avvärjde jag dem.

118:13  De stötte mig hårt för att få mig på fall, men Herren hjälpte mig.

118:14  Herren är min styrka och min lovsång, han blev min frälsning.

118:15  Fröjderop om frälsning hörs i de rättfärdigas hyddor: "Herrens högra hand gör mäktiga ting!

118:16  Herrens högra hand upphöjer, Herrens högra hand gör mäktiga ting!"

118:17  Jag ska inte dö, utan leva och förkunna Herrens gärningar.

118:18  Hårt har Herren tuktat mig, men han utlämnade mig inte åt döden.

118:19  Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka Herren.

118:20  Detta är Herrens port, de rättfärdiga går in genom den.

118:21  Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.

118:22  Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten.

118:23  Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.

118:24  Detta är dagen som Herren har gjort, låt oss jubla och glädjas i dag!

118:25  O, Herre, fräls! O, Herre, ge framgång!

118:26  Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus.

118:27  Herren är Gud, och han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar fram till altarets horn.

118:28  Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill upphöja dig.

118:29  Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

Chapter 119

119:1  Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, som lever efter Herrens undervisning.

119:2  Saliga är de som tar vara på hans vittnesbörd, som söker honom av hela sitt hjärta,

119:3  som inte gör orätt utan vandrar på hans vägar.

119:4  Du har gett dina befallningar för att de ska hållas noga.

119:5  Om bara mina vägar var rätta så att jag höll dina stadgar!

119:6  Då skulle jag inte skämmas när jag tänker på alla dina bud.

119:7  Jag vill tacka dig med ärligt hjärta när jag lär mig dina rättfärdiga domar.

119:8  Dina stadgar vill jag hålla. Överge mig aldrig!

119:9  Hur kan den som är ung hålla sitt liv rent? Genom att hålla sig till ditt ord.

119:10  Jag söker dig av hela mitt hjärta. Låt mig inte villas bort från dina bud.

119:11  Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta för att jag inte ska synda mot dig.

119:12  Lovad är du, Herre! Lär mig dina stadgar.

119:13  Med mina läppar förkunnar jag din muns alla domar.

119:14  Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter.

119:15  Jag ska begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar.

119:16  Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord.

119:17  Var god mot din tjänare, så att jag får leva och hålla mig till ditt ord.

119:18  Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.

119:19  Jag är en främling på jorden. Dölj inte dina bud för mig!

119:20  Min själ förtärs av ständig längtan efter dina domar.

119:21  Du tillrättavisar de fräcka, de förbannade som villar bort sig från dina bud.

119:22  Ta bort vanära och förakt från mig, för jag tar vara på dina vittnesbörd.

119:23  Även om furstar sitter och rådslår mot mig, begrundar din tjänare dina stadgar.

119:24  Dina vittnesbörd är min glädje, de är mina rådgivare.

119:25  Min själ ligger nertryckt i stoftet. Ge mig liv efter ditt ord!

119:26  Jag berättade om mina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar!

119:27  Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

119:28  Min själ gråter av sorg. Upprätta mig efter ditt ord!

119:29  Låt lögnens väg vara långt ifrån mig, och skänk mig i nåd din undervisning.

119:30  Sanningens väg har jag valt, dina domar har jag för ögonen.

119:31  Jag håller mig till dina vittnesbörd. Låt mig inte behöva skämmas, Herre!

119:32  Jag vill löpa dina budords väg, för du vidgar mitt hjärta.

119:33  Visa mig, Herre, dina stadgars väg, så vill jag följa den ända till slutet.

119:34  Ge mig förstånd, så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av hela mitt hjärta.

119:35  Led mig på dina budords stig, jag älskar den.

119:36  Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till egen vinning.

119:37  Vänd bort mina ögon från förgängliga ting, ge mig liv på din väg.

119:38  Uppfyll ditt ord till din tjänare så att han vördar dig.

119:39  Vänd bort den vanära som jag fruktar, för dina domar är goda.

119:40  Jag längtar efter dina befallningar. Ge mig liv genom din rättfärdighet.

119:41  Låt din nåd komma över mig, Herre, och din frälsning enligt ditt ord.

119:42  Då kan jag svara den som hånar mig, för jag litar på ditt ord.

119:43  Ryck aldrig sanningens ord från min mun, för jag hoppas på dina domar.

119:44  Jag vill alltid följa din undervisning, för alltid och för evigt.

119:45  Jag kan gå fram på rymlig plats, för jag begrundar dina befallningar.

119:46  Jag ska tala inför kungar om dina vittnesbörd och inte skämmas.

119:47  Jag har min glädje i dina bud som jag älskar.

119:48  Jag lyfter mina händer mot dina bud som jag älskar, jag begrundar dina stadgar.

119:49  Tänk på ditt ord till din tjänare, för du har gett mig hopp.

119:50  Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord ger mig liv.

119:51  De fräcka hånar mig ständigt, men jag viker inte från din undervisning.

119:52  Jag tänker på dina domar i forna tider, Herre, och jag finner tröst.

119:53  Jag grips av glödande vrede över de gudlösa, de som överger din undervisning.

119:54  Dina stadgar är mina lovsånger i huset där jag bor.

119:55  I natten tänker jag på ditt namn, Herre. Jag följer din undervisning.

119:56  Det har förunnats mig att ta vara på dina befallningar.

119:57  Du är min lott, Herre. Jag har lovat att hålla dina ord.

119:58  Av hela mitt hjärta bönfaller jag dig: förbarma dig över mig enligt ditt ord!

119:59  Jag tänker över mina vägar och vänder mina steg till dina vittnesbörd.

119:60  Jag skyndar mig och dröjer inte att hålla dina bud.

119:61  De gudlösas snaror omger mig, men jag glömmer inte din undervisning.

119:62  Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga domar.

119:63  Jag håller mig till alla som vördar dig, som följer dina befallningar.

119:64  Din nåd, Herre, uppfyller jorden. Lär mig dina stadgar!

119:65  Du gör gott mot din tjänare, Herre, enligt ditt ord.

119:66  Lär mig gott förstånd och kunskap, för jag litar på dina bud.

119:67  Innan jag fick lida gick jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord.

119:68  Du är god och gör det goda. Lär mig dina stadgar!

119:69  De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag vill helhjärtat hålla dina befallningar.

119:70  Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning.

119:71  Det gjorde mig gott att få lida, så att jag fick lära mig dina stadgar.

119:72  Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals mynt av guld och silver.

119:73  Dina händer har gjort mig och format mig. Ge mig förstånd så att jag lär mig dina bud.

119:74  De som vördar dig ska se mig och glädjas, för jag hoppas på ditt ord.

119:75  Herre, jag vet att dina domar är rättfärdiga, att du har tuktat mig i trofasthet.

119:76  Låt din nåd bli min tröst, så som du har lovat din tjänare.

119:77  Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får liv, för din undervisning är min glädje.

119:78  Låt de fräcka få skämmas! De gör mig orätt utan orsak, men jag vill begrunda dina befallningar.

119:79  Låt dem som vördar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig.

119:80  Låt mitt hjärta följa dina stadgar fullkomligt, så att jag inte måste skämmas.

119:81  Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

119:82  Mina ögon längtar efter ditt ord, jag undrar: När ska du trösta mig?

119:83  Jag är som en vinsäck i rök, men jag glömmer inte dina stadgar.

119:84  Hur få är inte din tjänares dagar! När ska du döma mina förföljare?

119:85  De fräcka gräver gropar för mig, de lever inte efter din undervisning.

119:86  Alla dina bud är sanning. De jagar mig utan orsak, hjälp mig!

119:87  De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar.

119:88  Ge mig liv efter din nåd! Jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.

119:89  För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.

119:90  Från släkte till släkte varar din trofasthet. Du har grundat jorden och den ska bestå.

119:91  Genom dina domar består den än i dag, för allting måste tjäna dig.

119:92  Om inte din undervisning var min glädje, skulle jag gå under i mitt lidande.

119:93  Jag ska aldrig glömma dina befallningar, för genom dem ger du mig liv.

119:94  Jag är din, fräls mig, för jag begrundar dina befallningar.

119:95  De gudlösa vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd.

119:96  På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är ofantligt.

119:97  Vad jag älskar din undervisning! Hela dagen begrundar jag den.

119:98  Dina bud gör mig visare än mina fiender, de är hos mig för evigt.

119:99  Jag är klokare än alla mina lärare, för jag begrundar dina vittnesbörd.

119:100  Jag förstår mer än de gamla, för jag håller dina befallningar.

119:101  Jag håller mina fötter borta från varje ond väg för att följa ditt ord.

119:102  Jag viker inte från dina domar, för du undervisar mig.

119:103  Vad ljuvligt ditt ord är på min tunga, sötare än honung i min mun!

119:104  Av dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag lögnens alla vägar.

119:105  Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

119:106  Jag har gett min ed och hållit den: att följa dina rättfärdiga domar.

119:107  Jag är svårt plågad, Herre. Ge mig liv enligt ditt ord!

119:108  Låt min muns frivilliga offer glädja dig, Herre, och lär mig dina domar.

119:109  Mitt liv är ständigt i min hand, men jag glömmer inte din undervisning.

119:110  De gudlösa lägger snaror för mig, men jag villas inte bort från dina befallningar.

119:111  Jag har fått dina vittnesbörd som min eviga arvedel. De är mitt hjärtas fröjd.

119:112  Jag har vänt mitt hjärta till att följa dina stadgar för evigt, ända till slutet.

119:113  Jag hatar dem som vacklar hit och dit, men din undervisning älskar jag.

119:114  Du är mitt skydd och min sköld, jag hoppas på ditt ord.

119:115  Försvinn ifrån mig, ni som gör det onda! Jag vill hålla min Guds bud.

119:116  Stöd mig enligt ditt ord så att jag får leva, låt mig inte behöva skämmas med mitt hopp.

119:117  Stärk mig så att jag blir frälst och ständigt får fokusera på dina stadgar.

119:118  Du förkastar alla som villar bort sig från dina stadgar, för de är falska och svekfulla.

119:119  Jordens alla gudlösa röjer du bort som slagg. Därför älskar jag dina vittnesbörd.

119:120  Mitt kött ryser av fruktan för dig, jag bävar för dina domar.

119:121  Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt. Utlämna mig inte åt mina förtryckare!

119:122  Gå i god för din tjänare och låt det gå honom väl. Låt inte de fräcka förtrycka mig!

119:123  Mina ögon längtar efter din frälsning, efter din rättfärdighets ord.

119:124  Handla med din tjänare efter din nåd och lär mig dina stadgar.

119:125  Jag är din tjänare, ge mig förstånd så att jag lär känna dina vittnesbörd.

119:126  Tiden är inne för Herren att handla, de har upphävt din undervisning.

119:127  Därför älskar jag dina bud mer än guld, än renaste guld.

119:128  Därför ger jag alla dina befallningar rätt. Jag hatar lögnens alla vägar.

119:129  Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ vara på dem.

119:130  När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor.

119:131  Jag öppnar min mun och flämtar, för jag längtar efter dina bud.

119:132  Vänd dig till mig och förbarma dig över mig, så som du gör med dem som älskar ditt namn.

119:133  Gör mina steg fasta genom ditt ord, låt ingen ondska få makt över mig.

119:134  Befria mig från människors förtryck! Jag vill hålla fast vid dina befallningar.

119:135  Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar.

119:136  Strömmar av tårar rinner från mina ögon, för de tar inte vara på din undervisning.

119:137  Herre, du är rättfärdig och dina domar är rätta.

119:138  Du har gett dina vittnesbörd i rättfärdighet och stor trofasthet.

119:139  Jag förtärs av brinnande iver, för mina fiender glömmer dina ord.

119:140  Ditt ord är fullkomligt rent, din tjänare älskar det.

119:141  Jag är ringa och föraktad, men jag glömmer inte dina befallningar.

119:142  Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din undervisning är sanning.

119:143  Nöd och ångest griper mig, men dina bud är min glädje.

119:144  Dina vittnesbörd är rättfärdiga för evigt. Ge mig förstånd så att jag får leva.

119:145  Jag ropar av hela mitt hjärta, svara mig, Herre! Jag vill följa dina stadgar.

119:146  Jag ropar till dig, fräls mig! Jag vill ta vara på dina vittnesbörd.

119:147  Jag kommer i gryningen och ropar, jag hoppas på dina ord.

119:148  Med öppna ögon möter jag nattens timmar för att begrunda ditt ord.

119:149  Hör min röst enligt din nåd, Herre, ge mig liv enligt din dom.

119:150  Nära är de som jagar efter skamliga ting, de som är långt från din undervisning.

119:151  Nära är också du, Herre, och alla dina bud är sanning.

119:152  Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd att du har fastställt dem för evig tid.

119:153  Se mitt lidande och rädda mig, för jag glömmer inte din undervisning.

119:154  Ta dig an min sak och återlös mig, ge mig liv enligt ditt ord.

119:155  Frälsningen är fjärran från de gudlösa, för de frågar inte efter dina stadgar.

119:156  Herre, din barmhärtighet är stor. Ge mig liv enligt dina domar!

119:157  Mina förföljare och fiender är många, men jag viker inte från dina vittnesbörd.

119:158  Jag ser de trolösa och avskyr dem, för de håller sig inte till ditt ord.

119:159  Se hur jag älskar dina befallningar! Herre, ge mig liv efter din nåd.

119:160  Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga.

119:161  Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta fruktar ditt ord.

119:162  Jag jublar över ditt ord likt den som finner stort byte.

119:163  Jag hatar och avskyr lögnen, men din undervisning älskar jag.

119:164  Jag prisar dig sju gånger om dagen för dina rättfärdiga domar.

119:165  Stor frid har de som älskar din undervisning, inget kan få dem på fall.

119:166  Jag hoppas på din frälsning, Herre, och handlar efter dina bud.

119:167  Min själ håller fast vid dina vittnesbörd, jag älskar dem djupt.

119:168  Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd. Du känner alla mina vägar.

119:169  Låt mitt rop komma inför dig, Herre! Ge mig förstånd enligt ditt ord.

119:170  Låt min bön komma inför dig, rädda mig enligt ditt ord.

119:171  Mina läppar ska flöda av lovsång, för du lär mig dina stadgar.

119:172  Min tunga ska sjunga om ditt ord, alla dina bud är rättfärdiga.

119:173  Låt din hand bli min hjälp, för jag har valt dina befallningar.

119:174  Jag längtar efter din frälsning, Herre, din undervisning är min glädje.

119:175  Låt min själ leva och lova dig, låt dina domar hjälpa mig.

119:176  Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, för jag har inte glömt dina bud.

Chapter 120

120:1  Jag ropar till Herren i min nöd, och han svarar mig.

120:2  Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från falska tungor!

120:3  Vad ska han ge dig, och vad mer ska du få, du falska tunga?

120:4  Krigarens skarpa pilar och glödande ginstkol.

120:5  Ve mig som bor i Mesheks land, som lever bland Kedars hyddor!

120:6  Länge nog har min själ bott bland dem som hatar frid.

120:7  Jag vill ha frid, men säger jag ett ord är de redo till strid.

Chapter 121

121:1  Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp?

121:2  Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

121:3  Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.

121:4  Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.

121:5  Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida.

121:6  Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

121:7  Herren ska bevara dig från allt ont, han ska bevara din själ.

121:8  Herren ska bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

Chapter 122

122:1  Jag gladdes när man sade till mig: "Vi ska gå till Herrens hus."

122:2  Våra fötter står i dina portar, Jerusalem.

122:3  Jerusalem, du välbyggda stad som tätt sluter sig samman!

122:4  Dit drar stammarna upp, Herrens stammar, som ett vittnesbörd för Israel att prisa Herrens namn.

122:5  Där står domarsäten, troner för Davids hus.

122:6  Be om frid för Jerusalem! Låt dem som älskar dig vara trygga.

122:7  Låt det råda frid inom dina murar, trygghet i dina borgar.

122:8  För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid,

122:9  för Herren vår Guds hus skull vill jag söka ditt bästa.

Chapter 123

123:1  Jag lyfter mina ögon till dig, du som tronar i himlen.

123:2  Som tjänarnas ögon ser till sin herres hand, som tjänarinnans ögon ser till sin husfrus hand, så ser våra ögon till Herren vår Gud till dess han förbarmar sig över oss.

123:3  Förbarma dig, Herre, förbarma dig över oss, för vi har fått nog av allt förakt.

123:4  Vår själ har fått nog av de säkras hån och de stoltas förakt.

Chapter 124

124:1  Hade inte Herren varit med oss – så ska Israel säga –

124:2  hade inte Herren varit med oss när människor reste sig mot oss,

124:3  då hade de slukat oss levande i sin brinnande vrede mot oss.

124:4  Då hade vattnen dränkt oss, strömmen översköljt oss,

124:5  då hade de vilda vattenmassorna översköljt oss.

124:6  Lovad är Herren som inte lät oss bli rov för deras käftar!

124:7  Vår själ kom undan som fågeln ur jägarnas snara, snaran brast och vi kom undan.

124:8  Vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.

Chapter 125

125:1  De som förtröstar på Herren är som Sions berg. Det rubbas inte, det står fast för evigt.

125:2  Jerusalem omges av berg, och Herren omger sitt folk från nu och till evig tid.

125:3  Ondskans spira ska inte vila över de rättfärdigas arvslott, för att de rättfärdiga inte ska sträcka sina händer efter orätt.

125:4  Herre, gör gott mot de goda, mot dem som har ärliga hjärtan!

125:5  Men dem som viker av på krokiga vägar ska Herren föra bort tillsammans med förbrytare. Frid över Israel!

Chapter 126

126:1  När Herren lät Sions fångar komma åter, då var det som om vi drömde.

126:2  Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel, då sade man bland folken: "Herren har gjort stora ting med dem!"

126:3  Ja, Herren har gjort stora ting med oss, och vi är glada.

126:4  Herre, låt våra fångar komma åter som strömmarna i Negev!

126:5  De som sår med tårar ska skörda med jubel.

126:6  Gråtande går de och bär sitt utsäde, jublande kommer de och bär sina kärvar.

Chapter 127

127:1  Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves.

127:2  Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover.

127:3  Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt är en lön.

127:4  Som pilar i hjältens hand är barn man får vid unga år.

127:5  Lycklig är den man vars koger är fyllt med dem. De behöver inte skämmas när de går till rätta med fiender i porten.

Chapter 128

128:1  Salig är var och en som vördar Herren och vandrar på hans vägar.

128:2  Du får njuta frukten av dina händers verk. Salig är du, det går dig väl!

128:3  Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn runt ditt bord.

128:4  Ja, så välsignas den man som vördar Herren.

128:5  Herren välsigne dig från Sion! Må du få se Jerusalems lycka i alla dina livsdagar,

128:6  och må du få se barn till dina barn. Frid över Israel!

Chapter 129

129:1  Hårt har de trängt mig ända från min ungdom – så ska Israel säga –

129:2  hårt har de trängt mig ända från min ungdom, men de har inte besegrat mig.

129:3  På min rygg har plöjare plöjt och dragit långa fåror.

129:4  Men Herren är rättfärdig, han högg av de gudlösas band.

129:5  Alla som hatar Sion ska skämmas och vika tillbaka.

129:6  De ska bli som gräs på taken som vissnar innan det rycks upp.

129:7  Ingen skördeman fyller sin hand med det, ingen kärvbindare sin famn,

129:8  och ingen som går förbi säger: "Må Herrens välsignelse vila över er! Vi välsignar er i Herrens namn."

Chapter 130

130:1  Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

130:2  Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina rop om nåd!

130:3  Om du, Herre, tillräknar synder, Herre, vem kan då bestå?

130:4  Men hos dig finns förlåtelse, för att man ska vörda dig.

130:5  Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

130:6  Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen.

130:7  Israel, hoppas på Herren, för hos Herren finns nåd, full lösen finns hos honom.

130:8  Han ska friköpa Israel från alla dess synder.

Chapter 131

131:1  Herre, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta. Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt sådant som är för svårt för mig.

131:2  Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.

131:3  Israel, hoppas på Herren, från nu och till evig tid!

Chapter 132

132:1  Herre, tänk på David, på allt han fick utstå,

132:2  hur han gav Herren sin ed, sitt löfte till Jakobs Mäktige:

132:3  "Jag ska inte gå in i mitt hus, inte ligga på min bädd,

132:4  inte unna mina ögon någon sömn eller mina ögonlock någon vila

132:5  förrän jag funnit en plats åt Herren, en boning åt Jakobs Mäktige."

132:6  Vi hörde det i Efrata, vi upptäckte det i skogsbygden.

132:7  Låt oss gå in i hans boning, låt oss tillbe vid hans fotpall.

132:8  Res dig, Herre, och kom till din viloplats, du och din makts ark!

132:9  Låt dina präster vara klädda i rättfärdighet och dina trogna få jubla.

132:10  För din tjänare Davids skull, avvisa inte din smorde!

132:11  Herren har gett David sin ed, en sann ed som han inte tar tillbaka: "En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron.

132:12  Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag ska lära dem, då ska också deras barn sitta på din tron till evig tid."

132:13  Ja, Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning:

132:14  "Detta är min viloplats till evig tid. Här ska jag bo, hit längtar jag.

132:15  Sions förråd ska jag rikligt välsigna, dess fattiga ska jag mätta med bröd.

132:16  Dess präster ska jag klä i frälsning och dess trogna ska jubla högt.

132:17  Där ska jag låta ett horn växa upp åt David, jag har berett en lampa åt min smorde.

132:18  Hans fiender ska jag klä i skam, men på honom ska kronan glänsa."

Chapter 133

133:1  Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans!

133:2  Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner över skägget, över Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt.

133:3  Det är som när Hermons dagg kommer ner över Sions berg. Där skänker Herren välsignelsen, liv till evig tid.

Chapter 134

134:1  Lova Herren, alla ni Herrens tjänare som står i Herrens hus om natten!

134:2  Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren!

134:3  Herren välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

Chapter 135

135:1  Halleluja! Prisa Herrens namn, prisa det, ni Herrens tjänare

135:2  som står i Herrens hus, i gårdarna till vår Guds hus!

135:3  Prisa Herren, för Herren är god, lovsjung hans namn, för det är ljuvligt.

135:4  Herren har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.

135:5  Jag vet att Herren är stor, vår Herre är större än alla gudar.

135:6  Allt vad Herren vill, det gör han i himlen och på jorden, i haven och i alla djup.

135:7  Han låter moln stiga vid jordens ände, han sänder blixtar med regn och skickar ut vinden från sina förråd.

135:8  Han slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap.

135:9  Han sände tecken och under mitt i dig, Egypten, mot farao och alla hans tjänare.

135:10  Han slog många folk och dödade mäktiga kungar –

135:11  Sichon, amoreernas kung, Og, Bashans kung, och Kanaans alla riken –

135:12  och gav deras land som arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.

135:13  Herre, ditt namn består för evigt, Herre, ditt rykte från släkte till släkte,

135:14  för Herren ska döma sitt folk och förbarma sig över sina tjänare.

135:15  Hednafolkens avgudar är silver och guld, verk av människohand.

135:16  De har mun men kan inte tala, ögon men kan inte se,

135:17  öron men kan inte höra. Ingen ande finns i deras mun.

135:18  De som har gjort dem blir som de, likaså alla som litar till dem.

135:19  Israels hus, lova Herren! Arons hus, lova Herren!

135:20  Levis hus, lova Herren! Ni som vördar Herren, lova Herren!

135:21  Lovad är Herren från Sion, han som bor i Jerusalem. Halleluja!

Chapter 136

136:1  Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

136:2  Tacka gudarnas Gud, evig är hans nåd.

136:3  Tacka herrarnas Herre, evig är hans nåd.

136:4  Han ensam gör stora under, evig är hans nåd.

136:5  Han gjorde himlen med förstånd, evig är hans nåd,

136:6  han bredde ut jorden över vattnen, evig är hans nåd,

136:7  och gjorde de stora ljusen, evig är hans nåd,

136:8  solen till att råda över dagen, evig är hans nåd,

136:9  månen och stjärnorna till att råda över natten, evig är hans nåd.

136:10  Han slog de förstfödda i Egypten, evig är hans nåd,

136:11  och förde Israel ut därifrån, evig är hans nåd,

136:12  med stark hand och utsträckt arm, evig är hans nåd.

136:13  Han delade Röda havet mitt itu, evig är hans nåd,

136:14  och förde Israel igenom det, evig är hans nåd,

136:15  men skingrade farao och hans här i Röda havet, evig är hans nåd.

136:16  Han förde sitt folk genom öknen, evig är hans nåd,

136:17  han slog stora kungar, evig är hans nåd,

136:18  och dräpte mäktiga kungar, evig är hans nåd,

136:19  Sichon, amoreernas kung, evig är hans nåd,

136:20  och Og, Bashans kung, evig är hans nåd,

136:21  och gav deras land som arvedel, evig är hans nåd,

136:22  som arvedel åt sin tjänare Israel, evig är hans nåd.

136:23  Han tänkte på oss i vår förnedring, evig är hans nåd,

136:24  och ryckte oss ur våra fienders våld, evig är hans nåd.

136:25  Han ger mat åt allt levande, evig är hans nåd.

136:26  Tacka himlens Gud, evig är hans nåd!

Chapter 137

137:1  Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.

137:2  Där i pilträden hängde vi våra harpor,

137:3  för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"

137:4  Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?

137:5  Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela.

137:6  Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje.

137:7  Herre, tänk på Jerusalems dag då Edoms barn ropade: "Riv, riv ner ända till grunden!"

137:8  Dotter Babel, du fördärvade, lycklig är den som får ge dig för det du har gjort mot oss.

137:9  Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

Chapter 138

138:1  Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, lovsjunga dig inför gudarna.

138:2  Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel och prisa ditt namn för din nåd och din sanning, för du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt.

138:3  När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet och kraft i min själ.

138:4  Herre, jordens alla kungar ska tacka dig när de hör din muns ord.

138:5  De ska sjunga om Herrens vägar, för Herrens härlighet är stor.

138:6  Herren är upphöjd men ser till den ringe. Den högmodige känner han fjärran ifrån.

138:7  När jag går genom nöd håller du mig vid liv, du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede, din högra hand frälser mig.

138:8  Herren ska fullborda sitt verk för mig. Herre, evig är din nåd. Överge inte dina händers verk!

Chapter 139

139:1  Herre, du rannsakar mig och känner mig.

139:2  Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.

139:3  Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen.

139:4  Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.

139:5  Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

139:6  Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den.

139:7  Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?

139:8  Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.

139:9  Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,

139:10  ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.

139:11  Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig",

139:12  så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

139:13  Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet.

139:14  Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.

139:15  Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

139:16  Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.

139:17  Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald!

139:18  Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig.

139:19  Gud, om du bara ville döda de gudlösa! Bort från mig, ni blodtörstiga!

139:20  De talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet.

139:21  Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som gör uppror mot dig?

139:22  Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.

139:23  Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.

139:24  Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Chapter 140

140:2  Rädda mig, Herre, från onda människor, skydda mig från våldsmän

140:3  som gör onda planer i sina hjärtan och vållar strid varje dag.

140:4  De vässar sina tungor som ormar, de har huggormsgift bakom sina läppar. Sela

140:5  Bevara mig, Herre, från de gudlösas händer, skydda mig från våldsmän som planerar för att få mina fötter på fall.

140:6  De stolta gillrar fällor med rep för mig, de lägger nät vid vägens kant, de sätter snaror för mig. Sela

140:7  Jag säger till Herren: Du är min Gud. Lyssna, Herre, till mitt rop om nåd!

140:8  Herre, min Herre, min frälsnings styrka, du skyddar mitt huvud på stridens dag.

140:9  Herre, uppfyll inte de gudlösas önskningar, låt inte deras planer lyckas så att de förhäver sig. Sela

140:10  Låt dem som omringar mig själva drabbas av sina läppars ondska.

140:11  Låt glödande kol regna över dem, låt dem kastas i eld, i djup så att de aldrig kommer upp.

140:12  Förtalare ska inte bestå i landet, våldsmän ska jagas av olycka med slag på slag.

140:13  Jag vet att Herren ska ta sig an den förtrycktes sak och skipa rätt åt den fattige. De rättfärdiga ska prisa ditt namn, de ärliga ska bo inför ditt ansikte.

Chapter 141

141:1  Herre, jag ropar till dig, skynda till mig! Lyssna till min röst när jag ropar till dig.

141:2  Låt min bön vara rökelse inför dig, mina lyfta händer ett aftonoffer.

141:3  Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

141:4  Låt inte mitt hjärta dras till det som är ont, till gudlösa gärningar i lag med förbrytare. Deras läckerheter vill jag inte äta.

141:5  Om en rättfärdig slår mig är det av kärlek, straffar han mig är det som olja på huvudet. Mitt huvud ska inte avvisa det. Men jag fortsätter att be mot de ondas gärningar.

141:6  Deras ledare ska störtas ner för klippan, och då ska de förstå att mina ord var goda.

141:7  Som när man plöjer och river upp jorden, så ligger våra ben utspridda vid dödsrikets rand.

141:8  Men till dig, Herre min Herre, ser mina ögon, till dig tar jag min tillflykt. Förkasta inte min själ!

141:9  Bevara mig från snarorna de lägger för mig, från förbrytarnas fällor.

141:10  Låt de gudlösa fastna i sina egna nät medan jag går trygg förbi.

Chapter 142

142:2  Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst ber jag Herren om nåd.

142:3  Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom.

142:4  När min ande mattas i mig är du den som känner min stig. På vägen där jag går har de lagt snaror för mig.

142:5  Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Jag har ingen tillflykt mer, ingen som frågar efter min själ.

142:6  Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.

142:7  Lyssna till mitt rop, för jag är i stor nöd. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag. För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas omkring mig när du visar din godhet mot mig.

Chapter 143

143:1  Herre, hör min bön, lyssna till mitt rop om nåd! Svara mig i din trofasthet, i din rättfärdighet.

143:2  Gå inte till doms med din tjänare, för ingen levande är rättfärdig inför dig.

143:3  Fienden jagar min själ, han trampar mitt liv till marken, han lägger mig i mörker likt dem som länge varit döda.

143:4  Min ande mattas i mig, mitt hjärta stelnar i mitt bröst.

143:5  Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och tänker på dina händers verk.

143:6  Jag sträcker mina händer mot dig, min själ är som törstig jord inför dig. Sela

143:7  Herre, skynda att svara mig, min ande förgås! Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag som de som går ner i graven.

143:8  Låt mig möta din nåd på morgonen, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå, för jag lyfter min själ till dig.

143:9  Rädda mig från mina fiender, Herre, hos dig söker jag skydd.

143:10  Lär mig att göra din vilja, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på jämn mark.

143:11  Herre, ge mig liv för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden i din rättfärdighet.

143:12  Förinta mina fiender i din nåd, förgör alla som plågar min själ, för jag är din tjänare.

Chapter 144

144:1  Lovad är Herren, min klippa, som övar mina armar för strid, mina händer för krig –

144:2  min nåd och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt som lägger mitt folk under mig!

144:3  Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne, en människoson att du tänker på honom?

144:4  Människan är som en vindpust, hennes dagar som en försvinnande skugga.

144:5  Herre, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen så att de ryker.

144:6  Låt blixtar slå ner och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!

144:7  Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de väldiga vattnen, ur främlingarnas hand!

144:8  Deras mun talar lögn och deras högra hand är en svekfull hand.

144:9  Gud, jag vill sjunga en ny sång till dig, sjunga ditt lov till tiosträngad lyra,

144:10  du som ger seger åt kungar, som räddar din tjänare David från ondskans svärd.

144:11  Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand! Deras mun talar lögn och deras högra hand är en svekfull hand.

144:12  När våra söner i sin ungdom står som välväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare skurna för palats,

144:13  när våra lador är fulla och ger förråd på förråd, när våra får förökar sig tusenfalt och tiotusenfalt på våra marker

144:14  och våra oxar går lastade, när ingen rämna bryts i muren och ingen förs ut som fånge och inga skrik hörs på våra gator –

144:15  saligt är det folk som har det så, saligt är det folk som har Herren till sin Gud!

Chapter 145

145:1  Jag vill upphöja dig, min Gud och kung, och lova ditt namn för alltid och för evigt.

145:2  Jag vill lova dig varje dag och prisa ditt namn för alltid och för evigt.

145:3  Stor är Herren och högt prisad, hans storhet är ofattbar.

145:4  Släkte efter släkte prisar dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar.

145:5  Ditt majestäts härlighet och ära och dina underbara verk vill jag begrunda.

145:6  Dina väldiga gärningars makt ska man tala om, och din storhet ska jag förkunna.

145:7  Man ska ropa ut ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.

145:8  Herren är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd.

145:9  Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.

145:10  Herre, alla dina verk ska tacka dig och dina trogna ska lova dig.

145:11  De ska tala om ditt rikes ära och förkunna din makt,

145:12  så att människors barn lär känna dina mäktiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.

145:13  Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt välde består från släkte till släkte. Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.

145:14  Herren stöder alla som vacklar och reser upp alla nerböjda.

145:15  Allas ögon hoppas på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid.

145:16  Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.

145:17  Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.

145:18  Herren är nära alla som ropar till honom, alla som ropar till honom i sanning.

145:19  Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälser dem.

145:20  Herren bevarar alla som älskar honom, men alla gudlösa ska han förgöra.

145:21  Min mun ska förkunna Herrens lov, och allt som lever ska lova hans heliga namn för alltid och för evigt.

Chapter 146

146:1  Halleluja! Lova Herren, min själ!

146:2  Jag vill lova Herren så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.

146:3  Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa.

146:4  Deras ande lämnar dem, de blir jord igen. Den dagen går deras planer om intet.

146:5  Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare, som sätter sitt hopp till Herren sin Gud,

146:6  till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem, som är trofast för evigt,

146:7  som skipar rätt för de förtryckta och ger bröd åt de hungriga. Herren befriar de fångna,

146:8  Herren öppnar de blindas ögon, Herren reser upp de nerböjda, Herren älskar de rättfärdiga,

146:9  Herren bevarar främlingar och stöder faderlösa och änkor, men de gudlösas väg gör han krokig.

146:10  Herren är kung för evigt, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Chapter 147

147:1  Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud, lovsång är ljuvligt och skönt.

147:2  Herren bygger upp Jerusalem, han samlar Israels förskingrade.

147:3  Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår.

147:4  Han bestämmer stjärnornas antal, han nämner dem alla vid namn.

147:5  Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd är utan gräns.

147:6  Herren stöder de ödmjuka, men de gudlösa slår han till jorden.

147:7  Sjung till Herren med tacksamhet, lovsjung vår Gud till harpa!

147:8  Han täcker himlen med moln och bereder regn åt jorden, han låter gräset gro på bergen

147:9  och ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar.

147:10  Han har inte sin glädje i hästens styrka, inte sin fröjd i mannens snabbhet.

147:11  Herren har sin glädje i dem som vördar honom, som hoppas på hans nåd.

147:12  Jerusalem, prisa Herren, Sion, lova din Gud!

147:13  Han stärker bommarna för dina portar, han välsignar dina barn i dig.

147:14  Han ger dina gränser fred, han mättar dig med bästa vete.

147:15  Han sänder sitt budskap till jorden, hans ord går ut med hast.

147:16  Han låter snö falla som ull, sprider rimfrost som aska.

147:17  Han kastar sitt hagel som smulor. Vem kan bestå inför hans köld?

147:18  Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnet strömmar.

147:19  Han förkunnar sitt ord för Jakob, sina lagar och bud för Israel.

147:20  Så har han inte gjort för något annat folk, de känner inte hans domar. Halleluja!

Chapter 148

148:1  Halleluja! Prisa Herren från himlen, prisa honom i höjden!

148:2  Prisa honom, alla hans änglar, prisa honom, hela hans här!

148:3  Prisa honom, sol och måne, prisa honom, alla lysande stjärnor!

148:4  Prisa honom, ni himlars himmel och ni vatten ovan himlen!

148:5  De ska prisa Herrens namn, för han befallde och de skapades.

148:6  Han gav dem deras plats för alltid och för evigt, han gav dem en lag som ingen bryter.

148:7  Prisa Herren från jorden, ni havsdjur och alla djup,

148:8  eld och hagel, snö och dimma, du stormvind som utför hans befallning,

148:9  ni berg och alla höjder, ni fruktträd och alla cedrar,

148:10  ni vilda djur och all boskap, ni kräldjur och bevingade fåglar,

148:11  ni jordens kungar och alla folk, ni furstar och alla domare på jorden,

148:12  ni ynglingar och flickor, ni gamla med de unga.

148:13  De ska prisa Herrens namn, för endast hans namn är högt, hans majestät når över jord och himmel.

148:14  Han har rest ett horn för sitt folk till lovsång för alla sina trogna, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!

Chapter 149

149:1  Halleluja! Sjung till Herren en ny sång, hans lov i de trognas församling!

149:2  Israel ska glädja sig över sin Skapare, Sions barn jubla över sin kung.

149:3  De ska prisa hans namn med dans, sjunga hans lov med tamburin och harpa,

149:4  för Herren gläds över sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

149:5  De trogna ska jubla i härlighet och sjunga av glädje på sin bädd.

149:6  De ska ha Guds lov i sin mun och ett tveeggat svärd i sin hand,

149:7  för att hämnas på hednafolken och straffa folken,

149:8  för att binda deras kungar med kedjor och deras stormän med bojor av järn,

149:9  för att verkställa den dom som står skriven. Det blir en ära för alla hans trogna. Halleluja!

Chapter 150

150:1  Halleluja! Prisa Gud i hans helgedom, prisa honom i hans mäktiga valv.

150:2  Prisa honom för hans mäktiga gärningar, prisa honom för hans väldiga storhet.

150:3  Prisa honom med basunklang, prisa honom med lyra och harpa.

150:4  Prisa honom med tamburin och dans, prisa honom med strängar och flöjt.

150:5  Prisa honom med ljudande cymbaler, prisa honom med klingande cymbaler.

150:6  Allt som andas ska prisa Herren! Halleluja!